Löpning-frukost-jobb-lunch-jobb-fika-jobb-löpning-middag-choklad.

Fikalördagen bestod av kaffe, Budapest-tårta och poptarts, och deltagarna var jag och Åsa. Mycket fika på få personer kan man ju tänka då, men vi löste det. Jamen det är väl klart att det tog slut, MAN LÄMNAR JU INTE FIKA. Lite lätt illamående var vi ju efteråt det klart, men det är ju sånt man får räkna med. Använde all den där energin (okej kanske inte AAALL energi, den hade väl räckt till en hel mara och lite till, men en del då) till en kort löprunda efter jobbet sen. Det blev 8km på 38 min, så det funkade ju ganska bra att ladda med tårta faktiskt. Kanske kan vara ett vinnande koncept (så länge man lär sig leva med den konstanta känslan av att ha en gräddklump i halsen som liksom när som helst kan explodera och komma upp).

 

Nu är det slapparkväll i soffan som gäller. Ååh vad det är skönt med såna lördagar ibland. Jag är ett sånt härligt sällskap, måste jag säga. Jag älskar att umgås med mig!

Heeelg!

Lördagen fick bästa tänkbara start, 13km lugn härlig jogg med fina Mia. Hon fyller 25 idag så vi tyckte att en morgonrunda var ett alldeles perfekt sätt att inleda dagen på. Nu har jag käkat lyxfrukost, omelett och scones, och om en stund ska jag iväg till jobbet. Fikalördag idag. Mina poptarts är klara och jag hoppas verkligen att Åsa inte har slukat hela tårtan nu på förmiddagen. Kommer bli bra det här.

Yey.

Soffa, satc, naturgodis och det eminenta sällskapet av mig själv. En halv fredagskväll är också en fredagskväll, som de säger. Har sovit dåligt i veckan så jag är dock sjukt trött, så om det inte hade varit för att jag slutade 20.30 och sen var tvungen att käka middag när jag kom hem så hade jag nog somnat redan vid 21. Tänker mig att 22.30 är en väl godkänd tid att lägga sig, så jag störtar i säng nu. Måste ju upp imorgon bitti och fixa poptarts till min och Åsas fikalördag. Det kommer bli storslaget.

Som vanligt, den virrigaste på passet är instruktören som knappt vet vad hon heter. Men de blev nog trötta ändå, folket.

Power och en mil löpning får räcka som träning idag, jag jobbar stäng idag så det finns inte riktigt tid till mer än så. Benen är sjukt tunga och kroppen känns lite sliten så det är väl kanske ganska lägligt ändå. Det har inte blivit så mycket löpning i veckan, men jag tar igen det nästa vecka tänker jag. Då kommer det inte bli så mycket alternativ träning så då kommer nog benen kännas fräschare igen. Nu ska jag snart tillbaka till jobbet igen, så jag ska softa med lite Kepler (hur soft det nu är att sitta och nervöst titta sig över axeln var tredje minut, trots att man sitter med ryggen mot väggen) innan det är dags.

Dagens bästa är för övrigt att jag äntligen får träffa Mia igen! Har inte sett skymten av henne sen i lördags så det är allt på tiden känner jag. Vänner kommer lika högt upp på listan som löpning, förstår ni.

Jag ska försöka komma ihåg powern imorgon bitti.

Jag räknade enkronorna sex gånger innan stängning. I rad. För att jag tappade bort mig. Jag vill mena att det säger lite om min mentala status för tillfället, alltså den att jag är helt slut. Fattar inte enkel huvudräkning och glömmer hela tiden bort vilken dag det är. Känner att jag börjar nedräkningen till påsk nu, då är jag ledig nästa gång och kan samla lite energi. Bara åtta dagar kvar alltså. Väl?

Säng. Nu.

Jobbet gick fint och nu ska jag sova. Som naglar mot en griffeltavla, så känns det i mitt huvud just nu. Som att det ilar av trötthet. Sova. Jag jobbar kväll imorgon också, så när jag vaknar imorgon bitti ska jag varken iväg till jobbet eller ut och springa. Känns ju jättekonstigt att bara gå upp och äta frukost helt random, men det kan ju också vara en upplevelse tänker jag.

Nu längtar vi till middagen då.

 

Torsksufflé. Bland det godaste man kan äta i hela världen faktiskt. Med hemmagjort potatismos till dessutom, herregud vilken lyxig onsdagslunch!
Nu väntar en kväll på Actic. Jag jobbar med Hanna idag, yey! Glöm inte bort träningen idag hörrni, prioritera.

Jag känner mig som tulpanerna ungefär.

Vaknade med värk i hela kroppen, centrerat till benen då förstås. Kastade i mig en liten portion gröt och gav mig ut på en löprunda, tänkte att det liksom var bra att jogga ur benen lite innan powern. Det tyckte inte mina ben. Dessutom hade jag motvind åt vilket håll jag än sprang, så när Åsa efter 7,5km saktade in sin bil bredvid mig (sådär som man tänker sig att kidnappare gör innan de grabbar tag i närmsta unge), så vinkade jag att hon skulle stanna och så hoppade jag (helt självmant) in i bilen. Lite misskalkylering av tiden gjorde att jag liksom helt plötsligt hade ganska bråttom till gymmet. Sen var jag ju givetvis virrpanna numero uno under passet och de stackars nybörjarna som var med har ju all anledning att tro att jag lider av någon slags bokstavskombination. På väg ut till omklädningsrummet frågade Åsa om jag verkligen svor där i slutet av utfallslåten eller om hon hörde fel. Ja, alltså, ja. Det råkade bli så. Annars gick det ju som smort, som pappa hade sagt.

Nu ska jag inte träna mer idag, och imorgon ska jag njuta av en vilodag. Inte ens en powerwalk ska jag ta (vilket jag iofs aldrig gör annars heller eftersom det är så jävla tråkigt). Vila vila vila.

Även när du tror att du har gett allt så finns det alltid lite kvar.

Herreguuud det var jobbigt idag. Trodde spinningen skulle pågå för all framtid, och det enda Åsa höll på att tjata om var motstånd, hela tiden motstånd. Men jag gav allt jag hade och sen mördade jag musklerna på functional-passet efteråt. Efter det tänkte jag att jag skulle ta en välförtjänt vilodag imorgon, men så fick jag sms från en skadad Martina som undrade om jag kunde ta hennes power imorgon bitti, så jag tänker överträning. Ösa på allt och lite till och sen ta vila på torsdag. Risken är ju dock att jag efter dagens pass bara kommer orka stången imorgon. Pumpa bicepscurls med luft, typ. Och kanske springa lite innan. Överträning alltså.

Vila kan man alltid göra någon annan dag.

Lediga dagar brukar innehålla en hel del träning, och varför ändra på ett vinnande koncept liksom? Så jag tar morgonens 16km i löparpjuxen och höjer med 75min spinning och 55 min functional toning. Det kan vara så att jag råkade uppmana Åsa att köra slut på mig. Det vore inte helt olikt mig om så var fallet. Jag tänker pwo, jag tänker Novalucol och jag tänker att man helt enkelt inte får känna efter så mycket hela tiden. Man sätter bara sina egna gränser, liksom.

