Hallå det är inte långt kvar nu. Måste jobba på min lista. (och kanske skicka ett ursäktande brev till tomten (mamma) för att jag inte varit snäll i år heller).

De senaste åren har inte jag haft någon julkänsla. Alls. Överhuvudtaget. Det kanske är skit samma tänker ni, men jag älskar verkligen julen. Trots all hets och överdriven konsumtion så ändras stämningen där någon gång i början av december. Man börjar tänka lite längre än sig själv, och man anstränger sig för att skapa något fint ihop med sina nära. Det är ju helt fantastiskt. Helt plötsligt kan man stå ut med glättig musik sjungen av tonårspojkar med alldeles för ljusa röster, eller med pampiga hyllningar till en stjärna, framfört i släpande toner av män med gröt i halsen. Och det är inte ens irriterande när folk är superglada helt utan anledning, tvärtom, det hör liksom till. Men så var det ju det där med den uteblivna julkänslan. I tre år har jag gått runt och väntat och väntat, men det har bara inte känts speciellt. Som att jag inte riktigt bryr mig om det blir jul eller inte. Som att det inte är något märkvärdigt. Helt plötsligt har det varit 24e december och julafton och sen vips är det den 25e och kalaset är över. Tjoff har det sagt.

Men så ikväll, bara helt plötsligt, från ingenstans, så infann den sig. Julkänslan. Den där härliga värmen som sprider sig i hela kroppen och som gör att man plötsligt börjar räkna ner dagarna till första advent. Jag tror att jag vet vad det beror på. I år har jag ett riktigt hem. Det är ju inte så att jag bott på gatan innan, men jag har ju bott i studentlägenhet de senaste åren och det är ju bara tillfälligt. Man kan liksom inte rota sig. Men så nu, när jag har en lägenhet som inte har ett bäst-före-datum och som jag anstränger mig för att göra fint i, så infinner den sig. Känslan av att vara hemma. Och då kom den som ett brev på posten den där julkänslan. Så i år ska jag julpynta och adventspynta och nyårspynta och alla sorters pynta som finns. Det ska vara allt annat än en julfri zon hos mig. Det ska vara råjul här hemma. Så mycket tomtar och änglar att man tror att man ser i syne. Illamående ska man bli.

Världens bästa jullåt måste jag ju ändå säga.