Jag tänker att om det finns någon som inte använder alla 24 timmarna på dygnet så kan de skänka några till mig.

Löpning och yoga idag alltså. Mer hann jag inte med, jobbade med att planera för mässan i Jönköping i någon timme efter yogan, och sen åkte jag vägen över Intersport när jag skulle hem. Chefen hade varit duktig och kommit ihåg pulsklockan (dock inte pulsbandet), så nu kan jag knappa lite på den och testa den. Förhoppningsvis kommer pulsbandet i veckan också så att jag kan prova att springa med den. Det är inget man kan ta lätt på, det här med pulsklocka. Man lever så nära, är så beroende av varandra, den visar vad träningen ger, vilken nivå träningen ligger på, om man har någon infektion i kroppen och kanske inte borde träna alls. Det är inte som att köpa mjölk (vilket i sig kan vara ett svårt val, Icas egna? Arla? Valio? Mellan, lätt? Ekologisk, vanlig? Herregud vilken ångest!!), det krävs noga övervägande och känslomässigt engagemang för att kunna göra ett sånt val.

Hur som helst, 45 min löpning imorses följdes av yoga på gymmet. Det var tredje gången jag gick på det passet och jag känner redan skillnade i hur jag kan genomföra övningarna, och framförallt hur jag andas. Nu kan jag följa andningen och använda den genom hela passet, till skillnad från första gången där jag fick syrebrist med jämna mellanrum. Jag tror stenhårt på att det gynnar både träning och övriga livet, det är lättare att slappna av och man blir mjukare i kroppen.

Imorgon ska jag träffa Hanna på gymmet vid 7 för att köra ett pass mage och sen avsluta med cardio. Det blir inte mycket mer än så imorgon heller då vi har personalmöte kl 13 och jag sen jobbar stängning. Den sista veckan har blivit lite haltande vad gäller träning, har bara blivit ett pass om dagen ungefär, men jag tänker att jag ska strukturera upp det lite nu så att jag kan springa varvet och marathon nästa år utan att känna mig oförberedd på startlinjen. Måste komma igång med intervaller igen, och sen lägga in ett långpass i veckan så länge det går innan det blir vinter. Efter Lidingö har det ju blivit noll löpning så det tar lite tid att komma in i det igen, även om jag älskar det hur mycket som helst. Sju månader kvar till varvet, elva till maran. Jag ska vara i mitt livs bästa form.

jaha nähe.

Det är ju tur att jag är så självupptagen, annars hade jag ju faktiskt kunnat bry mig om det faktum att det bara var en person (vilket ändå var roligt) som bemödade sig med att skriva en snutt i kommentatorsfältet (herregud, nu använder jag ord som "snutt" också. Var är det för fel?). Jag hade ju kunnat tycka att jag ju ändå delar med mig ganska mycket av mig själv, helt självmant givetvis, och ni, era...tagare, bara tar. Att det kunde vara trevligt att liksom få reda på varför ni är här. Eller så. Det kunde ju ha varit så, och då kunde jag ju ha tyckt att det var tråkigt att ni höll igen.

Ni kanske är soffpotatisar. Det kanske är därför. Jag har ju varit lite hård mot soffpotatisar i min blogg. Men det står jag för. Ut och träna med er!

God morgon!

Morgonjogg- check. Nu laddar jag för yoga. Jösses.

Ingen press. Men berätta.

Ibland kan jag undra vilka ni är som läser den här bloggen. Tänker att jag kanske skulle be er berätta. Men så kommer jag på att det finns något skrämmande i att kommentera, med sitt RIKTIGA NAMN dessutom, så då slutar jag opp med att fundera på er och går tillbaka till att fokusera på mig själv. Men det klart, kommer ni över den där känslan får ni gärna dela med er av er själva. Jag är nyfiken.

All cred till Kristoffer för ett av 2011 års bästa låttips.

Jag har sett repriser på program jag inte visste existerade.

Nu har jag tillbringat fyra timmar i min soffa (med lite undantag för matlagning och sånt där annat viktigt givetvis) och jag känner att jag börjar gilla det faktiskt. Jag ser charmen med att bara mysa under en filt med te och dåliga tv-program. Men jag tänker också att det är för att jag aldrig hinner göra det annars som jag uppskattar det så mycket. När jag pluggade och bara jobbade någon enstaka kväll så var det inte lyxigt på samma sätt, det blev bara slentrian och var inte alls särskilt rogivande. Men det är ju så, man uppskattar ju bara de där sakerna som man inte tar för givet. Så nu ska jag hänga i min soffa ett par timmar till, sen ska jag gå och lägga mig tidigt. För att jag liksom inte hinner det i vanliga fall.

Mellanmål.

Älskar mellanmål (och frukost, lunch och middag. Och kvällsmat). Proteinsmoothie (använde Whey FX i smaken Blueberry Smoothie från Gymvaruhuset. Sjukt gott protein) och hårt tunnbröd med keso och skinka blev det idag. Mm. Känner mig lite hängig idag, jobbade öppning och tänkte träna efter men jag hoppade det. Sitter i min underbara soffa och idiotglor på tv istället. Bra det, vila är viktigt när man behöver det.

Hallå det är inte långt kvar nu. Måste jobba på min lista. (och kanske skicka ett ursäktande brev till tomten (mamma) för att jag inte varit snäll i år heller).

De senaste åren har inte jag haft någon julkänsla. Alls. Överhuvudtaget. Det kanske är skit samma tänker ni, men jag älskar verkligen julen. Trots all hets och överdriven konsumtion så ändras stämningen där någon gång i början av december. Man börjar tänka lite längre än sig själv, och man anstränger sig för att skapa något fint ihop med sina nära. Det är ju helt fantastiskt. Helt plötsligt kan man stå ut med glättig musik sjungen av tonårspojkar med alldeles för ljusa röster, eller med pampiga hyllningar till en stjärna, framfört i släpande toner av män med gröt i halsen. Och det är inte ens irriterande när folk är superglada helt utan anledning, tvärtom, det hör liksom till. Men så var det ju det där med den uteblivna julkänslan. I tre år har jag gått runt och väntat och väntat, men det har bara inte känts speciellt. Som att jag inte riktigt bryr mig om det blir jul eller inte. Som att det inte är något märkvärdigt. Helt plötsligt har det varit 24e december och julafton och sen vips är det den 25e och kalaset är över. Tjoff har det sagt.

Men så ikväll, bara helt plötsligt, från ingenstans, så infann den sig. Julkänslan. Den där härliga värmen som sprider sig i hela kroppen och som gör att man plötsligt börjar räkna ner dagarna till första advent. Jag tror att jag vet vad det beror på. I år har jag ett riktigt hem. Det är ju inte så att jag bott på gatan innan, men jag har ju bott i studentlägenhet de senaste åren och det är ju bara tillfälligt. Man kan liksom inte rota sig. Men så nu, när jag har en lägenhet som inte har ett bäst-före-datum och som jag anstränger mig för att göra fint i, så infinner den sig. Känslan av att vara hemma. Och då kom den som ett brev på posten den där julkänslan. Så i år ska jag julpynta och adventspynta och nyårspynta och alla sorters pynta som finns. Det ska vara allt annat än en julfri zon hos mig. Det ska vara råjul här hemma. Så mycket tomtar och änglar att man tror att man ser i syne. Illamående ska man bli.

Världens bästa jullåt måste jag ju ändå säga.

Och plötsligt förvandlades det här till en inredningsblogg.