Det var ju kul så länge det varade.

Ledig dag idag. En av två under en 18-dagarsperiod. Lägligt nog drabbades jag av en släng insomnia igår kväll, så det bäddade ju för att den här dagen skulle bli seg och trött och mest utgöra en väntan på att få gå och lägga mig igen. Dock vaknade jag med spring i benen vid halvåtta, så jag seizade dagen och gav mig ut. Tänkte att 10-12 nånting skulle bli lagom, men det slutade visst på 16. Skön morgonrunda i underbart väder, och dagen känns inte lika motig längre.

Tanken var att jag skulle vara ledig på lördag och då skulle min brutta komma hit. Vi har inte träffats på två månader och det är alldeles för lång tid när det gäller sin bästa vän. Jag trodde det var löst så jag var superglad igår kväll, men nu fick jag beskedet att det inte alls var det. Så istället för att äta hemmagjord pizza med Anna på lördag får jag ägna mig åt att stänga gymmet. Hur mycket jag än tycker om mitt jobb så hade jag faktiskt föredragit lite bruttanhäng. Jag tycker lite synd om mig själv precis just nu. Dagen dog, kan man säga.

Håhåjaja.

Första km gick jättelångsamt, vi snackar verkligen sån där jogg som i vanliga fall mest brukar inträffa barfota efter hårda träningspass. Sen märkte jag hur lätt det faktiskt gick, och utan att trycka på nämnvärt förvandlades mysrundan till ett tempopass. Hur skönt som helst, och hade jag inte varit rädd om höften och foten (vilken jag nu börjat få lite "post-Lidingöont" i (vilket antagligen beror på samma sak som under just Lidingö, att jag kompenserar ond höft och belastar fel)) så hade jag fortsatt fyra-fem km till. Lätt. Gud vilken härlig känsla. Det kan vara så att jag har sagt det förut vid något tillfälle, men löpning är verkligen det bästa som finns (förutom att äta då, herregud, mat kommer ju alltid först).

 

Det var en kvinna som kom in på jobbet idag och ville teckna gymkort, hon kunde inte springa längre pga sitt ben så hon ville hitta en alternativ träningsform. Mitt hjärta brast lite då. Tänker att man måste ta vara på den där känslan. Löpglädjen. Aldrig aldrig glömma bort den.

copy paste.

Det är tråkigt att blogga när någon snor ens ord och låtsas att det är sina egna. Därför har jag inte haft så stor lust att skriva. Det jag skriver här kommer liksom från hjärtat och då är det frustrerande när någon annan kopierar mina tankar. Jag bestämde dock att jag skiter i det nu och att jag fortsätter precis som vanligt. Jag kan bara påverka det jag gör, om någon annan tycker att det känns okej att använda det jag skriver så är det upp till den personen. Med det sagt:

Det blev ingen mer löprunda igår, jag handlade efter jobbet och sen låg jag i soffan hela kvällen. Idag öppnade jag gymmet, så ingen morgonträning. Hade funderingar på att vila helt idag, men sen kände jag att det allt får bli en runda ändå, trots starka vindar och svaga ben. Jag slänger på mig lite mysiga löparkläder, håller nere tempot och bara joggar en sväng tänker jag. Bara för att liksom känna känslan. Sen när jag kommer hem ska jag äta middag, mysa in mig i soffan, läsa Kepler, hämta mig från läsningen, se på 30 grader i februari och sen sova. En helt okej måndagskväll känner jag. Det kör vi på.

Food baby?! En hel jävla barnby skulle jag vilja säga.

Efter jobbet igår bar det av till Hanna på födelsedagsfirande. Några timmar senare gick jag hem därifrån med sprängfull mage och ett illamående utom denna värld. Det serverades paj, och paj är min favoriträtt (förutom muffinssmet, tacos och semlor) Det tog mig en mil i löparskorna innan jobbet för att ens bli sugen på att äta frukost, och sen åt jag inte ens lika mycket som vanligt!! Skandal. Nu sitter jag och käkar lunch, sen ska jag bli produktiv igen. Efter jobbet kanske det blir en löptur. Eller så blir det inte det, vi får liksom se litegrann hur trött jag är. Vi tappade ju en hel timme inatt och ändå var jag uppe med tuppen (det stod "jo, du orkar" på mitt alarm imorses, vad skulle jag göra?) Helt underbart dock (ja nu ignorerar jag helt kastvindarna jag hade mot mig under hela första halvan), solen hade precis gått upp och så hade det redan blivit varmt och stan stod helt stilla. Ljuvligt.

JOO!! Jag mötte ju en walk of shame där vid sjutiden också. Som den tant jag är gav jag henne en blick som var lika delar "oj, det där ser bart ut" och "nej men de där skorna ser ju verkligen inte fotriktiga ut, har du inga bättre promenadskor?". Hennes blick var dock helt och hållet "om jag låtsas att jag inte ser dig så har det här aldrig hänt". Jag förstår inte alls varför.

13km kärlek.

Vägningen/mätningen/korttagningen gick som förväntat så med det i bagaget var det bara att ge sig ut och inviga mina nya skor på en härlig morgonrunda i det underbara vädret. Träningsvärken i rumpan från gårdagens två pass gjorde ju att jag kanske inte kände mig spänstigast i världen, men med noll förväntningar på varken distans eller tempo så störde det inte så mycket. Det var nästan så att jag blev tårögd så härligt var det. Ingen stress och ingen press.

 Nu har jag käkat frukost och ska göra iordning mig för att jobba resten av dagen. Ikväll blir det födelsedagsfirande för Hanna så det blir - hör och häpna- nog på Glädje vi avslutar den här lördagen också. Jag är riktigt wild & crazy nu för tiden.

Jag överväger en godispåse imorgon. Det kan ju knappast bli mer spännande än så..

Det fick räcka med cirkelpasset+några km löpning (ja okej, det var nog mer åt jogghållet idag) i eftermiddag, kroppen ville inte träna mer än så. Även om jag kan känna mig lite frustrerad på kroppen i såna lägen får jag ju vika mig lite och säga okej då. Gå hem och lägga mig på soffan och tycka att det är bra så. Bäst på cirkeln idag var när Hanna under första övningen kom fram till mig och skrek "släpp ut ilskan" (hon hade ju liksom fått höra allt om min uteblivna grötfrukost och hur dagen eskalerat från det), och jag först liksom råkade slå till mig själv med en hantel rakt på höftbenet, men sen gjorde som hon sa och plockade fram mitt fighting face och köttade mig igenom passet. Sen kan man ju tycka att det där med hanteln var jävligt onödigt, men det är ju liksom bara en del av det härliga i att vara jag. Min klantighet gör ju ändå att jag har en ganska hört smärtgräns.

Nu ikväll har Johan varit här och käkat och umgåtts, och nu ska jag snart gå och lägga mig. Jag vet, det är fredag. News flash: kroppen vet inte vilken dag det är, den är lika trött oavsett veckodag. Elin (som ni vet ofta förfasas över hur mycket tant jag är) nöjde sig inte med att -som i normala fall- säga att jag var gammal häromdagen. Nej, nu gick det över till "du är så gammal Madde, usch usch usch". Jag är alltså inte bara gammal, jag är gammal med tre "usch" på slutet.

