come give me love.

Okej, så jag har funderat lite och kommit fram till att vi kanske ska prova något nytt. Jag är inget stort fan av förändringar (mest för att jag hatar dem) men jag tror det kan vara bra att få en liten nytändning. Så. Vi provar på myshowroom ett tag nu, på öppet köp liksom. Känns det inte bra så lämnar vi tillbaka den och fortsätter här igen. Okej? Alla är med? Ingen som har några invändningar? Bra, då kör vi.

http://eatrunbreathe.wordpress.com

Resten av dagen blir det soffläge.

Det finns inte en enda muskel i min kropp som inte värker idag. Vaderna, insida lår, utsida lår, rumpan, magen, ryggen, bröstet, biceps, triceps, axlarna, underarmarna, ALLT ÄR PAJ. Och det är ju precis så det ska kännas efter fem pass på en dag tänker jag. Det är ju det här man strävar efter, att ha så ont i kroppen att man behöver en lyftkran för att ta sig ur sängen. Det är ju ett bra ont. Så nu ska jag försöka resa mig ur soffan, stappla iväg till cykeln och sen ta mig ner till gymmet och köra spinning. Jag är glad om jag behöver skruva på något motstånd idag överhuvudtaget.

Oh yes we did.

Jo men det gick vägen. Vi inte bara tog oss igenom de tre sista passen, vi krossade allt motstånd och vann. Okej, nu var det ju kanske ingen tävling per se. Ja så vi hade ju liksom inga motståndare eller så, men vi hetsade, det gjorde vi. Och när utgångsläget är Hannas cirkelpass så kan man ju liksom bara hamna i kaklet sen. Mina psykningar på cirkeln resulterade tydligen i att Åsa var tvungen att lägga på extra vikter på powern samtidigt som hon poängterade att vi inte var på kanarieöarna faktiskt, det var ingen jävla semester det här. Jag hade ju inte så stort val där, var ju tvungen att hänga på i galenskapen.
Dessutom fick vi sällskap på spinningen, så maskning där var visst heller inget alternativ. Det är bara att tacka Andreas och Lars för draghjälpen och klappa sig själv på axeln. Ja, och börja ladda inför spinningen imorgon förmiddag. Vi ska tydligen gå på den också. Då joinar Hanna och Mia också så det kommer ju bli lördagsparty utan dess like. Ska försöka komma upp ur sängen innan dess bara, det känns som att startsträckan kan bli lite längre än vanligt imorgon.

Jag hjälper till

Ajusteja.

Jag försöker mig för övrigt på det här med twitter. Väldigt modernt har jag förstått. Följ mig där hörrni, madlin86 heter jag.

Det är fredag den trettonde, men jag försöker att inte tänka på det så mycket.

Två avklarade, tre kvar. Tryckte på helt okej på mitt eget pass, och sen på spinningen hade jag mjölksyra efter typ fem sekunder så kvällens övningar kommer nog gå som smort. Mer troligt är att jag efter cirkeln kommer kräla på golvet och be Åsa om nåd. Men men, det är bara att inte känna efter så hårt, köra igenom smärtan bara. Och med smärta menar jag inte diverse skador, utan mer den där gränsen man kommer till när det är så jobbigt att det gör fysiskt ont. Biter man ihop och spränger den gränsen så kommer de där lyckokänslorna sen. Och resultaten. Man får inga resultat av halvhjärtad träning, det hoppas jag att vi är överens om. Så ta den där fredagskänslan och kör lite hårdare idag. "Jag orkar inte" och "jag kan inte" lämnade vi i 2011. Bra så.

This is the year.

Just nu håller jag mest tummarna för att jag klarar mig ända till sängen innan jag somnar. Jobbet gick bara fint och det var härliga människor där och jag jobbade med Hanna och då kan jag ju inte begära så mycket mer av en kväll på jobbet. Nu ska jag lägga mig så att jag är pigg och fräsch imorgon bitti när det är dags att beta av två av dagens fem klasser. Efter det ska jag hem till pappa och då ska "vi" bygga en blomsterlåda till mig. Tjoho för en bra dag. Illamående trött nu. Kväljningar och tunga ögonlock.

Godnatt hörrni, och kom ihåg- det är fas två i Fit 2012! Ingen skräpmat och massa äckligt socker i helgen nu! Be strong, tänk målbild och stå emot den där dåliga vanan som gör att du tror att du är sugen. Vi klarar oss utan det där ett tag.

Med matchande outfits, dessutom.

Kan man inte springa får man göra andra saker. Andra mindre roliga saker. Sextio minuter crosstrainer och höftlyft till exempel. Egentligen skulle jag varit ledig idag och gått på ett alldeles underbart spinningpass ikväll, men det blev lite ändring i planerna så jag jobbar ikväll istället. Dock innebär det att jag är ledig imorgon och kan träna då istället. Träna ihjäl mig är också en fin beskrivning på vad jag ska utsätta mig för. Jag råkar nämligen, utan att helt veta riktigt hur det gick till, utgöra 50 procent av deltagarna på ett träningsläger á la Åsa. Vi ska tydligen köra två pass på morgonen (min power+Åsas spinning) och tre på kvällen (cirkel+power+spinning). It's safe to say att jag kommer känna mig lite mör imorgon kväll. Men det är bra. Kan man inte springa får man göra andra saker.

Det får väl bli sjukt mycket crosstrainer imorgon bitti.

Dålig höft, dålig känsla, dålig dag. Spinningen imorses gick bra, men det känns fjuttigt jämfört med ett långpass i löparskorna. Lite umgänge med mamma och pappa lyfte dagen iaf, och snart är det dags att dra iväg till jobbet igen. Jag hoppas arbetsdagen fylls av härliga människor med positiv energi, det kan vända vilket humör som helst.

Ja hej hej.

Trött, småhungrig och frustrerad över höftjäveln, upptäcker jag dessutom att det är fel på comhem. Min tänka nedvarvning med desperate housewives blev således lite förstörd med tanke på att det inte går att se på tv överhuvudtaget. Just snyggt. Imorgon bitti ska jag gå på Sandras spinningpass, och om jag har ont i höften då ska jag ringa till någon som kan fixa det åt mig. Helst gratis eftersom jag inte är gjord av pengar. Inte ens litegrand. Och om jag ska vila får jag börja med det på fredag eftermiddag för på torsdag ska jag på Andreas spinning och på fredag morgon har jag power och så ska jag köra spinning eller springa ihop med det. Sen kan jag vila. Litegrand. Inte för länge för då blir jag deppig och irriterad och sådär. Det var väl bara det. Nu sover vi. Godnatt.

Transplantation någon?

Vaknade och var jättestel i höften, men tog mig ändå till gymmet och testkörde mitt sp-pass. Det gick hyfsat, men jag kände av höften i stående och så var det någon låt jag behöver byta ut. Men ett okej träningspass var det, svetten rann och jag blev hungrig på frukost. Tända ljus, min sedvanliga deluxefrukost och Alcatraz på tv:n. Hoppades att det skulle vara assketabra så att jag får en ny härlig serie att följa, men jag var inte superimponerad faktiskt.

Nu ska jag tillbaka till gymmet om ett par timmar och jobba. Det får bli några avsnitt satc innan det, det är alldeles perfekt när det är fult väder ute.

Fokus.

Eftermiddagen bjöd på umgänge i form av några koppar kaffe med Johan, och sen ett träningspass med Hanna. Jag körde lite axlar, armar och mage i all sin enkelhet. Det gick ju bra och så, men det är ju sjukt vad off jag är på det där med styrketräning för tillfället. Det är ju inte alls särskilt roligt kan jag tycka. Men det går ju i vågor det där, ibland tycker jag att det är jätteroligt. Aldrig lika roligt som löpning dock. Inget är lika roligt som löpning. Det är -som ni nog förstår- lite frustrerande att en så banal grej som ont i höften ska göra att jag inte kan springa så mycket som jag vill. Jag hatar att vila. Ser inte poängen med det. Dock känner jag av höften som tusan, så jag tänker att jag ska försöka göra klart mitt spinningpass och testköra det imorgon bitti istället för att springa. Det är ju en förståndig plan tänker jag. Hatar för övrigt att vara förståndig också.

Fit 2012, stage 2.

Jag somnade så fort jag la mig igår och vaknade tio timmar senare med huvudvärk och en känsla av att ha tappat känseln i min höft. Insåg så fort jag ställde mig upp att jag inte alls hade tappat känseln, jag hade bara inte ont. Tog således två huvudvärkstabletter, en koffeintablett och gick ut och sprang. Koffein och frisk luft gjorde susen och huvudvärken släppte efter bara ett par km. 14 blev det totalt och det kändes helt okej i höften hela vägen. Nu ska jag försöka ägna mig åt alternativ träning i veckan så mycket som möjligt, så hoppas vi att det går över helt och hållet snart.

Idag kör vi dessutom igång vår andra strikta period i Fit 2012. Från nu fram till göteborgsvarvet kör vi, så släpp de där ursäkterna nu och tänk starka sunda tankar. Tänk på ditt framtida jag och på hur bra du kommer må efter några veckor utan socker. Gör det nu så kör vi. Och släpp det där med att du inte kan eller klarar av det, alla kan. Man måste ha rätt inställning bara.

Jag kan knappt formulera hela meningar.

Jag och syrran ställde oss på bandet förut och körde intervaller. Vi var inte jättesugna, kände oss bakis och sådär (alltså, det starkaste vi drack igår var påskmust, så huvudvärken, segheten, och tröttheten var ett fint resultat av den skyhöga konsumtionen av socker). Dessutom hade jag ont i höften och hon var stel efter långrundan igår. Men vi körde på ändå, tog 11 enminutare och sen lite mage och löpteknik på det. Det är kul att träna med familjen, prova det. När syrran dessutom tycker om att springa och mer än gärna hänger med ut så är det ju ännu bättre.

Det får räcka med ett pass idag, gårdagens två mil känns rejält i höften så det är bara dumt att påfresta ännu mer tänker jag. Dessutom är jag ett vrak. Ligger i soffan och kan inte ta mig upp. Kom i säng sent igår och baserade ju som bekant kosten på socker, så min blodsockernivå är inte riktigt till min fördel för tillfället. Jag ligger kvar här, kanske kör en myskväll med Mia på sin höjd, så tar jag nya tag imorgon. Så gör vi.

Tänk vad mycket tid man skulle spara om man kunde äta och sova samtidigt.

Hej bloggen.
Jag har ont i magen. Lite lätt illamående är också en bra beskrivning av mitt nuvarande tillstånd. Jag har typ ätit ihjäl mig på godis, kakor och diverse finare bakverk och är nu inte alls sugen på sötsaker längre, och det är ju bra- för imorgon börjar fas två i Fit 2012 (egentligen börjar den på måndag men efter dagens förtäring tidigarelägger jag min start lite. Ni får göra som ni tycker känns bäst:). Nu börjar vi från scratch igen, som de säger. Fem veckor- inga ätardagar. Som vanligt kommer jag höja lite på lördagar, men det rör sig då om bra mat i lite större portioner, och alltså inget frossande hej vilt. Jag förutsätter att DU också hänger med på det här. Jag tror att vi alla är rörande överens om att ursäkternas tid är förbi.

Påskafton

Inledde dagen ihop med Hanna, 7km morgonjogg och 10 min på crosstrainern. Sen efter gröten och en celsius var jag asfräsch igen och mosade dagens andra pass, 75 min spinning. Andreas hade knåpat ihop ett nytt pass dagen till ära och det var ju helt sjukt bra. Gårdagens kolhydratladdning gjorde mig dessutom till en (om jag får säga det själv) snyggare version av en duracellkanin. Jag cyklade som jag aldrig cyklat förr. Efter dagens andra frukost åkte jag sen hem till mamma och pappa, fikade, åt lite lunch, åt lunch igen, och tog sen ut syrran på 13 km i löparpjuxen. Nu är det snart dags för middag och sen ska jag äta godis på ett sätt som mest påminner om hur svältande hundar kanske skulle reagera på en skål med sån där burkmat. Basånivet.

She's a maniac.

På nåt vänster gick jag tydligen med på att köra cardio imorgon INNAN jag ska på 75min spinning. Och sen var det ju den där löprundan jag planerat med syrran också. 12-13km sa vi. Men det klart, det är ju inte förrän fram på eftermiddagen. Då har jag ju säkert ätit tillräckligt med godis för att täcka årsförbrukningen för en mindre stad i i de tjockaste delarna av USA. Det här med "lagom" är ju en företeelse jag aldrig riktigt anammat. Förstår inte grejen alls faktiskt.

Ibland måste man helt enkelt fråga sig om det är värt det. Det tar vi en bulle på.

Jag är hemma hos mamma och pappa. Mamma var mitt uppe i ett bullbak när jag kom hit, så vi ska fika på nybakat nu. Jag har redan ont i magen dock. Deg hör ju liksom också till en av mina favoriträtter (ihop med smet och tacos ni vet). Tydligen kan det "jäsa i magen" och sådär. Kör fosterställning ett par minuter så är jag nog redo för påskägget sen (ja alltså, jag har inte FÅTT det än, men jag har SETT det, och det verkar lovande). Glad påsk hörrni!

