Cocillana löser allt tänker jag.

Jag har inte tränat på hela veckan. Inte någon gång har jag tränat. FYRA hela dagar. Fem om man räknar med söndagen också. Det är ju aslänge. Det känns inte okej. Jag klättrar på väggarna, drömmer om träning, stirrar längtande på medlemmarna på gymmet när jag jobbar. Jag vill träna. Därför förklarar jag mig frisk nu. Jag tänker inte vara en slav under förkylning och hosta längre. Imorgon kl 8.00 tänker jag köra power. Kl 9.30 tänker jag toppa det passet med spinning. Ååh, vad jag ska njuta av det! Jag ska bli så trött, så svettig och så jävla hög på kicken jag kommer få av att ha tränat igen. Sen ska jag få massage (tack igen underbara Hanna) och sen ska jag hem till pappa och käka kakor. Det ska i sin tur toppas med en kväll hemma hos syrran med tacos, chips och godis. Jag har approachen att äta så mycket sött och transfetter i helgen att jag inte kommer vara sugen på det förrän om fyra veckor igen. Jag ska äga den här dieten. Fy fan vad gött!

Månskensbonde

Jag HATAR att vara sjuk. Nu får det fan vara nog. Underbara Hanna löste det så att jag inte behövde jobba igår kväll, så jag gjorde ingenting annat än att vila hela dagen. Det har inte hänt sen i mitten av januari, och då hade jag maginfluensa. Mamma ringde och frågade om jag ville komma ut, så hon kom och hämtade mig och sen låg jag i soffan och såg på film ihop med världens bästa päron hela eftermiddagen. Imorses åkte jag till Gbg för en heldag i skolan, men jag orkade bara i 1,5 föreläsning. Efter halva den andra var jag tvungen att åka hem, eftersom jag i 45 min mest suttit och hållt mig från att somna. Väl hemma var det direkt ut till landet igen, mamma och pappa är i Gbg och roar sig, så då blev tydligen jag djuransvarig helt plötsligt. Massa hästar som ska ha mat hela tiden, och hunden likaså. Konstigt att den som var gladast att se mig var den enda som inte fick någon mat. De äter väl möss kan jag tro, kattskrällena.

Pelle fjantlös. Ja, självklart finns det en Maja också. Usch så puttenuttigt.

Snön är ju iaf borta. Alltid nåt.

Den här bloggen har gått från hurtig träningspepp till något som liknar en klagomur. Men det skiter jag i, det är ju jag som bestämmer. Jag är för tillfället allt annat än hurtig och träningspepp. Jag är sjuk. Fan jävla helvete. Efter jobbet igår var jag så trött att jag ett tag funderade på om jag var döende. Såg verkligen fram emot att däcka och sova hela natten. Ända till halvsju skulle jag sova (eftersom jag skulle med tåget halvåtta). Jag sov till tre ungefär. Sen låg jag mest och hostade och tyckte synd om mig själv resten av natten. Jag är inte nöjd. Inte alls. Jag är sådär trött att t.o.m ögonen gör ont. Det resulterade i att jag slumrade till på föreläsningen, lite pinsamt kan man tycka. Nu ska jag hem och sen ska jag jobba till 22. Åh för en härlig dag.

Mitt mål är nu att vara frisk tills på fredag. Då ska jag köra power+spinning. Innan dess får jag väl vila då. Motvilligt. Tycker det är sjukt irriterande med åkommor som man måste vila för att få bukt med. Det är så passivt. Så ineffektivt. Måste hitta ett sätt där man kan jobba på att bli frisk. Det skulle passa mig så mycket bättre.

Det har ändå varit en mycket bra helg.

V.12 är nästan slut och det innebär ju rent logiskt att det är dags för v.13. Ännu en vecka utan paus. När den är över lugnar det ner sig för mig, så det är bara att köra på nu. Dock har jag varit dum nog att bli förkyld, så jag nyser, hostar och halvsover mest hela tiden. Känns ju sådär bra tajmat just precis nu.

