Planering är den bästa huvudkudden.

Hemma igen, catchar up BL och förbereder mig mentalt för att jobba öppning istället för stängning imorgon. Det är ju skönare att jobba öppning, men jag har ju trott hela veckan att jag ska stänga så nu när vi bytte idag måste jag ju ändra inställningarna i hjärnan. Till saken hör att min hjärna just nu är som en jättegammal stationär dator som har fått virus och som låter sådär jättehögt för att fläkten dånar. Mycket väsen men inte så mycket action alltså. Som tur är har jag hela frysen full av matlådor så lite förberedd är jag ändå. Måste packa ner bovete, mjölk, proteinpulver, hallon, keso, skinka, hårt tunnbröd, ägg och c-vitaminbrusis också. Ja alltså, jag kan ju inte äta en sämre frukost bara för att jag jobbar. Herregud. Och sen måste jag ju packa ner keso, kesella, kakao och banan med, för utan mellanmål i min mage kan det bli så att livet inte blir så roligt för våra medlemmar. Så det är ju lite att göra nu kom jag på. Och tvätten, måste ju hänga den gudsförgätna tvätten. Det är ju en annan sak jag skulle kunna använda en man till, nu när jag tänker på det.

Nästan perfekt.

Bra förmiddag. Löpning, lite vila och sen var världens bästa Johan här med lunch. Nu är det förberedelser för en eftermiddag på jobbet som gäller, allt till tonerna av Håkan Hellström och Lars Winnerbäck. Vilka killar.

Men ni då. Hur går Fit 2012 liksom? Fick precis sms från min brutta, hon har anmält sig till ett lopp. Det ni, hon som inte trodde att hon skulle fixa en mil, och som tycker det är helt fruktansvärt att springa med någon annan, har nu anmält sig till ett millopp där man måste springa samtidigt som andra människor. Hard work, dedication.

Ojdå.

Insåg precis att den där bilden jag la upp imorses inte direkt var till min fördel. Ska jag skaffa mig en rik man (eller en man överhuvudtaget) så måste jag ju lära mig att bara lägga upp bilder när jag är iordninggjord med smink och fint hår och har på mig kläder som inte är gjorda av polyester. Visa mig från min bästa sida liksom. Bilder med ögon mörka som fängelsehålor och svett som rinner kanske visar den där sidan som normala människor försöker dölja så länge det är möjligt. Typiskt.

Nu tar vi onsdag.

8km senare. Det var lite maskinhaveri idag. Tungt och segt och även det uppseendeväckande långsamma tempot jag höll kändes jobbigt. MEN! Ni vet ju vad vi säger, för varje sketen grisrunda kommer man ett steg närmare den där underbara rundan då allting går som en dans. Nu, dusch och frukost.

God morgon.

Kan ni tänka er att jag var nära på att banga först? Men kan BL-deltagarna springa ett maraton kan jag faktiskt springa ett återhämtningspass. Herregud, perspektiv. Inte mer än sju idag dock, imorgon blir det halvmara.

Fokus.

Catchar up på kvällens BL-avsnitt. De springer maraton idag, och även om det är sjukt imponerande så sitter jag mest och förundras över huruvida de springer 42 km iförda bomullstishor eller inte. Det ser ut som bomull, men hade det varit det så hade ju svetten varit mycket mer synlig.Nu är svetten liksom bara lite mörkare än övriga tyget, och det kan ju liksom inte vara så att de helt plötsligt har slutat svettas när de tränar. Eller är de uttorkade så att de inte kan svettas? Det verkar ju inte direkt krylla av vätskestationer i det där loppet (som för övrigt går mitt i öknen). Jag vet inte ens vem som vann nu, tänker bara på tishorna. Vad fan, kan ingen bara säga om det är bomull eller funktionsmatieral!

Running is what keeps me sane.

