För tusan.

Som jag längtar till frukosten imorgon. Vilken ljuvlig start på dagen egentligen. Slutet är ju inte riktigt lika rolig, kaseinfluff och kesella i all ära men det går ju inte riktigt upp mot en välkomponerad frukost. Får se lite om det blir en runda i löparpjuxen innan jag sätter mig till bords imorgon bitti eller om jag skräller och bara helt sonika som om ingenting hänt går upp och direkt bara kastar i mig frukosten som om det inte fanns någon morgondag. Jag röstar för det första men jag skulle nog satsa mina pengar på alternativ nr 2 faktiskt. Spännande så det förslår det här.

Nej, jag har inget viktigare att säga, jag är ledsen. As you were.

Då kanske man bara ska boka in så många patienter som hinns med. Men vad vet jag.

Det är lustigt det där, hur snabbt saker förändras. För tjugo minuter sen var jag full av förväntan, liksom laddad för vad som skulle hända. Det låg en spänning i luften och jag var som ett barn på julafton. Sen började jag äta och så tog frukosten slut och nu sitter jag här i ett sedvanligt antiklimax. Jag är verkligen inte förtjust i när måltider tar slut. Vet inte om det beror på min konstanta hunger eller på att jag är så rastlös. Jaja skit samma, nu ser vi fram emot dagens första mellanmål istället! Lite rädd för vad som ska hända med min heliga lunchtimme dock, jag ska till vårdcentralen 10.50, och kunde "vara beredd på att det kan bli lite väntetid". Eh, jaha. Vad är lite väntetid frågade jag då. "Ja jag hoppas att du kommer in innan tolv". Jo man tackar. Sen fortsatte hon med ett "ja, vi vill ju ha lunch då, hehe". MENSKÄMTARUELLER!??! Herregud. Ja vi får ju verkligen hoppas att jag kommer in innan tolv då så ATT JAG INTE STÖR VÅRDPERSONALEN I SIN LUNCH.

Ja jag har varit ute och sprungit idag. Givetvis. Jag velade lite när jag vaknade, morgonjogg eller gym, men jag resonerade som så att jag ändå spenderar ungefär 80% av all min vakna tid i de där lokalerna, och jag är lite trött på det alldeles för tillfället. Jag var seg i benen och med bara aminosyror och koffein i magen var det ju inte mycket att göra än att hålla nere pulsen och springa sakta. Egentligen är det bra att ta något litet innan, men eftersom jag ligger ganska lågt i energi så innebär ju det att jag inte kan äta lika mycket till mellanmål sen mellan frukost och lunch och då blir jag så hungrig, så jag skippar energi innan morgonjoggarna just nu.

Men okej, tagga vårdcentral nu då. Jag ska vara riktigt jävla skitjobbig. Fråga om allt, insistera på diverse tester och inte gå därifrån förrän tidigast fem över tolv.

Jag visste att det var nåt.

Ni vet där jag skrev med att jag skulle dricka vatten. Ja alltså jag glömde liksom bort det och det där enda glaset jag tog till middagen nu var tydligen inte tillräckligt så jag har lite så att säga ont i huvudet nu. Ojdå.

Ni undrar kanske hur det gick för Anna i helgen förresten (klart ni gör), om hon överlevde och sådär eller om jag tog kål på den första personen som faktiskt älskar mig trots att hon känner mig så väl (ja alltså familjen räknas ju inte för dem har ju inget val). Jo jag kan tala om för er att det gick hur bra som helst! Hon var grym och hon fixade den där milen galant (hon gick som ett stelopererat kylskåp dagen efter dock, men det är ju en helt annan historia). Vilken bästis jag har egentligen. Hon ska åka halvvasan snart också, det kommer hon också fixa utan problem. Jag är bara nervös för diverse vurpor och krossade armbågar och sånt där. Det kanske blev en negativ klang här nu, som att jag insinuerar att hon är en klant eller skulle ha svårt att stå på skidorna eller så. Det var ju inte min avsikt, men det är ju inte som att det inte har hänt förut (innan skidorna ens kommit på), det är bara det jag menar.

Det gick ju som smort, som de säger.

Min runda blev 9km, och det känns ju helt okej i kylan. Hade orkat en km till i samma tempo för det kändes väldigt bra idag, men det är det där med att ta en extra omväg när man nästan är hemma. Det tar ju liksom emot litegrand (asmycket). Nu ligger 17 portioner ljuvlig mat nedlagda i diverse plastbyttor iaf, mellanmålet efter träningen är uppslukad och jag ska bege mig bort till jobbet och köra veckans LS-föreläsning. Det slog mig också att jag kanske borde dricka ett glas vatten eller två. Jag är så dålig på det när jag har sprungit ute, och sen slår det mig efter några timmar att jag av någon konstig anledning har så sjuuukt ont i huvudet. Kass är jag. Skärpning.

Hur många middagar är det liksom okej att äta på en dag?

Herregud vad mat. Måste ut på en runda nu, kan inte vistas bland så mycket mat utan att äta opp alltihopa. Jag är viking idag och tar mina medeltunna tights, yes you heard me. Här ska vi härdas! Kanske tar tisha också, liksom bara för att. Men löpning nu då, seså, ge er iväg! Så klappar vi oss själva på axeln sen när vi kommer in.

Jag tänker innanför boxen här nu.

Ojojojoj. Ledig måndag idag ju! Startade lite lätt med en helt underbar morgonjogg i det alldeles strålande vädret, och sen hämtade syrran upp mig och så åkte vi till ica maxi och handlade. Käkade lurre på Prima och det var ju gott och så, men jag måste ändå säga det att hemlagad mat är ju aaaalltid godast (så mycket godare att jag bara var tvungen att ha tre a:n extra). Så nu ska jag laga matlådor för kung och fosterland, mat här och där och överallt ska det bli (men helst i lådorna då, blir ju hemskt mycket waste annars tänker jag).

Det känns lite som tre söndagar i en. Typ som kinderägg. Fast utan överraskningen..och chokladen.