Å däär tar vi helg.

Efter natten från helvetet var jag sjukt glad när klockan äntligen blev tillräckligt mycket för att knalla bort till gymmet och springa lite. Tog vägningen först och eftersom det gick oväntat bra så var motivationen på topp för att springa (jag har inte sprungit sen i måndags, motivationen var ganska hög även utan vägning, som ni kanske förstår). Höften kändes helt okej dessutom, det var i slutet jag kände av den bara. Eftersom jag är sådär förnuftig nu för tiden så tog jag det lugnt de första åtta km, sen tryckte jag på lite bättre tempo sista sju. Skön start på dagen, nu ska jag återgå till att vara ett vrak. Har slumrat lite till och från inatt, men mestadels har jag varit vaken. Klarvaken. Men ändå trött liksom. Trött men kom inte till ro, så kan man uttrycka det. Hög på koffein är ett annat sätt att uttrycka det. Jag tänker att jag inte ska göra samma misstag idag. Sover lite middag istället. Och frukost och lunch.

A men asså det blir så ibland.

Om ni funderar på hur det känns att köra 55 min spinning på ett mellanmål enbart bestående kaffe och två muffins, så kan jag berätta att det är ungefär som vilken utekväll som helst. Man går från att vara on top of the world och full av energi till att på två röda känna sig som när man först vaknar på bakfyllan och inser att man faktiskt behöver ta sig ur sängen för att kunna kräla till toan. Då när man liksom önskar att man inte hade tagit den där sista shoten och sen gått till mcdonalds och tryckt i sig en plusmeny med extra jordgubbspaj precis innan hemgång, eftersom det är den som är på väg upp nu. Så känns det. Men jag körde på ändå och sen var det klart och då kunde jag vara nöjd och glad över att inte ha gett upp efter två tredjedelar. Bra jobbat Madde, och nästa gång äter du ett ordentligt mellanmål innan du tränar.

On my way to Blåkulla.

Taggar hårdrocksspinning. Jag är så sjukt hardcore. Och sen.

Men liiite bättre känns det nog ändå.

Eftersom jag är så sjukt förnuftig nu för tiden så skippade jag löpningen i eftermiddag och ställde mig på döden istället. 45 min pallade jag idag, sen klev jag av och droppsettade mage istället. 105 min crosstrainer på två dagar tar på förståndet kan jag känna, dessutom blir jag ju knappt svettig. Nu får höften vila en dag till och sen får det fan vara bra med det här. Men iaf, tre pass gjorda idag, så jag tar en klapp på axeln och ser fram emot en kväll i soffan.

Nu är jag snart hungrig igen.

Frukost nummer två hann inte fastna på bild av diverse orsaker (främst pga att jag var så hungrig), men den satt fint vill jag lova. Två bra pass, lite hets oss instruktörer emellan så var man nöjd och glad sen. Nu har jag resten av dagen till att göra precis vad jag vill, lyx ju.

Frukost numero uno.

Lyckan på jorden måste ju ändå vara att få käka gröt två gånger inom loppet av sisådär tre timmar. Jag längtar redan till frukost nummer två. Först, spinning och power. Jag har inte "bara varit med" på power på jättelänge, har ju haft så många pass själv att det liksom räckt med dem. Men nu, nu ska jag också utmana (förutom på benlåtarna, jag vill spara på benen).

Glöm inte bort träningen idag hörrni, Fit 2012 är inte slut än!

Yoo!

Mot jobbet. Lite vajsing (ja Åsa, vajsing) med schemat och så har resulterat i att jag inte jobbar alls imorgon, så jag har visst en ledig dag helt till mitt förfogande. Tänka sig. Vad ska man göra med en sån dag om inte trycka in en två, tre träningspass? Så jobb nu, sen hem och lägga mig och så skutta upp imorgon bitti och tagga för spinning+power. Sen kan det nog bli en löprunda på dagen om jag har riktigt tur. Idag tränar vi inte mer, jag hinner inte det. Svettdroppen sen imorses har torkat, och jag tänker att jag räknar det här som en vilodag. Crosstrainer..herregud.

Det resulterade i typ en svettdroppe och sjukt sega ben.

60 min crosstrainer, en mer hjärndöd aktivitet än så får man ju leta efter. Toppade det med 1000m stakning och 1000m rodd. Nu ska jag äta frukost och se om jag kan återfå livsgnistan.