Klockan ringde halvsju och så fort jag kom på vad fan det var som höll på att hända så hoppade jag (det kan vara så att jag hasade väldigt långsamt ner på golvet) ur sängen och sprang (okej, stapplade) till fönstret och tittade ut. Blåst. Regn. Människor som gick förbi lätt framåtlutade med luvorna ordentligt uppdragna. Jag var inte imponerad. Slängde i mig pwo:n, drog på mig kläder och cyklade iväg till gymmet. Eftersom jag sprang 15km igår tänkte jag mig att det kunde räcka med 12 idag, 10 om jag sprang fort. Men som sagt, ni vet ju hur det är, när man ändå är där kan man ju lika gärna köra ordentligt, så då blev det 15km idag med. Lite fortare än igår. Dessutom fick jag den glada överraskningen att träffa på min kära mamma när jag kom dit. Hon kände pressen sa hon, och jag kände att my work here is done.

Det liksom ilar i hjärnan av trötthet.

Äntligen hemma från jobbet, käkar kvällsmål och ser på 30 grader i februari, sen är det dags att sova igen. Imorgon bitti satsar jag på utelöpning, men det beror på vädret, jag kanske lufsar runt på ett löpband på gymmet till slut ändå. Tidig uppgång blir det i vilket fall, det är ju skönt att få några timmar hemma i all vakenhet innan den långa eftermiddagen och kvällen som väntar på jobbet drar igång. Jag kräks på kvällsjobb just nu, men det är bara att bita ihop. Det blir bättre. Och blir det inte det får jag skaffa mig en rik man.

Inte okej.

Off to work. Försöker fint ignorera tanken på att det snöar ute. Håller alla tummar jag har för att jag inte måste pulsa mig genom snödrivor ikväll när jag ska hem från jobbet. Tänker att det för allas trevnad vore härligt om vi inte får mer snö förrän i november. Kanske ska ta vårjackan på mig, liksom bara för att demonstrera.

I will run until my feet no longer run no more.

Hade tänkt ge mig ut på en långrunda imorses, men så när jag var i full färd med att dra på mig kläder som skulle passa bra till -2 så kände jag hur svårt det är att klä sig till löpning runt nollan så då satte jag på mig korta tights och ett linne och drog iväg till gymmet istället. Mycket enklare. Ställde mig på bandet och tänkte springa 12, men ni vet ju hur det är, man har inte sprungit på flera dagar, man känner sig pigg och fräsch, och vips när man har sprungit en tredjedel bestämmer man sig för 14 istället. Så jag sprang 15. Jag var liksom inte tillräckligt trött vid 14, och benen kändes bra och jag tänkte för mig själv att jag är en maskin. EN MASKIN!! Och jag bytte från det där tjafset på den där playlisten som liksom är lite härligt blandat med indierock och som främst kan representeras av Fratellis "Acid jazz singer", och då förstår ni ju liksom nivån på lalleriet och att jag var tvungen att slänga på lite Hives bara för att trycka ännu mer på känslan av att vara en MASKIN!! Jösses. Jag sprang ifrån alla motståndare (ja, låtsas nu inte att ni inte också tävlar med de på bandet bredvid), nej jag KROSSADE alla motståndare och till slut var jag ensam kvar och jag insåg att jag nog sprungit tillräckligt länge på det där bandet nu för att börja ifrågasätta min mentala hälsa. Så då stannade jag på 15 och gick bort till stretchen och kastade upp benen mot väggen ett tag istället och att döma av blickarna från mina medstretchenärer så var det nu fler som funderade på om de skulle sticka till mig numren till diverse institutioner. Återhämtning är a och o ville jag säga, men så uppdaterade jag min facebookstatus istället. Så som man gör.

Plötsligt händer det.

Innebär det här att jag typ såhär liksom har blivit vuxen nu? Min glasslåda utan lock innehållande en blommig hammare och diverse begagnade spikar har ju fått utstå en del..kritik, så att säga. Min kära far utstöter djupa suckar varje gång han är här och ska hjälpa mig och inser att han glömt ett av sina verktyg hemma. Liksom som att jag borde ha en skruvmejsel som är mer än 1dm lång och har en skövdebostäder-logga på skaftet. Så nu gjorde jag slag i saken och köpte mig ett gäng verktyg, och även om jag inte vet vad hälften ska användas till så känns det ju fint att efter femochetthalvt år med egen lägenhet ha en verktygslåda som faktiskt innehåller ett verktyg som inte gör sig bäst som dekoration (min blommiga hammare är verkligen jättefin). Självständighet minsann! (om sanningen ska fram så köpte jag den här på öppet köp och åkte raka vägen hem till pappa och frågade om det är såna verktyg som anses nödvändiga, han sa ja).

