Gott nytt år.

Förfest innan nyårsmiddagen på Glädje. Gott nytt år hörrni.

Friluftsdag.

Strålande solsken, billingen, härliga vänner, korvgrillning, vin, gifflar och vinterpromenad upp och ner för strupen. Sjukt bra start på nyårsaftonen 2011. Nu ska här duschas och sen ska jag glida runt i min fina kimono och känna mig lyxig en stund, göra iordning mig och komma ihåg att måla naglarna, och sen är det dags att trycka mig i festblåsan och dra iväg på nyårsfirande. Guld!

2011

Årets sista dag är här. Som vanligt ska man väl se tillbaka på året som varit och utvärdera, minnas, reflektera och kanske gärna gråta en skvätt i vemod över dagarna som aldrig kommer igen. Jag tänker så här: Det finns två saker som jag absolut vill minnas det här året, och det är två prestationer som jag aldrig hade kunnat drömma om. Göteborgsvarvet och Lidingöloppet. För två år sen var det helt otänkbart för mig att springa ett lopp, jag hade till och med en pakt med min systers man som säkrade en framtid helt utan press att springa något lopp ("jag springer om David springer". Nu bröt ju jag den pakten, förlåt David). Sen anmälde jag mig till Göteborgsvarvet ihop med syrran, sprang på under två timmar och tyckte att det var så kul att jag anmälde mig till Lidingö. Det tyckte jag ju då inte var särskilt roligt, speciellt inte som jag blev skadad efter det, men nåväl, det blev en anmälan till Berlin Marathon år 2012. Jag är sjukt stolt över mig själv som fixade att springa de där loppen, och jag har lärt mig att jag är jävligt stark mentalt om jag bara bestämmer. Jag sprang Lidingöloppets sista 18km med en smärta som gjorde att jag inte kunde gå obehindrat på två veckor, bara för att jag vägrade ge upp och bryta (jävligt korkat också kanske, men nu är det inte det vi behandlar här). Nu klappar jag mig själv på axeln, så tycker jag att du också ska ta fram något som hänt under året som du är stolt över och har gjort bra. Så lämnar vi det andra i 2011 tänker jag. Det där med att begrunda och reflektera kan vi lämna till alla andra.

Novalucol någon?

Herreguuuud jag är så trött på mat! Jag är ju inte ens hungrig längre. JAG!! Helt sjukt. Jag ska tydligen ställa mig på vågen på måndag, och det känns ju hur jobbigt som helst. Tänker att Hanna får ta den där jävla lappen och inte visa för mig förrän jag gått ner några kilon och inte kan få panik över det. Men jag har en bra känsla över det här året som kommer. Andra januari får vara katastrof, men 30 september ska vara hur bra som helst. Ett marathon. Jag älskar ju att springa, jag vill inte ha samma känsla som under Lidingöloppet. Att känna sig oförberedd är ju den värsta känslan man kan ha vid ett sånt tillfälle. Jag ska skapa mig själv så bra förutsättningar som möjligt, allt jag ska behöva fundera på under de där 42 kilometrarna är ifall det finns någon het tysk längs vägen som jag skulle kunna plocka med mig hem. Men det är väl större chans att jag vinner det där jävla loppet än att jag hittar en het tysk. No offense nu om det finns tyskar som läser det här och tar illa vid sig. Ni är säkert jättehärliga människor. Jag menar bara att jag aldrig har sett en tysk som är snygg. Förutom Heidi Klum då. Men hon är ju tyskA. Eller så kommer hon från något helt annat land därborta i krokarna.

Men det är ju då. Nu är jag mest illamående och så känns det som att jag tillfälligt bor i någon annans kropp. Den här känslan är inte värd alla kanelgifflar i världen.

Utmaning då.

Jag är i full gång med mina mål och delmål, har lite svårt med belöningarna bara.. Ni kan hänga med på ett av mina delmål om ni vill, och det är att fixa åtta veckor utan ätardag. Alltså: inget sött, ingen alkohol, ingen flötmat fram till 26 februari. Piece of cake. Eller ja, tvärtom då, men jag är helt hundra på att vi fixar det. Okej? Om man vill fega kan man köra fyra veckor till att börja med, men jag tycker att vi kör på ordentligt.

Dessutom, en utmaning! Det är ju inte bara fokus kost under Fit 2012, det är ju tokfokus träning också. Så jag tänker att vi under januari ska testa en ny träningsform varje vecka. Kan vara ett nytt pass på gymmet, att springa istället för att gå, att simma istället för att jogga osv osv. Jag jobbar på ett gym men har exempelvis aldrig testat core (jag skäms en smula, men jag har liksom aldrig vågat). Det ska jag testa. Sen om man har provat alla pass så kan man exempelvis gå på ett som är lite längre, med en annan instruktör eller nåt sånt. Vi måste komma ur vår comfort zone lite här nu. Tänka ooutside the box. Det är härligt utanför boxen, det drar lite och man vet inte riktigt vad som kan hända, men det är bra! Vi utvecklas av det. År 2012 ska jag bosätta mig utanför boxen. Eller så gör jag så att jag semestrar lite först, utvärderar, och sen bestämmer mig för vart jag ska tillbringa evigheten. Men skit i det, en ny träningsform varje vecka i januari. Herregud, fyra gånger, det är ju ingenting.

..men jag har moffat tacos. Och kanske godis.

Jag har inte tränat något idag heller. Klapp på axeln. Imorgon är det fredag och det vet vi ju vid det här laget att jag brukar leda Power då, men söta H på gymmet var så snäll och tog det passet imorgon så då får jag vila ännu mer. Känner mig fortfarande helt dränerad, benen är som stockar och jag gäspar konstant. Det är därför jag skriver det här från sängen. Det är egentligen mot mina principer att ha datorn i sängen, det pajar sömnen och jag som har haft sömnproblem måste ju tänka på allt, men idag tänker jag att jag lägger mig assketatidigt och så fort ögonlocken blir sådär härligt tunga så stänger jag igen och somnar. Bra plan!

Hur går det med era mål? Har ni förslag på utmaningar, belöningar eller delmål ni vill dela med er av? Jag ska skriva upp mina på fint papper, rama in och ställa på sängbordet. Inget ska stoppa oss nu hörrni, och om alla kör utifrån sina egna förutsättningar så kan ingen komma och säga sen att det blev för svårt. Alla kan! Vad vill DU med år 2012?

vad är det för dag? Fem dagar kvar va?

Det måste vara något allvarligt fel på mig. Jag var så trött igår att jag lätt hade kunnat somna vid halvåtta, men blev ändå liggandes i soffan till halvelva, och sen kunde jag ju såklart inte somna. Vakna kunde jag dock, så redan klockan sex slog jag upp mina blå och förbannade mig själv. Som en tidsinställd bomb. Somnade om till nio iaf, skittrött fortfarande men ändå tillräckligt med i matchen för att tvinga ut mig själv på en morgonjogg. Lite mer vila kan nog gynna mig för jag kände mig sjukt trött i kroppen. Det gick så långsamt att det kändes som baklänges. Nu är frullen käkad och jag är tillbaka i soffan. Helt väck. Inget koffein den här veckan, det kan nog vara det också. Avgiftningen från helvetet.

Jag är i full gång med mina mål förresten, hur går det för er? Tidsramen bestämmer ni själva, mitt mål sträcker sig ända till sista september, men ni får köra kortare eller längre om ni vill. Ge er själva två månader iaf, på kortare tid än så är det svårt att få ut något vettigt av det. Förändringar tar tid vet ni, speciellt om de ska vara hållbara.

Plan!!

Okej, ni som ska hänga på det här med en fit vår 2012 måste ta tag i er själva lite nu. Släpp skumtomten och hör på här nu (nej men herregud, ät upp skumtomten, vi börjar inte förrän om sex dagar). Vi måste ha ett mål med det här. Man kan inte bara göra sånt här utan att sätta upp mål. Lite som Nalle Puh sa "Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram". Och så är det ju. Om vi inte har ett mål med det här så vet vi inte när vi har uppnått det, och då blir vi heller aldrig klara. Risken är ju dessutom att det rinner ut i sanden när man inte har någonting att sträva efter. Så nu gör vi såhär: alla formulerar varsitt slutmål. Det ska vara realistiskt, mätbart och ändå en utmaning. Dessutom ska vi sätta upp en belöning för oss själva som vi får när vi väl nått målet (det är ju kanske bra att inte ha som mål att få käka en plusmeny på mcdonalds då, blir ju lite motsägelsefullt, if you catch my drift). Vi ska också sätta upp delmål, så att det inte känns så långt till det slutgiltiga, och vi ska även till dessa mål bestämma oss för lite belöningar. Precis som målen så är det viktigt att belöningarna är konkreta, det måste vara något som verkligen lockar. Inte "då ska jag göra nåt jag tycker är kul". Dålig belöning, kan vara vad som helst, kan rinna ut i sanden, man kan göra det ändå. Tänk mer "då ska jag hoppa bungyjump" (om man nu tycker att det är roligt att utsätta sig för livsfara). Okej? Så skriver ni ner målen hemma, och om ni vill även här. Gör det nu, seså.

vakuum

Tre vilodagar i rad, jag vet inte när det hände senast. Måste varit i januari, då när jag var magsjuk. Jag hade tänkt köra ett pass i eftermiddag, men så dog jag i soffan istället. Jag jobbade öppning idag så det fanns ju inte direkt utrymme för att sova ut efter min bakisdag, vilket jag ju kanske behövde egentligen. Så, mogen som jag är, tog jag mig en extra vilodag idag. Det viktigaste är ju faktiskt är jag är pigg och fräsch den andra januari, då ska jag vara så sugen på en bra vår att jag kastar de överblivna pepparkakorna i soporna med ett leende på läpparna. Med ett hånskratt ska jag slänga dem!

annandagen

Sjukt bra kväll igår, det var första gången jag var på Bogrens sen förra juldagen men det var riktigt kul faktiskt. Avslutade på mcdonalds innan hemgång vilket nog gynnade idag. Jag har inte varit såå bakis faktiskt. Öppnade gymmet i förmiddags och herregud vad mycket ångest det tydligen finns runtom i stugorna så här efter julhelgen. Det bara vällde in folk och jag som sett fram emot en soft jobbdag fick ju helt plötsligt bli superaktiv.