Hej Gel Nimbus 13, välkomna till mitt enkla hem.

Hur man vänder en dålig dag (ja för den blev verkligen dålig efter den där gröthistorian imorses). Har ni nånsin sett ett par så fina skor?! De är fulländade. Blev lite rädd att de var några mm för stora först, men det löste sig när jag satte på mig ett par sockar.

Power to the people.

Det var lite så det var. Jag var hungrig och därmed lite överjävlig. Jag tänker att det är därför man är och tränar. Nu blir det jobb och sen i eftermiddag blir det ännu mer träning.

Dagens KATASTROF!! Jag glömde min gröt hemma. Jag fick äta tre ägg och mackor till frukost. Dagen är ju förstörd. Totalförstörd. Vi måste vända det här nu.

Tänk vad bra det blir när man fyller dagarna med träning och underbara vänner.

Bra dag. Sprang, jobbade, upptäckte att jag helt oväntat fick in pengar på kontot -varav jag (som vilka andra normala människor som helst) kände att jag ville lägga dem på nåt kul- så jag åkte och handlade mat efter jobbet. Ljuvligt med ett välfyllt kylskåp och en frys man knappt kan stänga (dock är det ju väldigt viktigt att man ändå kan stänga, eftersom man annars tappar lite av själva grejen med att ha en frys överhuvudtaget). Sen mötte jag upp Mia och Martina på ica, varpå vi fixade lite tacosmaterial och gick hem och tillagade. Mycket bra kväll. Nu har alla vännerna gått hem, jag ska försöka komma ihåg maglåten och tricepslåten som jag liksom freebasade lite under förra veckans powerpass, och så ska jag drömma om dem inatt så att de sitter som berget imorgon när jag har passet. Godnatt hörrni.

Jag körde för övrigt bara ett pass idag. All heder åt mig som lyssnade på kroppen.

Nästan helg nu ju!

Det fick visst bli en morgonrunda ändå. Benen var som stockar, höften var sådär och jag hade ont i magen halva vägen, men fick ändå till milen under 50 så jag tänker att det är mer regel än undantag nu. Tjoho! Nu ska jag faktiskt försööööka vila från träning testen av dagen. Jag lovar inget, men jag ska försöka.

Godnatt hörrni.

Herregud mjölksyra i benen. Har försökt hejda mig lite i löpningen den här veckan och lagt in mer spinning istället för att spara på höften, så även denna dag bjöd på ett pass. 2,7 mil löpning och två sp-pass på två dagar gör tydligen att man får kronisk mjölksyra i låren. Å andra sidan kanske den inte är kronisk, det kanske bara är att vila någon dag eller två. Det vet vi ju alla att det inte är något alternativ, men vi får se lite hur jag lägger upp det imorgon. Har ju tre pass att se fram emot på fredag så jag kanske skulle nöja mig med ett imorgon. Eller så. Ett-ish.

Inget nytt under solen, så.

Jag är hungrig. Beslutet med att vänta med mellanmålet tills jag kommer till jobbet känns fruktansvärt ogenomtänkt just nu. Om en timme när jag mumsar ostkaka för fulla muggar kommer det kännas väldigt förnuftigt, men just nu. Det går inte att beskriva. Dessutom kom jag på att jag glömt köpa mjölk. Igen. Fick ha fyra dagar gammal mjölk till gröten imorses. Jamenherreguuud, det är ju inte så att man dör av det. Det var ju inte som att den luktade eller så. Men jag inser ju att fem dagar gammal mjölk kanske bara är oansvarigt. Så nu fick jag -som vanligt- bråttom till jobbet. Affärerna öppnar av någon outgrundlig anledning inte förrän sju i den här stan, så jag hinner inte göra det imorgon bitti. Precis som att inte fler människor än jag skulle vilja handla mat kl sex på morgonen. SKANDAL.

Inga vantar, inget pannband och inget lager två. Vår people, det är vår!

Det är verkligen underbart väder ute så det var ju bara att ge sig ut på en runda imorses när jag vaknade. Hade ju inte räknat med att det skulle blåsa så förbannat dock, men det gick bra ändå. Såg till att hålla ett lugnt och fint tempo, så det var bara skönt, även om jag kan erkänna att benen var ganska sega från igår. Elva km slutade jag på iaf, så det var ju helt okej.

Jobbar kväll idag så har förmiddagen ledig. Funderar på ett intervallpass innan jobbet, men jag vet inte riktigt om min mage pallar det. Det var inte helt utan problem på morgonrundan så det kanske är dumt att bråka ännu mer. Jag ska ju ändå jobba efteråt, det är ju bra om jag kan stå upp då menar jag.

Welcome to the dark side.

Passet var lika bra som vanligt. Det är alltid svettigt, sjukt jobbigt och när man tror att man ger allt man har så blir man provocerad att ta i ännu mer. Precis så som det ska vara. Jag hade mjölksyra i benen från löpningen imorses, men men grym, hög musik och en galen instruktör så tar man i ändå. Det finns liksom inga andra alternativ. Det är en helt underbar känsla det där med att ta ut sig så. Om man inte är van vid det kan det kännas lite läskigt och det gör ont och man vet inte riktigt vad som ska hända med kroppen. Det är ganska sjukt faktiskt. Men vågar man väl över den där gränsen så är det bara eufori och hallelujah och det är en kick kan man leva på hur länge som helst. Det är liksom inget man föds med, det är något man krigar sig till. Det är ju det som är det fina. Alla kan.

Nu ska jag lägga mig. Ingen Kepler ikväll, jag tänker att jag ska leka vuxen och lära mig av mina misstag.

Spinningtime.

55 min blod svett och tårar. Okej, kanske inte så mycket blod, det är ju inte så att Andreas slår ihjäl en om man inte gör som man säger (även om det liksom känns så när man är instängd i ett mörkt rum och fastspänd i en cykel och han vrålar att man ska trampa fortare trots att man redan gör det). Men svett iaf, och det brukar inte vara jättelångt till tårarna under de här passen. Det är ju sjukt att man gör det frivilligt egentligen.

Det var en mörkhårig man med skägg.

Vilken natt. Ett hett tips är ju att inte läsa Kepler precis innan man släcker lampan och slocknar. Det är nämligen då man vaknar halvtre och får för sig att det är någon i lägenheten, och man därför måste gå upp -väldigt försiktigt så att den inbillade inkräktaren inte märker att man kommit på den- tända alla lampor och söka igenom lägenheten. Under tiden skrämmer man upp sig själv ännu mer och när man efterhand börjar försöka tänka rationellt så har liksom rädslan tagit över verksamheten och man kollar till och med i garderoberna. Efter ett tag kunde jag somna om, men jag vaknade alltså inte sådär härligt utvilad vid halvåtta som jag hade planerat. Jag vaknade astrött vid halvsju och drog mig ett tag innan jag traskade bort till gymmet för att springa lite. Det kändes okej med höften, inte helt bra dock, men konditionsmässigt var det inte alls särskilt jobbigt. 17km blev det, och det känns ju plötsligt som en väldigt bra start på min lediga dag. De första fem gick som bestämt i ett lugnt och härligt tempo, jag kände att jag skulle vara förnuftig och sånt där, men sen tog mitt vanliga jag över och hetsade upp tempot sista 12. Kan ju bara inte låta bli. Ni vet ju hur det är.