Dagen startade vid nio, efter en något annorlunda natt. Jag och Anna var ju som bekant farmarvikarier och fick ju således spendera natten ute i bushen. Mamma och pappas dubbelsäng är en väldigt skön och stor sådan, så jag såg mycket fram emot en god natts sömn utan något som helst problem med att få plats (jo för alltså jag och Anna har sovit i samma säng ett gäng gånger förut, och alla de gångerna -utan undantag- har hon puttat ut mig från sängen med sin rumpa, vilken mirakulöst växer en sisådår 7-800% om natten). Till en början blev det också precis som jag tänkt mig, jag bredde ut mig och hade det sådär härligt bekvämt, dock hade jag ju missat den där lilla detaljen med att vargen gärna sover i sängen (gärna på pappas huvudkudde, och gärna medan någon fortfarande har huvudet på sagda huvudkudde), hon är så att säga, en aning sällskapssjuk. Hon la sig alltså "död hund" mellan mig och Anna, men ändå liksom på mig och mitt täcke. Jag försökte putta undan henne lite fint men hon (helt utstuderat) spjärnade emot med benen mot Anna, så det gick inte att rubba henne. Jag hade ju kunnat skälla lite på henne och så men viljan fanns inte riktigt där, så det fick vara så. Jag sov alltså på sisådär 60 cm halva natten medan hunden lekte lyxliv och hade mer utrymme än en illaluktande svettig person utan dusch har i kollektivtrafiken.

Nåväl, vi matade alla som skulle matas och begav oss in till civilisationen igen framåt förmiddagen. Jag kom hem, packade ner lite matlådor och åkte till jobbet. Mohombi var där idag så det var ett jävla hallaballoo, men det var ju alldeles skitkul att det hände något speciellt på jobbet för en gångs skull. Sen tog det ju givetvis hundra år att göra stängningsstädet, men till slut, till slut kom jag hem igen. Johan kom förbi på en kopp te och underhöll mig medan jag käkade middag och sen gick han hem och jag fastnade i soffan. Lång dag. Nu sover vi.

Målbild.

Fyra veckor utan ätardag, 3,6kg ner och några cm mindre (fördelat på väl valda kroppsdelar). Nu har jag fyra likadana veckor framför mig och det känns ju hur bra som helst. Folk runtomkring vill gärna få det till att jag visst vill frossa en massa och att det av någon konstig anledning skulle försämra livskvalitén och att det är tråkigt och jag vet inte allt. Det kan de få tro faktiskt, men faktum är att det enda flötiga jag skulle kunna tänka mig är en sån där panpizza. En sån Billys ni vet. Om jag tycker att den är god? Nej nej, jag vill ju inte äta den, jag vill klippa ut bilden på Hero och sätta upp på kylen.

Fyra veckor till nu hörrni, ni är fortfarande med va? Fit 2012 var det ju, inte Fit 20januari.

Drömmer om mat nu, då vet man att man gör rätt.

Åh jag längtar till på måndag. På måndag är jag nämligen ledig. L-E-D-I-G (ja förutom LS-föreläsningen jag ska ha på kvällen då, men skit i det nu). Kan ni förstå vilken lycka?! Jag har i snitt en ledig dag i veckan, nästa vecka är det tre. TRE!!

Imorgon tänker jag pallra mig upp tidigt så jag hinner med lite löpning innan jobbet. Det är ingen idé att säga riktigt hur tidigt för då blir det väl ramaskri kan jag tro. "På en lördag!?", "galenSKAP", "men du är ju inte klok" och allt vad det nu kan vara. Lite samma som när man säger att man inte tänker äta någon semla på semledagen (jag hoppas INNERLIGT att man kan få tag på semlor fortfarande två veckor efteråt när jag också vill äta), det är som att folk tar det som en personlig förolämpning. Iaf, efter jobbet bär det ut till landet med min brutta och då ska vi jogga en mil. Hon har aldrig gjort det innan, min bästis, så jag tyckte att det var dags nu. Vad hon tyckte? Det vet jag inte. Jag anser det vara högst irrelevant i sammanhanget.

Finally.

Fyra veckor, inga ätardagar (ja jag vet, rent tekniskt sett är det inte förrän på måndag, men jag är så motiverad att jag vet att jag inte kommer bryta det) resulterar i min första belöning. Tack Johan för julklappen som gjorde att jag kunde köpa den:)

Men jag är snäll när jag sover.

Ja jösses. Jag har varit så social i flera dagar nu så jag är helt dränerad på socialitet. Jag är antisocial. Otrevlig rent av. Det kan komma att visa sig på morgonklassen imorgon. Det kan komma att bli så att jag är ganska bitsk och inte tolererar något tjafs eller fusk eller så. Att jag skriker lite högt på de som försöker sig på att mygla och vila. Det förekommer ingen vila i mitt pass, jag är väldigt tydlig med det. Så imorgon kan jag komma att spänna blicken i de som inte gör som jag säger. Locka fram bitchen i mig. Det kommer vara precis som vanligt med andra ord.

Doften av semlor och wienerbröd kommer förfölja mig hela dagen.

Note to self:

Nästa gång du beslutar dig för att springa förbi wienerbageriet som avslutning på din morgonjogg (innan frukost dessutom), för att det "kan vara en rolig utmaning", gör inte det. Det är aldrig en rolig utmaning.

Inlägg från igår kväll som av någon anledning inte blev publicerat.

En dags vila blev till två dagar. Imorgon jobbar jag (inte helt enligt planerna) mellan 8-20 så inte ens jag känner för att trycka in ett träningspass där. Det är ju ändå v4 liksom.
Ikväll efter jobbet har jag haft min kära vän Johan på besök, och hur trevligt det än är när han kommer så är det alltid ännu trevligare när han har med sig mat (det är ju lite så jag funkar). Dessutom har han helt köpt det här med att jag är strikt med kosten så middagen var helt och hållet anpassat efter mig. Fina han. (Han skulle hem och göra en matlåda av chorizo, bacon och matlagningsgrädde nu dock, vet inte om det skulle vara någon typ av statement).
Nu ska jag slockna så jag orkar med morgondagen, och sen efter imorgon är det torsdag och sen fredag och sen lördag och då kommer min brutta hit och då ska vi hänga på farmen med alla djur och bara umgås och njuta av att det inte är sexton mil emellan oss. Dessutom ska jag dra med henne ut på en mil i löparpjuxen (det kan ju inte bara vara roligt att hänga med mig liksom, måste ju ställa lite krav på flickstackarn). God natt.

Post spinning.

Uppdatering från soffan. Ebbe snarkar och jag slötittar på tv och anstränger mig för att få halsbrännan att gå över. Den uppkom sisådär 45 min in på passet, så resterande 15 var ju mest VM i att ta ut sig max utan att matstrupen skulle brinna opp. Det gick bra, jag är helt slut och har till och med lyckats äta efteråt (mer än en massa Novalucol alltså, har ätit middag också). Nu kommer snart Ebbes mamma och hämtar honom och jag ska trycka i mig ett kvällsmål innan jag går och lägger mig. Skön dag. Nu blire jobb resten av veckan. Man ska inte vänja sig vid det här "ledig".