Efter jobbet köpte jag pizza och åkte hem med till Hanna, hon hade laddat med gifflar, godis och cola så nu har vi käkat skräpmat så det räcker för hela våren. Bara sex dagar kvar till det hårda livet nu. Ska bli sjukt gött ju, så här kan man ju inte hålla på.

Bra dag hörrni, julafton.

Jo men alltså jag startade ju julafton med en löptur bort till Handlarn för att köpa grädde. Jag kom dit vid tio över åtta, bara för att mötas av en skylt där det stod att de öppnade nio. Det var ju just snyggt tänkte jag (hade det inte varit julafton hade jag svurit en massa och kanske vandaliserat ett par buskar eller så), och vände sen hemåt igen. Ganska exakt en mil blev det, precis som planerat, och trots att jag faktiskt inte är så förtjust i att springa på morgonen sådär så gick det hyfsat, knappa 55 minuter fick jag vara ute i blåsten med en fånig pannlampa på huvudet. När alla djur sen var utfodrade och alla löpare (jag och pappa) färdigduschade så var det äntligen dags för den sedvanliga varm choklad- och ostmacksfrullen. Sjukt bra tradition det där, många år gammal. Gillar traditioner. En ny en är att vi åker hem till syrran vid lunchtid och sen firar där till framåt kvällen. Sen åker jag med hem till mamma och pappa igen. Har en social fobi (normal, kallas den) som gör att jag tycker att det är obekvämt att öppna julklappar när det sitter en massa andra personer och råstirrar. Det gör mig mycket nervös, det där. Jag är mer rädd för innehållet än förväntansfull inför det, för tänk om det är något jag inte vill ha. Jag MÅSTE se ut som att jag tycker om det. Det kommer därför fram en påklistrad ful min redan innan jag slitit upp pappret, och den som inte fattar att det är fejk har ju IQ som en överkörd banan. Dock medför detta att om man får en klapp man blir genuint glad för så sitter man ändå oundvikligen där med ett fånigt leende på läpparna, beredd på att brista ut i ett påkostat fejk-jubel. Det blir ju fel hur man än gör. Därför har jag avsagt mig det där med att få alla julklappar när vi firar på dagen. Jag kan inte leva ett liv i lögn, som ni kanske förstår.

Ni då?? Har ni haft en bra jul? Vad har ni gjort?

Julafton

Jag älskar när familjen lyssnar på vad man säger. Fina dem. Jag har tydligen varit jättesnäll i år för jag fick massor med paket. Helt oförtjänt kan tyckas. Och som om det inte var nog redan så fick jag ännu mer julklappar nu ikväll när jag firade med Johan. Tänk vilken lyx egentligen, först fira med familjen på dagen, och sen med en fin vän på kvällen. Imorgon ska jag dessutom starta dagen med att äta frukost med de bästa av vänner. Julen 2011 får fyra av fem toasts (hade det inte varit för vårvädret hade den fått fem).

Hon är härlig hon, Lotta.

Dagen har gått i ett och jag är äntligen hemma hos mamma och pappa. Ringde pappa på vägen och bad om mat vid ankomst. Läget var akut, liksom. Efter maten gjorde nya tryfflar, fan ta dem om de inte blir bra. Efter en timme på landet blev jag rastlös och gav mig ut och sprang. Hade 25 min till övers innan Bingolotto började (för man missar inte uppesittarkväll!!!!) så vad kunde passa bättre än 5km i löparskorna. En liten härlig (om än sjukt blåsig) kvällsrunda så. Imorgon bitti tänkte jag ta mig en hel runda, då blir det väl att springa 5km bort och sen vända och springa tillbaka. Kul. Alltså verkligen, kul.

Julafton imorgon hörrni!!

Imorgon kommer tomten med en massa julklappar till mig. Bra tomten.

Idag var det grymt kul att leda power, det var härlig stämning och mycket folk på passet så det gav energi till resten av dagen. Lycka är ju också att komma in i salen och se att mina grejer redan är framplockade och mest ligger snyggt och prydligt och väntar. Det är härliga deltagare det. Dock var det lite mutter om att jag minsann inte kommer få några julklappar i år, att det var KÖRT FÖR MIG. Men sluta fuska då så behöver jag inte skälla, tänkte jag i mitt stilla sinne. Eller om jag sa det högt, det är mycket möjligt. Jag sa det nog högt när jag tänker efter. Men de gillar mig ändå. De behöver nån som skäller.

Nu har jag fixat lite hemma och ska snart ge mig ner till stan och käka lunch med Johan. Bra fredag! Dan före dopparedan vet ni.

Och ni. ÄT GODIS!! Så jävla grymma har vi vart under utmaningen, så nu klappar vi oss själva på axeln och mosar lite skumtomtar, det är vi värda!

Men ändå.

Nej jag vet, jag har inte varit så aktiv här idag. Ja jag vet, det är dåligt av mig men herregud, sluta hetsa. Jag öppnade gymmet idag och jag var så trött att jag trodde jag skulle dö. Okej det trodde jag inte men jag var iaf jättetrött. Hur som helst fick jag mycket gjort så idag har jag varit en bra arbetare. Actic kan vara nöjda. Hoppas bara Tomten hinner ta med det i sin beräkning av julklappar, annars har jag ju varit produktiv i onödan.

Imorgon bitti har jag morgonklass och sen är det dags för sista förberedelserna innan jag åker hem till mamma och pappa och hänger där till julafton.

Jo just det, jag har även lyckats förstöra en sats tryfflar. Ett rookie mistake, lite pinsamt nästan. Mamma försökte släta över.

Jag: Mamma jag förstörde tryfflarna

Mamma: Jaha, hur gjorde du det?

Jag: Jag råkade låta det koka upp. Det fattar ju vem som helst att det inte får koka upp.

Mamma: Jaha, men de kanske blir bra ändå?

Jag: Jag får köpa ny choklad och göra nya

Mamma: Ja..men vi har ju väldigt mycket godis ändå annars. Det gör ju inget.
Jag: VI MÅSTE JU HA CHOKLADTRYFFLAR!!

Mamma: Okej.

Jag: Marsipantryfflarna blev goda

Mamma: Ja men vad bra!

Baby we were born to run.

Trött, hängig och däven. Vad gör man? Springer såklart. En lätt liten mysrunda på sex km i mörkret och kylan. Det är de allra bästa rundorna, när kylan biter lite i ansiktet och det bara är gatlampor, snön och adventsljusstakar som står för ljuset. Ja, och min pulsklocka då förstås. Alldeles underbart. Jag vet inte om mina medhandlare på Kvantum tyckte att det var lika underbart iofs, men vem bryr sig om dem? De kan väl också springa till Kvantum. Slipper vi lite avgaser så kanske vi inte behöver ha 7 plusgrader nästa julafton. Just saying.

Hej.

Jag vaknade fem och på den vägen är det. Tog fram ultra-bitchen på passet imorses, när jag sagt till tre gånger att deltagarna skulle vänta med tillbakaläggandet av vikter till efter passets slut så blev jag till slut ganska jätteirriterad och höjde rösten en aning. Kanske drog till med ett ganska tyket tonfall också. Men jag hade ju varit vaken sen fem. Och jag mådde illa. Och jag säger ju till varenda jävla gång. Så. Sen åkte vi hem till mamma och pappa och började julgodisbaket. Eftersom jag mått illa hela dagen har jag ju inte varit ett dugg sugen på att smaka. Tryckte i mig en mozartkula för sakens skull, men annars har jag mest försökt hålla mig vaken. Förutom den där timmen innan maten då, då när jag gick och la mig i soffan och somnade en sväng. Vilken lyx det är egentligen, att gå och lägga sig och ta en powernap, och sen vakna av att någon (mamma) ropar att maten är klar. Fan, man kanske skulle flytta hem igen. Bo i gäststugan och ha det bra. Men det klart, det finns inga bra löparspår därute. Springa på en raksträcka och vända är inte riktigt min grej. Dåligt ändå, det är ju på landet.

Jag ska baka julgodis imorgon UTAN ATT SMAKA!

Fy fan, nu längtar jag bra mycket till den andra januari. Jag har nämligen inga spärrar just nu. Äter massa skitsaker utan att ens vara sugen på det, och herregud - man blir ju verkligen deppig av såhär mycket socker!!! Var snälla och påminn mig om det sen den femte januari när jag börjar gnälla om att det är jobbigt. Klart det är lite trökigt ibland att inte käka massa götta, men det är oftare roligt att känna sig fräsch och ha en stabil blodsockernivå. Självklart får ni ju hänga på ni också, vi kan peppa varandra och bli fitta (alltså fit a. Inte fitta. Fit a. Ja, ni fattar) ihop. Blir ju asbra. Så slutar vi opp att vara deppiga och uppsvällda och går tillbaka till att bli en träningsblogg. Det här med misär-blogg känns inte helt hundra faktiskt, jag kan hålla med om det. Bra i teorin, men det funkar inte riktigt i praktiken.

Imorgon ska mamma komma på min morgonklass. Lite nervöst nästan, måste ju verkligen leverera om mamma ska utvärdera. Bokade in lite annat löst folk också, såna som helt felaktigt verkat tro att vi bedriver någon slags frivillig verksamhet på Actic. Så är ju givetvis inte fallet.

Helvetes jävla skit

Torr kyckling och överkokt pasta. Nej det är inte maten till fångarna på ett straffläger i Uzbekistan, det är min middag till ikväll. KUL. Hur sa? Jaha, ni tycker att jag ska sluta tycka synd om mig själv nu? Att det räcker nu? Okej vi säger så här (jag lånar ett uttryck av mina syskonbarn för att göra det extra tydligt): Det kan ni fetglömma. Detta är inte längre en träningsblogg förstår ni, det är inte blogg som har med något härligt att göra överhuvudtaget. Nej, den här bloggen kommer nu att konverteras till en misär-blogg, där allt är så jävligt som det bara går. Kul va?! Inte det nej. Nej, men kom tillbaka imorgon då, jag kommer aldrig orka vara så här negativ i flera dagar. Det sätter sig i porerna vet ni. Eller som man sa när man var liten och gjorde grimaser. Man kan bli sån.