Nu går tant och lägger sig.

Föreläsningen blev inställd så det blev en mysig helkväll hos Hanna istället. Gött käk och goa vänner, det är lyx såhär en helt vanlig måndagskväll.

Jag har som sagt vilat från träning idag, har varit så trött så jag har inte riktigt reflekterat över det, men är sjukt sugen på att köra på imorgon nu. Det får bli löpning på morgonen och sen på kvällen vankas det spinning. Jag längtar redan. Åh just det, det är veckans lediga dag imorgon. Det ni. Jag tänker sovmorgon, minst till halvåtta iaf.

Det är knappt jag ens orkar skriva det här.

När klockan ringde imorses hade jag kunnat sälja min själ (om jag inte redan hade gjort det) för att få stänga av klockan och sova lite till. Jag har varit ett vrak hela dagen, helt sjukt trött. När jag slutade jobbet vid två gick jag hem och la mig på sängen, och tre timmar senare vaknade jag lite lätt desorienterad med ränder i ansiktet. Jag kör vilodag idag, jag hade inte orkat träna ens om jag försökte.

Ikväll är det LS-föreläsning och efter det ska jag hem till Hanna och käka. Hon fyller år idag, Monstret, så då bjuds det in till middag minsann. Jag tackar, tar emot och vrålar HAPPY BIRTHDAY!!

Go kväll.

Spinningen gick alla tiders. Jag försäkrade mig innan om att jag inte skulle sitta ensam och muppa på en cykel, så när passet började satt vi tre instruktörer bänkade på första raden. Ulrika fick av diverse orsaker tyvärr hoppa bak efter en liten stund, men Åsa och jag kunde hetsa varandra passet igenom. Det gynnar det där, att ha någon man känner bredvid så att det svider lite extra om man mot all förmodan skulle få för sig att lägga in en mikrovila någon gång under passet.

Nu har jag ätit ihjäl mig på tacos, så jag tänker att efter den här helgens kosthållning behöver jag nog inte äta kolhydrater igen på ett par år. Men gött har det varit, och den där semletårtan lär jag ju drömma om inatt. Dessutom har det varit en bra träningshelg också; Power, 10km löpning och 55 min spinning i fredags, 16km löpning i lördags och 15km löpning och 55 min spinning idag. Jag tänker att jag ändå jobbade mig till varenda smula av den där tårtan. Ååh jag längtar till nästa år.

Det jobbigaste med att träna så mycket är att man måste duscha typ en miljard gånger om dagen.

Det är ju inte så att jag bara äter semletårtor vind för våg, nej nej. Utöver de 15km jag tillbringade i mina löparpjux imorses ska jag hänga i spinningskorna i en timme här snart. Det blir fint det, känner att jag ska ladda med novalucol idag istället för min sedvanliga pwo. Med den kolhydratladdningen jag har kört idag lär jag ju inte behöva något uppiggande överhuvudtaget.

Spinning alltså. Sen efteråt kommer Johan hit och käkar tacos. Ja, och umgås då, men det där är ju sekundärt. Mat går alltid först vet ni, alltid. Och jag håller med dig Carina, det lät märkligt det där med flera timmar utan att äta, jag ska inte ens låtsas att jag lyckades.

Äntligen.

Vi har väntat på det här i fyra veckor, jag och Mia. Den slank ner utan problem, vi är lite lätt illamående just nu, men vi hade ju helt klart klarat ett par bitar till.

Jag laddade med 15km löpning innan kan tilläggas. Helt underbart var det. Precis som tårtan.

Jag är ändå glad över att inte vara 18 längre.

Lördagskvällen var ju..intressant. Det var jättehärligt hemma hos Flavia, god mat, fina människor och mycket skratt. När vi gick (ja för det är ju lite så man gör när man inte är asfull och tycker att det är världens företag bara att ta sig ur lägenheten) ner till stan kom vi inte längre än till bankomaten vid McDonalds förrän jag kände mig som morsor och farsor på stan. Sen fortsatte det lite så kan man säga, och det jag mest reflekterade över var när det var jag gick från att tänka -vid synen av en något överförfriskad människa- "åh hon/han har haft jävligt kul ikväll" till "åh jag hoppas den inte spyr på mig". Herregud, när gick jag från att VARA den där överförfriskade människan?! Jag gick hem ganska tidigt för att inte totalförstöra söndagen. Det säger väl allt.

Det regnar visserligen, men man kan ju inte få allt.

Lördagen och min lediga helg är äntligen här! Hallelujah praise the lord. Höften kändes dessutom bättre idag så efter min och Hannas invägning rev jag av dryga 16km på löpbandet. Klapp på axeln på mig måste jag säga! Efter gymmet stannade jag på wienerbageriet och köpte med mig färskt bröd hem till frukost -lördagslyx!!- och nu är jag så mätt att jag nog inte behöver äta på flera timmar! Jag inser nu att jag redan har använt fler utropstecken i det här inlägget än nånsin tidigare i bloggens historia, så jag avslutar här. Måste ändå ta tag i mig själv för mamma kommer och hämtar mig snart, jag ska hänga ute hos henne och pappa idag. Kan bli bra det här ju.

Sen hade vi fredagsparty också. Jättehög musik och så.

Ibland är det sjukt gött att ha ett jobb där man alltid är nära till träning. Min instruktion kl 18 avbokade sig och bästa Hanna tyckte att det var helt okej att jag tog en håltimme och var med på Andreas spinningpass. En mycket härlig avslutning på fredagen, och stängningen gick dessutom ovanligt smidigt. Ett besök på kvantum senare fick jag äntligen käka middag och nu är det snart dags för tant att gå och lägga sig. Tidig uppgång imorgon, tänker ett långpass på bandet innan jag åker hem till mamma och pappa. Sen, mina vänner, ska jag till Glädje på kvällen. Jo det är sant, nykter visserligen, men ändå. Det är ju nästan som att jag är en helt normal 25-åring. Tänka sig.

Jag behöver inte en kille, jag behöver en skötare.

Det här med att anpassa hemmet efter den som bor där känns ju viktigare vid vissa tillfällen än andra. Jag kan till exempel inte ha ljus soffa, ömtåliga prydnadsgrejer eller dyrt porslin. Saker gjorda av glas är överlag en dålig idé. Det går dessutom åt ovanligt mycket tvättmedel hemma hos mig, och när jag äter hos andra dukas det plötsligt fram väldigt mycket bordstabletter och papper. Jag kan inte ha sladdar som ligger någonstans i närheten av där jag placerar mina fötter, inte ens om de är fullt synliga på långt avstånd. Jag önskade mig en ljusgrå matta i födelsedagspresent, men mamma och pappa köpte en mörkgrå. Jag förstod vad de ville säga med det ungefär samtidigt som jag tappade nagellacksborsten på den.

Jag är lite som en barnfamilj, kan man säga.

Shout it out.