Jag har inte varit mätt en enda gång idag. Jag har försökt ligga ganska lågt i energi i veckan och bara höjt om jag tränat mycket, så det klart att det känns väl idag när jag öppnar med två pass innan frukost. Jag har ju inga ätardagar nu under några veckor, men däremot kan jag lägga mig lite högre i energiintag när jag märker att kroppen behöver det. Kanske inte var helt genomtänkt att ta en sallad till lunch, men jag blev så sugen på det när vi åt på Mamma Mia senast och mamma tog det, och till mitt försvar så var det mycket mer kyckling i den då. Well well, jag ska försöka fylla på med mer vatten också, det kan vara en del av problemet faktiskt. Jag är så fruktansvärt dålig på det bara. Glömmer bort och märker av det sen när jag assketatörstig och har huvudvärk. My bad.

Ikea imorgon ju! Vad tror vi om det här?

Jag tror att det blir hur bra som helst till mina fina vita tapeter med rosa rosor. Guuud så puttinuttigt!! (Jag vet, jättemärkligt att jag börjar snacka köksmöbler här nu helt plötsligt, visa bilder och grejer. Men no worries, jag ska köpa mer träningskläder snart så då kan jag kompensera upp det här med lite bilder på löpartights och vindtäta vantar).

Anna Book är på tv så jag passar på att stänga av.

Den här fredagen har startat på bästa möjliga sätt. Först körde jag Powern med en massa glada och starka deltagare, och sen var jag med på Åsas spinning efter det. Sjukt jobbigt eftersom jag körde på ordentligt på mitt pass och hade mjölksyra redan när jag satte mig på cykeln, men det gick vägen ändå och efteråt har man ju världens bästa känsla i kroppen. Helt slut, lite småvärk överallt och konstant hungrig. Underbart.

Nu ska jag snart ge mig ner till stan och bjuda världens bästa mamma (ja, min egen alltså) på lunch och sen ikväll jobbar jag stängning. Imorgon kommer Christina in och jobbar för mig så att jag kan åka till Ikea med mamma och pappa. Kul ju! Ska köpa köksmöbler så att jag äntligen kan sitta där och äta. Att ständigt behöva transportera maten från köket in till vardagsrummet ökar ju risken för att tappa maten på vägen ganska markant (det är lite sånt där man måste tänka på när man är född klantig). Världens mysigaste kök kommer jag ha (så fort jag får bort den där förnimmelsen av konstant soplukt, doftljus kanske?).

Ta på mig "vanliga" kläder nu för FJÄRDE gången på samma vecka. Herregud, det måste ju vara nåt slags rekord för det här halvåret.

Suunto t3c aka min käraste ägodel.

Första åtgärden: byta batteri (givetvis kunde jag ju provat det hemma, men jag trodde inte att det var det så jag struntade i det). Det hjälpte (givetvis) inte, så Mika skulle ta hem den och spraya med något magiskt medel som han har. Antagligen är den döden död dock, min trogne tjänare sen fyra år tillbaka. Lite tragiskt, men en materialsportare blickar ständigt mot nya inköp. Det var ju bara den där lilla detaljen med att vi inte har några suunto..min chef var på jobbet idag så han sa iaf att han skulle ta med sin Garmin på måndag så att jag får testa den och se hur den är. Vill ju inte köpa nånting jag inte kan bonda med liksom, ni vet ju hur jag är med mina ägodelar.

Lunchen var fruktansvärt god, heja Glädje som serverar närproducerad och supergod mat. Och heja Johan som både bjöd på kalaset och utgjorde ett utomordentligt lunchsällskap.

Nu: jobb till 22.

Torsdag idag va?? Guld, då är det ju snart helg!

På ett helt brutalt sätt vaknade jag 07.13 imorses. Sovmorgon alltså, men ändå. De håller på och gör om på innergården, vilket innebär att det går omkring en massa gubbar och killar (som jag helt själv har räknat ut gör samhällstjänst) utanför mitt vardagsrumsfönster mellan sju och fyra varje dag. De senaste dagarna har de dock inte nöjt sig med att slå ned pinnar i marken, nej nu är det väldigt viktigt att borra och köra med bulldozers (i miniformat visserligen), men endast i början av arbetsdagen, för sen finns det annat att göra. Hur som helst så insåg jag ju ganska snabbt att det inte var någon idé att försöka somna om, så det var bara att snöra på sig löparpjuxen och ge sig iväg. Jag var sjukt hungrig redan från sekund 1 av min vakna tid idag, så löpningen gick ju ganska dåligt faktiskt, jag körde en halvtimme och avslutade sen på gymmet med en halvtimme alternativ cardio. Nu ska jag snart ner till stan och träffa Johan för lunch, och när jag ändå är på stan måste jag in på Intersport och fixa till något bra med min pulsklocka. Det är ju jätteskumt att köra cardio, framförallt löpning, utan pulsklocka. Måste fixa. Risken finns att jag måste köpa en ny. Risken finns att jag måste köpa en Garmin. Det känns lite jobbigt faktiskt (råtraditionell som jag är) men vi säljer ju inte Suunto längre. Tråkigt. Älskar Suunto.

Ingen struktur här. Ni får strukturera själva. Och träna på!

Det är en sån där "blunda-kör-och-bara-ta-mig-igenom-vecka" just nu. Jag har nog dubbelkollat sex gånger idag vad det är för veckodag, och huvudräkning i kassan är ju inte att tänka på. Det flyger många dumma frågor från mig alltså, men jag tänker att det är det man har arbetskamrater till. Mina jättesnälla päron var iaf här idag och hjälpte mig skruva upp en hylla i köket (pappa skruvade, mamma väntade), och jag har storhandlat, småhandlat, tränat och jobbat. Morgonpromenaden var en skön start på dagen och powern gick alldeles utmärkt, så det genererade energi nog att fixa såna där saker. Det var tjugo härliga deltagare med på passet så det blev ett bra tryck i salen. Kul ju! Hoppas det blir lika många på fredag. Imorgon satsar jag på morgonjogg igen, sen ska jag käka lunch med min gode vän Johan. Det blir ju utmärkt tänker jag. En bra torsdag. Sova nu. Måste sova.

Jag är dålig här just nu, men det är för att jag ska hinna vara bra på andra ställen.

Oj, lång dag. Det har varit en del jobb och en del fix, men jag har ändå sett till att få in min träning. Allting går om man bara vill, det krävs ganska mycket planering bara. Var uppe med tuppen och tog en morgonjogg. Den blev något längre än igår och det gjorde inte ont alls! Kände mig lite stum i vaderna men det beror väl mest på att jag har hunnit bli ovan. Innan jobbet lyckades jag även köra helt slut på min stackars mage, ska bli intressant att se hur det går på mitt pass imorgon bitti. Kan ju bli tufft med plankan känner jag. Innan powern ska jag ta en morgonpromenad med Hanna. Det blir en tidig start även imorgon alltså, men det är förvånansvärt gött att vara uppe innan solen och traska runt i morgonluften faktiskt. Helt klart värt att lämna en varm säng för. Nu måste jag gå och lägga mig om jag ska orka upp dock.

Glöm inte bort träningen i veckan! Inga ursäkter vet ni!

Born to run.

Idag har jag sprungit i 40 min i sträck för första gången sen Lidingöloppet. Det gjorde lite ont faktiskt, men härligheten i själva löpningen övervägde så jag lyckades kopplade bort smärtan. Nu får det vara bra liksom. Efter löpningen åkte jag ner till gymmet och var med på yogan. Sjukt avslappnande. Så avslappnande att jag resten av dagen gått runt som i ett vakuum.