EDIT: Haha, ekonomen på Lyxfällan använde precis ordet "omedelBUMS" i ett mycket seriöst sammanhang. Livet känns plötsligt mycket lättare.

Sånt som händer.

Insåg efter halva måltiden att jag visst åt med två gafflar. Vad hände med kniven jag är helt säker på att jag tog fram?

Hej tomten, jag önskar mig att jag får vara ledig idag.

Jag tänkte vara lite produktiv idag, få saker gjorda om ni hajar. Tog sovmorgon till 7 och skulle således vara pigg och fräsch, men vaknade mest med känslan av att ha blivit misshandlad. Tog mig upp och gick till gymmet, körde mina 75min och höll sedan på att somna av utmattning i receptionen. Christina räckte mig en banan och vi var ju rörande överens om att jag nog behövde lite snabb energi för att orka ta mig hem igen. Efter många om och men kom jag då äntligen hem, käkade frukost och hann sätta på en maskin tvätt innan jag totaldäckade på sängen. Där har jag legat tills nu. Försökte få in någon annan på mitt kvällspass men det gick inget vidare. Kör nu på efter mantrat "en minut i taget, bara en minut i taget" och håller tummarna för att jag inte ska börja gråta av trötthet på jobbet. Det förstör ju stämningen lite, så att säga. Har ont i huvudet och tycker mest jävligt synd om mig själv just för tillfället. Hur ser man det här från den ljusa sidan då? Kanske att om jag inte dör av det så härdas jag. Men den känns märklig, inte alls peppande. Kanske att jag får några hundralappar extra in på kontot nästa månad. Det är ju bra, pengar gillar vi. Ikväll jobbar vi för pengarna.

hej hej hej

Sova.nu. Jag dör. Jag är så trött. Hela eftermiddagen och kvällen har varit som en dimma, och allt som har krävt tankeverksamhet har liksom fått vänta. En dag till nu bara, sen har jag ledigt på onsdag. Bara morgonklassen att tänka på då, sen ska jag hem till mamma och pappa och baka julgodis. Ideellt arbete alltså, har ju den stående uppgiften att fixa julgodiset till julafton. Man borde ha ledigt efter jul egentligen. Det hjälper ju liksom inte att man är ledig på julafton och juldagen, för det är ju årets hetsigaste dagar. Julafton är det massa traditioner och klockslag man ska passa och hit och dit, och på juldagen är det ju bara stress från det man vaknar tills dess man skålar in kvällen och börjar smeta på den kolsvarta ögonskuggan och lip-plumpern. Herregud. Ännu tröttare nu bara av tanken. Kanske får bli sovmorgon imorgon. Inte gå upp förrän sju. Vore ju underbart gött faktiskt.

Måndag. Det säger väl allt.

Jag var inte assugen på att gå upp klockan sex imorses och fjanta bort till gymmet, men vad spelar det för roll? Man blir inte fit av att lata sig så det var bara upp och hoppa. Jag öppnade som vanligt på treadclimbern, det är gött att få igång benen lite där, men efter en kvart avancerade jag till löpbandet. 7km blev det, på ren vilja, och sen avslutade jag med 25 min på treadclimbern.Veckans första 75-minuterspass avklarat, och herregud så seg jag var. Jag har träningsvärk sen utmaningen vill jag lova. Sen var det kanske inte det bästa att köra när jag kände mig lite hängig heller så kroppen är ju lite trött, men vad gör man inte när man blir lite hetsad. Fem dagar kvar på godis-utmaningen nu också. Nu biter vi ihop.

ja jag lever

Mantrat "man är bara ung en gång, det var så värt det" har spelat i mitt huvud hela dagen. Min approach till den väntade bakfyllan var att göra som när jag var ung på riktigt, och jobba mig igenom den. När man erkänner sig besegrad av en bakfylla, det är då det är kört. På riktigt. Med min ytterst positiva inställning så lyckades jag städa hela lägenheten grundligt, bära ner grejer i källaren, äta lunch med Johan utan att somna och sen jobba resten av eftermiddagen utan att så mycket som tänka tanken att det skulle vara jobbigt. Bra där Madde, klapp på axeln! Dessutom jobbade jag ihop med Hanna idag, och vad hade hon med sig om inte saffransgifflar. Herregud, där var min dag gjord.

Nu ska jag däcka i sängen, imorgon väntar tidig uppgång för att köra ett morgonpass. Vecka tre börjar imorgon, måste step up my game alltså. God natt.

Just det.

Jösses.

Vad hände där? Min storasyster tyckte att det var en väldigt bra idé att jag skulle följa med dem ut. Ja men då så.

Helt rätt.

Jag är en sån bra bästis. Diplomatisk.

Jag är så slut att jag inte ens känner hunger.

Jag sitter i soffan och laddar mentalt för att orka resa mig upp och ta mig de sjukt långa metrarna till duschen, efter vad som känns som årets jobbigaste träningspass. Det var ju dags för den där jävla Lifestyle-utmaningen idag. Veckans elfte träningspass och dagens enda, bestod av:

*2000 m rodd
*2000 m stakning
*100 knäböj
*100utfall
*100 armhävningar
*100 rygglyft
*100 dips

Detta skulle då utföras på kortast möjliga tid, och eftersom vi är så jävla hetsiga hela tiden så blev det ju kräkpasset of the year. Efter halva passet hade jag dimmig blick, kräks i halsen och lika bra balans som som en tokfull fjortonåring på klackar höga som Eiffeltornet. Det var helt sjukt. Vi fixade det i vilket fall på 34 min och 35 sekunder, och vann därmed tävlingen mot Lifestyle-deltagarna. Det var ju trots allt det det gick ut på. Som de omåttligt dåliga vinnarna vi är ska vi nu gloata något fruktansvärt. Det är ju värt allt kräks i världen.

Fredagsspinning.

Herregud för ett bra pass. Jag tog ut mig max och lite till. Som Mia sa efteråt "precis när vi stannade tramporna så slog hjärtat så hårt att det kändes som att det satt utanför kroppen". Magiskt. Jag älskar att ta ut mig sådär. Vilken känsla man får.

Jo men visst vet ni.

Ibland (ganska ofta) när jag är ledig kan det bli så att jag råkar köra tre pass på samma dag. Det är bara för att jag inte är van vid att ha så mycket tid och då blir jag ju såklart rastlös när jag väl har det. Sen tycker jag att träning är det roligaste som finns, och då vill man ju göra det så mycket det bara går. Idag blir det därför, utöver mina två pass imorses, Andreas spinning ikväll. Andreas är nämligen världens bästa spinninginstruktör, och då när jag väl är ledig en kväll som han har pass, så måste jag ju gå på det. Dessutom ringde jag Hanna förut och frågade om hon ville hänga på. Hon hade tänkt ringa och kolla samma sak med mig. Great minds think alike, som de säger. Det kommer bli guld. Alldeles fantastiskt rent av.

Men herregud.

Ironi är att tro att man har satt på P3, enbart för att sätta sig tillrätta och inse att det är P4, varpå man i nästa sekund hör Jerry Williams börja skråla om att han kan jivea.Vad fan.

Pepparkaksjunkie

En till skillnad mellan mig och Anna är att när hon misslyckas med något så skyller hon på sig själv (eller Anton) och när jag misslyckas skyller jag på henne. Det faktum att jag hade ett (okej tre) återfall igår är alltså helt och hållet hennes fel. Hon glömde kolla mig, och som ett barn tänjer jag på varenda gräns och tar varenda kryphål jag hittar. Skärpning Anna!

Höjden av lycka.

När mamma ringer och säger att "Tomten är far till alla barnen" börjar på sjuan klockan 21.

Äntligen hemma.

Yo yo yo! Funderar på att göra min humble abode till julstuga ikväll. Typ sätta på Love actually (i brist på Tomten är far till alla barnen, som till mitt stora förtret är hemma hos mina päron), värma lite glögg, anordna paketinslagning (till mina nätshoppade juleklappar) och sjunga julsånger. Vore ju assketamysigt. Anledningen till min nyvunna energi är 400mg koffein och att jag har fixat mig en ledig dag imorgon. Hur gött! Jag har min morgonklass och sen kan jag göra vad jag vill! Tills jag ska vara barnvakt åt monstret till systerdotter jag har då. Det kan ju bli intressant. Jag har inte fått så mycket som en vinkning av henne på över ett halvår. Jag tror att vi kan gå så långt som att säga att hon inte gillar mig. Jag ligger dock steget före, och tänker därför att vi kan gå på stan medan syrran klipper sig. Hon kan ju inte skada mig in public menar jag. Hoppas jag.

Dagens morgonpass.

45min tc+ 15min löpning+ 10min ct. Jag är lite lätt illamående nu. Måsta ha frukost.

Status vageln: oförändrat.

a men ja ä ledsen för de asså

Insåg precis det uppenbart äckliga i att erkänna det här med vageln. Ofräscht rent ut sagt. Om någon har en lika äcklig åkomma går det bra att dela med sig av den. Annars fortsätter jag min monolog här imorgon, i tron om att det bara är jag. Ja alltså, jag och min vagel. Kanske skulle döpa den.

Men för fan.