Nu är jag glad igen! Började dagen med att leda power, och sen rev jag av en mil på bandet efter det. Skulle egentligen varit med på spinningen efter powern, men ångrade mig i sista stund och tänkte att jag skulle springa ur benen lite istället. Ta några kilometer och sen åka hem liksom. Men ni vet ju hur det är..när jag började kunde jag inte sluta, och vad som skulle vara 4-5km lätt nedvarvning blev plötsligt ett 10km långt tempopass. Lustigt när sånt där händer. Ett bra morgonpass alltså och frullen var ju assketagod nu såhär efteråt. Nu ska jag snart tillbaka till gymmet, börjar jobba kl 14 så det blir några timmars soffhäng innan det.

Det var för övrigt en av stammisarna på passet som tyckte att jag skulle ta det lite lugnt med dem och tänka på att "det ju är fredag". HA! Det var då jag blev överjävlig. Kollektiv bestraffning, funkar hur bra som helst. De gillar mig, mina deltagare

Nej men ingen jättebra torsdag faktiskt om jag ska vara ärlig.

Det blir ingen spinning ikväll, känner mig sjukt osugen och har ingen lust att knalla tillbaka till jobbet faktiskt. Tänkte att jag nog kunde pressa mig igenom en runda i löparskorna förut ändå, men så när jag hoppade ur soffan och tog tre spänstiga steg ut i hallen så kände jag att jag nog inte kunde det ändå. Det var tillräckligt ont för att till och med jag skulle fatta att det nog mest vore skadligt att riva av ett löppass, även i lugnt tempo.Istället fick det bli lite hemmaträning, en snabb cirkelhistoria med 20 armhävningar, 20 rygglyft, 20 situps, 20 höftlyft och 10 upphopp i fem varv. Ja alltså upphoppen gick bra, det är inte den rörelsen som gör ont. Det var ju inte världsmästarträning direkt, men jag höll bra tempo, kort vila och blev svettig, så det känns ju bättre än inget.

Nu sitter jag med färg i huvudet och hoppas på det bästa. Det kan gå lite hur som helst det här.

Frukostmys.

 

10km hann jag med, höften känns inte alls bra såhär efteråt, men det var ju det där med att inte känna efter när jag springer. Det får nog bli spinning ikväll helt enkelt. Nu är det dock dags att stressa till jobbet. Ja för det är ju lite det jag gör. Det är ju synd att vara i god tid menar jag.

Let's go.

Att vi sprang igår betyder inte att vi inte ska göra det idag. Jag jobbar dag idag, så då får man gå upp lite tidigare än vanligt helt enkelt. Men det är ju bara bra för då blir torsdagen lite längre.

Precis som vilken gyminstruktör som helst.

Anton har varit dödshungrig sen kl 18. Han har gnällt och varit ynklig och jag har verkligen känt med honom (på riktigt nu alltså, ingen ironi när det gäller mat). Nu kom jag in i personalrummet och hittade honom såhär. Det är ren och skär lycka på den här bilden. Som ett barn på julafton är han.

Päron är den bästa frukten.

Bra dag. Har sprungit och sen umgåtts med mamma hela förmiddagen, mer än så kan man ju knappast begära av en onsdag. Nu har pappa snott tillbaka mamma så jag sitter mest och laddar för några timmars jobb. Känns ju lite tråkigt att behöva vara inomhus när det är så fint väder, men är det något inne man vill vara så är det ju på ett gym det klart. Jag förutsätter att alla ni som inte har tränat idag redan, ska göra det senare. Man blir inte fit av att sitta still vet ni, move that ass.

Lyx.

Lunch med mamma. Prima har godaste salladen i hela Skövde, och mamma är världens bästa sällskap.

Tjohoo!!

Tack hörrni! Det kändes inte heelt bra, men det var genomförbart. Körde på gymmet för att få helt plant underlag, och så tänkte jag att jag mest kunde prova en liten stund bara för få röra på mig. Problemet med mig är ju dock att jag inte känner efter, så den planen var ju kanske inte helt optimal. Det gick av bara farten, kan man säga.

om jag undviker att ligga på den sidan kan det kanske försvinna bara.

Nu håller alla tummarna för att det ska kännas bättre i min höft imorgon så att jag kan ge mig ut på en långrunda när jag vaknar. Det känns inte så bra just nu, men jag hoppas på att det mirakulöst nog ska lösa sig med några timmars sömn. Om man alla håller så kan det gå, så nu gör vi det här för mig. Schyssta då.

Karaktärsdanande.

Lunchen är slut och det är lika sorgligt som vanligt. Det är snart dags att gå till jobbet igen dock, så då får jag ju tänka på annat än mat ett tag iaf  (who am I kidding, jag har en deluxe-omelett med mig som jag kommer gå och tråna efter ända till middagstid). Jobbar hela eftermiddagen och kvällen så ni kan ju komma in och träna lite vetja. Slå två flugor i en smäll liksom, förgylla min dag OCH bygga lite muskler.

Lycka.

Vaknade sådär härligt innan klockan ringde imorses, så jag stängde av alarmet och hoppade i löparpjuxen istället. Helt underbart väder, rätt kläder och ett lugnt gosigt tempo, en alldeles perfekt start på dagen alltså. Det enda som inte var så perfekt var att jag fick ont i höften på slutet och att jag nu går som en sån där gammal sjöman med träben och käpp (till skillnad från min vanliga gångstil där det ser ut som att jag går runt och bär på en tv. Det blir liksom så automatiskt när man har så ofantligt stora muskler som jag har). Måste bli bättre på att köra höft- och bålstabilitet, problemet är ju bara att det är så tråkigt att det hamnar längst ner på listan över saker att göra. Det ligger liksom way under tvättning, fönsterputsning och den där grejen med att bara sitta still och stirra in i en vägg. Men höftlyft alltså. Höftlyft. Fan.

Det är när man hör Danny sjunga Amazing och man tror på det, som man vet att man gett allt.

Herre.Gud. Jag gick ifrån min och Åsas konversation på gymmet för att vara närmare toan, och sen gick jag väldigt väldigt långsamt hem, höll mig till buskage hela vägen och gjorde mitt bästa för att visualisera bort känslan av att hela bröstkorgen brann. Väl hemma tryckte jag i mig två novalucol snabbt som satan och nu börjar kräkskänslan släppa litegrann. Jag tog ut mig på det där spinningpasset, kan man säga. Fan, efter såna här pass vet man inte om man ska älska eller hata den där Andreas, men så vips så sitter man där igen nästa gång man får chansen. Hans pass är beroendeframkallande helt enkelt. Och jag mår illa.

Here we go again.

Tummen upp för dagar på landet. Nu är jag hemma igen och taggar inför 75min spinning. Älska dagar som denna. Sovmorgon, långrunda i underbart väder, se på film och dona på gården med pappa, handla mat utan stress, och sen ett till träningspass på kvällen. Det blir inte mycket bättre än så.

Nu hoppas jag på en grym känsla under spinningen, Andreas utlovade Euphoria och djungelintrot så jag ser inte hur det skulle kunna bli annat än 75 min svettdrypande lyckokänslor. Typ, eufori.

Wunderbar.