Träningen har ju inte gått så bra i veckan eftersom jag varit småkrasslig de senaste dagarna och nästa vecka lär det inte bli så mycket bättre. Det får bli två mellanveckor helt enkelt. Hanna hade födelsedagsfest igår, och under ett svagt ögonblick (kan tyvärr inte skylla bort det på fyllan eftersom jag praktiskt taget var nykter) bestämde vi att vi skulle köra en diet i fyra veckor, fr.o.m v.14. Vi ska tydligen vara med i någon styrketävling på gymmet (mest för att visa vår goda vilja, och för att få de andra att vara med i konditionstävlingarna) v.19. Hanna har tydligen lovat att vi ska delta iförda hotpants och linne. Diet är ju således det enda alternativet. Tack för det Hanna. Det ska bli gött ändå, att få känna sig sådär fräsch och lätt i kroppen som man bara gör när man helt struntar i sötsaker och när man inte moffar kolhydrater bara för att det är gott.

Snart kommer Johan hit och lagar lunch, underbar lyx. Kan jag ändå behöva tycker jag.

Äntligen tillbaka.

Jag och Hanna var hardcore på gymmet idag. Körde tungt och med lite attityd så. Ni vet sån där attityd man har när man tror att man äger hela gymmet. Man kommer dit, kör ett par övningar och sen tackar man för sig och går hem. I vanliga fall är det killar med badbrallor och flip flops som har den attityden (varför man går till gymmet i badbrallor och flip flops is beyond me för övrigt, kalla mig gärna konservativ). Förutom mitt pers i bänk (wohoo, heja mig! Klapp på axeln), så var vi asdåliga idag. Därför tog vi fram iphonen igen, ville se om det var så hemskt som det kändes.

Hanna kör dips.

Jag kör latsdrag.

Det var det inte.

(Jag har ju för övrigt blivit asnördig med det här med videoklipp på min blogg nu. Men jag tänker att det kanske kan vara kul att se vad vi gör egentligen. Det blir en jävla massa tjöt om övningar hit och vikter dit, så då demonstrerar vi helt enkelt. Sen är det givetvis så att vi mest vill ha en egoboost också. Jösses vad snygga muskler vi har!! Ofattbart!)

God morgon tänker jag.

En härlig morgonpromenad (trots vattenpölen jag råkade gå i vid Boulogner så att jag blev blöt om foten efter tio min) i det smått fantastiska vädret fick det bli imorses. Det var inte alls svårt att ge sig ut klockan sju och strutta runt på gatorna när jag drog upp rullgardinen och såg att solen sken. Vilken lycka! Ignorerade känningen i halsen (HA!) och valsade omkring till en grym playlist (Spotify premium är min bästa investering nånsin), för att sedan förebygga en kommande attack från Universum genom att stanna på Kvantum och köpa Fishermans (halstabletten alltså, inget annat). Madde-Universum 2-1! Wohoo!

Så gött att få fjanta runt i softshell (utan underställ!!), tunna brallor och vanliga joggingskor, UTAN gore tex! Hallelujah praise the lord.

ja just det.

En förklaring på det föregående inlägget kanske är på sin plats (om man inte heter Anna Pettersson och därför fattar precis vad jag menar). Magkatarr, dunkande huvudvärk hela dagen och känningar i halsen imorses är allihopa saker som gör mig bitter och irriterad. Mest för att det innebär att träningen blir lidande, vilket i sin tur gör att jag klättrar på väggarna och blir sur över att jag inte får svettas. Lägg till då att det är hur fint väder som helst ute, så fint att en säsongspremiär i den tunna löparjackan vore på sin plats. Jag vet ju att Universum gör det här för att jävlas. Precis som det där med att göra vintern helt osannolikt lång, eller att göra att tåget går prick på sekunden de gånger jag är lite sen, för att sedan göra dem försenade när jag är i tid. Jag har varit i krig mot Universum i några år nu. Det har varit en brutal och hämningslös kamp för rättvisa. Idag tog jag ännu en seger. Trots all skit idag så gav jag mig ut och joggade i min tunna vindjacka i det underbara vädret. Jag stötte ju på patrull det klart, fick skitont i benhinnorna efter en km, men jag löste det. Såg till att njuta riktigt jävla ordentligt av den där joggingturen. Kunde känna hur det riktigt stack i ögonen på Universum. Så jävla ägd.

