Suunto t3c aka min käraste ägodel.

Första åtgärden: byta batteri (givetvis kunde jag ju provat det hemma, men jag trodde inte att det var det så jag struntade i det). Det hjälpte (givetvis) inte, så Mika skulle ta hem den och spraya med något magiskt medel som han har. Antagligen är den döden död dock, min trogne tjänare sen fyra år tillbaka. Lite tragiskt, men en materialsportare blickar ständigt mot nya inköp. Det var ju bara den där lilla detaljen med att vi inte har några suunto..min chef var på jobbet idag så han sa iaf att han skulle ta med sin Garmin på måndag så att jag får testa den och se hur den är. Vill ju inte köpa nånting jag inte kan bonda med liksom, ni vet ju hur jag är med mina ägodelar.

Lunchen var fruktansvärt god, heja Glädje som serverar närproducerad och supergod mat. Och heja Johan som både bjöd på kalaset och utgjorde ett utomordentligt lunchsällskap.

Nu: jobb till 22.