17,5km i ett mysigt morgontempo. Gjorde ju dock missen att ta på mig en alldeles för varm lager 2-tröja så jag började svettas ihjäl efter halva sträckan. Tur att lastbilarna gasade på lite extra när de åkte jättenära förbi mig så att jag fick "lite" vinddrag att njuta av. Nu ska jag äta frukost, massor med frukost, och sen ska jag göra ingenting. Wordfeuda lite med pappa på sin höjd (eftersom jag får skäll annars).

Running is forever.

Kom igen nu hörrni, den här veckan sträcker vi på oss och tar i lite extra. Några fler kilometer än förra veckan, lite högre tempo, eller om ni är såna där skrotnissar: lyft lite tyngre. Capish?

yo yo.

Hemma och färdigäten efter en bra dag på jobbet. Jag var glad, Hanna var glad, mina instruktioner var glada. Jag var inte ens assketahungrig någon gång, och det mina vänner, det är inte ofta det händer. Middagen tog dock fem minuter att kasta i mig, som vanligt, så nu sitter jag här i det sedvanliga antiklimax som alltid uppstår efter en måltid.

Ingen träning idag som sagt, så jag är ju sjukt sugen på att springa av mig en massa energi. Herregud, en dag utan löpning och jag klättrar på väggarna värre än en sockerhög sexåring. Imorgon är jag ledig så jag ska starta dagen med en löptur ut till pappa, och sen ska jag hänga med honom på landet hela dagen. Det är det bästa sättet att spendera lediga dagar. Det är som en annan tidszon därute, inga måsten och ingen stress. Dessutom ska jag ignorera den där obehagliga känslan av förkylning. Nejnej, oh nej, jag är inte förkyld nu, men jag har en förnimmelse av baciller som försöker döda alla mina härliga immunförsvarsnissar. Inte okej. Jag har inte druckit C-vitaminbrusis på två dagar, så det kan ju visserligen ha med en släng av hypokondri att göra.

Skräll att det här inlägget handlar om mat.

Middag! Lax, keso, spenat/tomat/fetaostfräs och broccoli/blomkålsblandning. Som jag har väntat.

jag är lite trött i ögonen faktiskt, kanske skulle sova lite till,

Okej, ingen mer åldersnoja i bloggen på ett tag då. Idag blev det sovmorgon till kvart över åtta, en lång härlig frukost och sen ingen träning. Jag vet, bra gjort av mig! Istället är det horisontalläge i soffan som gäller fram tills jag börjar jobba i eftermiddag. För det är väl det söndagar handlar om, att göra absolut ingenting?

Det är ju ändå ganska skönt att inte vakna upp bakis på söndagarna längre.

För ett par veckor sen var det verktygskittet. Nu är det blommor. Jag fyller mitt hem med levande blommor, och jag tycker att de är fina. Det är ju kanske inget generellt konstigt med det, men jag har ju alltid hatat blommor. Nu funderar jag ut vart jag skulle kunna placera ut fler, och ännu värre, jag kommer ihåg att vattna dem!! Jag trippar på tå runt mina orkidéer som om de vore sovande bebisar, och jag utbrister i uppriktiga, hjärtskärande "NEEJ!! Inte du!!" när de stackars köksblommorna en efter en kolar vippar (och jag använder uttryck som "kolar vippar").

Det här "25" har ju slagit hårt på mig, och just när man trodde att man verkligen skulle vara forever young så sitter man hemma på lördagskvällarna, tittar på melodifestivalen och beundrar sina levande blommor. Det är inte det att jag inte vill bli äldre, men det här med tant känns ju lite tidigt.

Godnatt.

Nu är det så som såhär att jag har tittat på melodifestivalen ikväll. Ja det har jag. Jag tyckte inte att det var särskilt bra, jag kan erkänna att Loreens låt är ganska härlig och att Dannys låt är grym att spinna till, men utöver dessa två undantag tyckte jag att det var en ganska sorglig historia. De en miljard övriga kanalerna hade ju dock anpassat sitt utbud efter de förväntat låga tittarsiffrorna, så melodifestivalen var ju liksom det som fanns om man inte gillar Americas funniest home videos onaturligt mycket (finns det verkligen människor som tycker att det är roligt? Jag tvättar hellre alla mina sockar - PLUS sorterar och sätter ihop dem- två gånger om än tittar på Americas funniest home videos. Americas funniest home videos skulle kunna användas som tortyrredskap, utan problem). Men iaf. Nu kan jag ju hänga med i snacket, och det känns ju bra. Snacket vill man ju vara med på. De senaste två timmarna har jag dock inte varit så koncentrerad på själva festivalen, utan mer på att jag måste vara vaken en stund till om jag inte ska betrakta mig själv som officially old, eller ännu värre- practically dead. Nu är klockan tio i elva och jag tycker att jag har gjort en fin insats som lyckats hålla mig "vaken" här i soffan, så nu ska jag med gott samvete lämna in för ikväll. Flugan är fortfarande ute och jag antar att han inte kommer komma tillbaka. Det kanske var ett misstag det där med att försöka döda honom med dammsugaren, men hallå, vi kunde ju ha pratat om det åtminstone.

Imorgon är tanken att det verkligen ska vara vilodag, måste ju lyckas få till en av de tre tilltänkta iaf. Det kanske inte är något jag skulle sätta några pengar på dock. Så att säga.

Jaha nähe, flugan är ute på annat så jag är själv hemma ikväll.

Vilodag blev visst till socialcardio som blev till en mil på löpbandet+30 min på treadclimbern. Det är ju lite så, man planerar alltid träningen för att man ska hinna med alla pass man vill ha in, så när man får chansen att köra lite spontanträning så är ju det det härligaste som finns och då kan man ju köra på hur länge som helst. Nu skulle ju alla latmaskar kunna tolka det som att den vanliga träningen inte är härlig, men så är det ju inte, det är bara att ibland behöver man såna där pass som bara är bonus. När man dessutom gör det på lördagar så innebär det ju att man kan lyxa med västerbottenpaj och kycklingspett till middag, och som om inte det var nog- trycka i sig en påse naturgodis efteråt. Lovely.

Så det kan bli.

Det här med vilodag är ju relativt. Några kilometer på bandet och lite socialcardio är ju vila om man jämför med 18km löpning, en mil i snön, ett spinningpass med ett energiknippe eller cirkelfys med Monstret. Det blev visst som så att jag ska till gymmet idag ändå, så ni kan ju vara bussiga och värma upp placet lite åt mig, så kan jag bara glida in sen och snyggträna lite. Det blir väl en bra deal? Då säger vi så.

Tidigare har jag ju bara bott med bananflugor, kräver vanliga flugor mer uppmärksamhet eller så?