Jag har fått en vagel. EN VAGEL!! Fatta vilken katastrof det är! En jävla böld i ögat som skaver och kliar oavsett om jag har ögat öppet eller stängt. Det är som att ha någon som hela tiden går och trycker in ett finger i armen på en. Ni vet precis på nerven. Sjukt irriterande.
Som alltid annars när jag får några konstiga åkommor så googlar jag mig fram till lösningen. Jag fick reda på att en vagel är en akut ögoninfektion som borde gå över inom 1-2 VECKOR!!! Vad fan. Jag hade ju tänkt mig att dränka den i ögondroppar och sen vakna upp dagen efter utan så mycket som tillstymmelse till böld. Därför tömde jag hela flaskan med ögondroppar (som visserligen är mot pollenallergi) i mitt vänstra öga igår och kände mig helt övertygad om att det där vagel-helvetet skulle försvinna på momangen. Det gjorde det inte, så jag läste lite på den tomma flaskan och såg att den visst skulle förbrukas inom två månader efter öppnandet. Ajdå. Det hade ju varit helt okej om det inte var så att jag köpte den förra sommaren. Det kanske är sånt som normalbegåvade människor kollar upp innan de häller vätska i ögonen, jag tänker inte riktigt så. Jag handlar nämligen innan jag tänker, vilket brukar generera ett akut-sms till min sjuksyrra till bästis om en lösning på situationen. Dessutom var jag ju tvungen att kolla om jag skulle bli blind nu när jag hade använt för gammal allergimedicin mot en infektion. Hon trodde inte det, men jag fick lite tips som hon trodde skulle fungera bättre. Hon är nämligen ganska diplomatisk, min bästis. Skrattade inte åt mig och sa att jag är en sån stor klant (och det är ju en av skillnaderna mellan henne och mig, det hade ju nämligen varit min reaktion), utan bara att hon inte trodde så mycket på den här ögondroppshistoiren, utan att jag skulle prova lite andra saker. Så det ska jag göra nu vid läggdags. Herregud, jag måste ju bli av med det här, kan ju inte gå runt med en stor jävla böld i ögat. Ser ju skitdumt ut.

Hämta julklappar nu!

Löser alla julklappar online i år. Jag har ju julstämning och så, men jag är liksom för trött för att ens tänka på att trängas med en massa stressade människor på stan. Dessutom måste man klä upp sig i finkläder om man ska gå på stan. Det passar sig inte att glida runt i ett par sköna adidasbrallor och ett par löparpjux. Nej nej, här ska man fram med jeans, toppar i märkliga material och om man är överambitiös- lite blingiga accessoarer. HERREGUD! Jag blir utmattad bara av tanken. Mitt ständiga svar på julklappsfrågorna det här året har varit "jag blir glad för vad som helst, inga vanliga kläder bara, jag använder aldrig såna". Det får mig att fundera på om jag kanske skulle gå emot mina principer och avlägga ett nyårslöfte. Typ "träna mindre och gör annat mer". Fast det klart, man ska ju inte lova sånt där man inte kan hålla. Jag gör som vanligt och struntar i det där med nyårslöfte. Det sparar på mitt samvete lite.

One down, one to go.

60min treadclimber+10min löpning. Nu är det bara powern kvar sen ska jag gå hem och äta frukost nr 2.

Bara 10 dagar kvar till julafton hörrni! Ha en alldeles superhärlig dag!

Däcka nu.

Hemma efter en kväll på jobbet. Det har varit jättelugnt ikväll, folk börjar väl gå in i högtidsmode antar jag. I högtidsmode behöver man tydligen inte träna så mycket längre, även om man egentligen äter mycket mer än vanligt. Det är ju lite märkligt det där, när man borde träna som mest gör man det minst. Hanna hetsade dock igår om att hon skulle inleda julaftonen med att springa en mil. Jag, som svarar otroligt bra på hets, bestämde mig genast för att springa 1,1. Men ni får ju hålla med om att det är det bästa sättet att starta en julafton på. Det säger ju sig själv, springa är det roligaste som finns, och julafton är årets bästa dag. En oslagbar kombination. Och tänk, istället för vitargo innan löpningen kan man köra MARSIPANGRIS!! UTAN DÅLIGT SAMVETE!! Herregud, jag blir alldeles nipprig bara av tanken.

Vad fan, tränar ni nåt eller? Hur gåre med utmaningen? Ni fuskar väl inte?? Jag har inte käkat en enda pepparkaka idag. Anna har frågat två gånger och jag har svarat nej på båda. NEJ!! rent av.

tidspress, IGEN!

Jag har fortfarande inte ätit några pepparkakor idag. Inte ens deg har jag tjoffat i mig. Nu kommer snart den stora prövningen dock, för idag serverar vi glögg och pepparkakor på jobbet. Där ska jag alltså vara i mina åtta timmar utan att ens smaka på en pepparkaka. Kommer ju bli sjukt svårt, men jag tror ändå att jag fixar det. Jag har ju bestämt mig liksom. Utöver det så funderar jag mest på hur mycket koffein man kan stoppa i sig på en dag innan det blir skadligt. Jag tror att risken att jag somnar under en instruktion är ganska överhängande nämligen. Jag tänker att jag säkert blir pigg igen efter jul och nyår, då när allt återgår till det normala och det blir ljusare igen. För även om jag är världens mest traditionsbundna människa, otroligt oflexibel vad gäller högtider, så är jag även en strukturnörd ända in i hjärtat. Det är liiite jobbigt när ens normala rutiner ersätts av högtidsrutiner. Det betyder ju att jag, trots att jag älskar december och har världens julstämning, aldrig riktigt kan slappna av under såna här perioder. Jag har fullt sjå med att njuta av allt hela tiden. Förutom snön då, den behöver jag ju inte njuta av i år. Nej, jag får ju njuta av grått, trist, regnigt, varmt, jävla skitväder istället. Tack alla vinterhatare. Hoppas tomten tar er.

Som ett svart hål.

Tisdag. Vilket slöseri på veckodag egentligen. När jag jobbade som telefonförsäljare brukade tisdagarna gå under namnet "veckans rövhål". Och det stämmer ju så bra det där egentligen. Tisdagar är som november. Och mars. De gör ingen glad. Hur som helst, klockan ställdes likväl på sex och det var bara att pallra sig upp. Kom till gymmet och kom på att jag ju nog inte hinner träna innan jobbet idag så jag inledde med ett ryggpass, och avslutade sen med 60 min treadclimber och 10 min löpning. Bra bra, mör nu. Orkeslös på ett sätt som gör att jag inte ens orkar stänga av radion trots att Duffy skrålar om mercy. Kan ingen ge Duffy mercy snart så vi slipper höra det där gnället, det är ett oljud som mest påminner mig om naglar mot en griffeltavla.

Jag har för övrigt varit vaken i snart fyra timmar och jag har inte käkat en enda jävla pepparkaka. Sjukt bra jobbat.

Refrängen nu då.

Axlar blev det idag, fick lite kort om tid så då tyckte jag att det var bättre att fokusera på bara en muskelgrupp. Kanske att det blir mage imorgon istället. Först ska jag ju såklart upp i ottan och köra cardio. Sjukt bra start på dagen!

Sen har jag sträckt ut en hand och sökt hjälp för det här med mitt pepparkaksberoende också. Min brutta har lovat att hon ska kolla mig varje dag ifall jag har ätit några pepparkakor, så nu måste jag ju skärpa till mig. Kan ju inte erkänna ett nederlag för guds skull. Vill kunna stoltsera med ett "NEJ!!!" på varenda sms hon skickar. Så nu är det operation "stå-emot-pepparkakor" som gäller. Dock har jag inte käkat något godis eller några chips sen utmaningen startade. Nu är det bara elva dagar kvar ju!

Jag har visst tidspress nu. Skräll.

Nä men om jag skulle ta mig iväg till gymmet igen. Det är en sån där hungrig dag, det beror antagligen på att jag är lika trött som mamma brukar bli under Kalle Anka på julafton. Skulle lätt kunna somna sittandes här, precis som hon gör mellan 15-16 den 24 december varje år. Det gör mig hungrig som sagt, så sen jag kom hem från jobbet har jag käkat en tallrik yoghurt/kesella, två mackor och typ en miljard pepparkakor. Ja jag är fortfarande hungrig. Ja jag förstår att ni är trötta på att höra om min konstanta nära-döden-hunger vid det här laget, men det struntar jag högaktningsfullt i. Det är lite det jag gör, tränar och går runt och är hungrig. Och äter, såklart. Men det hjälper ju inte så ofta faktiskt.

Vad tror vi om axlar/mage idag då? Det kan ju bli gött tänker jag. Ni skulle ju kunna pallra er till gymmet ni också. Träna bort lite måndagsångest. En tanke, bara.

Det är viktigt det där att börja veckan bra.

Äntligen hemma. Klockan ringde 04.55 imorses så att jag skulle hinna träna innan jobbet. Funderade ju på att skippa det eftersom det blev så tidigt och jag var så trött igår, men så tänkte jag att jag ju allt får leva som jag lär. Inga ursäkter alltså, så det var bara att pallra sig upp och snöra på sig skorna. Det blev fokus löpning och det var grymt skönt, jag ÄLSKAR verkligen att springa. Lika skönt nu dock att få spendera eftermiddagen i soffan, ska inte röra mig ur fläcken om det inte är absolut nödvändigt. Men det klart, ett styrkepass kan jag ju palla med idag också. Jag ska ju ändå tillbaka till gymmet sen menar jag.

Oj för en lång söndag.

Efter en helg med sjuka mängder mat, lussebullar, pepparkakor, alkohol och inte så mycket träning så har jag verkligen cravings efter gymmet. CRAVINGS. Hade det inte känts som att kraniet dunsar runt i huvudet som en squashboll i ett fyrkantigt rum så hade jag klättrat på väggarna. Istället ligger jag just nu så stilla jag bara kan. Tankarna går dock i banor om träning innan jobbet imorgon. Inte så konstigt tänker ni, men det var ju den där lilla detaljen att jag börjar 06.15. Jag behöver alltså ställa klockan på 04.45 om jag ska hinna träna. Det är ju mitt i natten, det fattar ju till och med jag. Får försöka komma på någon bra lösning på det här, jag har en massa spring i benen jag behöver bli av med.

Åh herregud.

Det fanns två sorters köttbullar på Glädjes julbord, jag behöver inte säga mer än så. Det kan inte bli annat är lyckat när det finns två sorters köttbullar. Men herregud vad mätt jag var. Är. Fortfarande. Och trött. Om jag inte visste bättre skulle jag nästa säga att jag är lite bakis. Nu gör jag ju det så jag säger att jag är så trött att jag har ont i huvudet. I min ålder kan man ju inte gå runt och lägga sig klockan tre om nätterna och sen tro att man ska vara pigg dagen efter. Nej nej, hemskt naivt av mig. Vad härligt det känns nu att jag jobbar öppning imorgon. Eller att jag jobbar i eftermiddag för den delen.

Nu ska jag fortsätta min julklappsshopping här från soffan, och sen ska jag knata bort till Johan och käka lunch. Nånting säger mig att han inte behöver laga så förskräckligt mycket mat ändå. För en gångs skull.