Hungersnöd.

Köttgryta nästa. Den maten man slipper laga själv är den godaste maten. När man dessutom får äta den i det eminenta sällskapet av sina päron blir det ju om möjligt ännu bättre. Så nu mina vänner, tar jag helg. Den varar i ca 5,5h och sen måste tant gå och lägga sig. Det kommer bli en bra vecka det här, det kan inte bli annat så mycket som jag ska springa.

Äntligen.

Jag hade tre grejer den här veckan som jag verkligen inte såg fram emot, nu är alla tre gjorda och jag kan slappna av lite härligt i soffan. Imorgon jobbar jag öppning och sen ska jag hem till mamma och pappa på söndagsmiddag. Bra avslut på veckan tänker jag.

Nästa vecka blir full av jobb, men framför allt ska jag testa ett nytt träningsupplägg. Träningsperioden utökas från 7 till 11 dagar och syftet är att jag ska få plats med alla pass jag vill få in, samt att vilan inte ska bli så koncentrerad till en vecka i månaden, utan några dagar varannan veckan istället. Vi får se hur det går och hur kroppen svarar, men det ska bli kul att testa iaf. Måndag kör vi igång och jag ska springa som hejsan i veckan. Fit 2012 lunkar vidare, det är nu det är lätt att låta det rinna ut i sanden men det är ju bara februari än hörrni, 2012 har -precis som alla andra år- 12 månader. Kom ihåg det. Det är nu vi tar fram målbilden. Fokuserar på vart vi ska och ser till att ta den bästa vägen dit.

Helt gratis dessutom.

När man känner sig lite hängig och energilös sådär, och man inte riktigt vet vad man ska ta sig till, så kan det vara bra att ta till professionell hjälp ibland. Vissa går till spåtanter, vissa till psykologer och andra till någon slags andlig vägledare. Jag går på Andreas spinningpass och blir hetsad till svidande mjölksyra och blodsmak i munnen. Det är ju olika hur man är.

Jag ska vara positiv imorgon igen, idag tar jag paus.

Jag har inte så mycket bra att säga idag så jag säger nog ingenting alls. Har sovit alldeles för lite, har massor med träningsvärk i benen och fick inte den bästa starten på dagen. Jag går och lägger mig en stund och hoppas att det känns bättre sen.

Vår ju! Jag tänker löpning.

Men hej på er! Jag har jobbat hela dagen så därav min frånvaro (för det förstår ni ju att jag aldrig skulle tänka tanken att surfa på internetet under arbetstid), jag förstår att flera av er har slitit sitt hår och ringt alla sjukhus, men det är inget som har hänt eller så. Arbetsdagen började med att jag höll morgonklass, som vanligt på fredagar, och trots att jag kände innan hur seg i benen jag var och tänkte att jag verkligen inte skulle ha ett enda gram mer än nödvändigt på stången, så var jag ju tvungen att trycka på lite, om än bara en smula. Efter passet var det bara att duscha och svida om till actic-kläder och jobba mina åtta timmar. Nu ska jag dra med mamma och handla, herregud jag har ju ingenting hemma (förutom keso, det är väldigt viktigt att det ALLTID, utan undantag, finns keso hemma) så jag måste fylla på. Sen ska jag göra ingenting alls tänkte jag, det är ju receptet på världens bästa fredag.

Å du ljuva lediga dag.

Fortfarande sjukt nöjd över morgonens prestation har jag slängt mig i soffan och degat mest hela dagen. Lite dammsugning och diskning och så har jag klämt in också, men nu har jag börjat läsa Keplers andra bok så då blir det mest ingenting gjort. Läste den första i början av veckan och tänkte plöja den andra nu lite snabbt och lätt sådär. När man dessutom kan sitta ute, ÄNTLIGEN, så blir ju livet en smula lättare faktiskt. Det blir- som ni kanske förstår-. ingen mer träning idag, men jag kan leva ända tills imorgon på den där positiva känslan jag fick av löpningen imorses.