På gång!

Lyckades resa mig ur soffan och masa mig ut i köket för att blanda till en pre workout. Den är nu uppdrucken och jag är redo för lite smärta. Nu kör vi hörrni!

den mentala uppladdningen är väldigt viktig.

Taggar för spinning (på ett sånt där "jagliggerhärisoffanochresermiginteförränjagverkligenmåstespringaiväg"- kind of way), oh yes. Det var tur det för det hade nog inte gått lika bra att ta ut mig på löpbandet idag. Otroligt seg är jag. Det blir ingen core dock, fina Martina ringde förut och undrade om Ebbe kunde få hänga här ikväll och det är ju klart han får, så jag hinner inte riktigt med core-passet. Mitt största bekymmer just nu (förutom räkningar som inte betalar sig själva) är dock huruvida min ryamatta kommer vara sig lik även efter att Ebbe har varit här och härjat. Enligt Martina är han rumsren nu, men så säger väl alla småbarnspäron som är i behov av hundvakt. Vad jag vet har Martina och Martin fortfarande inte lagt på sina mattor igen. Och sist jag var där låg det en handduk på soffan, liksom för att Ebbe inte riktigt kunnat hålla sig. Känns olycksbådande. Men vad gör man inte för lite sällskap, liksom.

Vecka 4 nu!

Ledig idag. Jag "glömde" ställa klockan igår så jag vaknade lite sådär härligt av mig själv vid tjugo över åtta. Struntade i morgonträning och gick istället runt och plockade lite, samtidigt som jag gjorde frukost. En mycket bra morgon som har följts av en liknande förmiddag och lunch.

Jag får nog dock ge upp tanken på att cykla tills jag kräks ikväll (ett så härligt sätt att spendera en måndagkväll annars) och istället ställa mig en stund på löpbandet (alltså jag ska ju inte bara stå där, men liksom..ja ni fattar). Det är fortfarande 17 pers före mig på reservlistan, och även om jag är naiv och ganska bra på att hoppas så känns det ju..lite löjligt.

Han visste ju inte ens att det fanns några kvar.

Herregud, jag höll ju nästan på att glömma! Pappa fyller år idag så jag var där innan jobbet och firade. Mamma hade bakat tårta, bullar och kakor, och övriga familjen satt och smaskade så förnöjt, men inte jag inte (det är inte nu ni ska säga "åh, hälsa grattis", det är nu ni ska säga "du är ju så jävla grym Madde, tänk om man hade din karaktär")! Nej jag tog mig två hembakta skorpor och doppade i mitt kaffe (ja för jag var tvungen att doppa dem eftersom mamma visst "råkat glömma dem i ugnen" varpå de var så hårda att man hade kunnat hamra i en spik med dem). Det bästa var att det inte ens var jobbigt (förutom för tänderna då, de var verkligen ofattbart hårda de där skorporna), jag har ju bestämt mig. Snodde med mig lite kåldolmar hem istället, höll på att lyckas utan att behöva stå till svars inför pappa (är det något han är beskyddande över så är det de där jävla kåldolmarna), men jag kom undan genom att peka på mamma och utbrista i ett "hon sa att jag fick faktiskt", samtidigt som jag sprang ut genom dörren, snodde bilen och drog. All's well that ends well, som de säger.

"Eh..jaha.."

Klantig i all ära, men min sämsta egenskap är nog ändå min totala brist på självinsikt. Hur ska man annars tolka tystnaden som uppstår varje gång jag på jobbet utbrister: ja så har vi ju sjukt trevlig personal här också!

Andreas tog sig friheten att boka in mig på sitt spinningpass imorgon så jag kan bara hoppas att alla före mig på reservlistan avbokar sig. Jag är liksom 21:a. Det känns en aning kört, men jag kan ju hoppas ändå. Sen mina vänner, är jag inbokad på corepasset som är efter spinningen. Det känns fruktansvärt skrämmande, men det var ju det här med att prova nya saker. Där behöver inga reserver avboka sig, nej nej, håll hårt i platsen så lägger jag av lite fejksvordomar imogon när jag "tyvärr inte kom med" på passet.

Ojdå.

Det här med att jag är tankspridd och lite glömsk (understatement of the year) utgör ibland ett problem i min vardag. Likaså det att jag och syrran har likadana jackor. Men jag har hämtat min lunchkasse på maxi nu, de hade ställt kylvarorna i kylen så länge så det blev inte dåligt eller så (=ingen skada skedd), och syrran kommer och byter tillbaka våra jackor i eftermiddag. Inga konstigheter.

Tre veckor.

Vågen och måtten visade minus imorses, och det var ju precis vad jag hade planerat. Då kan man ju tänka sig att jag "unnade" mig något riktigt gott idag för att liksom fira dessa framsteg. Det gjorde jag också, mosade i mig fil och hembakt bröd nu såhär på kvällskvisten, TROTS att jag egentligen inte var hungrig. Då kan ju ni tycka att jag är skittråkig och usch vad hemskt att jag inte bara vräker i mig lite godis och dricker cola som alla andra normala människor, för det är ju gott och det ska man göra. Men då ska jag berätta en sak för er. Jag vill inte ha. Jag är inte sugen. Det är inte normalt att vräka i sig socker bara för sakens skull. Capish? Men jävlar vad gött det är med fil. Jag åt det varje dag till frukost i sisådär två år, sen upptäckte jag proteingröt någon gång där 2010, och sen dess har jag ätit det. Blir nervös annars, om jag liksom måste äta något annat. Jag kan bli lite lätt autistisk så när det gäller mat. Aggressiv.

Lördaag!

Hemma och duschad efter en dag på jobbet med mage+cardio som avslutning. Skulle bara jogga lite lätt bredvid intervall-Hanna efter att jag pumpat ur magmusklerna var tanken, men det är ju inte för inte man är träningsnarkoman. Var tvungen att hänga på Hanna i slutet. Man kan ju inte tacka nej till lite illamående liksom.

Godnatt.

Vi var inte ifrån gymmet förrän 20.30 ikväll. Det är det där med alla nyårslöften som ska infrias. Och det där med att killar som gymmar tydligen måste göra det till en minut efter vi stänger och sen ska envisas med att duscha efteråt, trots att stängningstiden innebär att man faktiskt ska vara ifrån gymmet då. Ja jag är lite bitter, det blir nämligen lite tröttsamt när man jobbar varenda fredagkväll. Jaja, fick till slut komma hem och mosa i mig middagen iaf. Det blev fläskkotlett som stektes ihop med champinjoner, babyspenat och lök, och till det hade jag, som vanligt, keso. Mycket gott vill jag påstå. Nu är även kvällsmålet uppkäkat, blandprotein och kesella, så nu ska jag bara göra iordning morgondagens käk och sen gå och lägga mig.