Glädje ikväll!

Jag kan ju möjligen framstå som något ironisk ibland. Det är en egenskap som kanske är lite för välutvecklad för mitt eget bästa. Är det dock någon gång som jag absolut inte är ironisk överHUVUDtaget så är det när jag gör iordning mig för "a night on the town", som de säger. Det första jag gör är att helt seriöst duscha, smörja in mig med diverse krämer som tydligen ska vara bra för huden, lukta gott, eller det absolut härligaste- både ock. Sen brukar jag platta håret, och då vill jag alltid ha musik på så att jag inte dör av tristess, och således förstör kvällen redan där. Det man ska tänka på när man sätter på musik som man ska göra sig iordning till är att man tar låtar som verkligen passar en själv. Det ska liksom vara ett budskap i låten som man kan känna igen sig i. Jag brukar alltid starta med den här:

När den är slut så fortsätter härligheterna med den här:

Jag hittar verkligen min kärna när jag lyssnar på de här låtarna, och då känner jag mig mer än redo för lite galej, som de säger.

Positiv inställning. Det avgör allt.

Jag ska gå och lägga mig nu. När jag vaknar imorgon ska allt kännas som vanligt igen och jag ska träna och sen ska jag jobba. Efter jobbet ska jag sola och powernapa och sen ska jag gå hem och göra iordning mig inför kvällen. När jag är tillräckligt tillpiffad för en kväll på stan så ska jag åka tillbaka till gymmet och hålla Hanna sällskap vid stängningen. Sen ska vi ner till stan och så ska vi gå på julbord, jag, Hanna, Mia och Flavia blir det. Vi ska ha det bra och skratta och tycka att livet är toppen och så ska vi bli så mätta att vi knappt behöver äta igen förrän på julafton. Den kommer bli väldigt bra, morgondagen. Men det skiter väl ni i, det klart.

Den här skitdagen kunde bara sluta på ett sätt.

Det blir så ibland.

En sak till.

Och du tomten, när vi ändå är inne på det här med önskningar så skulle jag vilja ha ett par såna här också. (Jag har kanske inte varit så snäll, men jag har ätit jättemycket pepparkakor, så jag försöker ju faktiskt. (Räknas deg också förresten, eller är det bara gräddade pepparkakor som funkar..?))

(de där nissarna verkar ju lite opålitliga, så du kan köpa dem på Sportgymbutiken. Tack Tomten)

Bättre nu.

Min mamma är den bästa av alla mammor, så efter ett telefonsamtal med henne kändes det lite bättre. Vi kom fram till bra grejer, så nu sitter jag på golvet i vardagsrummet och laddar för att mosa ben. För förutom mamma så är ett jävla gött träningspass det som får mig att bli gladare och lugnare. Och the Killers såklart. Jag älskar the Killers. Om Tomten läser min blogg så hoppas jag att Tomten förstår riktigt hur mycket jag älskar the Killers, och därför ger mig konsertbiljetter i julklapp. Alternativt en dejt med Brandon Flowers, det går också bra. Jag är inte den som är den.

Lyssnar på en skitradiokanal med skitreklam och dålig kommersiell skitmusik.

Vilken skitdag det här håller på att utvecklas till. Fan jävla helvete. Stressad känner jag mig. Och så. Hade planerat ett benpass innan jobbet men måste börja tidigare så jag kanske inte hinner med det. Det var ju just snyggt. Hoppas jag hinner med allt annat jag ska göra bara. Hatar att stressa upp mig. Hatar.

Tough love.

Jag hade skrivit ett inlägg, men usch, det var ju bara babbel. Trams. Jag säger såhär istället: Hoppas verkligen att ni har kört era superjobbiga träningspass idag. Om inte så kan ni ställa er i skämshörnan och skärpa till er tills imorgon. Det finns inga ursäkter vet ni.

Imorgon ska jag starta dagen på gymmet. Det tycker jag att ni gott kan göra ni också. Resten av fredagen kommer bli mycket härligare då. Jag lovar. 06.30 satsar jag på, det är en alldeles utomordentligt bra tid för ett träningspass. Gå och lägg er nu så ni orkar upp. Godnatt.

På promenad med pappa och vargen.

Jag vet inte men det här med trasiga brallor verkar kanske lite otaktiskt såhär i december.

Ledig dag idag!

Jag är som hämtad ur ett avsnitt av Farmen. Minus de ständigt överhängande konflikterna och rädslan över att bli utröstad då. Jag och pappa har det mest trevligt ihop. Han kommer inte rösta ut mig, vi är ju släkt.

Innan ni utbrister i ett "åh vilken fin häst" när ni ser bilden på fölet vill jag bara påpeka att hästjäveln bet mig. Basånivet.

'

Det finns ett hemmagym hemma hos mamma och pappa. Det är välutrustat som ni ser, men det används inte så ofta.

Usch! Usch!

Höll precis på att kräkas lite i munnen. Den där julkalendern är ju så puttenuttig så jag dör. Synd på en sån god frukost kan jag tycka.

Gymmet är avklarat by the way, fick sällskap av Sandra på treadclimbern idag så de 55 minuterna bara flög iväg! Jag var förståndig idag och skippade löpningen, det förstår ju vem som helst att jag ju inte kan riskera att bli sjuk nu, jag ska ju på julbord på lördag!

for christ's sake.

Då vinner jag. Jag har kört två pass idag, och ni har ju uppenbarligen inte tränat alls, så imorgon tycker jag att ni kränger på er träningskläderna och kör ett pass i gymmet. Sen kör ni tills ni kan känna er uppriktigt nöjda med er prestation, inte bara sådär så att ni kan säga att ni varit och tränat och herregud så bra gjort av er och ni borde få medalj och en inbjudan till nobelfesten. Nej, ni ska träna så hårt så att ni inte ens behöver reflektera över om ni verkligen gett allt, det ska bara vara självklart, det ska kännas i hela kroppen. Det ska vara så att ni ända inifrån hjärtat är imponerade över er egen insats, och så att det enda som tar er hem igen -när benen inte bär- är lyckoruset över att ha tagit ut sig till max. Så hårt ska ni träna imorgon. För det är ju så, de gångerna när man är lämnar gymmet som allra gladast är när man kör riktigt hårt, då när man liksom överträffar sina egna förväntningar. Den känslan vill man ju ha igen.

Ni kan ju inte hålla på och lata er, det förstår ni ju. Rör på fläsket nu. Då kan vi äta lite mer julmat sen utan att det får alltför stora konsekvenser. Bra.

17 dagar kvar på utmaningen!

Träningen gick okej, körde inte lika mycket löpning idag för jag känner mig på väg att bli krasslig (det är mycket viktigt att inte uttrycka orden "jag känner mig krasslig", eftersom det betyder att man har gett vika för hela misären det innebär att bli sjuk. Om man "är på väg att bli krasslig" kan man fortfarande mosa i sig C-vitamin och inbilla sig att det faktiskt blir bättre, och man kan framför allt träna på nästan som vanligt. Svettas ut skiten liksom. Just saying). Powern gick också bra, tog det lugnare i vissa övningar och tryckte på mer i andra. Det var lite le Bitch över mig idag, men det blir så ibland. Det kommer fram när det behövs. Det är ganska trevligt också kan jag tycka, för min egen del då såklart. För andras del är det nog inte det.

Sådärja, en halv banan och en koffeintablett i magen, och frukost nr 1 är med i väskan. Nu drar jag till gymmet. I snön.

Vad ska ni träna idag??

2012, bring it.

Den andra januari kommer vi (som vanligt syftar jag på mig och min siamesiska tvilling Hanna) gå in i en ny fas vad gäller kost, och för mig kommer det även bli en ny fas i träningen. Gällande kosten kommer det att vara strikt, inga ätardagar och inga "men bara lite", eller andra dåliga ursäkter. Det ska vara bra mat, mat som gynnar träningen och som kroppen mår bra av. Inte för lite, inte för mycket, utan precis den mängden som gör att jag orkar träna så hårt jag vill och som gör att kroppen får tillräckligt med energi. Jag är jättetaggad för det och även om jag vet att det kommer bli jävligt jobbigt ibland så vet jag också att det känns sjukt bra att alltid göra bra val. Sist jag och Hanna körde så var i februari och det faktum att vi var två var guld värt. Man kan hela tiden peppa och påminna varandra om varför man gör det. Är ni sugna på att vara med så är det bara att haka på!:)


Vad gäller träningen så ska jag vara noggrannare med upptrappningsveckor och vilovecka, jag ska försöka få bättre rutin på styrkepassen (vilket kommer gynnas av att jag förändrar min situation gällande gruppträningen) och jag ska börja få in mer kvalitetspass vad gäller löpningen. I höst nu har jag haft en liten paus från löpning och bara sprungit sporadiskt. Det behövs för att hålla motivationen uppe resten av året. Jag är sjukt taggad inför både löpning och kost, och även om jag ju såklart inte vill förfalla innan årets slut, så kommer jag inte vara lika hård nu i december. Inget godis eller chips dock, det vet ni!!

Fyra dagar kvar till julbord bara.

Två träningspass, åtta timmar jobb och en gnutta julklappsshopping. Nej det är inte ett väldigt märkligt recept på julgodis, utan blott en sammanfattning av min dag. Supereffektiv under tiden och supertrött nu såhär efteråt. Det är ju bara bra dock, för då kommer jag slockna som ett barn sen när klockan slår 21.
Jag tog det väldigt märkliga beslutet att be Hanna köra ett axelpass med mig efter jobbet, vilket medförde att jag nu knappt kan lyfta armarna. Det gör verkligen sjukt stor skillnad att ha någon som står bredvid och pushar och justerar hållning och inte låter en fuska. Även om man vet hur och vad man ska göra så är det väldigt nyttigt att ibland ta hjälp av någon annan. Jag är så trött i axlarna att jag kommer behöva köra med lägsta vikten imorgon på powern. Det värsta är ju att jag inte kan försvinna i mängden. Alla tittar ju på mig. Hela tiden. Det är lite roligt ibland när man märker hur deltagarna inte gör som jag säger, utan som jag gör. Man skulle kunna göra allt möjligt roligt utifrån den vetskapen. Men det gör jag inte. Nej nej, hur skulle det se ut?

