Kvalitetstid.

Bytte slappandet mot shopping med mamma. Minst lika underbart!

Det är sista november hörrni! Slut på en skitmånad, tjoho!

Käkar frulle, aws. Spinningen var..vad ska man säga..annorlunda. Kanske inte riktigt min kopp te. Jag blev inte assketatrött om vi säger så. Dock kände jag mig sliten i kroppen på mitt pass efteråt så det blir ingen mer träning idag. Dock ska jag tillbaka till gymmet kl 11 för att ha coaching med en Lila festylare. Sen ska jag bara slappa, hela dagen fram till klockan fyra ska jag slappa, då är det dags för jobb igen.

Jag kom för övrigt på att det är sista november idag. Jag måste ha missat när det blev första november för jag har inte märkt av det alls lika tydligt som vanligt. November är nämligen min hatmånad och jag brukar alltid förfäras av allt det gråa, tråkiga och intetsägande som utgör denna gudsförgätna tidsperiod, men i år har jag liksom missat det. Jag har inte hunnit förfäras så mycket, fram till idag då, vilket gör att jag ju måste ta ut allt hat jag känner mot årets mest ovärda månad idag. Det känns lite jobbigt att ta fram allt det där hatet (för det kan inte nog poängteras, jag verkligen hatar november) men jag kan ju inte bara lägga locket på heller. Jag har alltid hävdat att året bara borde ha elva månader. Eller kanske tio då, mars är ju inte så jävla upphetsande den heller.

Pre workout.

Det får bli spinning innan powern istället för treadclimber och löpning.. Känner av höften och knäna så jag tar det mogna beslutet att göra något som inte belastar så hårt. Ryktet säger dock att instruktören brukar köra dansbandslåtar. Intressant. Får väl svänga mig svettig om inte annat.

Ja godnatt då.

Ja alltså, en gång idag har jag varit mätt. Det var efter middagen och det var en riktigt härlig känsla måste jag säga. Främmande. Skulle kunna vänja mig vid den. Bra dock att jag hade tre instruktioner i rad när jag började, på så vis hann jag inte äta ihjäl mig innan dagens slut. Det gynnar ju, menar jag.

Nu ska jag hänga den där helvetes jävla tvätten (jag vet jag vet, skulle inte nämna det mer, men det är ju så sjukt jävla fruktansvärt iq-befriat att jag inte kan hålla mig) och sen ska jag gå och lägga mig. Imorgon ringer alarmet klockan halvsju och då är det bara att skutta iväg till gymmet för en härlig timme med cardio innan min morgonklass.


Förresten!
Jag har inte ätit godis eller chips sen utmaningen började, hur går det för er? NI FUSKAR VÄL INTE!?

Jag är så hungrig så jag dör (precis som vanligt altså).

Idag är en sån där dag då jag är konstant hungrig, har inte känt någon mättnadskänsla överhuvudtaget sen jag vaknade. Det är lite sorgligt faktiskt, jag gillar att vara mätt. Eller..den bästa känslan är nog när man varken är mätt eller hungrig. I ingenmansland där någonstans. Det är ju det bästa, då behöver man ju inte fundera. Fast det klart, jag tänker ju alltid på mat, oavsett. Det är ju därför jag måste träna så mycket, jag hade varit jättetjock annars, garanterat. Nu tillbaks till jobbet, var snälla idag ni som ska till Actic, jag kanske hugger annars.

Rude awakening.

Förstå paniken i mig när jag imorses på väg till gymmet inser att jag börjar klockan 14 idag. Jag skulle alltså hinna vara hemma i tre timmar mellan morgonens jobbpass och kvällens åttatimmars. Okej att jag trivs väldigt bra på mitt jobb, men det kändes lite motigt just då. Tur att jag har fina arbetskamrater som löser det så att jag ändå kan komma in till 16. De där två extra timmarna är guld värda just nu. Skippar nog dock träningen i eftermiddag, ska fixa lite här hemma och bara vara istället. Det är ju faktiskt vilovecka den här veckan. Träningen imorses gick förresten fint, som igår blev det först treadclimber i 45 min och sen 4km på bandet. Bra pass.

Ikväll ska jag däcka direkt efter jobbet och sen imorgon väntar en ganska lång dag igen med jobb både på förmiddagen och eftermiddagen, och sen på torsdag blir det en ännu längre dag. Sen mina vänner, sen är jag ledig i flera dagar. Åååååh underbart!!

Ett hjärndött inlägg om en hjärndöd aktivitet.

Varvar ner i soffan efter jobbet. Det har gått i ett idag kan man säga, vilket gör att det har gått väldigt snabbt. Jag åkte ner tidigare till jobbet förut och körde ett pass med rygg/axlar/biceps. Var lite osugen innan eftersom jag inte hade varit hemma så länge emellan morgonträningen och jobbet, men det var ändå gött att få kört det där passet. Imorgon ska jag upp och träna ännu tidigare än vanligt, får försöka vara där vid halvsju för klockan åtta ska jag hoppa in och jobba i ett par timmar. Vi har nämligen en servicetekniker på jobbet nu och han ska lära mig meka med konditionsmaskiner. Spännande. Men skönt att jag börjar klockan 16 imorgon då så att jag ändå hinner vara hemma en stund emellan iaf. Tror jag har tvättid också. Det är ju det där med mig och mina tvättider..eftersom jag hatar att tvätta mer än jag hatar något annat i hela världen (egentligen är det nog iofs själva hängandet av tvätten som är det allra mest fruktansvärda) tenderar jag att alltid glömma (förtränga) när jag har tvättid. Jag undviker det in i det längsta, vilket gör att jag nu är på krisnivå. Fan ock. Nu måste jag sova faktiskt. Bara tanken på tvätt gör mig matt.

Kul inlägg det här. Jag ber om ursäkt för det. Ska aldrig mer skriva om tvätt.

Nackdelen med att julpynta är ju att man aldrig vill gå hemifrån sen.

Oj, som jag däckade igår. Det tar på krafterna att vara wild & crazy och ute på krogen, OCH desperat hemmafru på en och samma helg. Jösses, jag var helt slut igår kväll. Idag är jag träningsnarkoman igen- en roll som jag känner mig väldigt hemma i, bekväm rent av- och det innebar givetivis att klockan ringde tio i sju när det var dags att vakna ur koman och skutta till gymmet (rent tekniskt så cyklade jag ner iofs, men i sinnet var det som skutt). Det märktes ju att jag proppat i mig hejdlöst med kolhydrater hela helgen för efter en halvtimme på treadclimbern var jag ju inte ens trött. Efter 45 min hoppade jag av och sprang istället resten av timmen. 4km i normaltempo blev det (alltså inte sån där jogg som jag brukar ägna mig åt på morgonen då jag inte har energi till något mer), och sen gick jag ner lite på treadclimbern efter det. Passet varade i sisådär 70 min, men jag hade nog kunnat hålla på hela dagen. Var ju knappt hungrig efteråt. Jättetråkigt att äta frukost när man knappt är hungrig. Hoppas att den är tillbaka till lunch, hungern, annars lär ju den här dagen bli en enda stor besvikelse.

Dygnet i bilder.

Helgen börjades på Actic med ett träningspass innan jobbet. Mycket skönt, speciellt med tanke på att jag glömde fixa en vettig matlåda, och därför inte orkade köra något mer pass efter jobbet. Istället åkte jag hem och vilade. Det är ju lite så, ju äldre man blir desto mer måste man ha den där vilan för att inte påsarna under ögonen ska bli omöjliga att dölja.

 

Det gick helt okej ändå måste jag säga, och jag slogs av att jag ju ändå ser lite annorlunda ut med smink, fixat hår och kläder som inte är i andasmaterial. Who knew?! Bort till Hanna och tagga för en härlig kväll med vin och tjöt med underbara brudar. Kristin hade bakat en chokladkaka för min skull, och den hade jag ju proppat i mig med glädje om det inte hade varit för kära Hannas sjukt osköna kommentar (som jag faktiskt inte kommer upprepa här). (Okej, det gick några minuter sen proppade jag i mig ändå, men fortfarande, jävligt oskön kommentar alltså). Iaf, efter några flarror vin åkte vi ner till Glädje, och hej vad glada vi var. Bra kväll, mycket bra.

Idag var det upp och hoppa klockan nio, adventspyntning på g och då kan man inte ligga och känna efter om man är bakis eller inte. Nej nej, pynta pynta, ner i källaren, hämta grejer, lämna grejer, fixa, dona, svära, skråla med i julsånger och vara lika hoppetossig som en sån där jobbig tomtenisse. Sen tog jag löpet bort till Elins esplanad (nej det gjorde jag inte, det bara kändes så eftersom jag hade vinden i ryggen) och köpte julgrejer. Oj vad nöjd jag var när jag gick hem med mina tre kassar. Så nöjd var jag att jag inte ens brydde mig om att jag nu hade vinden mot mig istället. Det spöregnade visst, men det förstår ni att det spelade ingen roll. Nej nej, nu har Madde fått julkänsla (vilket tydligen gör att jag automatiskt måste skriva om mig själv i tredje person), och det kan inte lite regn rå på. Bring it on, regnet, tänkte jag och log med hela ansiktet (fick väldigt märkliga blickar från bilister under den här lilla episoden), satte på julmusik i lurarna och skrattade universum i ansiktet. Så jävla gött va. När jag närmade mig hemma så höll jag på att ramla omkull av blåsten, lite läskigt faktiskt, tänkte att jag kanske inte borde ha hånat universum på det viset. När jag kom hem var jag iaf så här glad.

Sen, mina vänner, var det dags för lussebaket. Dagen till ära invigde jag mitt fina fina förkläde som jag fick i födelsedagspresent av min moster. Dessutom struntade jag i att ta av mig örhängena, i ett sånt här fint förkläde känner man sig nämligen som en desperat hemmafru, och desperata hemmafruar har alltid på sig pärlörhängen.

Så här fula blev årets lussisar. Borde inte få kalla dem lussebullar ens. Borde kalla dem fulbullar. Redan på den här bilden kan jag avslöja att de var väldigt goda dock, fulbullarna. Det vet jag eftersom jag råkade äta ganska så mycket deg, och de är ju fortfarande bara deg här.

När de hade jäst klart (både på plåten och i magen) satte jag in dem i ugnen, och VIPS så såg de ut såhär. De var väldigt goda efteråt också kan jag avslöja. Det vet jag eftersom jag råkade smaka direkt när jag tog ut dem ur ugnen (trots att jag egentligen skulle vänta tills ikväll när jag ska dricka glögg hos Johan, killen som har allt men ingenting användbart. Som en sån enastående bra vän jag är köpte jag därför glöggmuggar till honom idag (egentligen kanske jag iofs gjorde det för att jag inte ville dricka glögg ur kaffekoppar i år igen)).

Nu ska jag göra mig i ordning för att gå ut i det härliga vädret, och jag hoppas jag hinner bygga upp lite hunger tills dess att jag kommer fram. Mycket fulbullerapar nu alltså.

Även solen har sina fläckar (solen being jag, ifall det var någon som inte förstod det).

Så går det när man glömmer göra matlåda. Dessutom glömde jag mammas lussekatter hemma i frysen. Typiskt. Alla som tror att jag orkar ett benpass på den här lunchen räcker upp en hand.

Tjuvarnas jul.

Jag är skeptisk. Det känns som att risken för att det ska bli en 24 avsnitt lång överpretentiös moralpredikan är ganska överhängande. Jag tycker om julkalendrar som är anspråkslösa, men ändå smarta i all sin enkelhet. Jag älskade Gyllene Knorren, tyckte att Lassemajas detektivbyrå var lite småtrevligt och för att inte tala om Julens hjältar! Däremot tittade jag på ett avsnitt vardera av Superhjältejul och Kaspar i Nudådalen innan jag kräktes lite i munnen och var tvungen att avstå de resterande 23. Ja jag vet, jag är astöntig, julkalendern är julkalendern och man tittar på den oavsett. Eller var det inte så ni tänkte nu? Men på riktigt, julkalendern sätter ju standarden på hela december. Antingen vakna fem minuter innan det börjar och sätta på tv:n i så pass god tid att man hinner se lucköppningen också (nej jag har inte köpt någon tv-kalender. Än) och på så sätt starta dagen på juligast möjliga sätt, ELLER inse att skiten inte kommer bli bättre än det pinsamma första avsnittet och därmed vakna upp lite hur som helst och bara låta dagen lunka på. Och det ska ändå sägas att jag verkligen inte är hård när det gäller kalendrar. Jag vill verkligen tycka att de är bra, jag tar i med allt jag har för att tycka om dem. Som sagt, jag är skeptisk. Tur att min storasyster känner mig så pass väl att hon vet hur viktigt det är med julkalendrar, och framför allt vilken som är den absolut bästa. Jag fick Sunes Jul i julklapp för två år sedan, så hur dålig kalendern än är så har jag alltid en back up.

Tänk om de gjorde mästerverk som det här varenda år, vilken julstämning man skulle ha då. GENIALISKT!

Är "jag vill köpa mer julpynt" ett giltigt argument för löneförhöjning?

Jo men fan, powern gick bra, jag körde på ordentligt och det fick mina kära deltagare också göra. Inget jävla vilande i gruppträningssalen, tack. Jag hann med 45 min cardio innan passet och sen tog jag resterande 15 efteråt. Idag var jag dock lite mer varierad i mitt utförande då jag startade hela härligheten på löpbandet, sprang 5km där och så tog jag resten på treadclimbern. Sen när jag körde klart efter powern blev det crosstrainer minsann. Skönt att variera idag, har ju kört på treadclimbern hela veckan och så jävla rolig är den ju faktiskt inte.

Sen hann jag bort till Elins esplanad för lite julshopping (och då menar jag inte klappar, utan pynt. Det fanns så mycket fint att det nog för övrigt inte blir några klappar i år, pengarna räcker inte till två ton pynt OCH julklappar. Jag är ledsen familjen) innan pappa hämtade upp mig (eftersom det skulle tagit hundra år och sjukt mycket svett för att cykla hem i motvinden) och vi åkte hem och "lagade" min lampa. Jag skriver "lagade" för att det till sist var så enkelt som att byta glödlampa. Men jag hävdar fortfarande att det var något mer fel då när jag provade det sist. Jag tog ju en helt ny lampa då, direkt ur paketet. Fan, pappas min när vi såg att lampan inte alls var trasig, att det bara var glödlampan. Så dumförklarad blev jag. Men jag såg till att han inte kom hit i onödan, det fanns ju massa annat han kunde fixa! Han nästan sprang ut genom dörren sen med ett "nä nu åker jag innan du kommer på något mer jag ska göra". Han gillar mig, min pappa. Han tycker inte alls att jag är krävande, han tycker bara att det är roligt att få hjälpa mig med precis allt. Det är nästan så att han ringer och frågar om jag inte har något som behöver fixas. (Skulle jag ha slutat vid "gillar"? Är det inte trovärdigt längre? Fan att man aldrig vet när man ska sluta).

Jag befarar att jag kommer få en verktygslåda i julklapp. Den här duger tydligen inte.

Men god morgon!

Kunde inte sova mer så jag sticker till gymmet och kör ett pass innan powern. Jag skulle passa SÅ bra i BL (förutom hela den där grejen med att ställa sig på en gigantisk våg varje vecka)!!

Det är en månad kvar till julafton. Vart fan är snön?

Det känns som att jag inte har gjort annat än ätit hela dagen, och ändå är jag fortfarande hungrig. Jag tror det beror på tröttheten, när jag är trött känner jag mig alltid hungrigare. Imorgon ska jag försöka gå upp i tid för att äta frukost innan mitt pass och spinningen, då kanske jag inte är så vrålhungrig efteråt. Det borde gynna resten av dagen. Sen kommer pappa hit och ska titta på min lampa, förhoppningsvis få den att funka, och så kommer Johan på lunch. Har inte träffat honom på över en vecka så det ser jag fram emot. Sen avslutas dagen på Actic, som vanligt kan man säga. Dock fick jag bort min jobbtid på söndag (tack Sebastian) så då får jag en hel dag ledigt! Underbart, jag ska bara göra adventiga saker då. Pynta och sånt där. Tända ett ljus, kanske äta en lussebulle.

Nu ska jag sova bort mitt trötthetsillamående och vakna upp till en ny fräsch dag. Imorgon är det fredag (och löning, vilket innebär att jag blir människa igen)!:)

Bock som bock tänker jag.

Det här är Kjell. Vi älskar varandra och vi ska fira jul ihop. Det kommer bli legendariskt, som de säger.

Som en kola är jag. Sjukt seg.

Jag lyssnar på kroppen idag och skippar det rygg/bicepspasset som jag hade tänkt köra efter inventeringen. Jag är trött och känner mig låg på energi så jag var helt enkelt inte sugen. Istället ligger jag i soffan och kollar ikapp Biggest Loser. Blir sjukt träningspepp av det programmet, bo på en ranch och träna dagarna i ända, vilken grej! Så imorgon tar jag nya tag och kör hårt igen! Power 07.40 och sen kan det nog bli ett spinningpass direkt efter det. Känns som en bra plan. Sen blir det jobb hela helgen ändå, så nu ser vi fram emot nästa fredag när jag är ledig. Göteborg blir det då, kul!

Torsdag!

Frukost. Äntligen.

Det är nästan december och det är inte ens kallt. Man blir ju deprimerad bara av att tänka på det.

Det är tomt i huvudet. Egentligen är det helt överfullt men jag har tillfälligt (hoppas jag) tappat förmågan att sortera tankarna, så jag undviker helt enkelt att tänka överhuvudtaget. Jag hoppas att jag kan få vara ledig på lördag, skulle egentligen vara det imorgon men så behöver jag hoppa in och jobba lite på dagen, och sen på kvällen ska jag jobba med Lifestyle.

Kl halvåtta ska jag vara på gymmet imorgon bitti för att hjälpa en go Lifestylare litegrann och sen ska jag givetvis köra min morgoncardio, så nu ska jag falla i dvala. Jag är så trött så jag dör.

Stor skräll.

Lyckades försova mig imorses så det blev lite stressigare än tänkt, men jag hann köra mina 60 min cardio innan Powern ändå. Dock var det ju, som vanligt, en ganska jäktad Madde som kom in i gruppträningssalen och skulle köra igång. Lite på krigsstigen idag kanske, gjorde det väldigt klart att jag inte ville ha något vilande under passset, får väl se hur många som vågar sig tillbaka på fredag morgon.