Vakuum till trots har jag ändå åstadkommit några bra saker idag. Svalan II har till exempel äntligen kommit hem till mig nu, jag var som ett barn (eller mig själv egentligen) på julafton när jag var och hämtade henne hos Sportson förut (hävdar bestämt att det är helt i sin ordning att döpa sina ägodelar och se dem som varelser som behöver omvårdnad. Hon står exempelvis i min hall nu, det är ju så kallt ute (plus att det verkar finnas cykeltjuvar bakom varje gathörn i den här gudsförgätna stan)). Stannade till på Kvantum innan jag åkte hem, och under den kvarten jag var därinne så lyckades jag missa ungefär en miljard samtal. Det kanske är så att tant faktiskt behöver höja ringsignalen. Det ena missade samtalet var från min pappa. Jag ringde upp samtidigt som jag funderade på vad han kunde vilja för viktigt. Han är inte en sån som ringer och kallpratar, min pappa. Det är en av de där mindre bra egenskaperna jag har ärvt från honom, avsaknad av förmågan att kunna kallprata. Vi ser det som totalt ointressant och är helt enkelt fruktansvärt dåliga på det. Han frågade iaf hur det var, och sen undrade han vad Wordfeud var för jävla spel egentligen. "Vaddå hese?? Vad menas med det??", sa han lite småirriterat. Sen undrade han hur jag kunde få 58p för mest. Jag gick igenom reglerna och dissade Wordfeuds idiotiska ordlista, och insåg sen att samtalet nog var slut där. Det var verkligen bara det han ville.

Som en sommaräng

Världens bästa Hanna har hjälpt mig att tapetsera mitt kök idag. Helt utan minsta suck eller tveksamhet spenderade hon sin lediga söndag i mitt fem våder+några skarvar, stora kök. Det är vänskap det. Jättefint blev det dessutom. Jag är riktigt imponerad. Framförallt av Hanna såklart, men även av mig själv. Jag hjälpte till utan att svära knappt någon gång. Och jag förstörde inte ens något med min klantighet! Åh vad jag ska spendera mycket tid i mitt kök nu! (ja alltså, jag måste bara köpa köksmöbler först. Tänker ju inte äta ståendes).

Update.

Bra dag igår! Efter morgonpromenaden med Hanna, Mia och Martina stannade vi på Wienerbageriet och köpte färskt bröd till frukost. Kanske lite mycket bröd dock för jag var nästan illamående fortfarande när jag begav mig till gymmet vid elva. Box-passet var helt fruktansvärt jobbigt, och det kändes som att jag hade kräks i halsen under hela passet. Avstod ett par st armhävningar där i mitten för att jag på riktigt var rädd för att framkalla en kaskadspya. Efteråt var det fika med alla deltagare, Hanna hade bakat tigerkaka, Hannah kladdkaka och jag bullar, så det var ju en lunch kan man säga. Mådde ännu mer illa efter det givetvis.

På eftermiddagen kom min brutta till mig och sen begav vi oss mot O´learys för bowling med jobbet. Tjejerna slog givetvis killarna (vilket var ganska tur eftersom halva tjejlaget är kända för att vara fruktansvärt dåliga förlorare). Efter det gick vi ner till Glädje och käkade tre-rätters. Herregud så gott. Vid halvett kände tanterna att det var dags för refrängen (då när vi inte kunde svälja våra jäspningar längre) så då gick vi hem. Men det var en väldigt lyckad kväll minsann, med massor av skratt och roligheter.

Idag börjar det hårda livet turbo, skippar ätardag i några veckor framöver för att se om det känns bättre i kroppen. Får det inte att funka riktigt, vilket är riktigt frustrerande. Stenhårt nu, inga sötsaker alls överhuvudtaget, kom ihåg det!

En snabbis till gymmet nu för att kolla läget med Lifestyle-medlemmarna, och sen ska jag och Hanna tapetsera idag!:) Snälla fina mamma kommer in till stan för att lämna tapetseringsgrejer till mig och sen är det bara att sätta igång. Äntligen ju!

Är vi säkra på att det här dygnet verkligen har 24 timmar? Är det någon som faktiskt har räknat på det?

Idag har jag varit ledig. På mina lediga dagar brukar jag hänga en del på gymmet, och resten av tiden spenderar jag på att ta mig till och från ställen. Imorses började jag till exempel dagen med att köra Power (tekniskt sett så räknas ju det som jobb, men jag tänker inte riktigt så), åka hem till pappa, baka bullar, åka hem från pappa (skitstressad som jag var så var jag även snäll nog att åka till Tidningstjänst för att hämta pappas uteblivna travrond) direkt till gymmet, körde ett benpass ihop med Hanna, lånade Hannas cykel och åkte till naprapaten, fick ström på foten, åkte till Intersport och köpte skadetejp (på rekommendation av tidigare nämnda naprapat), cyklade tillbaka till jobbet och hämtade bilnyckeln och lämnade Hannas cykelnyckel, gick till bilen, gav bilnyckeln till mamma, åkte förbi Kvantum och blev sen avsläppt hemma, bytte om till spinningpasset och åt en macka, gick tillbaka till gymmet, körde spinning, höll på att kräkas för att jag gav allt men ändå försökte ge lite till (eftersom man inte vågar annat när Andreas vrålar "MEERAAA MOTSTÅND!!! TRAMPA FORTARE"), duschade, mekade med mammas cykel (vilket egentligen bara innebar att jag satte tillbaka kedjan som hade hoppat när jag vurpade), cyklade till Johan, blev bortskämd med käk, mådde lite illa efter allt godis, cyklade hem och ska nu gå och lägga mig. En ledig dag alltså. Med träning och transport och få saker gjorda. Härligt. Imorgon är jag ledig igen och då börjar dagen med morgonpromenad, frukost och sen ett 90 min långt box-pass. Kan inte tänka mig hur det skulle kunna bli en mycket bättre start på lördagen än så.

Oh yeah.

Äntligen!!

Gourmet-lunch.

Jag vet inte men jag tror att jag kanske slumrade till lite under min instruktion förut.

Ett-tu-tre på det fjärde ska det ske.

Ska villigt erkänna att jag inte är assketasugen på det här. Nu kör vi. Hej torsdag!

Herregud så ointressant egentligen.

Jag har mest jobbat idag. Käkade onsdags-fattig-lunch med Johan efter det första jobbpasset, och sen hämtade jag ut min beställning från Gymvaruhuset (älska Gymvaruhuset, alltid sjukt bra leveranstider!), såg ett halvt avsnitt av Greys och gick till jobbet igen. Tänkte vila men hann inte riktigt med det bland matlådor och fix. Därför ska jag lägga mig nu. Med en gång.

Imorgon är det först promenad, sen väntar ett tidigt rygg/biceps-pass med Hanna innan jobbet. Ska försöka köra på riktigt ordentligt, vet inte om jag orkar köra nåt sen efter jag slutat men tänkte satsa på att fixa lite cardio iaf. Jobbar 10-19.30 så det blir en heldag på gymmet. Det ser ut som helvete här hemma och nummer ett på önskelistan just nu (ja för det är ju snart jul) är en kock. Bonus är ju om han är assketasnygg och i min ålder (ifall det nu är nån som tänkt köpa en kock till mig). Jag hinner iaf varken städa eller laga mat. Dock är frulle, tre mellanmål och matlåda nerpackat i en kasse i kylen så morgondagen är fixad vad gäller käk. Det är ju lite så när man fokuserar på träningen och kosten, man måste vara strukturerad och välplanerad hela tiden.