Gud sicken härlig start på dagen.

Tänka sig vad trevligt, jag fick sällskap av mamma på gymmet imorses! Duktiga mamma som har kommit igång med träningen. Hon körde sitt styrkepass som jag har lagt upp till henne och för mig blev det idag drygt 30 min treadclimber, 4 km löpning och sen nerjogg. En halv banan slank ner innan och efteråt slukade jag frukosten som om jag inte hade ätit på flera veckor (tittade för övrigt på julkalendern när jag åt, guuuud vilken trökig historia!!! Vad gör de med den där jävla tv-licensen egentligen, anordnar personalfester!? Så kommer de på uppslag till julkalendern på måndagen när de sitter där alldeles gröna i ansiktet, med lite skäms över vad som hände med kollegan från våning 3 och med minnesluckor som inte ens en komapatient skulle kunna mäta sig med. SKANDAL!). Herregud vad hungrig man kan bli på en timme. Skönt iaf att vara färdigtränad och komma ut från gymmet när det fortfarande är mörkt ute, det känns som om dagen inte ens börjat då. Dessutom är det så lugnt och skönt på gymmet kl halvsju så det är ju avstressande i sig.

Nu ska jag göra iordning mat och mellanmål och sen ska jag tillbaka till gymmet. Jobbar 10-18 idag och sen kanske det får bli ett pass axlar/mage innan jag går hem. Jag har träningsvärk i ryggen från igår för övrigt, guld ju.

God morgon.

Lycka är att vakna till det här. Nu sticker jag till gymmet. God morgon!

HALLÅ SNÖ!!!

DET SNÖAR!!!! När vi kom ut från föreläsningen uppe på vip:en i arenan så utbrast Carina "Men nej, vad är det här!?", varpå min uppmärksamhet direkt riktades mot de stora fönstren och ut på gatan, där man klart och tydligt kunde se att det låg ett tunt täcke ljuvlig snö. Carina drog en djup suck medan jag sprang ner för trappan och fram till fönstret, samtidigt som jag skrek "titta snö!! Det är snö!!" och försökte hålla tillbaka glädjetårarna. Som ett barn är jag. Men jag älskar verkligen snö. Om det är vitt imorgon när jag vaknar ska jag snöängla mig ner till gymmet (vilket ju innebär att jag måste ge mig av sjukt tidigt om jag ska hinna med att träna också innan jag börjar jobba..). Första snön alltså, femte december, inte en dag för tidigt. Nu njuter vi av det här tills det regnar bort igen och alla snöhatare får som de vill.

Träning och jobb kvar för idag. Snart är det julafton!

En dag då jag inte har fått någonting gjort. Överhuvudtaget. Jaja, såna ska man väl ha också antar jag, även om jag hatar att vara oproduktiv. Nu beger jag mig iaf bort till gymmet för ett träningspass innan Lifestyle-föreläsningen. Tror jag ska köra rygg/biceps idag faktiskt, men nu är det vecka 1 igen så det blir inte tokmånga övningar. Bra det, för jag är som väntat ganska hungrig. Hela tiden. Men hepp, det är bara att packa med middagen och ge sig iväg, här blir ju inga barn gjorda.

Ut och spring med er, i soffan får man inte bättre kondition! Chop chop. ("det är mörkt och kallt ute" gäller inte som ursäkt, var en viking för tusan (minus allt mjöd-drickande då, livsfarligt för konditionen))

Det är frost, kan ni förstå lyckan!?

Är det så här det känns efter åtta timmars sömn så är jag ju helt med på noterna från och med nu. Slocknade vid 22.30 igår och vaknade av mig själv strax efter sju, så 8,5 timme kasserade jag in där. Efter en sån natt fullkomligt studsade jag upp ur sängen (det kanske inte är hela sanningen iofs, men låt oss säga så) och bort till gymmet där jag körde 30 min på treadclimbern och sen sprang 6km efter det. Nästan 60min blev det allt som allt, och efter det hade jag möte med bossen. Frukosten lät vänta på sig alltså, så jag kan sätta hundra spänn på att jag kommer vara konstant hungrig idag. Annars är jag ledig ända till ikväll när det är Lifestyle-föreläsning, så jag ska bara ligga i soffan hela dagen och se på film tänker jag. Kanske åka bort till Clas Ohlson och lämna tillbaka den där radion som gick sönder så fort jag satte i sladden. Det kändes inte värt hundra riksdaler. Kanske borde önska mig en bättre i juleklapp. En som ser ungefär likadan ut men som är ungefär en miljon gånger bättre i kvaliteten. Det önskar jag mig, för mamma du läser väl det här?

Jag får nog träna nonstop hela veckan för att kompensera det här.

Jag tog mina haremsbrallor och cyklade bort till ICA Nära för att införskaffa mig lite pepparkaksdeg förut. Det är typ 150 meter dit och affären är ju liten så jag tänkte att jag säkert ändå inte skulle träffa på någon jag kände, och resterande okända filurer kunde ju få tro att jag kom direkt från inspelningen av en indisk musikvideo eller något. Planen gick ju dock käpprätt åt skogen när jag en minut efter ankomst stötte på Jenny vid mejerihyllan. Hon skrattade inte åt mina byxor, tvärtom så sa hon väldigt diplomatiskt att de såg sköna ut. "Jag blev så sugen på pepparkaksdeg och så orkade jag inte byta om", sa jag med lite skäms i rösten. Very well, jag gick och hämtade min deg och sen stötte vi ihop i kassan igen. "Men du ska väl helt seriöst inte äta upp hela den där Madde??", sa hon, och jag svarade "nej det ska jag ju såklart inte göra, bara lite under tiden jag bakar". Så nu har jag bakat. Fem pepparkakor. Måste köpa ny deg.

Jag är en sån där vän som alla önskar att de hade.

Jag ringde min vän Johan och bjöd in mig på lunch. Det skulle visst serveras nån kycklinghistoria. Exakt vad visste han inte riktigt än eftersom han nu var tvungen att gå och handla om maten skulle räcka. Gör det, sa jag, och la till att maten bör vara klar fem över halv så jag hinner hem innan jag ska träffa Hanna sen. Inga konstigheter där. Hoppas det blir god mat, jag är assketahungrig.

Mama I'm coming home.

På tåget nu. Jag och resten av västsveriges befolkning. Vad är det med söndagar och tågresor? Vilken ångest jag får av att tänka på att alla här är på väg hem från något. Ingen här är riktigt hemma. Lite vemodig har slagit mig ner på en sån där utfällbar stol i gången och jag tänker inte resa mig förrän jag är framme.

Söndag.

Jag gick och la mig kl 23.30 (inte illa pinkat, men så var det var ju lördagkväll) och sov till nio, men vaknade och gick upp med känslan av att ha varit ute levt rövare hela jävla natten. Sådär som man gjorde när man var yngre och studsade runt på dansgolvet tills man var helt genomblöt av svett (vilket ju in princip var det närmaste träning jag kom på den tiden så), när man studsade vidare fram till baren där man tyckte att det var en väldigt bra idé att göra beställningen med ett "ge mig det starkaste du har! En sexa ska det va!", och när man ramlade hem och däckade i sängen med kläderna på. Så känns det idag, fast utan att behöva ha gjort allt det där. Ja jo men jag drack 1,5 glas rödvin. Snälla säg inte att det räcker nu för tiden. Mitt liv är över.

Tänk er det värsta och gångra med hundra. Ungefär.

Jag vill poängtera att jag ändå duschade sen, det var ett skämt. Herregud. Malin vill poängtera just hur galet det verkligen var imorses. Vi gav oss ut med devisen "det finns inget dåligt väder, bara lata löpare", men fick det kastat i ansiktet ganska snabbt, ihop med ett "det finns dåligt väder och nu är ni ju bara dumma i huvudet". Regndropparna kändes som ett tortyrredskap hämtat direkt från medeltiden, och den konstanta tanken som rullade i huvudet var "hoppas att jag inte får blåmärken av det här, det skulle ju se jättekonstigt ut". Vinden var så hård att all den energi som vanligtvis läggs på att komma framåt, nu mer utgjorde ett febrilt försök till att inte springa i riktningen bakåt (vilket kanske är helt okej att göra om man tycker att det är roligt, det tycker inte jag). Sidvinden vid havet fick snoret att helt praktiskt blåsa bort (vilket ju iofs var ganska smidigt, men väl lika otrevligt för den som sprang till vänster om en - i detta fallet Malin). Ungefär halvvägs fick jag ur mig ett "madness, it is!" och vi log lite och tryckte på lite extra, som för att visa att vi lätt hade platsat i vikingaeliten när det begav sig. Tre sekunder senare slog vinden till så hårt att man tappade andan en smula. "In your face" liksom. Sammanfattningsvis var det -som ni säkert förstår- skönt att komma in. Måste ju bara poängtera dock (nu kommer det, för er som trodde att det nu skulle komma ett inlägg som rakt igenom trashtalkar löpning i svåra förhållanden- har ni inte fattat nånting av den här bloggen?? SKÄRPNING) att löpning är det bästa som finns. Mitt i all vädermisär var det, såklart, tankarna om härligheten i springa som hade övertaget. Det var ju därför vi inte gav upp och gick hem. Ja alltså, det och min stolthet. Herregud.

Sjuk!

Jag och Malin tog tempen. Rättare sagt, Malin tog tempen och jag mer tryckte in den där grejen i örat på ren sympati. Tre gånger. Snittet visade 37,3 på mig. Jag brukar ligga på 36,6 i vanliga fall, så med ens kände jag mig febrig. Den som menar att det beror på morgonens galenskap i löparpjuxen kan lämna den här bloggen medsamma (kom gärna tillbaka imorgon ändå). Tack.

Morgonjogg-check!

Att det blåser storm och ösregnar? Ja men det förstår ni att det hindrade inte oss. Nu är vi hemma igen, lomhörda och genomblöta. Men det positiva med att vara blöt när man kommer in är ju att man inte behöver duscha efteråt!

Kollektivtrafik. Yey.