Sen fortsatte jag med städandet, jag har inte haft internet på varken mobil eller dator idag (tack Telenor) så jag har fått strunta i allt vad mail och bloggläsande heter, och har istället strukit gardiner (det ska sägas att jag inte har haft det där strykjärnet framme på säkert ett halvår), dammat och sett på film. Jättemysigt tänker ni, och det kan man ju tycka, men jag tycker om internet. Gillar inte när mina möjligheter att använda internet begränsas av någon annan mig. Men strunt i det nu, om en timme börjar jag jobba så jag ska hänga på gymmet till klockan 22. Det kan ju bli trevligt, hoppas att alla är glada och träningssugna idag, det blir så mycket roligare att jobba då.

Sjuk träningsvärk för övrigt. Det tackar vi för.

Redan läggdags igen, imorgon blir det gymmet kl 07.

Så. Nu har jag bytt ut uppvärmingslåten inför morgondagens power. Passar mig så mycket bättre med U2 än hon Gaga-bruden. Att dessutom starta ett pass med Beautiful Day måste ju innebära att resten inte kan bli annat än bra.

Kvällen Lifestyle-föreläsning gick fint, dagens tema var Dieter, och är det något jag kan så är det väl det. Jag har nog provat allt (utom pulverdieter, alla dieter där man utesluter mat har jag liksom insett från början att det inte är något för mig), och samtidigt som jag självklart ångrar att jag "dietat sönder" min kropp litegrann (eftersom att jag nu mest har magproblem och inte svarar så bra på små förändringar i kosten) så är det en väldigt nyttig erfarenhet. Jag kan fortfarande mängden points på ganska många livsmedel i huvudet, jag vet exakt vad man ska äta under detox-kurer och jag vet mycket väl hur min kropp reagerar på för många dagar utan kolhydrater. Usch. Jag hatar dieter nu för tiden, och förespråkar mest sunt förnuft. Sen vet jag att jag har sagt att jag har gått på diet på sistone, men det är inte så mycket diet i meningen "bantningssätt", utan mer att jag ligger på ett underskott i kcal, och då på en nivå som ändå tillåter mig att orka träna och fungera ordentligt. Bra, näringsrik mat, så naturlig som möjligt och jag utesluter ingenting (förutom raffinerat socker, vilket bevisligen inte fyller någon funktion för oss ändå, mer än att göra oss beroende). Och viktigast av allt, är jag jättehungrig någon dag så äter jag lite extra, för då behöver kroppen uppenbarligen det. Det kanske är dumt av mig att använda ordet diet då. Kanske inte ska göra det i fortsättningen.

I vilket fall, det enda som hjälper om man vill gå ner i vikt är att man gör av med mer energi än man stoppar i sig. Förändra inte allt på en gång, det blir mycket svårare då, det räcker med en grej i taget. När du har fått in den vanan så kan du gå på nästa grej. Långsiktigt vet ni, man måste tänka långsiktigt. Det tog ju jättelång tid att bygga Rom, eller hur man nu säger.

Helt klart värt två pepparkakor.

Jo man tackar. Fick till ett riktigt bra bröstpass idag, två trisets och sen lite negativa i bröstpressen. Det är i såna lägen det är bra att jobba på gymmet, det finns alltid någon arbetskamrat som mer än gärna hetsar och hjälper till när man behöver det. Jag avslutade med att pumpa ur triceps, så nu har jag alltså totalförstört fem av de sju muskelgrupper jag kommer köra på powern imorgon. Härligt! Får väl ge lite extra i rygg- och bicepslåtarna helt enkelt. Jo för ni förstår att träningsvärken i baksida lår/rumpan är värre idag, och har även gått över till insidan och framsidan. Magen och axlarna känns också av, och av dagens pass att döma lär jag knappt orka lyfta stången i bröstpressen imorgon. Men jag gillar ju det! Träningsvärk är av godo. Och herregud, jag får väl bita ihop bara. Eller ta på mig jävligt korta tights så att ingen direkt lägger märke till hur mycket vikter jag har på stången. Taktik. Det är det det handlar om. Att tänka liite längre än alla andra.

Jag vågar inte ta upp mitt pynt ur källaren, det kan finnas äckliga djur i lådan.

Kör städdag idag. Med julmusik på högsta volym flaxar jag runt i lägenheten som en regular Martha Stewart (minus hela den där skattefuskgrejen givetvis). Just nu har jag lunchbreak, vilket innebär att jag käkar en köttfärssås som får mig att svettas. Sen vi lyssnade på Paulúns föreläsning i Stockholm har jag kryddat all min mat (tillochmed finn crisp kryddar jag) med löjligt mycket chili. Det där med att få siffror på hur mycket det egentligen kan påverka förbränningen var motivation nog till att krydda maten lite extra (och samtidigt intala mig själv att jag ALLTID har gillat väldigt kryddstark mat (vilket givetvis är en stor fet lögn)).

På fredag när lönen kommer ska jag köpa oändliga mängder jul- och adventspynt, och så ska jag pynta tills jag mår illa. Funderar på såna där käcka blinkande tomtar att sätta i fönstret också, det ska liksom vara ett statement (fula, gråa, varma väder: in yo face!) (men okej, kanske skippar blinkande tomtar). Jag har tillochmed ätit en pepparkaka idag som statement (okej två), men det var bara för att min mamma bakade igår och tog med till mig imorses, ihop med äggen jag så fint bad om för att jag hade panikslut på dem (dessutom fick jag nybakta lussekatter (som för övrigt ligger i frysen och väntar tills på lördag)). Men av någon konstig anledning ropade mamma efter mig när vi skildes åt, att jag skulle fokusera på pepparkakorna. Jag förstod inte alls vad hon menade med det, men det var ju bäst att göra som hon sa tänkte jag. 13g pepparkaka för tusan, jag tränar två pass idag, om ni gör det får ni också äta två pepparkakor.

Hepp, nu är lunchen slut och jag har inte tid med er mer, städa städa!

Just saying.

Åh vad jag ÄLSKAR att starta dagen på gymmet!!

Morning has broken.

Då kör vi då. 60 min.

Direkt från huvudkudden.

Ett axelpass hann jag med innan jobbet, och skrällen var ett faktum. Jag tränar aldrig rena axelövningar, man kan sträcka sig till att säga att jag totalvägrar. Men inte nu längre, nu ska jag köra allt. Fast först ska jag lägga ifrån mig mobilen och sova. Jag är helt slut och jag ska ju upp och gå till gymmet imorgon bitti. Godnatt.

Är inte alls taggad på ny vecka, bara trött faktiskt.

Vaknade med huvudvärk imorses, tror det beror på den mindre begåvade ställningen jag har haft i helgen, har stått upp hela tiden med huvudet snett ner åt sidan för att genomföra alla mätningar med Tanitha-vågen. Jag är något stel. Det märktes inte minst på yogan imorses. De övningar där man ska låta hakan falla ner mot bröstet och förlänga nacken var helt enkelt ogenomförbara. Jag kunde, med lite vilja och mycket smärta, titta snett neråt, men annars var det rakt fram som gällde. Hela kroppen var dock stel, de enda övningarna som gick bättre än tidigare var (såklart) mina paradrörelser: Ljuset och Plogen. Jag kan inte nog påpeka hur grym jag är i de här rörelserna. Jag blir nästan lite kär i mig själv. Hur som helst, allt annat gick käpprätt åt helvete, kunde inte ens genomföra balansövningarna felfritt.

Innan yogan körde jag ett pass med cardio i 60 min, blev dock lite sen till gymmet så jag hann inte äta nånting emellan, vilket ju antagligen också påverkade mina insatser i yogan. Vi är ju alla medvetna om hur jag fungerar utan mat (precis, inte alls). Träningsvärken från igår börjar dessutom komma, speciellt i baksida lår/rumpa, precis som förra veckan. Guld! Idag funderar jag på att ta ett pass axlar/armar innan jobbet, men det beror lite på huvudvärken. Och givetvis på hur mycket tidsoptimist jag är innan dess.

Åh vad jag älskar hemma.

Vi hann inte hem till 17 så det blev inget Functional Toning idag. Dock fick jag med Hanna på ett benpass med mage som avslutning, så det blev bra ändå. Körde lite enbensknäböj, utfall, stabilitet/balansövningar, lårcurl och benpress. Det var riktigt tungt idag, men jag ökade ändå vikterna i alla övningar. Vi har ju stått upp konstant i två dagar så det är ju inte så konstigt att benen är sega. Dessutom har det blivit mycket spinning i veckan och det kändes i knäböjen framför allt. Gött ändå att få till ett bra pass!

Imorgon blir det uppstigning 07.20. Då ska jag hoppa ur sängen och glida ner till gymmet och köra morgoncardio, sen är det dags för yoga igen. Ska komma liiite längre i alla övningar har jag tänkt mig. Nu: sängen. Vi lade oss vid 21 igår. Tror Jenny stängde av tv:n kvart över eftersom att vi då hade slocknat alla tre. De andra utställarna hade tydligen någon fest nånstans. Vi var visst inbjudna. Som om vi skulle bete oss utifrån vår ålder. Nädå, de här tanterna dricker inte alkohol bara hur som helst, och de går definitivt inte och lägger sig en minut efter klockan 21.30 på lördagkvällar. För tusan!