Det var liksom, lätt. Vi sprang tre varv runt en 7km-slinga och förutom den där uppförsbacken med tillhörande motvind (givetvis, en olycka kommer ju sällan ensam liksom) var det aldrig riktigt tungt någonstans. Såklart att jag var trött och så, men det var som sagt ändå så pass lätt att jag kunde prata hela vägen, och jag kände inte att jag påverkades så mycket av att jag inte hade ätit innan. Så överlag tar jag med mig en underbart härlig känsla från årets längsta pass. Och till er säger jag som vanligt; ut och spring. Det är hur fint väder som helst, det är inte okej att låta årets första vårdag gå till spillo. SPRING.

Hipp hurra!!

Har precis varit ute och sprungit en halvmara med min gamla chef, och vet ni vad? JAG PERSADE!! Tjoho, och klapp på axeln till mig. Mitt nya rekord är nu 1.55.52 och det är en sänkning med nästan två minuter. Dessutom var det på tom mage (förutom en skopa pwo förstås) och så sprang vi och pratade hela tiden så jag är sjukt nöjd! Nu kan jag med gott samvete ta en ledig dag.

Och hörrni, är det någon gång ni ska "gilla" så är det nu.

Hola.

Veckans andra jobbiga grej är avklarad, och nu har jag bara en kvar! Börjar 12 idag så jag hinner inte med någon träning, men ska springa långt imorgon så det skadar nog inte med lite extra vila. Det är ju som sagt v4 nu och då tar jag träningen i andra hand, det är skönt att göra det ibland också, det gör att man är ännu mer fokuserad under de tre veckorna i träningsperioden då man faktiskt kör på. Jag har, som bekant, lätt att bara tokmosa utan hejd också så det är bra för mig med lite inplanerad tvångsvila, det motverkar överträning och att jag överbelastar mina stackars fötter och knän (och det vet vi ju en del om, jag och mina multipla personligheter). Nä nu måste jag jobba, men gå ut och spring lite i motvinden vetja, det kommer kännas sjukt bra när ni kommer in igen! Och det bästa är att nästa runda ni kör, när det är lite bättre förhållanden, kommer kännas hur lätt som helst. Se så, ut nu.

Bra där Madde. Lunch nu tack.

Jag bestämde att jag skulle gå en skön promenad istället för att springa, tänkte att det var bra att spara lite på ben och ländrygg och så. Men har ni provat gå på en pw själva någon gång?? GÖR INTE DET!! Herreguud vad trökigt det var, finns det folk som verkligen uppskattar det?! Det enda jag kunde tänka på var hur mycket längre fram jag hade varit om jag hade sprungit istället. Så efter två km fick jag nog och gick hem och satte på mig löparpjuxen, tog sv mig jackan och stack ut och sprang istället. Nu hade jag ju inte då mycket tid så det fick bli en femma, men bra tempo på mig! Nytt pers vill jag faktiskt påpeka (sen att jag inte springer fem km så ofta och därför får jämföra med back in the days är ju en helt annan diskussion), jo man tackar!

Det var jag igen.

Det var ingen jättebra dag igår. Gick hem från jobbet på kvällen pga magen, och sen var jag däckad i soffan. Sov 10 timmar inatt och är fortfarande trött, har lite dov huvudvärk och känner mig tung i kroppen. Får se om jag orkar mig ut på en jogg/promenad eller om jag häckar här hemma tills det är dags att gå till jobbet. Inser precis hur sjukt tråkig den här bloggen är just nu, jag levererar inte direkt. Men det är ju lite så, när man är så fruktansvärt fantastisk majoriteten av tiden så blir ju dalarna lite djupare. Jag hoppas jag är i full gång snart igen, så här kan vi ju inte ha det.

måndag.

Okej, så första delen av dagen är nästan klar, jag är sjukt trött men nu är det ju bara andra halvan kvar. Det är järnbristen som gör att jag helt utan förvarning plötsligt kan känna mig som en klubbad säl, men det ska iaf utredas nu.

Ingen träning idag, känner mig sliten i kroppen så det passade bra med vilodag. Inte från jobbet dock, där har man inga vilodagar så jag ska snart ge mig iväg nu. Hoppas på att inte somna ståendes.

Schleten i kroppen minsann.

V3 är slut och V4 ska ta fart. Jag ser av diverse anledningar inte alls fram emot morgondagen, så jag hoppas att den går supersnabbt och att det snart är tisdag. Den här veckan överlag är fylld med lite ohärliga saker, så vi kan väl vara snälla mot mig och liksom hoppas att allt ska gå bra och så. Så tar vi nya tag om en vecka igen. Det blir bra.

