Vad är det med Carrie och dessa jävla magtröjor hela tiden!?

Gårdagens jobb gick ganska fort sen och sista 1,5h upptogs av att besvara frågan "hur många gyminstruktörer behövs för att sätta ihop ett bollställ?". Det räckte (som tur var för min stolthet) med två, och det var två mycket stolta instruktörer vill jag lova. Herregud, skicka ett ställ i en miljon delar utan så mycket som en bild på hur det ska se ut.

Idag har jag bara gjort som jag velat, inga måsten. Struntade till och med i morgonträning, var tvungen att köra igenom det nya power-passet så jag ägnade mig åt det istället. Sen har jag sett åtta avsnitt av SATC, sprungit 7km tempo och tvingat i mig både lunch och efter-träning-mellis. Var så utmattad när jag kom in att jag var nära att kräkas, men lyckades låta bli och istället få i mig lite vitargo, det gjorde att jag ändå återhämtade mig ganska fort.

Jösses för ett tråkigt inlägg. Var sjukt nära att radera alltihop men då hade det inte bara varit tråkigt skrivet, utan slöseri med tid dessutom. Kanske är så när man börjar bli gammal, att man får slut på ironi och vitsigheter. Kan ju absolut erkänna att jag överkonsumerat bäggedera.

Kanske hade behövt 20km. Då hade det kanske känts bättre.

Jag har varit dålig på att blogga den senaste tiden. Har väl haft för mycket att göra och för lite att skriva om helt enkelt. Har haft två mellanveckor med löpningen där jag inte prioriterat den alls (har bara blivit 2-3 mil i veckan på löpband), men det ska det bli ändring på nu. Jag började dagen med sovmorgon, och sen gick jag ut och sprang dryga 11km. Tog dock ingen vitargo innan så jag kunde inte trycka på som jag ville, pulsen var för hög nästan hela tiden ändå så jag var tvungen att sakta ner ibland. Men det var skönt, jag kom på hur mycket jag har saknat det. Förhoppningsvis kommer det kännas bättre i både kropp och huvud nu när jag börjar tokspringa igen. Blir gladare av det. Idag är dock ingen bra dag. Fick tvinga i mig frukosten (som jag vanligtvis glufsar i mig utan minsta besvär), jag var varken hungrig eller sugen. Nu måste jag snart laga både lunch och middag som jag kan ta med till jobbet. Det är 14-22 på Actic idag. Jag längtar mest tills den här dagen är slut dock. Jävla skitdag.

Jag tillbringar mer tid på gymmet än hemma. Men det är ju fullt normalt tänker jag.

Startade dagen med att leda Power och sola. Sjukt gött! Nu är det äntligen dags för grötfrulle och sen ska jag, hör och häpna, tillbaka till gymmet om fyra timmar. Jobb till 20 och sen löpning med Samme. Känns som om den här onsdagen kommer gå ganska fort faktiskt. Men det är ju bara bra för då är det snart torsdag och då kommer min brutta hem! Och herreguud, vi har ju en fest att förbereda!

förresten

När jag är kass här kan man följa mig på twitter om man vill.
madlin86

Om det är av intresse. Liksom.

Ja hej hej.

Jag har varit ganska dålig på det här på sistone. Har jobbat och haft mig, varit trött mest hela tiden och den här veckan har jag bara känt mig seg. Seg i huvudet och seg i kroppen. Framförallt i benen, har knappt blivit en enda löprunda utomhus, har kört lite löpning på bandet i samband med annan cardio, och jag har sprungit lite intervaller. Det är en mellanvecka, har inte lust med någonting egentligen så då tvingar jag mig inte att springa. Vill inte riskera att tröttna och få olust med löpningen för att jag måste träna inför någonting. Det var så det blev inför Gbg-varvet. Tyckte inte alls om löpningen för löpningens egen skull då. Kände mig mer tvingad att springa. Jag motverkar det nu. I veckan får det bli ett par utepass minsann, men inte fler än jag verkligen har sug för. Jag ska köra snyggcardio på gymmet istället. Förbränna och förbränna inför lördagens brakfest.

Yo.

Vaknade upp med känslan av att jag kanske borde ha stretchat efter löpningen igår. I alla fall framsida lår. Och baksidan. Visste att det var något jag glömt, typiskt. Gjorde en Madde och klantade mig i säng jättesent fastän jag var jättetrött (allting tar så lång tid för mig på kvällen, det är dessutom då jag kommer på att jag ska göra allt), så idag blev det koffeintabletter till frukost för att orka med dagen (men herregud, inte bara, käkade ju gröt också såklart. Och ägg, ägget är jävligt viktigt faktiskt. Man tror inte det, så litet, vitt och menlöst, men ägg till frukost gör att man håller sig mätt längre. TIPS!). Nu blir det jobb 10-18 på I-S och sen tar vi lite gym på det tycker jag. Ikväll ska vi (behöver jag verkligen skriva jag, Hanna och Mia?) grilla hamburgare på min uteplats och ha det gött. Jävla bra fredag alltså.

Jävligt bra jobbat faktiskt Madde. Klapp på axeln.

Asics Gel Kinsei. Vilka jävla pjux egentligen. De tog mig två mil på asfalt idag, utan problem. Vilken komfort, varenda isättning är som att sväva på moln. Underbart. Helt underbart. Så till själva löpningen då. Skorna gör ju mycket, men inte allt. Jag var också grym idag. 19,7 km, 1h 46min. Bra tempo på ett långpass som utfördes mitt på dagen i strålande sol, och som genererade en medelpuls på 146. Konditionen är det alltså inget fel på, mellan 140-150 i puls är komfortzonen för mig så hade det varit tävling hade jag kunnat trycka på ännu mer. Dessutom sprang jag och försökte bromsa lite emellanåt, enbart för att långpass inte ska gå i för högt tempo. Man bör ligga lägre än sin milshastighet. Problemet är bara att jag inte har någon annan hastighet. Jag springer lika fort (eller långsamt, beroende på hur man ser det) oavsett vilken sträcka det är. Det finns inte riktigt att jag tar milen under 50 (vilket man kan tycka är jävligt tamt för att springa så mycket), däremot så springer jag två milar i rad på under 54 min/st. Alla är ju olika tänker jag. Jag har aldrig varit en sån där som kan springa fort och vara explosiv, men det ska jag tala om att jag är jävligt seg och uthållig. När allt kommer omkring är jag ganska nöjd med det faktiskt.


19,7 km senare. Som den ljuvaste kranskulla kom mamma och mötte mig med en flaska vatten när det var hundra meter kvar. Jag behövde inte ens ringa och snäsa innan. Mamma- materialarn. Hon får lätt hänga med till Lidingö.

Ja jävlar i min lilla låda, nu är materialsportaren i sitt esse.

Det var med ett leende på läpparna som jag snörade på mig mina splitter nya Asics gel Kinsei för att åka upp till berget och premiärspringa dem ihop med Samme. Tänkte först inte springa idag, glömde ju att ta en vilodag förra veckan så kände att det var dags nu. Men på riktigt, skulle jag få mina nya löparpjux och inte ge mig ut och pröva dem på stört?? Och vilka skor sen då. Som ett smäck satt dem. Enligt mina kollegor är de ett par storlekar för små, men vad vet dem? Nu fick de ju inte göra sig riktigt rättvisa eftersom vi sprang på berget, med så mycket gel under fötterna ska man ju springa på asfalt, men det kändes bra ändå. Så jävla snygga också dessutom!

(sen att mina ben ser en aning oversize ut på kortet kan vi ju vackert ignorera tänker jag)