Hur går det med utmaningen förresten? Det har gått en vecka nu ju!:) Bara 33 dagar kvar!

Pasi Salonen.

Herregud, är det såhär tonårstjejerna känner sig när de träffat den där Eric Saade?!

God morgon!

Morgonpromenad! Hoppas vi inte går vilse, måste hinna till frukostbuffén!

Sova nu.

Jag har haft vilodag från träningen idag precis som planerat, mina ben är beyond sega och jag är ju oproportioneligt överlycklig för mina snygga stödstrumpor (tack igen bruttan!) en dag som denna. Jag hoppas hinna hem till Functional-passet imorgon så att jag kan köra slut på mig ordentligt då (eller rättare sagt, så att Åsa kan köra slut på mig). Jag är ju sjukt träningssugen efter dagens vila så vi får skynda oss hem helt enkelt.

Nämnde jag förresten att Vitargo ställer ut på mässan? Jag skulle kunna ta med hela deras monter hem. Ställa upp i vardagsrummet och ha det bra.

Hör inte ser inte tänker inte.

Det blev tidig uppgång i morses då färden till Jönköping och Svenska sportmässan gick 06.30. Mellan 9-17 var vi så trevliga, glada och sociala (trots stunder av lågt blodsocker) att vi nu sitter i varsitt hörn på hotellrummet och surfar på våra mobiler. Jag är helt slut. Det har varit roligt idag, men gud så skönt det ska bli att komma hem efter mässan imorgon. På måndag blir det sovmorgon, jag ska lätt sova till halvåtta.

Utslagen. Nöjd.

Vi kan säga såhär: om man vill ha nära-döden-upplevelser (som alla bottnar i rädslan av att drunkna i sitt eget svett), mjölksyra, blodsmak i munnen och ändå jävligt kul under tiden så ska man gå på Andreas spinningpass. Det är helt sjukt. Men åh vad bra det är. Jag satte mig på cykeln med sega ben och en liten känsla av att jag inte skulle orka ta i så mycket idag. Den känslan försvann så fort uppvärmningslåten kom på och vi körde igång. Det var ju så jobbigt att det inte går att beskriva, men det är ju precis så det ska vara. Och det är ju så, det kan bara kan bli så jobbigt om man vågar spränga lite gränser. Att trycka på ännu hårdare fastän pulsen är så hög att det gör ont, och att inte böja sig för mjölksyra utan bara fokusera på att ge allt, hela tiden. Det är då man är som gladast efteråt, och det är då man har som roligast under tiden. Man måste våga bara. Man har ju alltid det där valet, ta sig igenom eller ge 100% för att få ut mesta möjliga. Man får inte vara så bekväm, det är ju inget straff att träna, det är ett privilegium. Vi ska vara rädda om det tycker jag. Det var därför jag körde så hårt att det var svårt att ens formulera vettiga meningar efteråt. Som i hypnos kändes det. Helt slut. Imorgon blir det vilodag.

Gillart!

Det måste vara det här som är det där "stad i ljus" som alla pratar om. Snyggt! 

Jag tänker att det är helt normalt att tillbringa sina fredagkvällar på gymmet.

Taggar för styrka och spinning. Nämnde jag att jag redan har mjölksyra i benen sen spinningen i förrgår och igår? Och att den inte blev bättre av knäböjen och utfallen på powern imorses? Nä okej. Då gör jag det nu. Jag har mjölksyra i benen. Nu kör vi, inga ursäkter!

Freitag minsann.

Min asgoda frulle (som har avnjutits i KÖKET dessutom) är nu slut och jag samlar kraft för att diska och sen ta mig bort till parkeringen för att glida hem till pappa. Powern gick helt okej, men jag måste verkligen byta ut lite låtar, kräks ju snart på dem! Dagens bästa (hittills) var att när jag stormade in i gruppträningssalen och smällde på lyset så såg jag att mina grejer redan var framplockade, snyggt och prydligt på ett sätt som jag inte ens skulle kunna få till om jag ansträngde mig. "Jag tänkte att du ju brukar vara lite jäktad när du kommer", sa Leif och log. Det är ju alldeles underbart att det rör sig så härliga människor på min arbetsplats, men frågan är om jag kanske borde börja jobba på mitt rykte lite. Vet inte om "tidsoptimist" är det bästa attributet på en gruppträningsinstruktör.

Efteråt blev det lite semester igen för att få bort den där bländande looken (som kanske passar vissa, men absolut inte mig), och nu ska jag ta tag i dagen. Pappa-häng, träning med Hanna, spinning, och sen antagligen film-mys med Hanna och Jenny ikväll (om jag har hunnit packa inför helgen innan dess vill säga). Tidsoptimist var det ja. Fan, jag behöver ett par extra timmar om dygnet.

Men heeej!!

Jo alltså, igår då. Jag hade ställt klockan på halvsju för att hinna träna innan mitt pass, men så såg jag att jag hade missat samtal från en jobbarkompis och att en annan hade skickat sms. Det var sjukdom och kris och M hade lite småpanik över att behöva öppna och fixa med frukosten och grejer, så det blev till att hoppa in och jobba istället. Klockan sju var jag på jobbet, med halva kylen i en intersport-kasse, och lite lätt småstressad över att jag plötsligt skulle jobba till två. Som tur var så droppade chefen in strax efteråt så han fick snällt sköta frukosten medan jag körde mitt pass. M tog min tid på kvällen så allt löste sig bra till slut, och då fick jag ju dessutom tid att gå på Andreas sjukt grymma spinningpass.

Idag jobbade jag öppning igen, men denna gången var det planerat. Efteråt gick jag och köpte en present till Muffin, och sen var det direkt till banken. Från banken var det raka vägen till döden och ut till Ryd för att fira födelsedag. Mimmi frågade imorses om jag vill ha fika och om hon skulle baka nåt, men jag efterfrågade gröt för att orka 75 min spinning efteråt, och det var precis vad jag fick. Mysigt att hänga med syrran ett tag, det blir så sällan nu för tiden. Det blev bara nån timme dock, för sen var jag tillbaka på döden in mot stan och gymmet. Sjukt sega ben idag, var ju på gränsen till mjölksyra redan innan passet. Det gick bra ändå, och det kändes kortare än 75. Sen åkte jag direkt från gymmet hem till Johan där han hade middagen klar. Underbart ju, att inte behöva åka hem och fundera på vad man ska laga och sen faktiskt behöva göra det. Nu är jag iaf hemma igen, och njuter lite av det innan jag ska gå och lägga mig. Upp tidigt imorgon, har morgonklass kl 07.45. Sen ska jag hem till min pappa, jag ringde och bjöd in mig på raggmunk till lunch. Han sa att jag fick hjälpa till isf. Fair enough.

(Jag skickade ett sms först för övrigt, men fick inget svar där och ringde mamma istället (det är lite så jag jobbar med mina päron, jag hör av mig until there is no escape, får jag inte tag på den ena ringer jag den andra och frågar varför) och då sa hon att pappas telefon var borta. De hittade den ingenstans sa hon, de hade ringt den och grejat och letat som tusan. Tio minuter senare ringde pappa från sin mobil och sa att de hade hittat den. På vardagsumsbordet. Ni förstår ju. Det är ju inte konstigt att jag är som jag är).

Den där nära-döden-upplevelsen man har under riktigt hårda träningspass är ju det bästa som finns.

Vilket jävla pass det blev ändå. Var ju övertaggad när jag äntrade spinningsalen, så det kunde ju bara sluta på ett sätt. Jag var tunnelseende där ett tag, trampade som om det inte fanns någon morgondag, och när jag kände att benen började gå långsammare så hörde jag bara Andreas som vrålade att jag skulle cykla snabbare, med mer motstånd. Det var ju bara att lyda order. När jag kom ut från salen och in i personalrummet efter passet, fällde Johan kommentaren "alltså, du ser ju full ut". Jag var både illamående, vinglig, och nära kräks så det stämde ju faktiskt ganska bra in på mitt tillstånd, det får jag ge honom. Nu har jag ätit men jag är fortfarande hungrig. Och matt. Jag skulle behöva ha den där kocken nu. Som ser ut som Johnny Depp och lagar mat som Gordon Ramsay.

Ojoj hejhej

Den här dagen blev ju inte alls som planerat, men bra ändå till slut. Nu taggar jag för spinning, det ska vara kräkvarning på min insats idag. Hör ni det, kräkvarning! Nu kör vi!

Ni kan numera kalla mig Mästerkocken Lindholm.

Vilken lunch! Tror inte att Johan fick ut så mycket av den, rent umgängesmässigt (är det ens ett ord förresten?) alltså, för jag satt mest och berömde mig själv för mina skills i köket. Herregud! Den lunchen hade ju lätt kunnat generera en stjärna i Guide Michelin, UTAN PROBLEM. Tiden efter lunchen var ju inte lika lyckad, jag däckade i soffan (efter att Johan hade gått givetvis, jösses, jag är ju inte hur otrevlig som helst) och återfick medvetandet ett par timmar senare. Slukade en koffeintablett för att överhuvudtaget få kraft nog att sätta mig på cykeln och ta mig iväg till gymmet, men väl där blev det ändå ett hyfsat pass. Körde rygg/biceps idag och eftersom det är vecka ett i min träningsperiod nu så räckte det bra med de sju övningar som hanns med.

