Men heeej!!

Jo alltså, igår då. Jag hade ställt klockan på halvsju för att hinna träna innan mitt pass, men så såg jag att jag hade missat samtal från en jobbarkompis och att en annan hade skickat sms. Det var sjukdom och kris och M hade lite småpanik över att behöva öppna och fixa med frukosten och grejer, så det blev till att hoppa in och jobba istället. Klockan sju var jag på jobbet, med halva kylen i en intersport-kasse, och lite lätt småstressad över att jag plötsligt skulle jobba till två. Som tur var så droppade chefen in strax efteråt så han fick snällt sköta frukosten medan jag körde mitt pass. M tog min tid på kvällen så allt löste sig bra till slut, och då fick jag ju dessutom tid att gå på Andreas sjukt grymma spinningpass.

Idag jobbade jag öppning igen, men denna gången var det planerat. Efteråt gick jag och köpte en present till Muffin, och sen var det direkt till banken. Från banken var det raka vägen till döden och ut till Ryd för att fira födelsedag. Mimmi frågade imorses om jag vill ha fika och om hon skulle baka nåt, men jag efterfrågade gröt för att orka 75 min spinning efteråt, och det var precis vad jag fick. Mysigt att hänga med syrran ett tag, det blir så sällan nu för tiden. Det blev bara nån timme dock, för sen var jag tillbaka på döden in mot stan och gymmet. Sjukt sega ben idag, var ju på gränsen till mjölksyra redan innan passet. Det gick bra ändå, och det kändes kortare än 75. Sen åkte jag direkt från gymmet hem till Johan där han hade middagen klar. Underbart ju, att inte behöva åka hem och fundera på vad man ska laga och sen faktiskt behöva göra det. Nu är jag iaf hemma igen, och njuter lite av det innan jag ska gå och lägga mig. Upp tidigt imorgon, har morgonklass kl 07.45. Sen ska jag hem till min pappa, jag ringde och bjöd in mig på raggmunk till lunch. Han sa att jag fick hjälpa till isf. Fair enough.

(Jag skickade ett sms först för övrigt, men fick inget svar där och ringde mamma istället (det är lite så jag jobbar med mina päron, jag hör av mig until there is no escape, får jag inte tag på den ena ringer jag den andra och frågar varför) och då sa hon att pappas telefon var borta. De hittade den ingenstans sa hon, de hade ringt den och grejat och letat som tusan. Tio minuter senare ringde pappa från sin mobil och sa att de hade hittat den. På vardagsumsbordet. Ni förstår ju. Det är ju inte konstigt att jag är som jag är).