Intervallerna ja. Jag kände mig seg och jävlig när jag ställde mig på bandet så jag la ner tvåminutarna som jag hade tänkt köra, och gav mig på enminutare istället. 1 min kuta- 30 sek vila. 10 st hann jag med, sen var jag tvungen att gå och sätta mig i en fåtölj och undvika att kräkas i en liten stund innan jag började jobba. Jag körde på som hejsan så jag mådde illa i någon timme efteråt, precis som sig bör efter ett intervallpass alltså. Om man kör intervaller utan att få spykänslor har man liksom inte kört tillräckligt hårt. Blodsmak i munnen är också bra. Basånivet. Så spring lite fortare nästa gång ni kör, utmana lite. Kom ihåg det nu.

Fredag igen ju.

Powern imorses gick helt enligt planerna (förutom att det känns som att jag har sträckt mig i låret!!!), och jag var inte ens sen dit. Dock hade deltagarna haft väldigt roligt innan när de la fram mina grejer, så jag hade visst 25kg på min stång vid start. Jag tog bort lite givetvis, kan ju inte få de andra stackarna att framstå som svaga.

Sedan dess har jag typ..legat i soffan. Jag är sjukt seg, och jag vet inte riktigt hur jag ska palla med intervallerna jag har planerat att köra innan jobbet. Jag hoppas att det kommer kännas bra i låret, vet inte riktigt vad jag har gjort, men förhoppningsvis är det bara något tix som går över snart. Efter jobbet blir det hem och käka sjukt nyttig middag, inget överskott idag inte, det är ju vägning/mätning/korttagning imorgon bitti. Herregud, det känns som att det inte har hänt nånting alls. Men det är bara att bita i och köra på, om det inte har blivit minus så får jag dra ner på energiintaget. Alla håller tummarna nu!

Hur går det för er då? Sötsug? Minus? Tell me!

Jag längtar tills det blir ikväll och jag får sova igen.

Det här med att sova bort förmiddagen var ju inget skämt. Jag har sovränder i ansiktet som är så djupa att jag är rädd att de är kroniska, och det känns som att jag går runt i ett vakuum och fortfarande sover. Dessutom är jag hungrig den här veckan, äcklet över all mat i december har gått över nu och jag börjar uppleva det smått frustrerande i att ständigt ligga på minus. Men det är inget som hindrar, jag tänker att det danar karaktär. Att det är nu agnarna skiljs från vetet. Jag vet inte riktigt vilket som är det bästa men den tänker jag vara iaf. Dagarna of giving up är över, vi fixar det här, måste visa lite vilja bara.

Jag är fortfarande hungrig.

Frukosten är uppäten, efter 10 km morgonjogg med Mia och Hanna var jag helt sjukt hungrig så det tog inte många minuter att häva i sig allt. Alltid när jag springer långt (som igår) så tappar jag alla mättnadskänslor jag har (vilket kanske inte är en av mina bästa egenskaper ens i vanliga fall..) så jag vaknade vid halvfyra inatt och var så hungrig att jag utan tvekan hade kunnat slakta en gris med bara händerna om det hade inneburit att jag fick äta upp den efteråt. I brist på grisar fick jag motvilligt släpa mig upp och kasta i mig lite keso/kesella istället för att överhuvudtaget kunna somna om. Därför blev det inget mer (förutom koffein och aminosyror) innan jag gav mig iväg imorses, så det gick tungt idag. Dessutom hade jag ont i höften från igår, så nu blir det vila resten av dagen. Jag jobbar ändå lång dag idag så det passar ganska bra. Förmiddagen ska jag nog mest sova bort tror jag, det känns som rätt approach till den här torsdagen.

17,5km löpning.

Tack benen att ni stod ut med smärtan sista milen, och tack Chelsea för det varma välkomnandet. Mamma hade dessutom vattnet redo när jag kom innanför dörren (som vanligt), så det blev ju bra det här. Vitargo och stretch nu så är jag nöjd sen.

Vad tränar ni idag? För ni vet att ursäkter finns det inte plats för i Fit 2012.

Men åååååååh.

Härmed kommer jag för all framtid bojkotta Icor som inte öppnar förrän nio (om jag inte har assketabråttom nån gång mellan 9-22 och därför inte hinner till en Ica med vettiga värderingar that is).

Jag skulle ju kunna flytta soffan och tv:n till köket, då behöver jag ju aldrig resa mig.

Det här med digitaltv har ju förändrad mitt liv å det grövsta. Först och främst blir jag förskräckt över allting jag har missat genom att under större delen av förra året knappt titta på tv överhuvudtaget. Sen har jag ju helt plötsligt fått en ny förståelse för varför folk spenderar så mycket tid i sina soffor. Det finns ju hur mycket som helst att slösa bort dagarna på! Just nu har jag alla kanaler, liksom på prov, och jag hyser en oerhörd fascination över TLC:s "Toddlers & tiaras". Det är något upprörande men ändå så underhållande med att se femåringar, vars mammor gör allt i sin makt för att få dem att likna transor (för det är väl det det går ut på, har jag missuppfattat konceptet här?), svassa runt på en liten scen med stora armrörelser och så mycket vickande på höfterna att det hade fått vilken höftled som helst att lämna in en avskedsansökan. Utöver T&T så har jag börjat spela in program som jag lika gärna kan titta på med en gång, bara för att sen starta det tio minuter senare. Liksom, bara för att jag kan. En till grej är att jag har börjat säga åt alla andra att inte säga vad som händer i det där programmet (vilket som helst mina vänner, vilket som helst), för jag spelar liksom in det. Så ikväll ska jag spela in Biggest Loser, och det är väldigt viktigt att ingen kommer till mig på jobbet och säger vad som händer. Jag spelar liksom in det.

Lite halt, men annars helt underbart.

Morgonjogg, 8km i behagligt tempo. Något som inte var behagligt var den där satans träningsvärken i framsida lår. Måste stretcha nu, hela tiden stretcha. Det ska nog bli min utmaning på något nytt denna veckan, att stretcha efter ALLA träningspass. Herregud, det har nog inte hänt sen jag spelade handboll och det var lag på att stretcha. När det liksom skedde under hot.