Nu har jag precis käkat upp min gröt och ska snart bege mig tillbaka till gymmet, vi ska planera inför helgens mässa i Jönköping och sen har jag Lifestyle-föreläsning. Det handlar om kondition idag, jag och Hanna var ganska överens om att det var mitt område.

Förresten! Imorgon ska min brutta vara med på min morgonklass! Jösses vad skoj! Jag ska hetsa henne som bara den. Typ så att hon blir så trött i kroppen att hon inte orkar åka tillbaka till Göteborg och därför måste stanna här ett tag. Så mycket ska jag hetsa henne. Skrika ska jag göra. Visste ni att Anna var rädd för mig när vi började på gymnasiet? Det gjorde hon helt rätt i.

Jag lyckades paja två ägg när jag gjorde frukost. Alla som är förvånade räcker upp en hand.

Jo ni förstår att nu har jag för första gången sen inflyttningen (i JULI!!) suttit i köket och ätit frukost. Vilken känsla! Och vilken frukost! Ägg, grapefrukt, a-fil, hårt tunnbröd med keso och skinka, te, brusis, åh herregud det är ju som en hotellfrulle! Mycket gott. Givetvis hade jag gjort mig välförtjänt av en sån här lyxfrukost, det blev en morgonjogg i det helt underbara vädret innan. Provade nåt nytt idag, för i varje nummer av min bibel talar skribenterna sig varma om det där med att kombinera gång och löpning i passen. Verkar ju ofta totalt onödigt tycker ju jag, men eftersom mitt benpass i söndags känns av ganska rejält i framsida/insida lår och rumpa så verkade det plötsligt som en väldigt bra idé. Dessutom känner jag mig snuvig och farligt nära en begynnande förkylning, så jag ville försöka hålla nere pulsen lite (och är man, som jag, rädd för förkylningar så är det ju bättre att motionera ute än inomhus där bakterierna frodas).

Så, för att skona ben och puls började jag lungt och fint med att varva gång och löpning. Det gick ju bra tänkte jag, lite tråkigt att stanna bara när man springer men det får man väl ta. Sen stötte jag på Hanna (jobbarkompis från Intersport) och pratade med henne ett par minuter. Gud för en gullig tjej egentligen. När vi sa hej då så kände jag för att ta löpet så då råkade jag springa hela vägen hem, med undantag för en uppförsbacke som har psykiskt övertag på mig. Råkade glömma bort det där med pulsen och vips så var jag hemma igen. Det tog ju lite kortare tid än planerat eftersom jag hade tänkt gå lite mer, men var ute i 40 min så det får väl räknas som ett okej morgonpass.

Nu ska jag försöka orka mig bort till mitt favorit-ICA och handla lite. Sen kommer ju Johan hit på lunch.

God kväll.

Det har varit full rulle på jobbet hela kvällen, lyckades (som tur var) slänga i mig middagen (det bjöds på lax, kokt broccoli/palsternacka/morot och keso ikväll, mycket gott) mellan två instruktioner, men annars var det inte mycket till andningspaus. Lika bra det tänker jag, helt plötsligt var ju klockan 20.45 och det var dags att börja med kvällsstädet. Sen kom Johan hit och lämnade en stol som jag ska få låna av honom, fina han. Åkte hit bara för att lämna den så att jag kan äta frukost i köket imorgon (jo alltså, syrran hade ju med två stolar sist hon var här, men de var visst för låga, så vips så var jag stol-lös igen). Som tack får han komma på lyxlunch imorgon. Jag är ju ändå ledig på dagen.

Nu ska jag sova, pronto. Jag tänker mig gymmet vid åtta imorgon, så det blir ändå sovmorgon så där på en helt vanlig tisdag. Vardagslyx, som min syster hade sagt.

Jobba jobba joobba

Har inte hunnit powernapa, och lär inte göra det heller. Satt nu under lunchen och funderade på hur jag ska kunna ta mig igenom den här dagen och kvällen på jobbet egentligen, och kom att tänka på min födelsedag. Eller snarare dagen efter min födelsedag. Jag började jobba klockan 15 och jag kan inte minnas senaste gången jag var så bakis. Det var fruktansvärt. Jag övervägde att säga upp mig på stört för att slippa gå till jobbet. På riktigt. Det gjorde jag inte, jag ställde klockan på 14.45, samlade kraft och tog med den överblivna pärontårtan och cyklade bort till jobbet (aningens vingligare än vanligt) (även om det nog alltid ser ut som att jag är full när jag cyklar, det är det där med balansen). Min arbetskamrat var i ett ganska liknande tillstånd, så vi käkade tårta och kämpade oss igenom dagen tillsammans. Sen slutade hon och jag stängde själv. Dessutom. Som om det inte var nog ändå. Men jag tänker att om det någon gång är okej att vara bakis på jobbet så är det dagen efter man fyllt 25. Men till saken, om jag klarade mig igenom den dagen så klarar jag allt.

(kan ju poängtera att jag inte har druckit en endaste droppe alkohol sen den kvällen. Det var liksom bestämt sen innan, men det var ju inte så svårt att hålla efter den karatefyllan. Jag måste säga att det är hur skönt som helst faktiskt. Det är ju snart tre månader sen för tusan (vilket i sin tur innebär att jag snart är 25 och ett kvartal, ångest)) och jag saknar det inte ens.

Ny vecka, igen.

Sen frukost idag. Jag kom inte ifrån gymmet förrän halvelva och sen skulle det duschas och grejas innan jag äntligen fick attackera (det är lite så jag vanligtvis går till väga när jag äter) gröten och några ägg. Nu är jag så trött så jag tror jag dör (en kraftig överdrift som jag använder alldeles för ofta, enligt min pappa. Jag fattar inte alls vad han menar). Det blev 60 min treadclimber innan yogan, och om jag var grym på ljuset förra veckan så var det ingenting mot vad jag var idag. Herregud! Och plogen sen då, vilken kontroll! Jag ÄR ju praktiskt taget yoga! Konstigt att det gick så bra dock för jag känner mig jätteseg i kroppen idag. Tänker att jag ska powernapa lite innan jobbet, så det får räcka med träning för idag. Jag är ju ledig imorgon så kan jag trycka på ordentligt då istället. Matlådor nu. Måste fixa.

Söndag 13/11.

Jag råkade öppna min blogg på jobbet förut (preciiis mittemellan soptömningen och omklädningsstädet, min arbetsmoral är inte att klagas på) och fick till min stora förskräckelse syn på inlägget från imorses. Bilden rullades upp på en skärm som är lite större än den i iphonen, och jag insåg att jag ju antagligen har skrämt bort hur många läsare som helst. Inte så att jag tror att jag är speciellt easy on the eyes sådär sju minuter efter att jag vaknat, men att det var SÅ illa!? Jag får tacka mina kära päron för den onaturligt tunna huden under ögonen (för det måste ju vara genetiskt, allt är mamma och pappas fel) och snabbt som satan ringa en klinik som kan spruta in vad det nu är de sprutar in för att fylla ut.

Hur som helst. Jag pallrade mig bort till gymmet en timme innan jag började och körde ett pass ben+mage. Jag var jätteseg i benen redan när jag började, men det var bara att ignorera och köra på. Det blev ett bra pass och magövningarna som fick avsluta det var ju helt sjuka. Jag kunde inte stå upprätt på efteråt.

Imorgon ställer jag klockan på 7.30 för att kila till gymmet och köra cardio innan yogan, kanske att det får bli ett spinningpass rent av. Sen får vi se om det hinner bli ett till pass senare på dagen, jag börjar ju jobba redan klockan 14.

Förresten! Är det bara Anna och Malin som vågar anta utmaningen ("bara" som i mängden personer då givetvis)? Det kan ju inte stämma, det måste ha blivit nåt vajsing med det där. Ni får en chans till då. 40 dagar, inget godis, inga chips. Vilken befrielse egentligen. Så, är ni med?

Söndags-mode.

Jag har fastnat i soffan. Försöker ignorera att jag känner mig jättetrött och snuvig, och tänker mer på hur jag ska adventspynta (ja för snart är det faktiskt helt okej att göra det) och på vad jag ska träna för nåt innan jobbet i eftermiddag. Det blev 60min treadclimber+15min ct innan frukost, så jag tänker att jag nog ska köra nån slags styrka.

Jag har precis slukat ett mellanmål, och ska snart börja göra iordning lunchen, tänker lax i foliepaket idag. Asskettagött ju!

Keso+kesella+kanel+banan. Lyx-mellis.

Sovmorgon.

Trött. Jag hatar när jag går och lägger mig för sent, får alltid sota för det dagen efter. Men men, ni vet vad som gäller, morgoncardio!

Utmaning. Kom igen nu för tusan.

SÅ inspirerad att jag utmanar. Inget godis och inga chips fram till jul. Punkt liksom. Ätardagarna kan ju faktiskt bestå av saker som i alla fall är någorlunda naturliga. Gött bröd, pannkakor, mammas  kanelbullar, lussebullar, pepparkakor, you name it. Inget av det här är ju speciellt nyttigt, samtidigt som inget av det är lika äckligt (sett rent innehållsmässigt) som just godis och chips. Så, 41 dagar. Det fixar vi ju?! Tillsammans. Mörk choklad räknas inte (som mörk choklad räknar vi allt över 70% kakaohalt). 41 dagar, ingenting ju. Är ni med mig? Bra. Då kör vi. Från och med nu (om ni har godisskålen i knät kan ni få börja imorgon bitti, det ger jag er) fram till och med den 23 december kör vi inget godis eller chips.