Ett meddelande till Universum.

GO TO HELL.

Yey för en härlig tisdag.

Mitt immunförsvar verkar ha gått på semester.Vaknade med halsont och en huvudvärk som inte är av denna värld. Tänk om man skulle ta det som ett tecken på att man själv också skulle ta lite ledigt. Härligt det vore. Men det kan man ju förstås inte göra, haha en sån utopi. Bara att jobba på. Artikeln ska in i övermorgon.

Helvete.

Om tre dagar ska uppgiften lämnas in. Jag har inte skrivit något än. Det hade ju varit lite stressande i vanliga fall, men nu har magen fuckat upp också. Tydligen var det inte en jättebra idé att trycka i sig öl, cider och drinkar i lördags. Speciellt inte ihop med pommes och speciellt inte att avsluta med flötiga hamburgare på mcDonalds. Tydligen ska man hålla sig borta från sånt om man har en känslig mage. Annars kan man få ligga vaken hela natten efteråt med magont och illamående. Och inte kunna äta. Inte kunna träna. Tror att jag tar det lite lugnare med kolsyran, flötet och sockret nästa helg. Som det är nu så är det jobbigt bara att andas. Bara att börja skriva då. Välkommen till v.12!

Det var det.

75 min kondition och nu är jag helt slut i hela kroppen. Ska tappert (och som straff för att jag flydde till gymmet) försöka läsa lite mer av den litteratur som rekommenderas för skituppgiften, innan jag kilar bort till Johan för käk och en kväll framför tv:n. Jag fick ett sms förut där det stod att vi kunde se på Greys Anatomy om jag ville, istället för fotbollen. Det är vänskap.

Stor skräll.

För ovanlighetens skull har jag en skituppgift i skolan som heter duga. Det är egentligen skituppgifternas skituppgift, och det värsta är att jag har ungefär fem dagar på mig att skriva den. Nej, förlåt. Det värsta är att varken jag eller Per förstår vad det är de vill ha ut av den. Vart ska man börja, vad ska man skriva? Så det enda rätta är ju därför att fly. Åter igen, om jag vore en grupp så vore jag en grundantagandegrupp. Jag sysslar med flykt på hög nivå. Jag ska läsa lite till i en helt irrelevant artikel nu (på rekommendation av examinatorn, vill bara påpeka det) och sen ska jag diska. Efter det ska jag gå till gymmet. Där ska jag uppehålla mig i en timme, en och en halv om det vill sig. Jag kan bara inte jobba under såna här förhållanden. Därför låter jag bli.

Vi tänker att vi ju ändå i stort sett bor på gymmet, och man ska ju vara sig själv när man är hemma.

Vi tog det här med nördighet till helt nya höjder idag, jag och Hanna. Som om det inte var nog att vi jämför muskler, ställer oss i de mest konstiga vinklar för att vi ska visa varandra att vi faktiskt har magkonturer och ständigt upprepar (ganska högt dessutom) hur otroligt duktiga vi är efter alla övningar, så tog vi idag fram iphonen och filmade spektaklet. Det var som tur var bara vi och pensionärerna som var där, så det var inte så många som såg oss.

Ni som har läst den här bloggen ett tag vet att jag har skrivit några gånger att jag för ett halvår sedan inte kunde genomföra en enda ordentlig armhävning. Därför är det här min nya må-bra-film. Den ska jag titta på så fort jag känner mig halvkass. Den är tagen efter ett par omgångar med vanliga armähvningar+ armhävningar med klapp.