Jag väljer att leda cykeln hem.

Alltså, herregud. Det spelar ingen roll hur vältränad man är, Andreas spinning är en nära-döden-upplevelse varje gång. På ett bra sätt. Man vet ju att man fixar det liksom, man måste bara bita ihop och sluta tänka på hur ont det gör först.

Spinning

Alltså..tanken är att jag ska köra 75 min spinning om en dryg timme. Det är ju inget konstigt med det, det är det inte, men det hade kanske varit roligare om jag hade kunnat böja mig ner utan att utstöta ljud som påminner om en mindre symfoniorkester. För mig då alltså, det hade varit roligare för mig. För alla andra tror jag säkert att det blir höjdpunkten på året.

Stelbenter.

Återhämtar benen och tar en shake (vitargo+protein) efter morgonjoggen i väntan på yogan. Som vanligt kommer väl de andra deltagarna tycka att jag är lite äcklig och placera sina mattor en bit ifrån mig. Underbart säger jag, då kan jag sträcka ut mina armar och ben precis så långt jag vill utan att någon är där och är i vägen.

Två veckor..

..in på Fit 2012. Uppenbarligen är det ju bara jag som fortfarande håller i, annars hade ni ju berättat hur det går för er. Jag tolkar tystnaden som att ni har gett upp, och det är ju synd. Det är innebär ju att när jag går runt i sommar och känner mig fräschare än nånsin så kommer ni inte göra det. Men det är aldrig för sent att börja om vet ni, man kan ju aldrig lyckas om man inte försöker. Mina mål sitter fortfarande uppsatta på kylen, och mitt träningsupplägg sitter bredvid. Jag bockar av alla pass jag har kört som planerat och jag kryssar i kalendern varje dag som jag jag följt mina mål. Ville bara säga det. Att jag tycker ni ska ge er själva en chans att uppnå något ni strävat efter eller bara utmana er själva till sånt ni inte trodde var möjligt. Typ som ett 75min spinningpass med Andreas trots en träningsvärk i rumpa och framsida lår som gör att det är ett helt företag bara att resa sig ur soffan. Åh vad jag ser fram emot det!

Söndag.

Igår var det ben på schemat. Jag var tvungen att gå hem och sova lite efter jobbet, så det var lite svårt att komma igång igen när jag var tillbaka på gymmet. Det är vid de tillfällena som det är så lätt att tillåta sig själv att slacka. Att liksom tycka att det är bra bara att vara där, så det spelar inte så stor roll vad man faktiskt gör. Det är dock inget beteende som passar sig för Fit 2012, så jag slog mig lite i ansiktet, taggade till och drog av ett helvetespass. Det klart jag var lite seg hela vägen igenom, men jag gjorde det ändå och jag hade fokus i övningarna. Idag har jag således en sån där träningsvärk som gör att det varken är bekvämt att stå, gå eller ligga ner. Precis så som det ska vara alltså.

Idag, mina vänner, har jag en välförtjänt vilodag.

Sova.

Det blev ett riktigt bra bröstpass sen när jag väl kom igång, körde två block med tre övningar i varje, och avslutade sen med att plåga musklerna i bröstpressen. A på jobbet hjälpte mig att köra negativa, och sen körde jag ett drop set direkt efter. Det var helt sjukt, men gött. Försökte mig på några armhävningar efteråt, och jag klarade sex st. Sex. Då förstår ni, det fanns ingenting kvar.

Imorgon är planen att köra ett tufft benpass efter jobbet. Förhoppningsvis hinner Samme hänga på också, det blir alltid lite jobbigare när man kör ihop med någon annan.

Jag fick ett meddelande från min nioåriga systerdotter igår också. Hon hade sprungit fyra km. Jag har aldrig varit mer stolt. Heja Neo!

Gameface on.

Nu ska jag mosa bröst. Var lite sugen på vilodag först men det får bli på söndag. Tagga!

Honung.

Det är fredag den trettonde idag. Jag ska försöka att inte tänka på det fr.o.m nu. Det kanske var därför som powern gick så dåligt. Det gör det iofs alla gånger man premiärar ett nytt pass, usch vad jag inte gillar det egentligen.

Men det var inte det jag skulle säga. Fit 2012 har ju pågått i snart två veckor, och jag vet inte hur det är för er men jag tycker det går hur bra som helst. Jag har inte varit sugen på sötsaker någon gång egentligen, och jag har lagt mig precis så högt att jag håller mig mätt under dagen och inte blir sugen på en massa skit. Det lär ju kanske slå till ett jävla sug om någon vecka eller två och om det är svårt med sötsuget kan jag varmt rekommendera det här:

Det är smaksatt honung, och det är perfekt om man blir sugen på choklad eller något annat sött, det är bara att ta en sked honung. Mycket bättre! Jag har köpt mina burkar av en stammis på powern, Jan, och vill ni också göra det så finns det massa olika smaker att välja mellan HÄR.

jag är med.

Mitt utanför-boxen-moment den här veckan blir min power imorgon. "Men det är ju inget nytt", protesterar ni då, men johohoodå, det är det visst det. Det är nämligen ett nytt pass imorgon, det ni. Har kört samma sen i september, så jag tänker att det räknas. Och vem skulle säga emot mig egentligen.

ojoj.

Jag råkade springa 1 mil på bandet innan jag åkte hem från jobbet ikväll. Blygsamma 54.30 blev tiden, men jag är mest nöjd över att jag inte dog av tristess efter 7km.

"Bra där Madde". Åh, tack ska ni ha!

men igen.

Och gårdagens magpass har ni här:

*sido-crunches
*plankan på boll- rulla bollen fram och tillbaka
*sidböj med vikt (det finns nog ett asbra namn på det här, men jag kan inte det tyvärr)

kör det i fyra varv, 15 reps på varje (på sidoövningarna är det givetvis 15/sida). Vila inte mellan övningarna, utan mellan varven.

*benfällningar
*vridning med vikt, sittandes på pilatesboll
*situps med medicinboll

kör det i fyra varv, 15 reps på varje

Avsluta med tre-fyra set i maskin för att pumpa ur det allra sista. Jag fick gå framåtlutad hela vägen hem från gymmet. Idag har det varit lite..begränsad rörlighet kan man säga.

Här får ni, på ett silverfat.

Mina intervaller har ni här (om ni nu mot förmodan skulle bry er och kanske pallra er till gymmet imorgon och köra de själva): 2 min kuta + 1 min joggvila. Gånger 6.

