Har inte hunnit powernapa, och lär inte göra det heller. Satt nu under lunchen och funderade på hur jag ska kunna ta mig igenom den här dagen och kvällen på jobbet egentligen, och kom att tänka på min födelsedag. Eller snarare dagen efter min födelsedag. Jag började jobba klockan 15 och jag kan inte minnas senaste gången jag var så bakis. Det var fruktansvärt. Jag övervägde att säga upp mig på stört för att slippa gå till jobbet. På riktigt. Det gjorde jag inte, jag ställde klockan på 14.45, samlade kraft och tog med den överblivna pärontårtan och cyklade bort till jobbet (aningens vingligare än vanligt) (även om det nog alltid ser ut som att jag är full när jag cyklar, det är det där med balansen). Min arbetskamrat var i ett ganska liknande tillstånd, så vi käkade tårta och kämpade oss igenom dagen tillsammans. Sen slutade hon och jag stängde själv. Dessutom. Som om det inte var nog ändå. Men jag tänker att om det någon gång är okej att vara bakis på jobbet så är det dagen efter man fyllt 25. Men till saken, om jag klarade mig igenom den dagen så klarar jag allt.
(kan ju poängtera att jag inte har druckit en endaste droppe alkohol sen den kvällen. Det var liksom bestämt sen innan, men det var ju inte så svårt att hålla efter den karatefyllan. Jag måste säga att det är hur skönt som helst faktiskt. Det är ju snart tre månader sen för tusan (vilket i sin tur innebär att jag snart är 25 och ett kvartal, ångest)) och jag saknar det inte ens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar