Born to run.

Idag har jag sprungit i 40 min i sträck för första gången sen Lidingöloppet. Det gjorde lite ont faktiskt, men härligheten i själva löpningen övervägde så jag lyckades kopplade bort smärtan. Nu får det vara bra liksom. Efter löpningen åkte jag ner till gymmet och var med på yogan. Sjukt avslappnande. Så avslappnande att jag resten av dagen gått runt som i ett vakuum.

Vakuum till trots har jag ändå åstadkommit några bra saker idag. Svalan II har till exempel äntligen kommit hem till mig nu, jag var som ett barn (eller mig själv egentligen) på julafton när jag var och hämtade henne hos Sportson förut (hävdar bestämt att det är helt i sin ordning att döpa sina ägodelar och se dem som varelser som behöver omvårdnad. Hon står exempelvis i min hall nu, det är ju så kallt ute (plus att det verkar finnas cykeltjuvar bakom varje gathörn i den här gudsförgätna stan)). Stannade till på Kvantum innan jag åkte hem, och under den kvarten jag var därinne så lyckades jag missa ungefär en miljard samtal. Det kanske är så att tant faktiskt behöver höja ringsignalen. Det ena missade samtalet var från min pappa. Jag ringde upp samtidigt som jag funderade på vad han kunde vilja för viktigt. Han är inte en sån som ringer och kallpratar, min pappa. Det är en av de där mindre bra egenskaperna jag har ärvt från honom, avsaknad av förmågan att kunna kallprata. Vi ser det som totalt ointressant och är helt enkelt fruktansvärt dåliga på det. Han frågade iaf hur det var, och sen undrade han vad Wordfeud var för jävla spel egentligen. "Vaddå hese?? Vad menas med det??", sa han lite småirriterat. Sen undrade han hur jag kunde få 58p för mest. Jag gick igenom reglerna och dissade Wordfeuds idiotiska ordlista, och insåg sen att samtalet nog var slut där. Det var verkligen bara det han ville.