Så svårt var det alltså. Men inte att förringa två-minutarna. De hemska två-minutarna. Man tänker att det inte är så jobbigt, det är liksom två jävla minuter, hur illa kan det vara? Och det klart, om man kör i mestempo och lallar runt på bandet i samma hastighet som seniorerna värmer upp i så är det ju inte det. Men då springer du å andra sidan för långsamt. Man ska springa preciiis så fort att man klarar att hålla hela intervallen. Och vilan emellan ska göra att du orkar köra en till i samma hastighet. Och sen en till. Tills du helt enkelt inte orkar någon mer. Tills du får mjölksyra och får upp lite kräks i halsen. Då är du klar.

Så. Testa. Imorgon, det blir ju bra.

Kräk-träning.

Intervaller-check. Nu ska jag gå hem och dö litegrann. Det kan ta en stund för min träningsvärk är inte av denna värld. Ja att komma hem alltså.

en stunds eftertanke.

Jag tänkte påpeka att jag inte bara har blivit äldre och tråkigare sen den tiden, utan att jag faktiskt även har många positiva egenskaper som jag inte hade då. Problemet är ju bara att jag inte kommer på några såna egenskaper. Jag är bara äldre, tråkigare och mer cynisk än jag var då. Och lite mer vältränad då det klart. Det kanske borde få mig att tänka till och vilja göra något vettigt av mitt liv. Eller så borde det få mig att vilja supa skallen av mig eftersom det uppenbarligen var ett vinnande koncept på den tiden. Men nej, jag vill bara ta en dusch och tvätta bort skammen av alla sena nätter på stadens uteställen. Få bort känslan av desperation i jakt på någon som kan visa vägen hem och som kan hålla tillbaka mitt hår medan jag kräks upp resterna av den turkiska pepparn och cheeseburgaren jag så glupskt tryckte i mig för bara en liten stund sen. Haha nej. Herregud, jag hade ju asroligt. Men det får mig faktiskt att vilja planera nästa träningspass lite extra noggrant. Precis som då går jag ju nämligen helhjärtat in för det jag tycker är roligt.

Moraliskt förfall.

Tänka sig att jag inte alltid har varit såhär träningsnarkomanig. För några år sedan när jag pluggade och bodde ihop med min bästis var jag allt annat än träningsnarkomanig. Jag ägnade mig åt annat på den tiden (=drack alkohol som alla andra normala studenter) och var mer...vad ska man säga..lat. Men jag bloggade då också, och tänka sig, den finns kvar. Vill man ta en trip down memory lane och undersöka saken kan man göra det HÄR.

Mission accomplished.

Jag går som en farmor och är lite lätt illamående. Bra pass!

Tokladdad.

Mage/axlar nu då. Med tanke på att jag typ liksom knappt kan lyfta armarna idag efter gårdagens pass så kommer det bli en utmaning. Men sånt gillar vi ju! Kommer bli grymt det här. Målet är att inte kunna stå upprätt efter passet, all due to kramp i magmusklerna. Ni är väl antagligen på väg ut på en härlig runda i löparpjuxen kan jag tro. Det är ju lite så vi jobbar på den här bloggen. För ni sitter ju inte soffan iaf, det är ju precis så vi INTE jobbar. Kör hårt nu då, inga ursäkter!

Det är meningen att det ska göra lite ont, det går för lätt annars.

Den träningsvärken jag har i min rygg idag är inte att leka med. Den genomsyrar allt jag gör, finns med i varenda andetag och är en ständig påminnelse om att jag är tillbaka på banan. Helt underbart ju. Dock var jag så hög på lyckoruset igår att jag inte kunde somna. Till tre låg jag vaken innan jag äntligen somnade, och sen vaknade jag vid sju igen. Härligt härligt. Gick upp vid åtta och tänkte ta en lätt löptur. Det blev en tung jogg istället, HERREGUD vad långsamt det gick! Så långsamt har jag inte sprungit på flera år. Men det var skönt att vara igång, jag vågade inte trycka på så jag satsade istället på att hålla pulsen under 75% av max. Det räckte för idag. Ja alltså, som konditionsträning. I eftermiddag blir det gymmet igen!

Jag inser att jag är äckligt überglad i det här inlägget men det blir så ibland.

Vilket underbart, svettigt, grymt, jävla pass!! Jag kommer ha en alldeles utomordentlig träningsvärk imorgon, guld ju. Rygg/biceps är egentligen mitt hatpass, men idag fick jag bra kontakt i alla övningarna, och det hjälpte ju massor att jag hade någon att köra med. Åh vad bra det känns nu. Middag och tv och sen gå och lägga mig, imorgon är en ny härlig träningsdag.

Jag ska bli stark idag.

Pwo:n är uppdrucken och jag ska ge mig iväg till gymmet. Det är svårt att beskriva riktigt hur bra det känns, "helt jävla underbart" räcker liksom inte.

Yogad.

Tjoho! I'm back! Nu ska jag hem och sova för det tyckte jag tydligen var onödigt att göra inatt. Låg vaken hur länge som helst, för trött för att somna. Men skit i det, I'm back!!

Friskförklarad. Typ.

Idag har varit en mycket produktiv dag, duktig Madde. Jag har packat ner alla julgrejer OCH burit ner det i källaren. Det är väldigt ovanligt när det gäller mig, att saker åker ner i källaren med en gång, det brukar få stå en två-tre veckor innan jag orkar ta mig ner dit. Dessutom har jag dammsugit, tvättat (inte bara en, inte bara två, utan TRE gånger!!) OCH orkat hänga all tvätt. Trots att det är det tråkigaste som finns i hela världen (tråkigare än att vara sjuk tillochmed) så har jag hängt tvätten så fort den var klar. Igen, duktig Madde. Till råga på allt detta har jag jobbat, om en än ett kort pass (men tillräckligt långt för att hinna träffa både Mia och Kristin och det gångrade min energi med 100), ikväll, så jag tycker faktiskt att jag är redo att träna igen imorgon. Startar igång lite mjukt med ett yoga-pass och så blir det rygg/biceps med syrrans man på kvällen. Det blir alla tiders det, känns asbra faktiskt.

Kanske inte kommer naila Ljuset imorgon dock. Det är ett nederlag som kan svida en del. Det får bli lag på pass yoga i veckan fr.o.m nu.

Nä nu skiter vi i det här.