Jag är nöjd. Även ganska stolt över mig själv. Mitt rekord är 41 st i rad. Det är ändå ganska bra kan jag tycka.

Just det, i förrgår persade jag i bänk. Inga konstigheter.

Sån är jag.

Givetvis kunde jag inte hålla mig ifrån gymmet i eftermiddag. Efter jag varit hemma och fikat med pappa kändes det helt naturligt att köra kondition i en timme. Det var dock inte så blodigt som det låter, 45 min climber + 15 min CT blev det, och det var riktigt gött. Har haft en väldigt bra kväll hemma hos Johan efter det, och nu ska jag snart gå och lägga mig här. Måste ju som vanligt bara "fixa lite" först.

Imorgon är det uppstigning vid åtta för ett träningspass, kondition närmare bestämt. Sen är det jobb på Intersport hela dagen lång som gäller. Efter det ska jag vila. Jag har tre monsterveckor framför mig. Då gör vi som vi brukar då. En dag i taget bara. En dag i taget.

Så var det med det.

Intervallerna gick helt åt skogen. Vi körde de två första och insåg att det inte var någon idé att fortsätta. Det hade varit skaderisk på den. Vi var så sega i benen att vi var helt obalanserade båda två och belastade ena benet mycket mer än det andra, vilket gjorde att det mest kändes som att man stapplade fram. Istället tryckte vi på något sjukt i styrkan, och avslutade med att gå på climbern. Sen blev det en powernap i solariet. Mycket skönt. Ibland blir det inte helt som man tänkt sig, men då kan man ju alltid köra något annat. Det blev ett riktigt bra pass ändå!

I eftermiddag blir det landet och häng med pappa. Sen ikväll är det ju final i på spåret! Jag och Johan har laddat hela veckan, vi ska till och med ta en öl. Wild and crazy igen!! Två gånger på samma vecka! Herregud, vad händer?

Hanna och jag.

Vi käkade tårta på jobbet igår. Åsa fyllde år och hade med sig en alldeles gudomlig historia. Både jag och Hanna gick sen runt och klappade oss förnöjt om magarna, tills vi kom på att det ändå var väldigt mycket tårta vi tryckte i oss, och började då istället planera tidernas kräkpass. Det vankas intervaller följt av tung, oglamourös styrka där vi ska kräma ur det allra sista ur musklerna. Vi tänkte 90 min. Jag är nervös. Det finns ingen förtjusning såhär fem minuter innan avspark, bara skräck.

Min förmiddag.

Träningen gick bra, vi tryckte på ordentligt och det blev ett jäkla skönt pass. Efter träningen var jag barnvakt åt Muffin en liten stund medan Samme klippte sig, och sen blev det kaffe på stan. Nu ska jag mest vila (för jag orkar verkligen inte plugga idag) och ladda inför jobbet ikväll. Jobbar 17-stängning på Actic så det är ju bra om jag inte är helt slut då tänker jag.

Hanna hade för övrigt en överraskning åt mig när jag kom till gymmet imorses. Hon har bokat in mig på massage när hon är i Barcelona! Förstår ni vad underbart!? Det hade jag aldrig förväntat mig, bara sådär också. Helt underbart gjort av henne, och det är ju precis vad jag behöver. Blev helt ifrån mig av glädje när hon berättade det, så himla snällt gjort av henne! Dagens ros till Hanna!

Hola.

God morgon ju!

Sitter och se på Nyhetsomorgon och käkar dagens första frulle. Ser att Jenny Östergren är tillbaka bredvid Steffo och det utgör en bra start på dagen. De där vikarierna har jag inte haft något för, men det kanske har med mitt sjukliga behov av fasta rutiner att göra. Anna konstaterade på lunchen igår att jag inte klarar av såna där överspontanta människor som man träffar på ibland. Jag tänker mest att jag inte hinner inte med dem. Det kan ju stämma det hon säger (det brukar göra det), men det får mig ju att känna mig lite fyrkantig det klart. Nu är iofs fyrkanter min favoritform. Eller ränder. Gillar inte runda saker så mycket, det går inte att vara effektiv med runda saker.