Förra sommaren så tvekade jag alltid litegrand innan jag öppnade mina fönster. Jo för ni förstår att det var fluginvasion förra året. Jaha ni märkte inte det? Jaha det var bara i min lägenhet? Ja men okej. Iaf, idag när jag har städdag så tyckte jag att det kunde vara härligt att få in lite frisk luft och sådär, och eftersom det bara är mars så tyckte jag det kändes ganska safe. Det visade sig dock att de där jävla flughelvetena har campat utanför mitt fönster i ett år, väntat och hållt utkik, och tänka sig att sisådär sju sekunder efter att första fönstret öppnats så nog fan sitter det en flugjävel på INSIDAN av mitt fönster. Jag vet inte om jag borde sanera lägenheten eller om jag helt enkelt ska ta det som en komplimang. De tycker ju uppenbarligen om mig. Flugorna kan ju vara ett lika trevligt sällskap som en kille tänker jag. Ett substitut lika gott som något annat. Jag försökte visserligen döda flugan med dammsugaren, det kanske man inte ska göra med en kille. Det kanske inte faller väl ut.

Och där gick det upp för mig att det kanske inte är så konstigt att ingen har förstått vilket kap jag är.

Saturday baby!

Lördag. Ledig från jobbet. Tvätt/städdag. Städningen är väl helt okej, det är ju liksom genomförbart med hög musik och diverse koppar kaffe. Men tvätten. Ni veet ju vad jag tycker om tvätt. Det är som domedagen varenda gång man tittar på tvätthögen och inser att den kommer ta över hela lägenheten om man inte attackerar den med vitt pulver och sköljmedel. Nej förlåt, domedagen vore bättre. Vem behöver rena kläder på domedagen liksom?

Och däär ringde tvättklockan. Som en slav är jag.

Fredagsmys (minus den där chipspåsen då).

Jag var lite trött efter jobbet, gick hem och sov en timme och sen var det dags att käka mellanmål och bege sig tillbaka till gymmet. Jag skulle premiära Monstrets cirkelpass idag, så jag var lite noggrann med att inte äta för tätt inpå. Det har hänt mer än en gång att Hanna kommit ut från salen efter passet med en skalp (i form av en påse med kräks i) från någon stackare som inte fattat vad som hände. Jag hade fått med mig Martina som moraliskt stöd så det gick faktiskt riktigt bra, det var till och med kul. Nu har jag hämtat mig, duschat lite och ska bege mig till min fina vän Johan som ska laga mat åt mig (han får ju också smaka givetvis (om det blir något över)). Sämre fredagar kan man ju ha tänker jag.

Jag har med mig halva kylen till frukost, Elin kommer skratta ihjäl sig.

Det första jag fick höra när jag kom till jobbet imorses var att jag såg ut som en härlig sommarblomma i den här tröjan. Såna kunder gillar vi skarpt, och med en sån start på morgonen så vet man att det blir en bra dag. Power gick därefter alla tiders och nu ska jag käka frukost och jobba. Gårdagen blev inte en ledig dag sen ändå så vi gör ett nytt försök i morgon. Tjoho, klockan 14 tar jag helg!

Åh du ljuva träning.

Heeeeelt underbart pass! Tack Sara för den genomköraren! Efter passet ville Hanna jättegärna att jag skulle visa upp min enorma biceps, och det klart man ställer upp. Jag är ju inte den som är den liksom.

Då kör vi då.

Jag tänker 75 minuter spinning. Hur tänker ni?

Efterlängtad frukost nu!

En mil senare är jag inne i värmen igen och klappar mig själv på axeln. Ni förstår att plogbilarna hade inte valt samma vägar som jag idag, så största delen av rundan gick i snömodd. Det var ju inte riktigt så jag tänkte att de där fackliga förhandlingarna skulle gå, men med tre km kvar, snö i ögonen och motvind så hade jag egentligen bara en tanke i huvudet: "alltså, det här kanske inte är de bästa förutsättningarna, men det känns ju ändå väldigt härligt att springa". Sen träffade jag på Hanna och hon instämde och berättade att hon och Mia tänkt ungefär samma sak när de var ute imorses. Det är då man vet att man omger sig med rätt människor (sen att vi är möjligtvis sinnessjuka hela bunten är ju en helt annan diskussion).

Men vad ii!

Jag trodde vi var beyond det här. Snö-jävla-oväder. Det är under protest jag ger mig ut, det ska ni veta. Det här känns inte okej alls, har vi inte några rättigheter i det här jävla landet? Har vi inte någon slags facklig representant som kan kalla till möte med universum och kicka universums ass?!

Vad gör man inte för att hämta hem lite mat.

Det var lite lättare att komma upp imorses måste jag säga, vetskapen om att jag är ledig imorgon har lyft hela den här dagen. De åtta timmarna på jobbet gick ganska smärtfritt, sen gick jag hem och vilade lite innan jag snörade på mig mina Kinsei och tog löpet hem till mamma och pappa. En liten omväg i början gjorde att jag hamnade på 18km, och det behagliga tempot gjorde att jag knappt kände mig speciellt trött (förrän jag sprang in på locketorpsvägen och möttes av väggen -nej inte utmattningsväggen, jag menar den där vinden som slungade mig (lätt överdrivet) fram och tillbaka över vägen). Nu ska jag länsa frysen och åka hem igen.

Man vet förresten att man älskar löpning när man inser att man har fem km kvar till mål, tänker "NEJ, det är snart slut!!" och då börjar hetsnjuta av varenda steg man tar.

Vilken tisdag ändå!

Det var verkligen svårt att komma upp ur sängen imorses, men det är ju det där när man ska öppna, man har ju liksom inget val. Så jag pallrade mig upp, jobbade mina åtta timmar och sen åkte jag hem och bytte om till löparkläder. Jag skulle ju springa med självaste Pasi Salonen idag, och även om jag kände mig lika säker som bambi på hal is innan så gick det bra! Vi sprang runt på Skövdes gator och efter en mil var vi tillbaka vid gymmet. Skitkul att få chansen att springa med någon som är så duktig! Vi sprang dessutom i ett tempo som gjorde att jag kunde trakassera honom med träningsfrågor och faktiskt formulera hela meningar (men som ändå var betydligt bättre än vad jag orkade med för åtta veckor sedan). Det gjorde en löparnörds dag. Nu ska jag kasta i mig en omelett och sen ska jag tillbaka till gymmet för att gå på kvällens föreläsning.

Lång dag imorgon så vi kan ju hoppas att min powernap inte pajade nattsömnen.

Jag läääängtar (det var nästan värt 5 ä:n men jag tyckte att det hade känts lite lätt överdrivet) tills på torsdag då jag är ledig hela långa dagen. Då ska jag ta sovmorgon till sju och sen ska jag ge mig ut och springa och sen ska jag vårstäda min lägenhet. Den ska bli så ren att den egentligen borde stängas av för att det finns så ohälsosamt lite bakterier. Gud vilken härlig dag. Sen ska jag riva av ett träningspass som gör att kroppen blir så mörbultad att jag överhuvudtaget inte vill träna på tre dagar. Efter powern på fredag morgon har jag nämligen tvångsvila i helgen. Mitt nya upplägg gör att vilan är centrerad till 2,5 dagar varannan helg+ 1 dag den andra helgen. Hittills känns det alla tiders, men så har det ju bara gått 8 dagar också. Fråga mig igen om två veckor.

Hur har det gått med era mål såhär tio veckor in på 2012? Har ni bitit ihop?

Men shit.