Det kommer för övrigt hända något alldeles särskilt spännande imorgon, men mer om det då. När allt är spikat, liksom.

Jag längtar tills på fredag, då ska jag nog åka hem och hänga med pappa.

Trött och hungrig. Ska lägga mig nu. Morgondagen börjar kl 7 med promenad ihop med Hanna, sen kör det på i ett resten av dagen. Hinner nog inte träna mer än under min morgonklass så jag får köra på ordentligt då. Ska nog försöka öka vikter i alla övningar faktiskt. Har ordentlig träningsvärk i bröst, triceps och mage, men det är bara bita ihop lite extra tänker jag. Sen ska jag jobba en stund innan Johan kommer hem till mig på lunch, sen blir det jobb igen på eftermiddagen fram till stängning. Det är ju tur att jag trivs så bra på jobbet ändå. Och att min enda hobby är träning. Ja och att äta då förstås, men det ser jag mer som ett tillstånd.

Det värsta med träningsvärk i magen är det känns som att man är konstant hungrig (mer än vanligt då förstås).

Jag är snuvig, jag gillar inte det alls, när jag hinner ska jag köpa en flarra Kan Jang och hälla i mig. Med tanke på mängden dödtid jag har framöver lär ju snuvan iofs ha hunnit gå över tills dess. Jag gör så att jag ignorerar det lite snyggt tills vidare, kör på som vanligt. Imorses efter morgonpromenaden gick jag till gymmet och körde mage. Jag öste på som hejsan och magen kändes helt paj efteråt (där kom det där fula jävla ordet igen), precis så som det ska vara. Jag har redan träningsvärk faktiskt, guld ju. Nu har jag lagat matlådor och haft mig så det är bara att vandra tillbaka till gymmet för att jobba en stund. Till stängning närmare bestämt. Vaknade strax innan fem imorses så det kan ju bli intressant det här.

Härliga måndag. Och på lördag kommer min brutta hit!!

Men för ett superhärligt spinningpass! Det var Andreas som körde och det var fan magiskt. Hög musik, bra musik, lagom peppning och i slutet när jag tyckte att jag tog i max så skrek han så skräckinjagande att jag inte vågade annat än att ta i lite till. Mycket bra, där samlade jag energi för hela veckan minsann! Yogan imorses gick för övrigt också väldigt bra. Över förväntan faktiskt, och Ulrika skrattade inte ens åt mig en enda gång. Hon smålog lite ibland, men hon sa efteråt att hon tyckte att det gick bra. Så varje måndag som jag inte jobbar ska jag på yoga. Jag behöver bli lite smidigare känner jag, sluta hålla på att gå in i saker hela tiden. Jag får ju så lätt blåmärken också, det är lite jobbigt att klantigheten syns så väl utåt tänker jag.

Tre bra pass idag alltså, en grymt givande träningsdag med andra ord. Imorgon får vi väl se vad det blir, funderar på morgonprom med brudarna, men kanske får bli ett magpass också. Alt cardio+mage innan lunch. Jag får se hur känslan blir helt enkelt. Har för övrigt lagt in en beställning från Gymvaruhuset idag också. Mamma sa hos optikern förut att det ju finns roligare saker att lägga pengar på än glasögon. Kosttillskott till exempel, sa jag då. Jag tror att hon trodde att jag skämtade.

Bra start på veckan ju!

Åh, bra pass bra pass! Sjukt svag fortfarande (Hanna hade ett allvarlig snack med mig om att jag faktiskt inte kan förvänta mig att vara på samma nivå som i våras, med tanke på att jag knappt tränat någon styrka alls i sommar (okej, såå allvarligt kanske det inte var, men hon sa det iaf)), men efter halva passet taggade jag till ordentligt och pumpade ur allt jag hade. Herregud så gött. All cred till Hanna, världens bästa monster.

Nu ska jag ta det lugnt i någon timme och sen ska jag tillbaka till gymmet för 75 min spinning. Måste ju passa på att träna ordentligt nu för på lördag ska jag boxas mot Hanna i 90 min, och med tanke på hennes överarmar finns det ju risk för att jag inte kommer klara mig. Jag är lite rädd faktiskt. Ängslig, så.

Yo yo!

Jag har lunchat med mamma idag, vilket innebär att jag i 1,5h har fjantat runt i finkläder (leggings, linne och jeansskjorta, för andra människor kanske mer känt som en ganska soft vardagsoutfit). Det var ju trevligt o så, men det känns ganska bra att ha på sig vanliga kläder (för andra människor kanske mer känt som träningskläder) igen, gymmet nu!

Jag är ledsen för kvaliteten på det här inlägget, jag ska skärpa mig imorgon.

Åh.Herre.Gud. Jag vet inte men jag tror att jag kanske lider av sviterna efter en sockerchock som kan gå till historien. Jag har varit som i ett vakuum hela dagen. Tog sovmorgon, sen hade jag Power för Lifestyle-medlemmarna, följt av lite egen cardio. Crosstrainer och Treadclimber, inga konstigheter. Förutom att jag hade BLODSMAK I MUNNEN när jag kom hem. Jag har inte haft blodsmak i munnen sen alla de där intervallpassen vi körde på löpbandet i vintras. Jag höll på att bryta ihop av tanken på att behöva duscha och greja efteråt, som tur var hade jag mat klar, annars hade jag nog ätit mackor och gröt till lunch. En powernap innan jobbet gjorde så att jag ändå var lite halvvaken när jag var där, lyckades till och med genomföra en instruktion utan större problem, fick svälja lite gäspningar mellan varven bara. Sen slog det mig. Anledningen till att jag var så trött (förutom sockerchocken då). Jag har ju inte druckit något koffein idag. I vanliga fall dricker jag en Celsius om dagen (200mg koffein) och ibland (ganska ofta) blir det både Celsius och vanligt kaffe. Inte konstigt att jag är helt väck. Får nog lägga in en beställning på Gymvaruhuset illa kvickt, eftersom jag till min stora förskräckelse upptäckte att jag inte har några Celsius kvar hemma.

Imorgon börjar dagen med en morgonpromenad, sen ska jag (håll i hatten nu) gå på Yoga. Jag vet, helt stört, jag kan inte heller se mig själv på ett yoga-pass. Senast jag var på Yoga var för tre år sen ungefär och då sträckte jag mig. Haha, jag tänker att de andra kan få sig ett gott skratt. Sen blir det ett pass bröst+triceps på dagen med Hanna, och på kvällen ska jag nog gå på spinning. Ja, alltså jag är ledig imorgon, annars hade jag ju inte haft tid att träna tre gånger. Men ska försöka köra på den här veckan ordentligt nu, sen väntar en lugnare vecka efter det.

Nu ska jag verkligen gå och lägga mig, som jag har sett fram emot det.

Jag kommer ihåg när jag var 20, då hade jag ingen aning om vad som gick på tv på lördagkvällarna.

Men jaaa, jag är en klant, jag vet jag vet. Morgonpromenaden imorses började med att Hanna frågade om jag skulle direkt till jobbet efteråt. Jag fattade inte alls vad hon menade. Efter vad som nog verkade som en evighet (iaf för Hanna) så kopplade jag att jag ju inte alls började 8.45, utan 7.45. Ja så det blev ju en aning stressigt. Men dryga 40 min fick jag gå iaf, jag hade packat ner allt igår kväll så det var bara att svänga förbi mig efter promenaden och hämta väskan. Jag var till och med nästan i tid. Sen har dagen gått i ett faktiskt. Jobb, sol, Kvantum, Sigges, matlagning, film, godis och apelsinjuice, allt har avlöst varandra. Stackars Johan var fortfarande lite sjuk så han ska ändå ha cred för att han lyckades hålla sig vaken ända fram till 21. Det var då någon gång som ögonlocken började bli lite tunga och han gick hem. Det var ganska ömsesidigt dock, jag kollade på klockan någon gång under filmen och var helt övertygad om att den var runt 22. Hon var tio i åtta då. Herregud, som en pensionär. Jag funderar faktiskt på att gå och lägga mig snart, men jag vet inte om det är okej när man är 25 och det är lördag. Å andra sidan brukar jag ju inte lägga så stor vikt vid vad som är okej och inte så jag kanske gör det ändå.