Om fyrtio minuter kilar jag iväg till gymmet (därav min första frulle). Vi ska köra överkropp idag, det kommer att bli bänk och dips, det är ett som är säkert. Sen bad jag Hanna att vi skulle köra ett jobbigt pass, eftersom jag och Johan käkade lite godis igår, EN HELT VANLIG ONSDAG! Lite wild & crazy minsann, inte helt vanligt! Lite spontant också, så man kanske kan kalla det personlig utveckling.

Hanna ska för övrigt åka till Barcelona i FYRA JÄVLA DAGAR! Kul för henne, kan man ju tycka. NOT! Min första reaktion var ju givetvis "vad fan händer med vår träning nu?!". Hanna tyckte naturligtvis att denna reaktion var fullt naturlig, vilket kanske iofs säger en hel del om våra prioriteringar. Men jaja, hon får väl ha det så jävla bra då. Jag ska träna järnet när hon är borta så att hon måste komma ikapp! (Och där kom min trotsålder tillbaka)(haha, who am I kidding, jag kom aldrig över trotsåldern).

Dagen.

Vilken dag är det? Och ännu mer intressant, vad är det för månad? Mars va? Vet att det är semledan idag så rimligtvis borde det ju vara tisdag. I så fall är det onsdag imorgon, vilket innebär att jag har föreläsning klockan nio. Det i sin tur innebär att jag ska ta tåget till Gbg 07.32. Det känns som att jag inte har sovit på över två veckor. Allt går som i slowmotion, det gör ont i ögonen och min motorik är om möjligt sämre än vanligt. Men idag är den inlämnad, artikeln. Den som har stressat mig och gjort mig odräglig och irriterad och fått mig att bli trött på skolan. Idag var sista dagen (om jag inte får en stor, fet, ovälkommen komplettering det klart. Peppar peppar?) som jag ödslade tid på den skituppgiften, och från och med nu ska jag vara glad igen. Så ska jag tycka att skolan är rolig också.

Igår persade jag i bänk. Igen. Jag tog 47,5kg och hade några försök på 50 som var väldigt bra. Det gjorde mig glad, Hanna också. Vi gläds med varandra när vi gör framsteg, det känns som ett vinnande koncept när man tränar så tätt ihop.

Idag tränade jag syrran. Hon var grym. Jag var grymmare (fast mer på ett fascistiskt sätt då). Hon sa att hon inte skulle orka redan efter 1,8 km. Jag sa att hon visst skulle orka. Sen ville hon hoppa av bandet efter 3,5km. Jag sa (läs: beordrade) att hon inte alls skulle hoppa av. Jag visste ju att hon skulle orka. Hon är starkare än hon tror min syster, så jag var inte ens tveksam. Efter 4km var hon riktigt uppgiven, nästan vädjade om att få hoppa av och vara färdigsprungen för idag. Jag sa att hon skulle köra sista kilometern på vilja, för man har alltid en kilometer kvar i benen på vilja. När det var 140 meter kvar hoppade hon av bandet, men bara för ett par sekunder, för jag sa åt henne att hoppa på igen och fullfölja. Då gjorde hon det, med bravur. Efter det körde hon tung styrka och klagade nästan ingenting. Jag blev lite stolt idag faktiskt. Hon är verkligen grym, min syrra.

Äntligen fredag.

Jösses vad trött jag var igår. Jag satt och slumrade i soffan till "Landskampen" redan efter första pausen, och när jag gick och la mig var ögonlocken så tunga att det gjorde ont. Synd då att jag vaknade redan 05.22 i morse. Jävla kul. Somnade om efter en liten stund iaf och sen ringde klockan 06.45, då var det bara upp och hoppa för en morgonprom med Hanna och Sandra. Nu är tanken att jag ska vara supereffektiv i mitt skrivande i en sisådär 6-7 timmar. Då kan jag nog vara ganska klar sen och ta helg med gott samvete. Fast det klart, jag jobbar ju i helgen så det blir ju inte så ledigt ändå.