Om ni är osäkra. Det första Paulún sa var att sen han stod på samma scen för ett år sedan så har hela hans kropp bytts ut mot det han har ätit under tiden. Huden, håret, inombords, allt byggs av det vi äter. Vi blir verkligen vad vi äter. Jag vill inte vara en lakritsfisk. Ska jag vara en fisk ska det vara torsk. Jag gillar torsk. Eller lax. Lax kan jag också vara.

Varför låter "Skövde" alltid så bonnigt när man säger det utanför stadsgränsen?

Men för en bra dag vi hade igår! Det var hur skönt som helst att bara strosa runt bland montrarna och inte behöva stressa till någonting. Vi provsmakade bars, naturgodis och torkad frukt, acai-drycker, aloe vera och brusisar, och mitt i allt provsmakande tog vi en paus och gick och lyssnade på Paulún när han snackade fettförbränning. Han hade svart piké, men samma dåliga hållning. Hans kunnande fick mig dock att omvärdera honom och han tog upp grejer på föreläsningen som var riktigt intressanta! Inspirerad nu!! Både för kost och träning, sunt tänk är allt som krävs. Smarta val. Sånt där man redan visste egentligen men behöver bli påmind om ibland.

Imorses körde jag 60 min cardio innan jobbet och det fick räcka som träning för idag. Tog semester i första solariet från vänster efter jobbet och sen ko mamma och hämtade mig. Fars dag-firande ikväll, vilket givetvis innebär att vi ska äta min favoriträtt och mitt val av efterrätt. Inga konstigheter. Pappa fick ju paket, nåt kul måste väl jag få ha.

Morris roliga handlar om att undgå Chelsea. Jag vet inte om jag tycker att hon ser så farlig ut med den där snuttefilten i käften. Men så är jag ju ingen katt heller, så vad vet jag.

Disciplin

60 min cardio. Nu jobb.

On our way to Stockholm

..för att citera en gammal Bright Eyes-låt. Vi ska på hälsomässa ("Allt för hälsan") och bli inspirerade till stordåd. Jag hade tänkt lägga ut en fin bild på oss, men både jag och Hanna konstaterade att vi är mycket snyggare i verkligheten än på kort, så det får vara. För nu i alla fall.
Sundbyberg nu, snart framme!

Om Fredrik Paulún har vit tisha, dålig hållning och bilringar idag också så kommer jag ifrågasätta hans metoder. Eller i varje fall hans sätt att marknadsföra sig.

Post spinning.

Så jävla gött va. Trots att Flavia sprang fram till min cykel och snurrade fyra varv på motståndet i slutet. Roligt! Energi!

Mat nu annars dör jag.

55 min fokus.

Spinning-pepp. Ska köra på som tusan idag. Som TUSAN!

Men nog om mig, hur går det för er? Tränar ni nåt eller latar ni er mest?

En dag på landet.

Världens mysigaste. Nu beger jag mig dock hemåt för mellanmål och sen spinning.

Hunden har inte ätit upp katten. Katten har inte ätit upp hunden. Lyckad dag med andra ord.

Nya Runner´s world i brevlådan, lyckan på jorden.

Treadclimber 60min+. Bra där Madde. Visserligen infann jag mig inte på gymmet förrän vid åtta- en dryg halvtimme senare än tänkt- men herregud, är man ledig så är man. Det var ju döden tråkigt ibland såklart, men eftersom jag hade siktet inställt på 60 min och inte på "vi får se lite hur länge jag pallar innan jag dör tristess-döden" så var det ju bara att köra på och då gick det faktiskt oväntat smärtfritt. Nu är jag ute hos pappa och ska snart inta en lunch bestående av mammas hemmagjorda köttbullar. Förstå lyckan.

Jag är -föga förvånande- hur trött som helst, så jag får se hur jag gör med träning idag, kanske kör intervaller eller något annat kort pass, eller så får det bli spinning eller något där någon annan kan pusha mig till underverk.

Ingenting alls egentligen.

Jösses, jag var jättetrött när jag kom till jobbet i eftermiddag, men tack vare alla härliga människor fick jag ny energi och kvällen gick faktiskt ganska fort. Nu ska jag försöka komma i säng så att jag pigg och alert kan äntra gymmet imorgon bitti och köra en timmes cardio. Sen är jag ledig imorgon (igen, herregud, jag skulle ju kunna vänja mig vid det här!!) så efter gymmet ska jag knycka bilen av mamma och bege mig hem till pappa en sväng. Måste ju se om Chelsea och Morris myser ikapp i kökssoffan än. Sist jag var där så busade dem med varandra, jag hade inte sett det innan. Jag blev lite nervös när schäfern började puffa den liggande katten i magen, men än mer förvånad när jag insåg att katten tyckte att det var helt okej och svarade med boxslag, utan klor, mot hundens nos. Herregud, men det klart, opposites attract. Och Chelsea har ju alltid varit väldigt sällskapssjuk, desperat rent av.

Sätt er ner innan ni börjar läsa det här.

Jag har funderat fram och tillbaka gällande upplägget för min träning i vinter. Jag ska ju- som ni alla vet- springa mitt livs första marathon nästa år i september, och det är dags att redan nu börja anpassa träningen efter det. Eftersom vintern närmar sig backar jag lite just med löpträningen, dels för att det helt enkelt inte är lika lockande att gå ut och springa i snö (även om jag givetvis gör det också), dels för att komma ifrån det lite grann så att suget är starkare än någonsin sen i vår, och dels för att det ju faktiskt sliter ganska mycket på kroppen att löpträna 6-8 gånger i veckan. Vintern är ju en strålande period för att bygga upp och alternera träningen lite. Inga konstigheter där.

Nu till det revolutionerande. Håll i hatten. Jag ska FÖRSÖKA dra ner på ett par pass i veckan för att på så sätt få bättre kvalitet på de kvarvarande passen, och förhoppningsvis se bättre resultat av träningen. Jag har ju mest kört på och tränat hej vilt för att det är så roligt och för att jag har sån lust med det, men jag får försöka hålla igen lite. Jag vet, jag tror inte heller att det är sant, men jag kanske faktiskt kan klara mig på 9-10 pass i veckan istället för 12. Jag SKA även bli bättre på det där med vila. En vilodag i veckan ska jag ha, hur gärna jag än vill träna, det får bli socialpromenad på sin höjd då.

Morgnarna ska bli mer effektiva, det får bli morgoncardio eller morgonjogg istället för promenader, och styrketräningen ska bli mer intensiv med fokus på funktionella övningar, stabilitet och balans. Let´s face it, jag behöver ju inte bygga en massa muskler för att kunna springa långt. Så så tänker jag ungefär.  Kvalitet framför kvantitet. Sen är det lite mer detaljer kvar, men det kan jag ju återkomma med när det är klart.

Den här dagen kan ju bli..intressant.

Klockan ringde 06.55 och då var det bara upp och hoppa och sen sätta sig på cykeln och åka ner till gymmet. Det kanske inte gick riktigt så lätt iofs. Det kanske var så att jag vaknade 06.55, snoozade i nio min och sen funderade i en halv minut över om jag verkligen skulle gå på spinningen idag. Jag skulle ju ändå köra mitt pass efteråt och då skulle jag vara trött i benen och bla bla bla, massa andra ursäkter kom jag på. Men så struntade jag i dem och masade mig ur sängen och sen iväg. Då var jag ju givetvis lite stressad, tidsoptimist som jag är. Men jag hann ändå, och det ångrar jag ju inte en sekund nu i efterhand. Sen var det dags för mig att leda power direkt efter spinningen, och förstå var glad jag var när jag upptäckte att det var fullt hus! Jag tar det som ett kvitto på att jag ändå gör något bra när jag står där framme och gormar om att man inte ska gå upp för fort i benböjen, eller att man ska bita ihop i slutet av tricepslåten när man praktiskt taget dör i dipspositionen. Jag klappade mig själv på axeln efteråt och kände att det skulle bli en bra dag. Sen kom jag hem och som ett brev på posten (bokstavligt talat) dog dagen och jag är inte lika pepp längre. Det är dock, tack vare världens bästa mamma och pappa, löst nu men känslan stannar liksom kvar. Fan.

Ska äta lunch med Johan nu, jag hoppas att han kan vända dagen igen, det är ju det man har vänner till tänker jag.

träning eller vila?

Nä alltså jag kan ju inte hålla på och käka glass mitt i veckan, det skippade jag ju såklart, men jag gjorde en av mina favoriträtter till lunch istället! Torsksufflé minsann såhär på en vanlig tisdag (för det är väl tisdag?), och till det serverades det rotmos och mammas hemmagjorda osötade lingonsylt och pappaodlad inlagd gurka. Guld ju! Ja några tomater fick plats också, det var ju det där med sallad till alla måltider.