God natt.

Imorgon imorgon imorgon.

Men guuud för en lång dag! Har känt mig hungrig och assketatrött hela dagen och eftersom både träning och kost funkat bra i veckan så lyxade jag med plocksallad från ICA till middag. Var inte alls sugen på lax och sallad som jag hade tänkt. Sen orkade jag (det är ett stort kors i taket här) inte ens äta av hallonkesellan jag skulle få unna mig efter maten. Det ska mycket till, hoppas jag inte börjar bli sjuk eller nåt.

Nu är det som dan före dopparedan här för imorgon är det ätardag, tjoho! Dock bara på kvällen iofs, men ändå. Überspontan som jag är ringde jag Johan redan i början av veckan och frågade om vi kunde äta kött, barbecue-pommes och massa bearnaisesås till middag på lördag. Eftersom han är en sån bra vän gick han med på det (sådär fem dagar i förväg), utan att ens dumförklara mig. Sa bara "javisst kan vi det, men OM du skulle vara sugen på något annat på lördag så går det ju bra att ändra sig". Jag förstod ingenting. Ändra sig? Planer är ju planer, herregud. Så ni kan ju förstå att jag sett fram emot morgondagen hela veckan! Godis ska jag ha också. Och efterrätt kanske. Och juice!! Herregud, jag kommer ju inte kunna somna i natt (eller imorgon natt heller att döma av det tilltänkta sockerintaget).

Först blir det dock en morgonpromenad med bästa tjejerna. Uppstigning 07.00, en timmes prom och sen jobb 8.45-15. Sen blir det vilodag imorgon, det kommer nog bli två pass på söndag så det känns läge för en mellandag faktiskt. Men nog om det, sova nu, måste bli imorgon!

Helg!

Känner mig något mör efter veckans nionde och tionde pass nu på morgonen, och jag hoppas på en fin träningsvärk imorgon (särskilt som jag maxade ut bensparken idag, wohoo!). Nu blir det jobb, sen kommer jag nog tokdäcka ikväll. Sjukt gött.

Hej Actic.

Gör mig redo för min morgonklass, sen efter det väntar ett benpass med Hanna. Och efter det, då blir det jobb fram till stängning.

Märklig dag det här.

Inser av mitt förra inlägg att jag behöver köpa ett nytt pannband, herregud, jag är ju helt OMATCHAD! Går icke. Mamma tyckte att jag borde investera i en cykelhjälm också, och jag kan väl erkänna att det ligger något i det. Hur som helst, det gick bra att springa, och efteråt så hängde jag på gymmet ett tag för lite extra cardio. Jag hade nästan glömt hur underbart det är att bara springa runt utan egentligt mål (okej nej det hade jag inte, men jag har försökt att inte tänka på det eftersom det är så frustrerande när man ändå inte kan springa). Springa för springandets skull. Eftersom min pulsklocka har lagt av helt (k.a.t.a.s.t.r.o.f.) så fick jag springa utan, men just idag gjorde det inte så mycket. Måste ju ta det lugnt i början, inte förblindas av tider och sträckor och sånt där, så då är det lika bra att inte ha någon koll alls. Men om inte super-Mika på jobbet kan fixa den (senast han gjorde det blev jag en aning dumförklarad, jag vet inte om jag vågar ta dit den igen) så måste jag investera i en ny. Hejdå massa pengar. Härligt härligt. MEN! Med mitt nya positiva tänkande så innebär ju det att materialsportaren får en helt ny träningspryl att leka med. Guld ju!

Here goes nothing.

Jag tänker att vi gör ett försök! Antagligen kommer jag väl halka på ett bananskal (peppar peppar ta i trä för guds skull!).

Ett inlägg som visst försvann, men som bestämde sig för att komma tillbaka.

Typiskt att jag alltid ska lyssna så på vad pappa säger. Typiskt. Jag knycker bilen (och bensinkortet givetvis, herregud) och åker ut istället, och så kör jag lite löpning ikväll och avslutar med cardio på gymmet. Förståndigt, tydligen. Skulle ju kunna ha tagit en runda på landet också, men för ett ställe med så mycket skog och natur så finns det jävligt dåligt med löpspår. Kanske borde ta tag i det där. Skicka en massa brev till kommunen och be om att få låna en ångvält. Eller om de kanske vill göra det själva, det kanske skulle bli bäst då. Och mest lagligt. Får se hur jag gör med det där. Först ska pappa få äran att bjuda sin yngsta dotter på grillad kyckling.

Om man föds klantig så antar jag att man får leva med det tills man dör.

Jag har bucklor och blåmärken på mitt vänsterben. Lite högre upp håller en lårkaka på att ta form. Min armbåge är uppskrapad och på högerhanden lyser en blodblåsa. Min fina Peak-jacka är det hål i, och det faktum att den är vit gör att oljefläckarna syns alldeles utomordentligt tydligt. Likaså är det hål i vantarna. Att min iphone klarade sig är ju ett rent under. Tightsen också, hållbart märke det där Adidas. Jag har alltså ramlat med cykeln. Voltat kan man säga. Två bilar stannade och kom ut och frågade hur det gick, "det såg då otäckt ut", sa dem. Jag svarade att det gick bra, att jag nog mest blev rädd. I själva verket var det första jag tänkte på huruvida det skulle gå ännu längre tid tills jag kan springa nu. Sen när mamma kom och mötte mig tre minuter senare kollade jag faktiskt efter, och insåg att jag ändå tog en ganska bra smäll, men att jackan var sönder och att jag hade löv överallt. Inte en gång slog det mig att jag hade jävligt tur som inte slog i huvudet. Inte förrän mamma frågade. Det var givetvis (som för alla andra normala människor) även det första hon frågade. "Slog du i huvudet?!?" "jaha..vet inte, nä det tror jag inte", blev mitt svar. Ibland tror jag att jag skulle behöva ett slag i huvudet. Då kanske jag skulle börja tänka rätt istället för svamligt.

Jag skickade iaf ett sms till finaste Hanna på vägen till bilen efteråt, och hon höll med om att tröstshopping är det enda rätta i såna lägen, så hon hängde på till sportgymbutiken och såg till att jag köpte mig ett par brallor från better bodies. De är de skönaste jag varit med om. Helt klart värda en vurpa.

Anna P

Det är såna här saker som kan få en att börja skratta och gråta på samma gång. Gråta för att jag saknar min bästis, skratta för att hon är så himla rolig. Tack min brutta för de fina stödstrumporna!:D

Det är nästan helg ju!

Hemma och färdigäten efter en timmes morgonprom med Hanna och Mia, följt av ett ryggpass med Hanna. Det är helt underbart väder ute, som gjort för en långrunda i löparskorna. Dock har mamma och pappa bara en bil nu för tiden och eftersom mamma jobbar så är den i stan, meaning- om jag får känningar efter en bit så kan inte pappa rycka ut och hämta mig, utan jag får gå hela vägen fram. Det känns lite risky, speciellt som pappa antagligen kommer att leverera ett "vad var det jag sa" så fort jag kommer fram. Samtidigt känns det ju bra nu, vill ju testa innan det blir för kallt. Och regnigt. Och blåsigt. Och jävligt.