Ni vet när jag ändrade den här bloggen från träningsblogg till misärblogg, men bytte tillbaka igen när jag kände att det inte riktigt funkade? Iaf, det här med sjukblogg känns inte heller helt klockrent, så jag tänker att på måndag får det fan vara bra med det här och då drar jag igång igen oavsett hur många bakterier jag har kvar att ta livet av. De är ihärdiga, de jävlarna, men det skiter jag i. Tänker yoga på måndag morgon, och sen ett härligt styrkepass på kvällen. Blir ju asbra. Sjukblogg..som om det nånsin hade kunnat funka.

Men vad fan, har ni testat nåt nytt pass i veckan?? Berätta nu, jag har inte kunnat träna alls, något måste jag ju ha att leva för!

Frestelse.

Fikatajm hemma hos mamma och pappa. Vad jag äter? En hembakad skorpa och rågkex. Inga ursäkter här, bestämt är bestämt. Dessutom är det inte värt att paja mina belöningar på grund av en bulle. Jag vill hellre ha en adidasklocka. Lättare att hålla tiden med en sån tänker jag.

Man måste ändå beundra det där viruet, jävligt ihärdigt alltså.

Man märker att man är sjuk när man utan problem kan sova till 10 på dagarna och ändå känna sig som en klubbad säl när man vaknar. Jag kände mig lite halvkass förut så jag tog tempen, för att liksom få bekräftelse på att jag antagligen är dödssjuk. Det fick jag. Termometern visade 35.6 och jag skickade ett sms till mamma och frågade hur farligt det egentligen är att ligga 1 grad under normaltemp. Hon trodde inte att jag var dödssjuk, utan snarare att det var fel på termometern och att jag kanske borde skaffa en ny. Jag fick således radera ettorna och tvåan jag i ren panik hade tryckt in i mobilen och istället fortsätta med frukosten. Sen såg jag att det snöade, och det är ju också en ironi. Att man liksom gått runt hela december och inte gjort annat än önskat sig snö, så kommer det när man är i full färd med att packa ner julen i lådor för att lägga ner i källaren. Just typiskt.

Min vän J.

Om inte Johan hade varit här ikväll hade jag nog knoppat in vid halvåtta. Istället fick jag mat och sällskap till På spåret och hejdlöst wordfeudande. Ja alltså vi satt i varsitt hörn av soffan (ja för herregud, annars kan man ju tjuvkika på varandras bokstäver) och spelade mot varandra. En mycket bra kväll måste jag säga, men jag längtar tills jag är frisk och inte hinner hålla på med det där lika mycket med det där spelet längre. Det blir ju liksom mycket härligare att umgås om man faktiskt pratar med varandra emellanåt. För tillfället var det alldeles lagom dock. Det är ju skönt med såna vänner som man kan umgås med utan att behöva hålla på och babbla en massa, som äter nyttig fredagsmiddag utan att protestera- trots att de inte dietar själva- och som kommer hit lite tidigare så att man kan umgås lite längre. Nu lämnar jag in här. Imorgon är jag frisk. Punkt.

Helgfin.

Jag önskar att jag kunde säga att jag mirakulöst har tillfrisknat och att jag har varit ute och sprungit i det alldeles underbara väder vi haft idag (hörsägen, jag har inte satt en fot utanför dörren). Det kan jag givetvis inte, men även en dag som denna har en ljusglimt. Jag orkade ta mig fram från idet mitt duntäcke har utgjort och ner i ett par mysbrallor. Ett litet steg för mänskligheten, men ni vet. Man får ju vara glad för det lilla, liksom.

Jag vill också bo på en ranch och svettas hela dagarna.

Jag har tillbringat dagen och kvällen med att se på bantningsprogram, det är Biggest Loser, supersize vs superskinny, extrema bantare och you name it. Var jag inte träningssugen innan så är jag ju det nu. Det var jag ju iofs, något fruktansvärt rent av. Jag har inte tränat på 2,5 dag och jag klättrar på väggarna. Herregud jag måste ju gjort nåt bra dumt för att bli straffad så här alltså.

DESSUTOM! Alla har varit för upptagna för att spela wordfeud mot mig idag. Till och med PAPPA har varit för upptagen. Skandal. Jag skulle kunna vinna VM i självömkan här.

Sjukstuga.

Alltså på riktigt, hade jag inte varit så motiverad, samt haft mina mål uppsatta på kylen, så hade jag ju hällt ner en liter glass i halsen vid det här laget. Världens bästa mamma skyndade hit på sin lunch med diverse sjukstugegrejer, och när hon frågade vad jag behövde hade jag ju så lätt kunnat säga glass, godis, choklad eller cola. Så som man gör när man tycker lite (okej, understatement of the year, det är helt sjukt synd om mig) synd om sig själv. Nu har jag knarkat c-vitamin och värktabletter så mycket jag kan utan att riskera kroniska biverkningar, men fortfarande har jag bara energi till att ligga här i soffan och jämra mig i eländet. Fruktansvärt irriterande. Dessutom är det trettondagsafton och allt. Pappa berättade att han och mamma minsann skulle käka oxfilé och potatisgratäng och Gino och allt vad det nu var, vilket gjorde att min middag med kokt kyckling helt plötsligt kändes som motsvarigheten till vatten och bröd. Jag bytte därför grytan mot stekpannan och synade med en halv avokado och lite fetaost. Det blev väldigt gott faktiskt, och det hade ju varit ännu godare om jag inte hade glömt avokadon och fetaosten.

Har ni testat nåt nytt än eller?

Alla som tycker synd om mig räcker upp hand.

Jag hatar att vara sjuk. Är inte alls bra på det, och jag tycker bara om att göra saker jag är bra på. Gick iväg till jobbet förut iaf men det höll bara i några timmar. Kallsvettig och snorig stod jag där i receptionen och sålde gymkort, svarade i telefonen och såg "trevlig" ut. Helt illröd kring näsan och med snor rinnande är man ju kanske inte bästa representanten för ett gym kände jag. Sen mådde jag så illa att jag höll på att kräkas så då var Hanna så gullig och stannade ett par timmar extra och skickade således hem mig igen. Jag orkade mig bort till Ica för att köpa näsdukar (och toapapper, lite småjobbigt så när man har snorat slut på både hushållspapper och toapapper) och otrivin comp, men sen har det mest varit ryggläge i soffan faktiskt. Har tvingat i mig lite mat också eftersom jag inte vill bryta ner kroppen totalt. Måste stärka immunförsvaret här nu, mycket vatten, c-vitamin och vitlök. För att inte tala om echinagard. Nu ska jag sova, det är också viktigt.

Ååh.