(jaja felvänd igen, men jag fattar inte hur man ändrar. Ni ser ju ändå)

Är fortfarande i valet och kvalet om jag ska träna innan jobbet eller inte. Är sjukt trött, men jag blir ju inte direkt piggare av att göra ingenting i soffan i 1,5h extra. Å andra sidan kom jag på att jag visst helt "glömde" det där med vilodag förra veckan. Hoppsan, så lätt hänt.

Är det när man är sjuk som man får äta obegränsat med glass?

Jag vaknade 06.25 idag av att klockan ringde. Helt förvirrad var jag för jag var helt säker på att jag hade stängt av den och skickat sms både till Hanna och Mia och sagt att jag skulle ta sovmorgon istället för att gå någon morgonpromenad. Väl vaken kände jag efter lite och insåg hur gött jag hade sovit och att jag ju lätt skulle orka med en prom. Det var nog på vägen till Hanna som jag insåg att jag ju inte alls skickat några sms till någon, jag hade ju bara drömt det, och det kändes som att hela mitt uppvaknande var baserat på en lögn.

Efter det har dagen varit uppochner. Jag bestämde mig för att jag var trött på ett kolsvart vardagsrum och flyttade därför in lampan från sovrummet dit. Där ska det ju ändå vara mörkt tänker jag. Sen fick jag för mig att jag kanske skulle ta en sjukdag, jag börjar ju inte jobba förrän 17 så jag har ju massa tid på mig att vara sjuk. Men vi får se hur jag gör, jag kanske tränar sen ändå (jag är alltså inte sjuk, bara väldigt trött och lite lite snuvig (jag dricker kan jang i rent förebyggande syfte) men eftersom jag är sjuk så sällan (peppar peppar) tänker jag att man ju borde ha rätt till en sjukdag ibland). Jag riktigt gick in för det, la mig och vilade efter frullen, låg och frös under en filt och tänkte att jag nog är sjuk på riktigt, men så kom jag på att jag inte satt på elementet än och att det nog var mest därför jag frös. Nu står det på sexan så jag kommer nog snart få plocka av mig en av de stickade tröjorna jag har på mig.

Tur bara att jag kom på det själv och inte gjorde som i den gamla lägenheten på Torggatan, det var ju lite pinsamt faktiskt (jag ringde i november, då när det var snö och svinkallt ute, och klagade över att jag hade jättekallt i min lägenhet. Han frågade vad elementet stod på och möttes av tystnad, följt av "..en snöflinga, typ". Han lät ändå väldigt förstående när han svarade "då har du inte satt på elementet så du har bara ca16 grader i lägenheten". Man måste ju älska skövdebostäder). Det är dessutom samma kvartersvärd som jobbar här nu som det var därborta då. Det hade ju kanske fått mig att framstå i lite dålig dager. Elementdyslexi liksom.

Ledig måndag.

Yo yo!

Jag har varit ledig idag och har således inte haft tid med det här tramset. Nu är jag dock hemma i soffan igen och kan ägna en femminutare åt att berätta vad jag har haft för mig.

Dagen började med en morgonprom i det eminenta sällskapet av mig själv. Sen var det vidare till gymmet för ett pass yoga med världens bästa yoga-instruktör Ulrika. Det kändes inte riktigt lika bra som sist, det knakade en del och jag var väldigt stel, men jag måste ändå berömma mig själv för mina insatser i positionen Ljuset (se bilden) (nej det är inte jag på bilden, men det är precis en sådär perfekt position jag håller när jag kör faktiskt, jag är jävligt bra på Ljuset alltså).

Efter yogan var jag lugn och harmonisk och mjuk i kroppen och upplagd för en sån där superhärlig ledig dag som man bara kan ha när man har kört yoga och nailat Ljusets position. Nöjd med andra ord, och sjukt hungrig på frukost.

Efter frullen blev det lite sol, har ju bländat mig själv under de senaste veckorna. Det jobbiga med att leda pass är ju att gruppträningssalen är full med speglar, får ju börja köra med solbrillor snart om jag inte ska få synskador. Sen blev det en tripp till Maxi, och vem träffar jag på om inte världens trotsigaste tvååring Alicia och hennes morsa (aka min syrra). Alicias standardsvar på alla frågor är NEJ! Efter att ha hotat med att strunta i att köpa födelsedagspresenter till henne i år lät hon mig dock titta på henne längre än två sekunder i sträck utan att bli förbannad. Kul! Sen åkte jag hem till pappa och hängde där hela dagen, ända tills det var dags att åka till gymmet igen och träna såklart.

Mellanmål innan jag åkte, äppelskivor, kanel och keso. Hur gött som helst! 

Det blev ett magpass med sex övningar (två trisets) och avslutning med sju set i maskin. Jag var helt förstörd efter det, men då hade ju passet bara börjat. Jag skulle ju köra cardio också, treadclimber-löpning-crosstrainer. SEN var jag klar. Då hade jag lyxen att åka hem till Johan och bli bjuden på tacos, maten stod praktiskt taget på bordet när jag kom (det är för att han känner mig så väl att han vet att det inte är roligt att umgås med mig när jag är hungrig). Sjukt gött, och en väldigt bra avslutning på en väldigt bra måndag. Nu ska jag sova för att orka mig upp i ottan och gå morgonprom med mina brudar. Sov gott alltså.

Det där med balansen var tydligen min svaghet. Men jag är ju bra på mycket annat, tänker jag.

Just det! Functional! Jo alltså det där med att det går hur bra som helst att köra med träningsvärk var ju ingen dålig undanhållning av sanningen. Halva passet bestod ju av just bröst, armar och ben, alltså där träningsvärken just nu är som värst. Men kul pass ändå! Om det inte vore för mina kassa axlar så hade jag lätt gjort det till en rutin. Men jag måste bli bättre på att köra rotator cuff innan alla mina träningspass, för jag känner av det mer och mer. Hur som helst, innan passet tog jag mig en svängom på treadclimbern och löpbandet, så då var även dagens cardio avverkat.

Nu ska jag försöka göra ett bra träningsupplägg som gör att jag är formtoppad nästa år i slutet av september. Kanske delar med mig när jag blir klar. Berlin Marathon, jag säger bara det.

Imorgon blir det lite sovmorgon igen, tar nog en löprunda eller morgonpromenad vid åtta innan yogan som börjar nio. Så kör jag nog kanske ett magpass på dagen och sen tänkte jag avsluta med 75 min spinning innan det vankas tacos hos Johan. Bra dag ju! Kanske att jag hinner med att åka hem till pappa och umgås lite också. Ännu bättre.

Tallriksmodellen.

Det är viktigt att man försöker äta sallad till varje måltid.

Vad den där geggan ska föreställa? Omelett såklart!

(ja jag vet att bilden är felvänd, men orka fixa)

träna.nu

Ledig idag. Tog sovmorgon och har sedan varit tröttare än under hela resten av veckan. Började dagen med en timmes morgonpromenad, bara jag och skyhög musik i öronen (ja alltså, jag hade hörlurar, det var inte så att jag inbillade mig). Stannade på McDonalds på vägen hem och köpte kaffe, tänkte att det skulle hjälpa mot huvudvärken jag vaknade med, men det klart att den där höga musiken kanske motverkade effekten. Det hjälpte alltså inte, inte förrän efter två treo och därmed ytterligare 100mg koffein. Får klara mig utan nu på träningen om jag ska kunna sova inatt.

Det är alltså träning som är nästa punkt i mitt åh så späckade schema. Jag ska köra cardio en stund och sen toppa det med Functional toning. Jag har aldrig kört det innan så jag ringde gymmet förut och frågade Åsa om jag kunde köra det med den sjuka träningsvärken jag har (mitt benpass i fredags var tydligen jävligt effektivt, så även random-passet igår) (det förklarar även min något märkliga gångstil om det var någon som såg mig imorses). Det kunde man absolut sa hon, och bokade in mig på stört. Jag vet inte om jag tror henne, men det återstår väl att se.

Heja mamma och Malin. Och mig.

Höjdpunkten (och chocken) på dagen var när syrran och mamma klev in på jobbet på förmiddagen för att köra ett pass. Jag frågade Malin om hon inte skulle komma in och träna nu när hon var hemma, och jag trodde att hon kanske möjligtvis skulle dra med sig David och komma in. Men döm av min förvåning när jag såg att mamma var med! Jätteroligt ju, och ännu roligare att Malin tillät mig köra ett magpass med henne, med efterföljande stakintervaller. Riktigt duktig var hon, gjorde precis som jag sa! Och mamma då, som höjde vikten i flera övningar UTAN att jag behövde stå och se sträng ut bredvid.

Jag hade ju redan kört ett pass cardio innan jobbet, men det blev allt ett pass till innan jag gick hem sen. Det har blivit dåligt med styrka i veckan, har förutom min power bara kört ett pass med mage och ett med ben, så det fick bli en mix av både bröst- och ryggövningar. Fick in lite biceps och triceps också och avslutade sen med stakintervaller. Herregud vad jag hyser hatkärlek för den där jävla stakmaskinen. Så roligt att pusha andra i den. Så jobbigt att stå där själv. Dessutom gjorde jag det stora misstaget att be Anton stå bredvid och skrika på mig. Jag mådde illa i flera timmar efteråt. Underbart ju! Nu ska jag bara vara hemma och göra ingenting. Det har varit väldigt socialt och sena hemkomster i veckan så jag ska bara ladda om idag. Umgås med mig själv och göra vad jag vill. Nu vill jag till exempel se på "Så mycket bättre" och dricka te, så jag har inte tid med er mer just nu. Men ha en bra kväll för all del!