Ibland känns det som att jag bara kan andas ordentligt när jag springer.

Jag har en sån där känsla av att bara vilja springa. Hur långt som helst, inte stanna för något. Det passar inte så bra när man har överbelastade fötter som precis börjat få känna på jogg igen, men jag funderar på att strunta i det imorgon. Varför ska man vara förståndig egentligen? Det är jag ju aldrig annars. Dagen kommer i vilket fall börja med en morgonprom med Hanna & co, och sen ska vi direkt till gymmet och köra ett rygg+biceps-pass. Efter det hade jag tänkt ta bilen ut till pappa, men jag funderar lite på att ta löpet istället. Raka vägen då det klart, tänker att 17km är precis lagom. Jag är ju ändå ledig hela dagen, har ju massa tid att återhämta mig inför morgonklassen och benpasset på fredag.

i huvudet på träningsnarkoman.

Inspiration. Det måste ju vara bland det bästa man kan ge en annan människa. Att genom att göra saker man tycker är roligt och brinner för få en annan människa att själv vilja prova. Den sista tiden har jag fått höra från olika håll att mitt tjat inte bara är tjat, utan att det även peppar och inspirerar (även om det i grund och botten är mest tjat). Att man exempelvis genom den här bloggen blir inspirerad att utmana sig själv. Vilken grej! Det är helt underbart att få höra sånt, jätteglad blir jag. Just när man tror att det bara är de närmast sörjande som fortfarande läser vad jag skriver så får man en bekräftelse på motsatsen. Åh vad ni är bra. Seså, gå ut och spring nu, chop chop.

Mina deltagare är de bästa av alla!

Det bästa med att leda klasser är att de genererar sjukt mycket energi. Kände mig som en yr höna när jag kom till gymmet i morses, och var som vanligt virrpanna nr 1 under passet, men förhoppningsvis märktes det inte så mycket (mer än vanligt iaf..). Efteråt drog jag på mig löparpjuxen och gav mig ut i det underbara vädret. Huvudvärk störde löpkänslan en del, men det var ändå helt otroligt skönt att få springa runt lite och bara njuta av att det faktiskt går. Jag nöjde mig med 20 min, sen började jag känna mig hungrig och lite trött i kroppen så jag vågade inte fortsätta längre. Man märker ju ganska omgående när man blir trött att man belastar annorlunda och mitt nya förståndiga jag vill inte göra någonting som förvärrar i fötterna. Skön start på dagen iaf, och det bästa- jag har en helt sjukt träningsvärk i magen.

Jag rengjorde mitt tangentbord idag. Det blev ju fräsch och så men jag tror att jag lyckades paja mellanslagstangenten.

Idag blev det bröst+triceps innan jobbet, och det kunde ju ha blivit ett skitbra pass om jag inte hade varit så jävla svag. Var taggad innan och sugen på att köra slut på musklerna helt, men jag orkade bara inte. Lätta vikter kändes jättetunga och jag kom inte alls upp i normal nivå. Sjukt frustrerande, men så blir det ibland. Tror kanske jag har något i kroppen (förutom demens, sinnessjuka och mina kompletterande personligheter) och att det är därför det var så tungt idag. Kände i morses också att jag kom upp i puls fortare än vanligt. Dock borde ju skiten ha brutit ut efter stakintervallerna häromdagen, så jag tänker att om det ska vara på det viset så kör jag på. Kan ju inte vila från nånting som "kanske eventuellt bryter ut". Äsch, imorgon leder jag min morgonklass och kör på som tusan, och sen avslutar jag med lite cardio efter det. Tänker mig lite löpning om det är fint väder. Tänk vad underbart

Vilken underbar härligt strålande morgon(jo det är fortfarande jag)

Morgonprom på väg till gymmet (ja jag tog en omväg, 300m utgör inte en promenad) där jag ska köra lite ct. Kände när jag vaknade att jag nog skulle skippa jogg idag..men då finns det ju annat man kan göra istället! Inga ursäkter vet ni, inga ursäkter!

I'm back!

Assketatrött. Jag har hängt på gymmet halva kvällen, kört mage och SPRUNGIT och töntcyklat. Har jag inte träningsvärk i magen imorgon ska jag undersöka huruvida jag har några muskler där överhuvudtaget. Tokmosade alla möjliga övningar med fria vikter och avslutade med maskin. Jag kräver träningsvärk. Sen löpningen då. Vet inte om jag kanske vill kalla det att springa direkt. Jag kom två km på 10.30, sen tvingade jag mig att stanna. Man ska ju "skynda långsamt" tydligen. Det var diverse naprapater i byggnaden dessutom så jag kände mig tvungen att vara sådär moget återhållsam och inte bara köra på, för att imorgon bitti upptäcka att det kanske gick lite fort fram ändå. Jag tänkte börja med en km bara för att vara jätteförståndig, men det säger ju sig självt att det inte går att springa enbart en km, så jag omförhandlade det där med mig själv när jag närmade mig slutet. Tyckte att jag gott kunde testa att köra på i en km till. Åsa frågade efteråt hur det kändes i fötterna då när jag sprang. Ja inte vet jag, jag svarade att det nog kändes bra. Lite småkänningar får man ju räkna med tänker jag, så jag kände inte efter så noga. Vi lär ju märka imorgon hur det gick. Nu ska jag sova, funderar på att köra en morgonjogg imorgon när jag vaknar.

Jag skulle som sagt behöva bli lite bättre på det där med att lyssna på kroppen.

Meningsskiljaktigheter.

Fräknar och påsar under ögonen, det är där vi är. Skulle haft pass för en gymnasieklass i förmiddags men det blev inställt så jag tjyvade en bil och åkte ut till pappa istället. Jag tyckte det var dåligt av honom att inte kolla upp om det gick någon bra film på tv när jag kom ut, han tyckte det var dåligt av mig att somna på soffan en kvart efter jag kommit dit. Det slutade med att han gjorde kaffe och satte på nån matiné på ettan från 1941. En kompromiss så att säga.

Nu är vi på väg in till socialisationen igen, vi ska jaga rätt på en skena som vi (pappa) kan borra upp i mitt tak. Sen ska jag vila lite, käka ett mellanmål och efter det frigöra lite endorfiner på gymmet. Tokköra med andra ord, mage+cardio.

Man kan säga vad man vill om nån som jag, men jag är ganska modig iaf, det måste jag säga.

Crosstrainer, treadclimber och avslutande stakintervaller. Jag var andfådd i en kvart efteråt och jag var lite rädd för att jag skulle kräkas under de sista intervallerna. Härlig känsla (nej jag är inte ironisk). När jag kom till Johan var maten nästan klar (han känner mig så pass väl) så jag hann inte ens bli gnällig och irriterad innan vi käkade och faran var över. Jag var hemma ganska tidigt, tog mig tid till att ligga på golvet och lyssna på ljuv musik. Man tänker så bra från golvet. När jag och Anna bodde ihop brukade vi alltid lägga oss på hallgolvet och ha förtroliga samtal. Det var en fin tid det där. Den skulle jag aldrig vilja vara utan. Det är såna här associationer som alltid får mig att sakna min Anna lite extra. Som gör att jag skickar meddelanden till henne med en miljon hjärtan följt av ett "jag hatar Göteborg".