Det där med att verkligen sova ut idag och antagligen vakna helt friskt funkade ju så bra i teorin, inte riktigt lika bra i praktiken dock. Jag sov till tio ungefär, men jag mådde ännu sämre än igår. Sen har det bara eskalerat från det. Näsan rinner, ont i halsen och helt mosig i huvudet. Om jag ska vara hemma från jobbet ikväll? Nej, det är det flera andra som är redan så jag måste tyvärr jobba trots att jag är sjuk. Men då gör vi det bästa av det och tänker pengar. Och så tänker vi att härliga människor kanske kommer göra att jag mår lite bättre.

Detta betyder ju inte att jag på något sätt är ursäktad att strunta i allt vad Fit 2012 heter och börja käka glass in absurdum bara för att jag är sjuk. Nej nej, kan man inte träna kan man iaf sköta kosten, så det är precis vad jag gör. Så lyssnar jag på kroppen, dricker mycket vatten, proppar i mig värktabletter och hoppas på att jag är frisk och träningsbar snart igen.

Men ni tränar på som vanligt! Vi ska testa nåt nytt den här veckan vet ni!

Men det var då självaste fan.

Nej men jag testar väl sjukdom som ny grej då. Helvetes jävla skit. Kände mig lite trött i förmiddags bara men sen under eftermiddagen har jag bara blivit hängigare och hängigare. Jag gick runt på jobbet och tyckte synd om mig själv men det gjorde tyvärr ingen annan. Som tur var ringde Johan precis när jag slutade så då kunde jag få lite medlidande därifrån istället. Sen, för att liksom gardera mig, hade jag skickat ett sms till mamma om att jag skulle ringa efter jobbet och vilja ha lite tycka-synd-om, så hon gjorde en mycket bra insats sen när jag väl ringde. Martina på jobbet är dessutom gullig och tar min klass imorgon, skulle ju köra min sista onsdagspower, överbokat och allt.

Det är ju så jävla typiskt faktiskt. Två dagar in på världens nytändning och jag drar på mig nåt skit. Om jag ändå hade fått någon slags kräksjuka så jag ändå kunde tappa några kilon på kuppen (det var ett skämt, jag provade det förra året, det funkade inte i längden). Men om Universum tror att jag kommer vika för det här så är Universum mer dum i huvudet än jag trodde. Jag kommer nämligen lyssna på kroppen, bli frisk, och jobba ännu hårdare sen. Jag är nämligen inte stressad över det här, jag ska hålla på så pass länge att jag kan låta det gå lite långsamt (men jag är gärna frisk på fredag för då ska jag och syrrans man mosa ben).

Men shit.

Note to self: ingen mer treadclimber. Missförstå mig rätt här nu, det är en grym maskin, men eftersom man går i uppförsbacke hela tiden så behöver man ju aldrig sträcka ut benet ordentligt, vilket resulterat i att jag är sjukt stram i baksida lår. Nu får det bli löpning/crosstrainer på morgnarna istället, och minst ett yogapass i veckan.

Jag vet inte riktigt vad jag ska prova för nytt denna veckan, jobbar ju bara kväll i stort sett, och sen är det helg mitt i veckan också så klasserna på gymmet är ju borttagna på torsdag och fredag. Fasan är ju att det enda alternativet är step på lördag. Jag kör ju inte step. På riktigt så finns det finns inte att jag kör step. Jag har inte kordination till det. Eller så är det minnet det är fel på, blir det fler än två saker att tänka på så glömmer jag garanterat bort en. Men men, en utmaning är en utmaning. Jösses. Kanske borde ta inträde på passet i så fall, det kan ju bli tidernas show.

Update.

Fyy faaan vad gött!! Det här är den godaste måltiden jag har ätit på länge. Fick till ett bra rygg/bicepspass innan jobbet förut också så dag 1 kunde ju inte ha blivit bättre! Hur går det för er? Är målen uppsatta?

Får nog köra med en mobil spyhink hela dagen tror jag.

Herregud. Katastrofsiffror, men vi får tänka på att det är ett utgångsläge. Nu kan det ju bara bli bättre. Träningen gick bra, men herregud vad illa jag mådde. Körde 35min treadclimber och avslutade med 15min löpning. Det var sjukt nära att jag var tvungen att springa iväg till toan och kräkas där i slutet, men jag klarade mig. Nu har jag tvingat i mig frukost: bovetegröt med nötter och bär + två ägg. Jag är så äcklad av mat just nu att jag mår illa bara av att tänka på det. Men det klart, det gör ju det hela den här grejen lite lättare (och nej, jag smakade inte på colan innan jag hällde ut den, inte ens bara litegrand).

Fit 2012

Inleder träningsåret 2012 med att hälla ut äckelcolan i diskhon. Nu ska jag till gymmet, i nya fräscha träningskläder, och träffa Hanna för vägning/mätning/korttagning och sen ska jag äntligen köra lite cardio. V1 nu så jag kör 50 min, no more no less. Jag är sjukt taggad för det här nu, målen sitter uppsatta på kylskåpet och vid sängen och jag är tokfokuserad. Nu kör vi, så hårt vi kan och med allt vi har!

Snart.

Imorgon börjar det. Fit 2012. Som jag har längtat efter det här. Struktur, rutiner, planering och kontroll. Jag har tränat en gång den här veckan, sen har jag bara vilat och återhämtat mig. Imorgon är det dags för fokus träning igen och det ska bli sjukt gött. Jag har testat det där nu med att inte träna, en hel vecka har jag testat det, och jag måste säga med handen på hjärtat att jag inte gillar det alls. Varför gör folk så mot sig själva? Nä, imorgon blir det först morgoncardio och sen ett styrkepass för axlar och mage. Längtar efter gymmet, längtar längtar längtar.

Bästa nyåret på länge!

Vilken kväll. Alla var på topp, lagom fulla, sprudlande glada och ovanligt snygga. Vi möttes upp hos S innan och sen styrde vi kosan mot Glädje. Det blev trerätters och en massa vin och bubbel, och tolvslaget kändes precis sådär härligt som det ska kännas (på grund av att folk utan tidsuppfattning började skråla gott nytt år redan 23.58 fick vi avnjuta en sisådär sju tolvslag, innan jag och Mia styrde upp det med iphones världsklocka). Kvällen avslutades på mcdonalds innan det blev hemvandring i natten.

Idag har det blivit pizza med brudarna och jag har sen jag kom hem legat orörlig i mitt fort. Allt finns inom räckhåll. Cola, chips, choklad, godis, dator, iphone och fjärrisar på bara en armlängds avstånd.

2012, here I come.