Spåris ut till Frölunda torg nu, syrran hämtar upp mig med bil där. Mindre läskigt än att jag skulle gå från ändhållplatsen hem till dem, resonerade hon. Jag håller med. Hon hälsar för övrigt att två geisha på julbordet inte räknas som godis. Men ni ska fan hålla er borta från dumlen. Sen sa hon också att de inte var så goda ändå, geishorna, så vi kan ju lika bra hålla oss borta från dem.

Imorgon bitti ska vi ut på morgonjogg, jag och Malin. Jag önskade pannkaksfrukost, så när vi kommer in kommer jag få fortsätta träningspasset med att fightas med mina syskonbarn om vem som får flest pannkakor. Kan bli intressant tänker jag. Och blodigt.

Göteborg!

I casa de Anna och Anton. Vi ska göra hemmagjord pizza, och dricka glögg ska vi göra. Jag har skeppat iväg Anna för att köpa pepparkakor till glöggen, det fattar ju vem som helst att man inte kan dricka glögg utan pepparkakor. Kära hjärtanes. Under tiden har jag gjort pizzadeg och hackat Annas dator. Det är inte svårt, hon har samma lösenord som hon hade när vi bodde ihop. Sucker. Vi har haft en väldigt bra dag iaf, tacobuffé på Lydias till lunch, kaffe på Fröken Olsson, minimalt med vardagsmotion och massor med skratt. Kan inte bli mycket bättre. Ja, det skulle ju vara om hon kunde komma hem med de där pepparkakorna någon gång då.

Äntligen fredag!

Frukosten är slut och kvar är disken och allt äggskal och grapefruktskal. Jag vaknade i ottan för att träna lite inför powerpasset (som jag ska erkänna att jag verkligen inte hade lust att köra idag), egentligen var det tänkt att jag skulle köra 60min cardio, men jag blev ståendes och pratade med E om veckans händelser så tiden räckte bara till fem km löpning. Väl inne i gruppträningssalen kändes det ändå helt okej, och när passet väl kommit igång gick det riktigt bra faktiskt. Ibland när man inte har lust alls och det känns som att man ska dö om man ställer sig där framme, så finns det några stjärnor på det där passet som ger så mycket energi att den kan sitta i hela dagen. Det var precis vad jag behövde idag. Tack mina härliga power-människor!

Nu ska jag bara göra i ordning mig och packa väskan (som jag skulle ha packat igår, skräll) och sen ska jag vandra bort till tåget. När jag kommer fram ska jag möta upp min älskade bästa vän och sen ska vi hänga hela dagen. Perfekt.

Lite off just nu.

Det var en hemsk kväll på jobbet igår, och idag kom mannen vars sambo kollapsade här på gymgolvet hit och hämtade hennes grejer. Det sätter allt i perspektiv det där. Hur ödmjuk man borde vara inför livet. Hur oviktigt allting kan bli på bara ett ögonblick. Det sjuka är att nu går allting vidare precis som vanligt för oss, medan den är helt förändrad för kvinnan och hennes familj. Perspektiv.

Kvalitetstid.

Bytte slappandet mot shopping med mamma. Minst lika underbart!

Det är sista november hörrni! Slut på en skitmånad, tjoho!

Käkar frulle, aws. Spinningen var..vad ska man säga..annorlunda. Kanske inte riktigt min kopp te. Jag blev inte assketatrött om vi säger så. Dock kände jag mig sliten i kroppen på mitt pass efteråt så det blir ingen mer träning idag. Dock ska jag tillbaka till gymmet kl 11 för att ha coaching med en Lila festylare. Sen ska jag bara slappa, hela dagen fram till klockan fyra ska jag slappa, då är det dags för jobb igen.

Jag kom för övrigt på att det är sista november idag. Jag måste ha missat när det blev första november för jag har inte märkt av det alls lika tydligt som vanligt. November är nämligen min hatmånad och jag brukar alltid förfäras av allt det gråa, tråkiga och intetsägande som utgör denna gudsförgätna tidsperiod, men i år har jag liksom missat det. Jag har inte hunnit förfäras så mycket, fram till idag då, vilket gör att jag ju måste ta ut allt hat jag känner mot årets mest ovärda månad idag. Det känns lite jobbigt att ta fram allt det där hatet (för det kan inte nog poängteras, jag verkligen hatar november) men jag kan ju inte bara lägga locket på heller. Jag har alltid hävdat att året bara borde ha elva månader. Eller kanske tio då, mars är ju inte så jävla upphetsande den heller.

Pre workout.

Det får bli spinning innan powern istället för treadclimber och löpning.. Känner av höften och knäna så jag tar det mogna beslutet att göra något som inte belastar så hårt. Ryktet säger dock att instruktören brukar köra dansbandslåtar. Intressant. Får väl svänga mig svettig om inte annat.

Ja godnatt då.

Ja alltså, en gång idag har jag varit mätt. Det var efter middagen och det var en riktigt härlig känsla måste jag säga. Främmande. Skulle kunna vänja mig vid den. Bra dock att jag hade tre instruktioner i rad när jag började, på så vis hann jag inte äta ihjäl mig innan dagens slut. Det gynnar ju, menar jag.

Nu ska jag hänga den där helvetes jävla tvätten (jag vet jag vet, skulle inte nämna det mer, men det är ju så sjukt jävla fruktansvärt iq-befriat att jag inte kan hålla mig) och sen ska jag gå och lägga mig. Imorgon ringer alarmet klockan halvsju och då är det bara att skutta iväg till gymmet för en härlig timme med cardio innan min morgonklass.


Förresten!
Jag har inte ätit godis eller chips sen utmaningen började, hur går det för er? NI FUSKAR VÄL INTE!?

Jag är så hungrig så jag dör (precis som vanligt altså).

Idag är en sån där dag då jag är konstant hungrig, har inte känt någon mättnadskänsla överhuvudtaget sen jag vaknade. Det är lite sorgligt faktiskt, jag gillar att vara mätt. Eller..den bästa känslan är nog när man varken är mätt eller hungrig. I ingenmansland där någonstans. Det är ju det bästa, då behöver man ju inte fundera. Fast det klart, jag tänker ju alltid på mat, oavsett. Det är ju därför jag måste träna så mycket, jag hade varit jättetjock annars, garanterat. Nu tillbaks till jobbet, var snälla idag ni som ska till Actic, jag kanske hugger annars.

Rude awakening.

Förstå paniken i mig när jag imorses på väg till gymmet inser att jag börjar klockan 14 idag. Jag skulle alltså hinna vara hemma i tre timmar mellan morgonens jobbpass och kvällens åttatimmars. Okej att jag trivs väldigt bra på mitt jobb, men det kändes lite motigt just då. Tur att jag har fina arbetskamrater som löser det så att jag ändå kan komma in till 16. De där två extra timmarna är guld värda just nu. Skippar nog dock träningen i eftermiddag, ska fixa lite här hemma och bara vara istället. Det är ju faktiskt vilovecka den här veckan. Träningen imorses gick förresten fint, som igår blev det först treadclimber i 45 min och sen 4km på bandet. Bra pass.

Ikväll ska jag däcka direkt efter jobbet och sen imorgon väntar en ganska lång dag igen med jobb både på förmiddagen och eftermiddagen, och sen på torsdag blir det en ännu längre dag. Sen mina vänner, sen är jag ledig i flera dagar. Åååååh underbart!!

Ett hjärndött inlägg om en hjärndöd aktivitet.

Varvar ner i soffan efter jobbet. Det har gått i ett idag kan man säga, vilket gör att det har gått väldigt snabbt. Jag åkte ner tidigare till jobbet förut och körde ett pass med rygg/axlar/biceps. Var lite osugen innan eftersom jag inte hade varit hemma så länge emellan morgonträningen och jobbet, men det var ändå gött att få kört det där passet. Imorgon ska jag upp och träna ännu tidigare än vanligt, får försöka vara där vid halvsju för klockan åtta ska jag hoppa in och jobba i ett par timmar. Vi har nämligen en servicetekniker på jobbet nu och han ska lära mig meka med konditionsmaskiner. Spännande. Men skönt att jag börjar klockan 16 imorgon då så att jag ändå hinner vara hemma en stund emellan iaf. Tror jag har tvättid också. Det är ju det där med mig och mina tvättider..eftersom jag hatar att tvätta mer än jag hatar något annat i hela världen (egentligen är det nog iofs själva hängandet av tvätten som är det allra mest fruktansvärda) tenderar jag att alltid glömma (förtränga) när jag har tvättid. Jag undviker det in i det längsta, vilket gör att jag nu är på krisnivå. Fan ock. Nu måste jag sova faktiskt. Bara tanken på tvätt gör mig matt.

Kul inlägg det här. Jag ber om ursäkt för det. Ska aldrig mer skriva om tvätt.

Nackdelen med att julpynta är ju att man aldrig vill gå hemifrån sen.

Oj, som jag däckade igår. Det tar på krafterna att vara wild & crazy och ute på krogen, OCH desperat hemmafru på en och samma helg. Jösses, jag var helt slut igår kväll. Idag är jag träningsnarkoman igen- en roll som jag känner mig väldigt hemma i, bekväm rent av- och det innebar givetivis att klockan ringde tio i sju när det var dags att vakna ur koman och skutta till gymmet (rent tekniskt så cyklade jag ner iofs, men i sinnet var det som skutt). Det märktes ju att jag proppat i mig hejdlöst med kolhydrater hela helgen för efter en halvtimme på treadclimbern var jag ju inte ens trött. Efter 45 min hoppade jag av och sprang istället resten av timmen. 4km i normaltempo blev det (alltså inte sån där jogg som jag brukar ägna mig åt på morgonen då jag inte har energi till något mer), och sen gick jag ner lite på treadclimbern efter det. Passet varade i sisådär 70 min, men jag hade nog kunnat hålla på hela dagen. Var ju knappt hungrig efteråt. Jättetråkigt att äta frukost när man knappt är hungrig. Hoppas att den är tillbaka till lunch, hungern, annars lär ju den här dagen bli en enda stor besvikelse.

Dygnet i bilder.