Dagen efter.

Efter en lång välbehövlig sovmorgon såg jag solen skina in genom fönstret och kände direkt att dagens löptur givetvis måste ske utomhus. Lite seg I benen var jag, men tänkte att det fick bli en snabb runda på 6-7km iaf. Jag plockade således på mig alla attiraljer, snörade på mig skorna och gav mig ut i det härliga vädret. Förutom att det alls inte var särskilt härligt. Det var tvärtom väldigt ohärligt. Grått, blåsigt och som för att liksom göra sig sådär extra ogästvänligt tyckte vädret att det var en bra idé att börja snöa. Eftersom det är ganska lätt att provocera mig så beslöt jag mig för att ta milen ändå, liksom bara för att bevisa att jag inte brydde mig (vilket jag ju självklart gjorde, det var ju inte roligt alls att springa idag, väderhelvete).

Nu är jag iaf nästan hungrig igen sen igår, kanske till och med kan njuta av frukosten om jag har tur.

Sådärja.

Correction, det fanns chips och sån där mörk choklad med fyllning. Ända till melodifestivalen började och jag var tvungen att spendera 1,5h med att tröstäta. Jag föreslog lite fint att vi kanske kunde se på Gladiatorerna, men nej nej, päronen INSISTERADE på att lördagskvällen skulle spenderas med att slötitta på ett tv-program som ingen av oss egentligen tycker är särskilt bra, uppbyggt av låtar som ingen av oss riktigt kommer ihåg, med artister som mamma och pappa upprepningsvis jämför med Sonja Aldén. Jag gissar att det beror på att mamma vill hänga med i snacket på jobbet, men det är inget jag gjort en vetenskaplig undersökning om så jag kan ju givetvis inte vara säker. All in all har det ändå varit en bra dag och kväll. Jag har ätit kan man säga. Och sprungit. Det bästa av två världar alltså.

Update.

Mammas tacopaj. Jag har inte varit såhär mätt sen första januari. Vi tar igen oss på soffan nu, jag och katten. Det finns chips här. Och sån där mörk choklad med fyllning. Jag tänker att var sjunde vecka är ganska lagom för sånt här.

Det var ju ändå rätt synd att semletårtorna var slut kan jag tycka.

"Men vad faan??", tänker ni nu, och undrar varför i helvete jag stoppar i mig semlor såhär i vecka SJU (eller så skiter ni fullständigt i vad jag äter och inte äter, men eftersom det här är min blogg och den faktiskt grundar sig i någon slags enorm självupptagenhet från min sida, får jag ju ändå utgå ifrån att det är just vad ni gör), när jag sa att jag skulle skippa ätardagar i åtta veckor. Jo förstår ni, mina vänner, att i flera veckor nu så har jag inte sett ansikten på de personer jag träffat på, nej, deras ansikten har under mystiska omständigheter bytts ut mot semlor. Stora, fluffiga gräddbakelser har dag ut och dag in konverserat med mig som om det vore det mest naturliga i världen. Det var inte förrän jag ventilerade detta med min kära vän Hanna som jag förstod att så ju inte alls var fallet, det skedde helt och hållet I MITT HUVUD. Tänka sig. Det fick avgöra saken, jag kan ju liksom inte riskera min mentala hälsa. Det är dessutom lägligt att ta det såhär i v3 när jag ändå förbränner så mycket. Så nej, jag anser inte att jag uppnått mitt andra delmål helt korrekt, och ja, jag kommer alltså avstå belöningen (och således inte köpa några better bodies-brallor).

Nu till något viktigare: den där semlan jag åt efter joggingturen med pappa (ja, jag har alltså sprungit 2,2 mil idag) var ju bland det bästa som hänt mig sen vaniljgröt. Helt sjukt värd att avstå ett par svindyra brallor för, LÄTT.

Bra start!

Efter 16km på löpbandet kände jag att det var på sin plats att jag åt en semlemuffin till frukost. Så då gjorde jag det. Ulrika på jobbet hade med sig igår och hon sparade en till mig, fina hon. Om det var gott? Ja alltså, det enda jag fick fram mellan tuggorna var "Hanna, det känns som att mina drömmar har besannats". Det var helt ljuvligt.

På tal om lördag.

Imorgon kommer Elin få ännu mer vatten på sin kvarn (ja jag vet, jag kan inte rå för det), för då ska jag tillbringa min lediga lördag på jobbet, sen ska jag åka hem och ha det trevligt hos mina päron. Hela dagen. Och hela kvällen. Jag ska inte en enda gång imorgon göra mig fin och öppna en flarra vin och ropa "all in" så högt att grannarna bankar i väggen, och jag ska inte välja de högsta och mest obekväma klackarna med tanken "äsch, det är bara att dricka mer alkohol så känner man inte att det gör ont", eller ta en massa fyllebilder på en krogtoa (där man för övrigt är fyra pers på ungefär 1,5 kvadratmeter) och sen råka skicka ett fyllesms till något gammalt ragg för att sedan få flashbacks av nämnda händelse dagen efter och då få mer ångest än vad man redan hade för att man brände 500 spänn på krogen och 200 på mcdonaldsmat (som man liksom ändå spydde upp i buskarna bakom SLA-huset på vägen hem).

Jag ska inte göra något av det imorgon, jag ska ställa klockan tidigt och sen ska jag knalla bort till gymmet och väga mig tillsammans med Hanna, och sen ska jag ta på mig sjukt bekväma skor med jättbra dämpning och springa ett gäng km bara för att jag tycker att det är gött. Sen ska jag åka hem och umgås med mina föräldrar i all stillsamhet och det mest spännande som kommer att hända är typ att Lily bråkar lite om vi tumtränar henne, eller att katten råkar få lite mer uppmärksamhet än hunden och att hunden därför blir lite grinig och avundsjuk och skäller en jävla massa. Då klappar man henne lite så är det bra sen. Sen ska jag ta på mig ett par andra superbekväma skor med ännu bättre dämpning och så ska jag och pappa ut och jogga lite. Där har vi min lördag. Jag vet, jag är gammal. Och tråkig. Men det gör ingenting, för jag har också varit rolig en gång i tiden. Roligast, rent av. Men var sak har sin tid, som de säger.

Då väntar vi in lördag då.

Sträcker ut i soffan lite. Endorfinkicken jag fick av intervallerna gjorde att jag lyckades hålla mig både vaken och relativt trevlig ändå fram till stängning. Körde intervallstegar för tredje veckan i rad, så nästa V1 kommer jag köra en annan form av intervaller. Det gick bra iaf, trots att jag kände mig så trött innan. Lyckades trycka på bra och ökade hastigheten i alla stegarna jämfört med tidigare veckor.

Nu har jag käkat middag och kvällsmål och ska bara hänga lite tvätt innan jag går och lägger mig. Elin på jobbet insinuerade häromdagen att jag skulle vara tråkig (okej, hon inte så mycket insinuerade som sa det rakt ut: "Madde du är tråkig"), jag förstår inte alls vad hon menade. Det är nästan lite beklämmande faktiskt. Fast det klart, hur många roliga personer använder ord som beklämmande.

Tillbaka till gymmet igen då.

Jag hatar att jag är såhär trött hela tiden, som att någon klubbat ner mig. Helt väck. Vi får väl hoppas att jobb och intervaller gör mig lite piggare. Det är ju ändå fredag.

en sån där lite halvtrökig dag är äntligen slut.

Äntligen hemma och färdigäten, nu ska jag bara se klart på BL så ska jag däcka i sängen sen. Imorgon bitti ska jag leda power och sen får jag vara hemma några timmar innan jag ska tillbaka till jobbet. Längtar till på lördag nu, ska äta semla då. Ja tänk för att det ska jag. ÄNTLIGEN.

Morgonlöpning

Så jag sov som ett barn inatt. Ett barn på stilnoct. Sen vaknade jag kl 7 när klockan ringde, hoppade i kläderna, sörplade i mig lite pwo, knäppte på mig hjälmen (jo förstår ni, jag har köpt en cykelhjälm, jag ser ut som färgglad svamp i den men vad gör man inte för att roa omgivningen) och cyklade till gymmet (jaja varför sprang jag inte ute och allt sånt där, men av diverse anledningar föredrog jag gymmet nu på morgonen). Ni vet ju hur taggad jag var. Hur mycket spring jag hade i benen och hur mycket jag längtade efter den där känslan. Ja, ni vet ju. Det kunde ju bara sluta på ett sätt. Så mina tänkta 12km blev därför till 16 och sen åkte jag hem och käkade frukost. Ha en bra dag hörrni!