Positivt tänkande.

Det positiva med insomnia är ju till exempel att man hinner med ett träningspass innan jobbet! Nu: morgonstäd. Lördag idag ju! Kul!

anima sana in corpore sano

Jag har en craving. En oemotståndlig craving. En craving som vissa kanske skulle avfärda som onödig och överflödig, men som jag anser att jag ABSOLUT behöver. Ett par nya Nimbus såklart! Skitsnygga ju!

 

Det är ju nämligen så att mina gamla Nimbus är sju månader gamla nu. Jag har sprungit ganska många mil i dem, speciellt innan jag köpte mina Kinzei, då var det ju det enda paret jag hade. Sen på sistone har jag även gått i dem, och när jag går i ett par löparskor så händer något. Relationen till skorna förändras, och de går från att vara en av mina viktigaste ägodelar (som har fördelar som säkerhetsbälte vid bilfärd, den bästa platsen på skohyllan, putsning efter användning i skitigt väder osv) till att bli andrasortering. Skadat gods liksom. De har helt enkelt inte samma värde längre, inte samma plats i hjärtat. Därför skär det alltid lite i hjärtat när jag för första gången tar ett par aktiva löparpjux och går ut på en powerwalk.Jag vet att det liksom aldrig kommer att bli vi igen. Jag har i ärlighetens namn inte sprungit en meter i mina Nimbus sen jag började använda dem till promenader. Det är lite sorgligt, men i det här fallet ser jag det mer som en förtidspension. Jag har sprungit två lopp i de där skorna. I mina ögon är de inte rosa längre, de är gyllene. Hall of fame, liksom.

Herregud, det slår mig nu att jag ju verkligen är helt sjuk i huvudet. Det här kan ju inte vara ett normalt beteende? Eller?

Helg!

Den senaste tiden har jag försökt tvinga mig själv till att ha en positiv inställning till allting, vad det än gäller. Det är ju så tydligt att livet blir så mycket roligare att leva då. Idag har jag dock lagt den inställningen åt sidan, helt och hållet. Jag vaknade vid fyra och kunde inte somna om. Eftersom jag hade powern 7.45 kunde jag ju inte ta sovmorgon utan det var bara att pallra sig upp och iväg till gymmet, in i gruppträningssalen med ett leende på läpparna och ett "hur fan ska jag palla att ens göra rörelserna idag" rullandes innanför pannbenet. Det gick bra trots allt, men efter det har jag varit som ett kolli. Jag har mått illa av trötthet hela dagen men inte fått ro till att powernapa. Jag struntade givetvis i cardion efter passet, men efter lite tröstshopping på Intersport och ett besök på mormor & morfars och farmor & farfars gravar blev det tid över för ett benpass innan jobbet. Träningen har inte fått lida så jättemycket idag alltså, så det känns bra. Ska försöka få till en tidig kväll eftersom jag ska jobba öppning imorgon, men det är ju oftast lättare i teorin än praktiken. Har lite lust att köra ett pass innan jag börjar, men det beror ju lite på när jag somnar så klart. Dum-tv nu. Så skönt att inte behöva aktivera en enda hjärncell.

Fredag imorgon, femte och sista stängningen för veckan.

Lampan funkar fortfarande inte. Precis som att jag trodde det. Att den på något magiskt vis skulle ha lagat sig själv under de åtta timmar jag varit på jobbet.

Läggdags nu. Imorgon bitti har jag morgonklass som vanligt på fredagar, sen får vi se om jag kör cardio efteråt. Känner mig lite snuvig och har fått lock för örat så jag är rädd att det är en förkylning på gång. Överdoserar givetvis C-vitamin, och jag lär ju hälla i mig en flarra Kan Jang imorgon. Funkade ju bra innan Lidingö menar jag. Kommer försöka köra ett benpass innan jag börjar jobba sen på eftermiddagen iaf. Det har blivit dåligt med styrketräning i veckan, men jag får verkligen inte börja slarva med benen. Stabilitet, balans och styrka. Viktigt viktigt, vill inte bryta några mer löppass på grund av ont i diverse benpartier.

det är visst nån som är tillbaka

Det är lite lustigt det där med målsättningar. Det styr ju helt hur nöjd man blir med ett resultat. Idag tänkte jag springa till pappa, men så blev det istället så att jag fick ta bilen ut till honom och springa hem (för att han ville ha sovmorgon och inte behöva skjutsa mamma till jobbet halvåtta). Problemet är ju bara att vägrenen på den sidan av vägen är helt kass, den lutar och är ojämn och inte alls lika bra som den på andra sidan. Så började jag då den ca 17km långa löpturen hem till mig, och kände efter en stund att jag började få ont i höften och knäna. Jag trampade dessutom snett på den där helvetes jävla skitvägrenen. Efter 12km var det bara att ge upp, jag kände att det är helt på sin plats att vara dum i huvudet och springa och foka bort smärta när man springer lopp, men det är inte riktigt lika okej när man tränar. Det är liksom inte riktigt värt det. Så jag ringde pappa som fick rycka ut och skjutsa mig den sista biten (konversationen gick ungefär: "fan jag har ont överallt för den där jävla vägrenen. Den är ju helt FUCKED UP!! Så trampade jag snett också!!" Pappa: "Okej, ska jag hämta dig då eller..?" "JAAA!! NU!". Just då var det helt och hållet hans fel att jag hade ont, varför har han inte anlagt en gångväg åt mig liksom? Tur att föräldrar måste älska sina barn villkorslöst annars hade jag nog vara avsagd vid det här laget).

Så. Eftersom jag hade bestämt mig för att springa 17 så kändes 12 utomordentligt sopigt. Men å andra sidan, det var fjärde gången jag sprang längre än 25 minuter i sträck sen Lidingöloppet, och det var det i särklass längsta jag vågat springa sen dess. Jag borde vara nöjd med att det kändes bra i fötterna och att den skadan är läkt nu. Så jag försöker nästa vecka igen. Åt rätt håll den gången.

Nä men god morgon då.

Hur kan en lampjävel gå sönder bara för att man råkar STÖTA EMOT DEN MED HUVUDET!?! Jag fattar inte. Frukosten var helt klar, jag skulle bara sätta mig ner i soffan och käka, allt var perfekt och vad händer? Jag stöter emot lampan med huvudet och den slocknar! Jag provade med både "varde ljus" och "luminous" (visserligen utan trollspö, men ändå) men det funkade inte. Jag som är sjukt pedantisk med min frukoststund var ju givetvis tvungen att försöka laga med en gång. Inget händer. Byter glödlampa, inget händer (förutom att jag råkade trycka lite hårt på den och den gick sönder (jävla twistade lågenergilampa i alldeles för skört material)). Som ett ljusskyggt fån har jag nu suttit och ätit min (redan kalla) gröt i mörkret. JÄVLAR vilken dålig start. Det här är ju ytterligare en anledning till att jag vill sitta i köket och äta. Det finns inte lika mycket att förstöra där (ja köksbordet har jag ju, men stolarna var tillfälligt slut så jag har inte fått käka i köket än).

Nä nu vänder vi det här. Det är ju mysigt med mörker inomhus när det är dagsljus ute. Och kall gröt är ju också..ätbart. Och den där lågenergilampan hade jag säkert aldrig använt ändå.

Fan helvetes jävla skit.

Ville bara säga det.

Löpning

Jag vet inte om jag har nämnt det innan, men det är det bästa som finns. Inte BLAND det bästa. Det bästa.

Onsdagslöpning.

Promenad och power imorses, precis enligt planerna. Men vad fan, jag börjar ju inte förrän 16, vi hinner ju lätt med ett pass till! Ska testa den här Garmin-historian nu och se om den är nåt att ha. På med pjuxen nu, inga ursäkter!

Ska sova helt sjukt gött tänker jag.

Ojoj, helt slut i huvudet. Har varit på jobbet sen 13 (och ja, jag hann i tid. En aning andfådd och på sniskan bara, men likväl i tid) och kom hem för en liten stund sen. Har lyckats få i mig kvällsmålet (kaseinfluff+kesella+bär) och ska nu med tunga steg släpa mig till sängen och välta i. Herregud vad jag är trött. Men det har varit en produktiv och bra dag! Det är ju faktiskt skönt att ha saker att göra, man tappar så lätt tempo om man är ledig för mycket.

Imorgon blir det först morgonprom med Hanna och sen ska jag direkt till gymmet för att köra min morgonklass. Uppstigning halvsju alltså, meaning läggdags nu.

Dagens träning.

I morses då. Vi mosade mage i en halvtimme (två st tricets med både sneda och raka övningar, och sen avslutning med fem set hets i maskin) och följde upp det med cardio i 40 min. Ett riktigt bra pass blev det och sen att Treadclimbern är den absolut trökigaste konditionsmaskinen som finns är ju en helt annan sak. Bra jobbat mig själv och Hanna!

Nu är jag, i vanlig ordning, superstressad. Ska vara på gymmet om 24 min och är ju inte ens nästan klar för avfärd. Trött jag blir.

Varför inte liksom?

Det är ju inte alltid jag är så asgenomtänkt. Det är ju bara att hoppas på det bästa tänker jag.