Det var förresten en dam på mässan idag som helt i förbifarten nämnde att hon brukade springa väldigt mycket när hon var yngre, men att hon inte klarade av det nu. Att kroppen liksom inte orkade. Det var hemskt att höra. Det skar lite i hjärtat, och det slog mig att det lika gärna skulle kunna vara jag som om 40 år står och berättar för en främmande människa hur mycket jag sprang när jag var yngre, men att jag nu bara kan gå promenader. Jag vill aldrig vara med om det. Jag vill kunna springa tills jag dör. Begravas i mina Nimbus (det beror i och för sig på vilken färg de har den säsongen). Jag lovade mig själv där och då att jag aldrig ska slarva med uppbyggnadsträning. Löpning sliter och styrketräning gör att kroppen tål mer. Vad skulle jag göra om jag plötsligt inte kunde springa? Jag har varit borta från det i två veckor och jag är redan knäpp i huvudet. Se bara, ett vanligt kvällsinlägg utvecklades till sentimental smörja. Så kan vi ju inte ha det. Träna för helvete. Soffpotatisar. Så, bättre.

Om någon är otrevlig mot mig idag kanske jag inte kan hålla mig. Oroväckande.

Jag laddar mentalt för den sista dagen på Hälsomässan. Det är roligt så klart, men herregud vad påfrestande det är också. Folk överallt hela tiden. Vissa är ju inte ens särskilt trevliga. Efter vi har slutat i eftermiddag ska jag köra cardio. Igår blev det ju vila och frosseri så jag längtar efter att ta ut mig max. Sådär så man knappt orkar ta sig till duschen efteråt. Tänker ct, lite jogg (om det funkar med fötterna) och sen avsluta med stakintervaller. Träningen följs sen av tacos hemma hos Johan och sen ska jag hem tidigt och däcka i sängen. Jag längtar redan.

Jävla ballonger överallt. Rena turen att ingen smällde i örat på mig. En jävla anspänning alltså.

Helt slut. Bara själva andningen är ansträngande nog och jag ligger nu utslagen på sängen efter en lång dag på Hälsomässan. Fötterna är svullna och värker (återigen, jag borde verkligen införskaffa mig stödstrumpor) och jag mår illa efter allt moffande vi har gjort idag. Dessutom är det inte slut än. Lite vila nu i en timme till och sen bär det av hem till Kristin det där vankas middag och efterrätt. Man måste ju bara älska lördagar.

 Om man flexar samtidigt som man äter kanelbulle måste det ju vara helt okej tänkte vi. Om man förstorar bilden, tar fram förstoringsglaset och tittar riktigt noga kan man dessutom se tillstymmelsen av en kontur. Kanske behöver jobba lite hårdare på det där..

Hälsomässa

Barn med ballonger. Finns det något mer skrämmande än barn med ballonger?

Skulle ju vara clowner i så fall. Clowner med ballonger.

Ja hej hej.

Men jösses för en lång dag. Rolig och intensiv, men lång. Den avslutades med ett helt sjukt benpass på gymmet ihop med Hanna (övertaggade som vi givetvis var efter en heldag på hälsomässan) och nu ska jag över gatan till bästa Martina och ha filmmys i hennes soffa. Imorgon blir det ju mässa igen, men FRAMFÖRALLT, ätardag. Vi ska till Kvantum innan mässan, det kan bli dyrt om jag känner oss rätt. Sen blir det faktiskt vila från träning också. Har ju hört att det ska vara bra att ha såna dagar ibland. Verkar ju jättemärkligt.

Fördelen med att jobba mycket kväll är att man missar alla dåliga tv-program.

Killen på tv3 gråter över ett förlorat xbox och verkar i nästa klipp förvånad över att han och hans tjej nu måste "spara ihop till de dem vill köpa". Jag trodde att det var så alla människor var tvungna att gå till väga om man inte vill ha kreditskulder. Tyvärr ligger fjärren för långt bort för att jag ska orka byta kanal. Mitt vänsterben värker, från fot via smalben upp till sätesmuskeln. Innebär det att de ca 14 löpsteg jag tog över gräsmattan för att undkomma regnet förut, var ett dåligt drag? Eller är jag bara gammal? Min teori är att jag har fått en propp. Men det ignorerar jag helst. Min tvätt, hör och häpna, tar aslång tid på sig att torka. STOR SKRÄLL. Jag är ej förvånad. Funderar över vad jag kan göra åt saken och inser att det är slöseri med tid. Det går inte påverka torktiden på tvätt som redan hänger i ett torkrum. Imorgon ska jag jobba från 7.45-18, kul ju. Först power och sen ska jag och Hanna stå på hälsomässan. Och efter det ska vi knalla in på gymmet igen och köra ben+mage. Sen får det nog bli vila på lördag (eventuellt. Kanske. Eller kanske inte ändå. Vi får se helt enkelt).

Nu ska jag hämta tvätten (som med all sannolikhet fortfarande inte är torr) och sen ska jag packa ner träningskläder och frukost och göra i ordning ett par mellanmål inför morgondagen, och sen ska jag gå och lägga mig. Och jag ska sova tills klockan ringer.

Utan min kalender skulle jag vara halv. Inte ens det, en tredjedel kanske.

Jag förstår vad mamma och pappa menade när jag var liten och de sa att tiden går så fort. Jag tyckte att dagarna gick jättelångsamt då, för att inte tala om veckorna. Det är ju helt sjukt det här, vi har visst gått in i oktober, och jag har inte ens lärt mig skriva 2011 än utan att tänka efter. Men jag har ju roligt iaf, och jag har saker att göra. Hela tiden. Ikväll var jag hos Martina efter jobbet, och oj var länge sen det var. Tiden har gått så fort, visst. Men vad skönt det är att det ändå kan gå en hel sommar utan kvalitetstid och att det ändå inte påverkar nånting när man väl träffas. Min fina Martina. Imorgon ska jag träna med bästa Hanna efter jobbet (jag jobbar öppning, vilket genast får det att låta väldigt ostrategiskt att fortfarande vara vaken), och sen på kvällen får jag besök av Johan. Vad bra man kan ha det ändå. Med så härliga vänner vart man än vänder blicken. Då gör det ingenting att jag har svårt att lära mig vilket årtal det är. Det finns ju alltid någon som kan påminna mig, menar jag.

Slötittar på sjunde himlen och känner mig som en syndare.

Sov dåligt i natt med. Alla som är förvånade räcker upp en hand. Nä jag trodde inte det heller. Det var iaf inte tal om någon sovmorgon, jag hade pass 8.30 så det var bara att slänga på ett leende och köra. Det gick ganska bra faktiskt, förutom att vårt headset och mina för små, brosklösa öron inte riktigt matchar, vilket gör att ingen hör mig i de låtarna där man ligger ner.

Nu har jag precis käkat frukost och ska sen försöka powernapa lite innan jag ska till gymmet igen och träna med Hanna. Det är rygg+biceps på schemat så jag befarar att jag kommer vara tvungen att köra chins. Sen blev det visst ingen ledig dag ändå, Hanna behövde plugga så jag lovade att ta hennes kvällspass. Lika bra det tänker jag, jag behöver ju tider. Dessutom var jag ju nästan ledig igår. Och jag slutar redan 21 så då blir det att kasta mig på cykeln och snabbt som tusan trampa hem till fina Martina för Greyskväll med te och scones. Ljuvligt ju.

Jag fick ett sms av syrran förut.

 

Jaha, nähe. Där ser man. Jag är yngst, jag gör bara som de säger.

Dumcardio.

