Dumcardio.

60 min cardio. 30 min på cykel och 30 min på crosstrainern. Fy. Fan. Vad. Tråkigt. Men! Det kändes bra i fötterna så jag tänker att jag snart kan känna på lite lätt jogging! Lyckan är obeskrivlig. Ganska kort också om jag imorgon vaknar upp och upptäcker att jag gick ut lite för hårt lite för fort.

Fick ett sms av min brutta när jag var på väg hem förut. Hon hade varit på gymmet och sprungit, och pressat sig själv till att springa längre än nånsin förut. Hon sa att hon tänkte på det där jag brukar säga, att "i rätt tempo kan alla springa hur långt som helst", och att hon då la sig i ett tempo där hon skulle orka hela vägen. Sen det viktigaste av allt, hon kom ihåg att klappa sig själv på axeln under tiden hon sprang. Det går inte att nog betona vikten av det. Det kan göra underverk. Bra jobbat min bästa vän i hela världen, grym är du!