Eller sovmorgon, igen.

Alternativ träning. Typ som att jag exempelvis skulle gå upp imorgon bitti och simma en sväng. Det vore ju en strålande idé det klart, men jag kan sätta hundra spänn på att jag skulle banga det. Man blir liksom inte svettig i vatten. Man blir trött i armarna och får kramp i nacken, men man blir inte svettig. Att inte bli svettig är ju som att inte känna att man har tränat. Spinningpass har vi inga på tisdagmorgnar, och även om jag skulle sätta mig på en spinningcykel själv så blir det ju inte samma sak som om någon skriker på en att ta i lite extra. Då återstår styrketräning. Jag skulle alltså kunna vakna imorgon, slänga i mig lite energi (för styrketränar gör man inte på tom mage) och sen kila till gymmet och köra ett styrkepass. Eller så vilar jag. Tänker mig tre pass på onsdag och sen en högintensiv påskhelg, så vila vore ju inte en dum idé rent logiskt. Men så är det ju det där med känslan. Man vill ju träna. Så styrketräning. Herregud, jag saknar det inte alls. Jag tänker att vi får se hur det blir.

Måndag, påskveckan är inledd.

Jag sov till halvnio imorses, vilket jag tar som ett tecken på att jag ändå sov alldeles för lite förra veckan. Sen hade jag lite svårt att bestämma mig för vad jag skulle ta mig till. Springa? Inte springa? Träna nåt alternativt? Springa i eftermiddag istället? Problemet var ju liksom att jag hade ont i höften och nånstans kände att de 4,7 mil jag rev av i helgen kanske borde generera en vilodag. Men så vilade jag ju i torsdags och jag hade verkligen lust att springa, så då gav jag mig ut ändå. Det var inte härligt nånstans. Överhuvudtaget. Det var en av de mest ohärliga rundorna på hela året faktiskt. Det blåste storm och det var kallt, och jag som kommit in i det här med att springa i inte fullt så varma kläder, inget pannband och inga vantar, höll ju på att frysa fingrarna av mig värre än han Skinnarmo gjorde under den där expeditionen. Dessutom lyckades min jävla mage förstöra rundan ännu mer (om jag inte får tid för den där gastron snart så kommer jag be Anna utföra den i mitt vardagsrum. Hur svårt kan det vara liksom, hon är ju ändå sjuksyrra), så jag fick ge mig efter nio km. Om man ska hitta nåt positivt med den rundan överhuvudtaget, så var det att trots att jag inte tittade på klockan alls, utan bara höll ett tempo som jag tyckte var lugn och bekvämt (aka- i det här tempot kan jag springa hur länge som helst). ändå snittade 5.27. Det kändes lika lätt som 6-tempo brukade göra förut, inga konstigheter alls. Bra det.

Nu är det snart dags att bege sig bort till gymmet, jobbar stängning för sjätte dagen i rad. En kväll till sen bara så är det inte mer än två öppningar kvar till påskledigheten. Tjoho, here we go.

Men herregud, tack för den.

Tittade just på klockan och tänkte att "hoppsansa, nu är klockan 23, inte undra på att jag är så trötter. Bums i säng med mig" (kanske på ett sätt som inte är riktigt lika "matiné-från-50-talet" ska erkännas. Det kan ha varit mer "shit, kanske borde lägga mig nu alltså"). Började stänga ner diverse apparater, släcka smålampor och sånt där som man gör innan man tackar för sig och däckar i sängen. Sen tittade jag igen och insåg då att klockan visst bara är 22, vilket då gör att jag ju vinner en hel timme. Jag kan sova lite längre utan att behöva gå och lägga mig tidigare (det här framstår för mig som helt logiskt, jag vill bara klargöra det)! Ni förstår ju, sjukt bra. Godnatt hörrni, imorgon tränar vi lite extra hårt.

Who needs a head when you've got a heart.

Åh du ljuva söndag! Första april bjöd på en sovmorgon av det allra bästa slag, och sen gav jag mig ut på en lång härlig (om man bortser från sedvanliga kastvindar runda igenom och plågsamt ont i höften sista tredjedelen) löprunda. 16km fick jag till och jag kan nu känna att jag är lite hungrig igen efter gårdagens svullande. Dusch och sen frukost alltså, tjoho vad underbart! Och idag kommer Hanna hem dessutom! Undrar om hon har med en fransman till mig. Jag hoppas det.