Märklig dag det här.

Inser av mitt förra inlägg att jag behöver köpa ett nytt pannband, herregud, jag är ju helt OMATCHAD! Går icke. Mamma tyckte att jag borde investera i en cykelhjälm också, och jag kan väl erkänna att det ligger något i det. Hur som helst, det gick bra att springa, och efteråt så hängde jag på gymmet ett tag för lite extra cardio. Jag hade nästan glömt hur underbart det är att bara springa runt utan egentligt mål (okej nej det hade jag inte, men jag har försökt att inte tänka på det eftersom det är så frustrerande när man ändå inte kan springa). Springa för springandets skull. Eftersom min pulsklocka har lagt av helt (k.a.t.a.s.t.r.o.f.) så fick jag springa utan, men just idag gjorde det inte så mycket. Måste ju ta det lugnt i början, inte förblindas av tider och sträckor och sånt där, så då är det lika bra att inte ha någon koll alls. Men om inte super-Mika på jobbet kan fixa den (senast han gjorde det blev jag en aning dumförklarad, jag vet inte om jag vågar ta dit den igen) så måste jag investera i en ny. Hejdå massa pengar. Härligt härligt. MEN! Med mitt nya positiva tänkande så innebär ju det att materialsportaren får en helt ny träningspryl att leka med. Guld ju!