Helgen börjades på Actic med ett träningspass innan jobbet. Mycket skönt, speciellt med tanke på att jag glömde fixa en vettig matlåda, och därför inte orkade köra något mer pass efter jobbet. Istället åkte jag hem och vilade. Det är ju lite så, ju äldre man blir desto mer måste man ha den där vilan för att inte påsarna under ögonen ska bli omöjliga att dölja.

 

Det gick helt okej ändå måste jag säga, och jag slogs av att jag ju ändå ser lite annorlunda ut med smink, fixat hår och kläder som inte är i andasmaterial. Who knew?! Bort till Hanna och tagga för en härlig kväll med vin och tjöt med underbara brudar. Kristin hade bakat en chokladkaka för min skull, och den hade jag ju proppat i mig med glädje om det inte hade varit för kära Hannas sjukt osköna kommentar (som jag faktiskt inte kommer upprepa här). (Okej, det gick några minuter sen proppade jag i mig ändå, men fortfarande, jävligt oskön kommentar alltså). Iaf, efter några flarror vin åkte vi ner till Glädje, och hej vad glada vi var. Bra kväll, mycket bra.

Idag var det upp och hoppa klockan nio, adventspyntning på g och då kan man inte ligga och känna efter om man är bakis eller inte. Nej nej, pynta pynta, ner i källaren, hämta grejer, lämna grejer, fixa, dona, svära, skråla med i julsånger och vara lika hoppetossig som en sån där jobbig tomtenisse. Sen tog jag löpet bort till Elins esplanad (nej det gjorde jag inte, det bara kändes så eftersom jag hade vinden i ryggen) och köpte julgrejer. Oj vad nöjd jag var när jag gick hem med mina tre kassar. Så nöjd var jag att jag inte ens brydde mig om att jag nu hade vinden mot mig istället. Det spöregnade visst, men det förstår ni att det spelade ingen roll. Nej nej, nu har Madde fått julkänsla (vilket tydligen gör att jag automatiskt måste skriva om mig själv i tredje person), och det kan inte lite regn rå på. Bring it on, regnet, tänkte jag och log med hela ansiktet (fick väldigt märkliga blickar från bilister under den här lilla episoden), satte på julmusik i lurarna och skrattade universum i ansiktet. Så jävla gött va. När jag närmade mig hemma så höll jag på att ramla omkull av blåsten, lite läskigt faktiskt, tänkte att jag kanske inte borde ha hånat universum på det viset. När jag kom hem var jag iaf så här glad.

Sen, mina vänner, var det dags för lussebaket. Dagen till ära invigde jag mitt fina fina förkläde som jag fick i födelsedagspresent av min moster. Dessutom struntade jag i att ta av mig örhängena, i ett sånt här fint förkläde känner man sig nämligen som en desperat hemmafru, och desperata hemmafruar har alltid på sig pärlörhängen.

Så här fula blev årets lussisar. Borde inte få kalla dem lussebullar ens. Borde kalla dem fulbullar. Redan på den här bilden kan jag avslöja att de var väldigt goda dock, fulbullarna. Det vet jag eftersom jag råkade äta ganska så mycket deg, och de är ju fortfarande bara deg här.

När de hade jäst klart (både på plåten och i magen) satte jag in dem i ugnen, och VIPS så såg de ut såhär. De var väldigt goda efteråt också kan jag avslöja. Det vet jag eftersom jag råkade smaka direkt när jag tog ut dem ur ugnen (trots att jag egentligen skulle vänta tills ikväll när jag ska dricka glögg hos Johan, killen som har allt men ingenting användbart. Som en sån enastående bra vän jag är köpte jag därför glöggmuggar till honom idag (egentligen kanske jag iofs gjorde det för att jag inte ville dricka glögg ur kaffekoppar i år igen)).

Nu ska jag göra mig i ordning för att gå ut i det härliga vädret, och jag hoppas jag hinner bygga upp lite hunger tills dess att jag kommer fram. Mycket fulbullerapar nu alltså.

Även solen har sina fläckar (solen being jag, ifall det var någon som inte förstod det).

Så går det när man glömmer göra matlåda. Dessutom glömde jag mammas lussekatter hemma i frysen. Typiskt. Alla som tror att jag orkar ett benpass på den här lunchen räcker upp en hand.

Tjuvarnas jul.

Jag är skeptisk. Det känns som att risken för att det ska bli en 24 avsnitt lång överpretentiös moralpredikan är ganska överhängande. Jag tycker om julkalendrar som är anspråkslösa, men ändå smarta i all sin enkelhet. Jag älskade Gyllene Knorren, tyckte att Lassemajas detektivbyrå var lite småtrevligt och för att inte tala om Julens hjältar! Däremot tittade jag på ett avsnitt vardera av Superhjältejul och Kaspar i Nudådalen innan jag kräktes lite i munnen och var tvungen att avstå de resterande 23. Ja jag vet, jag är astöntig, julkalendern är julkalendern och man tittar på den oavsett. Eller var det inte så ni tänkte nu? Men på riktigt, julkalendern sätter ju standarden på hela december. Antingen vakna fem minuter innan det börjar och sätta på tv:n i så pass god tid att man hinner se lucköppningen också (nej jag har inte köpt någon tv-kalender. Än) och på så sätt starta dagen på juligast möjliga sätt, ELLER inse att skiten inte kommer bli bättre än det pinsamma första avsnittet och därmed vakna upp lite hur som helst och bara låta dagen lunka på. Och det ska ändå sägas att jag verkligen inte är hård när det gäller kalendrar. Jag vill verkligen tycka att de är bra, jag tar i med allt jag har för att tycka om dem. Som sagt, jag är skeptisk. Tur att min storasyster känner mig så pass väl att hon vet hur viktigt det är med julkalendrar, och framför allt vilken som är den absolut bästa. Jag fick Sunes Jul i julklapp för två år sedan, så hur dålig kalendern än är så har jag alltid en back up.

Tänk om de gjorde mästerverk som det här varenda år, vilken julstämning man skulle ha då. GENIALISKT!

Är "jag vill köpa mer julpynt" ett giltigt argument för löneförhöjning?

Jo men fan, powern gick bra, jag körde på ordentligt och det fick mina kära deltagare också göra. Inget jävla vilande i gruppträningssalen, tack. Jag hann med 45 min cardio innan passet och sen tog jag resterande 15 efteråt. Idag var jag dock lite mer varierad i mitt utförande då jag startade hela härligheten på löpbandet, sprang 5km där och så tog jag resten på treadclimbern. Sen när jag körde klart efter powern blev det crosstrainer minsann. Skönt att variera idag, har ju kört på treadclimbern hela veckan och så jävla rolig är den ju faktiskt inte.

Sen hann jag bort till Elins esplanad för lite julshopping (och då menar jag inte klappar, utan pynt. Det fanns så mycket fint att det nog för övrigt inte blir några klappar i år, pengarna räcker inte till två ton pynt OCH julklappar. Jag är ledsen familjen) innan pappa hämtade upp mig (eftersom det skulle tagit hundra år och sjukt mycket svett för att cykla hem i motvinden) och vi åkte hem och "lagade" min lampa. Jag skriver "lagade" för att det till sist var så enkelt som att byta glödlampa. Men jag hävdar fortfarande att det var något mer fel då när jag provade det sist. Jag tog ju en helt ny lampa då, direkt ur paketet. Fan, pappas min när vi såg att lampan inte alls var trasig, att det bara var glödlampan. Så dumförklarad blev jag. Men jag såg till att han inte kom hit i onödan, det fanns ju massa annat han kunde fixa! Han nästan sprang ut genom dörren sen med ett "nä nu åker jag innan du kommer på något mer jag ska göra". Han gillar mig, min pappa. Han tycker inte alls att jag är krävande, han tycker bara att det är roligt att få hjälpa mig med precis allt. Det är nästan så att han ringer och frågar om jag inte har något som behöver fixas. (Skulle jag ha slutat vid "gillar"? Är det inte trovärdigt längre? Fan att man aldrig vet när man ska sluta).

Jag befarar att jag kommer få en verktygslåda i julklapp. Den här duger tydligen inte.

Men god morgon!

Kunde inte sova mer så jag sticker till gymmet och kör ett pass innan powern. Jag skulle passa SÅ bra i BL (förutom hela den där grejen med att ställa sig på en gigantisk våg varje vecka)!!

Det är en månad kvar till julafton. Vart fan är snön?

Det känns som att jag inte har gjort annat än ätit hela dagen, och ändå är jag fortfarande hungrig. Jag tror det beror på tröttheten, när jag är trött känner jag mig alltid hungrigare. Imorgon ska jag försöka gå upp i tid för att äta frukost innan mitt pass och spinningen, då kanske jag inte är så vrålhungrig efteråt. Det borde gynna resten av dagen. Sen kommer pappa hit och ska titta på min lampa, förhoppningsvis få den att funka, och så kommer Johan på lunch. Har inte träffat honom på över en vecka så det ser jag fram emot. Sen avslutas dagen på Actic, som vanligt kan man säga. Dock fick jag bort min jobbtid på söndag (tack Sebastian) så då får jag en hel dag ledigt! Underbart, jag ska bara göra adventiga saker då. Pynta och sånt där. Tända ett ljus, kanske äta en lussebulle.

Nu ska jag sova bort mitt trötthetsillamående och vakna upp till en ny fräsch dag. Imorgon är det fredag (och löning, vilket innebär att jag blir människa igen)!:)

Bock som bock tänker jag.

Det här är Kjell. Vi älskar varandra och vi ska fira jul ihop. Det kommer bli legendariskt, som de säger.

Som en kola är jag. Sjukt seg.

Jag lyssnar på kroppen idag och skippar det rygg/bicepspasset som jag hade tänkt köra efter inventeringen. Jag är trött och känner mig låg på energi så jag var helt enkelt inte sugen. Istället ligger jag i soffan och kollar ikapp Biggest Loser. Blir sjukt träningspepp av det programmet, bo på en ranch och träna dagarna i ända, vilken grej! Så imorgon tar jag nya tag och kör hårt igen! Power 07.40 och sen kan det nog bli ett spinningpass direkt efter det. Känns som en bra plan. Sen blir det jobb hela helgen ändå, så nu ser vi fram emot nästa fredag när jag är ledig. Göteborg blir det då, kul!

Torsdag!

Frukost. Äntligen.