60 min cardio. 30 min på cykel och 30 min på crosstrainern. Fy. Fan. Vad. Tråkigt. Men! Det kändes bra i fötterna så jag tänker att jag snart kan känna på lite lätt jogging! Lyckan är obeskrivlig. Ganska kort också om jag imorgon vaknar upp och upptäcker att jag gick ut lite för hårt lite för fort.

Fick ett sms av min brutta när jag var på väg hem förut. Hon hade varit på gymmet och sprungit, och pressat sig själv till att springa längre än nånsin förut. Hon sa att hon tänkte på det där jag brukar säga, att "i rätt tempo kan alla springa hur långt som helst", och att hon då la sig i ett tempo där hon skulle orka hela vägen. Sen det viktigaste av allt, hon kom ihåg att klappa sig själv på axeln under tiden hon sprang. Det går inte att nog betona vikten av det. Det kan göra underverk. Bra jobbat min bästa vän i hela världen, grym är du!

Gymnasietjejerna åt inte upp mig, och quite frankly, det hade ju tagit aslång tid.

Jag har en vag känsla av att Monstret kommer köra helt sjukt hårt idag. Mest för att hon sa det igår. Jag vill också köra sjukt hårt, men jag är så himla trött bara. Och lite sliten efter förmiddagens power, vilket är jävligt märkligt då jag i stort sett inte hade några vikter på stången. I såna här lägen finns ju egentligen bara en sak att göra: Bita ihop, sätta på ett gameface och givetvis ta en Celsius. Och sen inte att förglömma, jag älskar ju att träna, det kommer ju asbra när jag väl är igång. Då kör vi då!

Tisdag. Vi säger så.

Om jag inte är försiktig riskerar det här att bli en skitdag. Jag har lite huvudvärk, är mycket trött, och totalt osugen på det mesta. Jag får vara försiktig helt enkelt. Träna mycket. Skratta mycket. Och sen kanske ta en powernap nånstans mellan varven. Och det viktigaste, och svåraste, av allt: inte tänka för mycket, eller alls. Så, då var det löst. Väl bekomme.

Kanske får bli Roman Holiday i natt då. Eller Sabrina. Älska älska Audrey Hepbrun.

Fötterna har känts lite bättre idag faktiskt. Vet inte om det beror på den där strömbehandlingen eller på att naprapaten som utförde den var så snygg att jag glömde lyssna på vad han sa. Nånting med ligament, nånting med att inte springa på ett tag och nånting med att det bara är att vänta på att det ska läka av sig självt. Jag nickade och hummade och låtsades fatta, medan jag i själva verket mest tänkte på vilket mjukt hår han verkar ha och att stackaren var tvungen att ta i mina fötter.

Imorgon är jag "ledig", vilket innebär att jag endast har ett pass (power för gymnasieungdomar, Å.Herre.Gud, skjut mig) och ett personalmöte att tänka på. Mellan powern och mötet blir det till att mosa bröst-triceps med Hanna, och sen på kvällen trycker jag nog in lite cardio. Vad ska man annars göra en ledig kväll liksom? Ja eftersom spinningen belastade lite hårt (jag körde med clips (såklart), tydligen var det "inte så smart". Ofta jag kör spinning med med bara remmar över skorna) så får jag väl muppa mig på en motionscykel eller nåt. Kommer antagligen "tycka att det inte känns alls farligt" och ställa mig på en crosstrainer efter sju minuter.

Tänkte prova att lägga mig nu, hoppas att det är tillräckligt sent för att få sova hela natten. Behöver fasta mat- och sovtider in absurdum. Jösses, som ett barn.

Jag har varit vaken hela natten, känt om hjärtat sitter kvar.

Jag gick och lade mig "i tid" igår. Kände mig vuxen och förutseende och duktig och massa såna där saker. Sen vaknade jag halvfyra och kände mig mest pigg. Försökte somna om ett tag, en timme eller så, men sen tröttnade jag på det och gick upp och gjorde varm choklad och tog en macka istället. Jag var hungrig såklart. Och det värkte som tusan i mina fötter. Funderade på att ta en ipren ihop med chokladen men det kändes ju lite löjligt. Lade mig i soffan istället och satte på världens bästa film "Breakfast at Tiffany´s". Lyckades nog somna en stund till slut, och 07.15 ringde klockan och då var det dags att gå upp. Spinning hägrade, måste ha lite cardio nu. Blir knäpp av att inte få ta ut mig ordentligt, det blir inte samma sak när man kör styrka. Lite småirriterande dock att det gjorde ganska mycket ont i vänsterfoten under passet. Jag låtsades som att jag inte märkte något, vilket ju är anledningen till att jag är i den här sitsen överhuvudtaget. Hur gammal ska man vara för att börja lära sig av sina misstag? Tjugofemochetthalvt?

Morris.

Jag fick ett mms av mamma förut, det var den nya katten skrev hon, Morris. Tur att hon skrev att det var en katt för annars hade jag aldrig fattat det. Hon är inte så stadig på kamerahanden, min mamma.

Undrar om han har olika stora öron på riktigt.

Hej söndag.

Det blev en sväng till gymmet igår eftermiddag för ett pass mage+biceps, de enda muskelgrupperna jag inte hade träningsvärk i. Lördagen avslutades sedan med en tripp till Glädje, jag och Hanna helt nyktra givetvis. Klart att man blev lite småsugen på ett glas vin hemma hos Jenny innan, men inte alls värre än att det lätt gick att stå emot. Det kändes liksom inte riktigt värt det. Det var kul att komma ut och vara lite social bara och få göra sig snygg och dra på sig något annat än träningskläder och actic-tröjor för en gångs skull. Och det var sjukt gött att i morse vakna och inte ens behöva fundera över om man är bakis eller inte.

Kvällens höjdpunkt: Den lille killen som var entrévärd på Glädje stoppade mig i dörren och frågade om jag hade leg. OM jag hade! Visade upp det i ren eufori och fick ett sympatiskt leende tillbaka när han förstod varför jag blev så glad.

Härliga lördag. En kopp kaffe och den blir fulländad.

Det blev ingen spinning idag heller, vaknade för sent och var dessutom sjukt osugen. Istället har jag ägnat mig åt städning till tonerna av den eminente Lars Winnerbäck. Härlig kille det där. Hade funderingar på möbeldagarna i Tibro, men det verkar som att det blir en dag hemma i kaoset. För att försöka få ordning på kaoset. Det går framåt, tapetsering i köket, målning i hallen och nya köksmöbler, hallgarderob och sittbänk och sen är det ganska klart. Ja just det, måste ha världens största hallspegel också. Vore synd att behöva köpa en ny sen när jag slutar opp med träningen och går upp 200 kg. För det är ju planen jag och min brutta har för vår vuxendom. Tänk vad underbart att gå omkring i matchande urtvättade träningsoveraller och äta kanelbullar till frukost. Det är antingen det eller varsitt hus på landet med en rondell och en höskulle. Ja och varsin man såklart, någon måste ju sköta alla ungar och laga mat. Husen ska ligga mittemot varandra och vi ska umgås hela tiden då. Vad männen gör struntar vi i, men jag och Anna ska hänga på höskullen dagarna i ända. Bara ha det bra liksom. En alldeles lysande plan tycker vi, vad mer kan man behöva på ålderns höst? Det enda problemet jag kan se är att jag har hösnuva. Kliar i ögonen och blir täppt i näsan och så. Får jobba på det. 

 

 Herre.Gud. Jag har svart hår och flammigt ansikte och Anna har lugg men ändå inte. Tur att vi drack oss snygga på den tiden.