Herregud, jag hann inte mer än att ställa ifrån mig datorn innan jag däckade, sen sov jag i två timmar och när jag vaknade var jag helt väck, men ändå tillräckligt med i matchen för att inse att jag inte skulle hinna springa iaf. Dessutom var kylskåpet tomt på färskvaror igen (jag hatar när det händer) så då fick jag med mig mamma och pappa till Maxi istället. Då var det påfyllt där och jag får helt enkelt vila från träning i eftermiddag. Det gör kanske inte så mycket, jag ska ju springa med Pasi Salonen imorgon! Jag vet, vilken grej. Det blir ju mer träning för mig än för honom givetvis, med tanke på att mitt tempo antagligen kommer kännas som en lättare promenad för honom.

Nu är det snart dags för mig att åka tillbaka till gymmet. Måste säga att jag längtar hem redan.

Så kan det gå

Ser ju nu att det förra inlägget är fullständigt osammanhängade, dåligt rent av. Så kan det ju gå, vi lämnar det bakom oss tänker jag. Jobbet gick bra, men det är skönt att vara hemma igen nu. Ska ta en powernap på ett par timmar så får vi se vad kvällen har att erbjuda sen (förutom LS-föreläsning då, så det klart att det finns ju inte jättemycket tid att spela med efter min "lilla" tupplur).

Just another manic monday.

Klockan ringde 05.30, i ärlighetens namn somnade jag i den första snoozen, men 05.50 stod jag utanförr dörren, redo att ge mig iväg. Jag vet, jag har sagt det förut, men det är verkligen speciellt att springa på morgonen och se stan vakna till liv. När jag springer iväg är allt dött, tyst och stilla, och när jag är på väg hem är det plötsligt en massa folk och bilar. Det blev 10.5km idag och jag tog milen under 50 igen. Jag känner mig on top of the world kan man säga. Nu ska jag till jobbet och härja, tycker ni ska ge er dit också faktiskt, det är viktigt att träna ordentligt.

Just do it.

Vilken perfekt morgon. Först 14km löpning i ett helt underbart väder, och sen långfrukost till Vasaloppet. Eufori liksom. Även om ni inte tycker om löpning (hur nu någon inte kan tycka om löpning, it's beyond me) så måste ni springa i det här vädret. Det går liksom inte att beskriva. Även om man känner sig trött, seg och har hela magen full av våfflor så är det så härligt att man vill fortsätta i all oändlighet. Ge er ut nu, jag lovar att ni inte kommer ångra er.

Jag åkte hem när pappa insisterade på att Melodifestivalen skulle visas även på köksteven.

Vägningshistorian imorses gick prima, är sjukt glad över att ha gått ner 6,5kg på 9 veckor. Dessutom hade måtten minskat och man ser faktiskt ganska stor skillnad på bilderna. Sen väntade en jobbdag -som började med en polisanmälan efter att ha upptäckt att vi hade haft inbrott på natten- där min absolut största ansvar var att servera blåbärssoppa och fylla på vattenflaskorna åt de tappra och otroligt duktiga deltagarna på vasaspinngen. Jag måste säga att jag gjorde det väldigt bra, är nästan förvånad över hur bra jag löste det rent logistiskt. Borde skriva med det i CV:t. I eftermiddag kom Malin och David till gymmet och fick sig ett träningspass de sent ska glömma. Riktigt duktiga var dem, och syrran imponerade stort när hon rev av de sista intervallerna på löpbandet efter ett hårt crossfitpass.

Jag följde med hem till mamma och pappa efter det, och vad väntade när vi kom fram om inte nygräddade våfflor!? HERREGUUUD vad jag tycker extra mycket om min mamma ibland. Helt ljuvligt var det, och jag njöt av varenda gräddklick. Det sitter säkert fint imorgon bitti när jag ska springa med R igen. Jag kommer säkert inte alls ångra att jag tryckte i mig våfflor och extra mycket köttgryta till middag. Jag kommer säkert tycka att det är skitgött att springa med en mage lika utspänd som en ballong på bristningsgränsen. Antagligen. Vi kan ju se imorgon vad jag tyckte.

En ledig dag som blev sådär som man ville.

Det blev visst lite intervaller sen ändå. Ringde till gymmet för att kolla hur packat med folk det var, och Åsa sa till min stora lycka att det var lugnt och harmoniskt. När jag kom dit- ca 20 min senare- var det varken lugnt eller harmoniskt. Jag drog genast slutsatsen att ryktet spridit sig att jag var på väg dit, därav folks vallfärdande till gymmet helt plötsligt. Åsa insinuerade att det kanske mer berodde på att solen höll på att gå ner.

Jag kände mig dock lite ostadig innan jag körde igång, men tänkte att det säkert skulle ge sig. Kände mig sen lite ostadig även under tiden, men utöver den konstanta rädslan över att ramla av bandet mitt under rusningstimmen kändes det hur lätt som helst. Körde på samma tempo som jag kört på innan på 1-minutarna, men det var inte alls lika jobbigt som vanligt. Dessutom gjorde jag fler än jag brukar. Efter träningen trampade jag hem och sen kom Johan med käk och film och nu har han gått hem igen och jag ska sova. Upp tidigt imorgon, startar med vägning/mätning/korttagning och sen väntar jobb hela dagen. Efter det ska jag tortera syrran och David en stund, tänker crossfit. Det blir höjdpunkten på hela helgen vill jag lova.

Fredag.

Idag är jag ledig, så planen är att inte besöka actic en enda gång. Brukar köra intervaller på fredagar men tror jag skippar det idag och springer ute istället. Kanske kan orka med lite fartlek, men jag är sjukt stram i baksida lår så det kanske blir ett väldigt lätt återhämtningspass istället. Innan dess ska jag ut på promenix med världens bästa Mia, och sen ska jag till stan och fixa lite grejer där. Jag startade dagen _assketahungrig givetvis- med att upptäcka att bovetegrynen var slut, och som den frukostnazin jag är kunde jag ju inte bara "äta nånting annat istället" (herregud, gör folk verkligen så!?), så jag fick sätta mig på cykeln och trampa bort till Ica. Jag skulle handla gryn och och mjölk, men råkade komma hem med två fulla kassar. Det går ju åt, liksom.

Ni har väl inte glömt anmäla er till Pasi Salonens föreläsning på tisdag kväll i Arenan förresten?? Gör det nu isf!

Happy thoughts.

FIIII FAAN VAD JAG ÄR BRA!! 17,5km och jag snittade 4.46-tempo. Jag har aldrig sprungit den distansen så fort innan. Jag har aldrig ens sprungit milen på under 50, det var mitt delmål till juni. Men vet ni att jag gjorde det redan idag. Passerade 10km på 48.10 (vilket bilarna som åkte förbi fint blev varse då jag sprang och gjorde segergester) och när jag tog 12 på under 60 tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta att trycka på. Det var det underbara vädret som gjorde det, vilken känsla det var att få springa idag. Lycka i varenda steg. Jag ger mig själv en klapp på axeln.

Passa på, snart har vi säkert snö igen.

Jobbdagen är över och nu taggar vi för löpning! Det finns inga ursäkter en dag som denna (ja alltså det finns ju aldrig några ursäkter men det är extra tydligt idag)!! Pwo och en banan så kör vi sen!