Det är ändå väldigt skönt att vara student för studenter behöver ju faktiskt inte göra så mycket, vi är ju i stort sett alltid lediga. Och sen har vi jättegott om pengar också eftersom vi kan dricka öl på kåren. Odrägliga är vi också. Festar och spelar hög musik.

alive.

Morgonpasset gick fint, vi var lite trötta och stela, men tryckte ändå på bra i övningarna. Nu blir det vila fram till imorgon bitti när det ska upp och promeneras. Tänker att det kan vara bra att mjuka upp mina sjukt stela ben inför intervallerna imorgon eftermiddag. Vi ska köra "döden", så det är väl bäst att ladda upp så mycket man bara kan. Ikväll ska jag köra dubbelpass med syrran. Styrka+löpning blir det och jag tänker att hon ska få svettas ganska rejält faktiskt.

Jag funderar på om det blir powernap nu eller ännu mera kaffe. Eller både ock kanske. Måste skriva klart min artikel. Hej och hå.

Yey.

Såhär glad är man när man på sega ben har lufsat runt Skövdes gator i 50 min. Lyckades dock springa om ett par stycken, vilket fick mig att inse att mitt lufs kanske inte är katastrofalt långsamt ändå. Uppladdningen blev ett tidigt tåg till Gbg, redovisning, mysig lunch med syrran och sen en powernap mellan Gbg och Herrljunga. Jösses vad trött man kan vara. Det är helt sjukt. Har inte sovit ikapp krognatten i lördags än, och när man börjar bli såhär gammal kan det ändå ta ett tag. Kanske lite idiotiskt av mig att jag envisas med att gå upp och träna klockan sju på morgnarna istället för att ta sovmorgon.

Imorgon bitti är det crossfit - överkropp på schemat, Hanna skulle visst lägga ett helt sjukt pass. Vi har köttarveckor nu (ett alldeles utomordentligt fult uttryck, är väl medveten om detta, men gud så roligt att använda ändå), vilket innebär att det är tunga vikter och en massa jävlar anamma som gäller. Och rosa träningshandskar med blommor förstås.

Hurra vad vi är duktiga.

Nu är jag hemma från dagens andra vända på gymmet. Nu i eftermiddag var jag och Hanna där och verkligen köttade överkropp. Vi körde riktigt tungt och kan ju förvänta oss en hejdundrandes träningsvärk imorggon. Jag persade i dips, kan göra 15 i rad utan hjälp nu, och dessutom, wait for it, wait for it..gjorde jag mitt livs första armhävning med klapp! Har aldrig gjort det innan, för ett halvår sen kunde jag inte ens göra en ordentligt djup på fötterna. Jösses. Vi ökade vikten i magmaskinen utan att tappa tekniken överhuvudtaget, vi körde tung bänkpress och vi körde latsdrag där vi slet som hejsan. Ett riktigt gött pass alltså, och jag känner mig riktigt nöjd nu efteråt!

Nu måste jag försöka strukturera upp min artikel lite innan redovisningen imorgon. Tåget går 07.32 och då finns det ingen återvändo. Tidernas jävla skituppgift ska muntligt gås igenom med mina klasskamrater. Ja jösses, vilken soppa. Efteråt blir det lunch med syrran, hon lär väl få plocka upp bitarna av det som en gång var mitt kriminologjag.

Go möra!

Ja jäklar vad tung jag var i benen på träningen i morse. Blev lite olika former av konditionsträning, eftersom benen inte var så pigga på att springa. Det har ju ändå inte gått så lång tid sen förra passet, vilket var ganska påfrestande för benen även om det gick väldigt bra.

Nu har jag fått i mig min underbara frulle och ska sätta mig och plugga. Imorgon är det redovisning och då är det ju bra om jag har något att komma med tänker jag. Det är damage control här nu.