Hemma igen.

Ja, så jag sov alltså assketadåligt. Det visade sig sen på morgonen att mamma också hade gjort det. Vi var liksom i samma sits kan man säga, så det var ingen hets på Ullared. Alla var nöjda och glada (och mätta) och det blev en mycket bra dag. Sen åkte vi hem, ganska mycket fattigare (eller ja, mamma iaf, jag hade ju -som Anna uttryckte det- "helt genialt" glömt plånboken hemma) men ändå vid gott mod. Sen skulle mamma vara lite wild and crazy och helt plötsligt börja gena för att "tjäna en mil", men det hela slutade med att mamma lite fint missade en avfart och vi helt plötsligt tappat en halvtimme. Jag säger inte att mamma är en klant, det gör jag inte, jag säger bara att om man ska ta genvägar så är det ju bra om man vet vilken väg man ska åka.

Sen var Johan här och käkade middag och vi såg på På spåret och tjötade lite, och sen när han gick hem satte jag på Biggest Loser och nu är jag är ännu mer taggad för löprundan imorgon bitti. Jag har varit så sugen på att springa idag så det är helt sjukt. Men nu är det inte långt kvar. Ska lägga mig nu så det blir morgon snart. Det känns som dan före dopparedan nästan. Och jag inser nu att jag kanske är lite sjuk i huvudet ändå.

Det är inte säkert att det här kan publiceras eftersom det är dålig mottagning här i Överlida.

Det är en smått (understatement of the year) frustrerad träningsnarkoman som ligger i källaren och försöker sova. Som enda person under 30 på 70-årskalaset lämnade jag ju givetvis in tidigast, så sedan 21.30 har jag legat här och slumrat. Somna får jag göra när alla andra gått och lagt sig, den enkla slutsatsen har jag fått göra, golvet knarrar nämligen värre än vad jag tänker mig att en konsert med en överförfriskad Tomas di Leva skulle göra. Morgondagen lär alltså inte bli alls särskilt rolig, varken för mig eller min stackars mor (som ju kommer få ta emot all frustration, något hon för närvarande är lyckligt ovetandes om).

70-årskalas förresten, tänker ni nu. Då har det blivit tårta och grejer nu då? Nej förstår ni att det har det ju verkligen inte blivit. Madde sa nämligen nej tack till båda de två sorters tårtorna som ställdes fram på bordet, och dessutom gjorde hon inte så mycket som tittade på skålarna med chips och ostbågar som av någon anledning ställdes fram rakt framför näsan på henne på bordet (av någon anledning kändes det rätt att ta detta i tredje person, oklart varför). Hard work-dedication, men ni vet ju.

Min mamma blir inte hungrig som jag.

Jag lämnar ingenting åt slumpen. Helgardering, liksom.

Äntligen på väg.

Luften bor i mina steg. Jag sov jättedåligt inatt, det är nästan pinsamt att erkänna, men det var för att jag längtade så efter morgonlöpningen. Drömde om det och när jag vaknade första gången var jag på väg upp för att kasta på mig kläderna och ge mig iväg. Det var ju tur jag kollade på klockan innan eftersom hon bara var 01.28 då. Sånt som händer. Vaknade upp till snötäckta gator sen på morgonkvisten så det blev 12km på löpbandet. En ljuvlig start på dagen och jag är nu redo för två dagar i Ullared med världens bästa mamma.

Ja jag vet, I'm going a little Carola on you, men jag kan inte rå för det.

Så här är det: löpning är det bästa som finns. Det kan vara så att jag har sagt det förut, men det struntar jag i. Löpning är det bästa som finns. Det finns ingenting som kan mäta sig med den känslan man får när man kommer in från en runda, oavsett om den gått bra eller dåligt, och kan klappa sig själv på axeln för det man just har gjort. Det är ju lite första steget, att inse att det alltid känns sjukt bra efteråt. Nästa steg är ju att faktiskt njuta av stunden. Att vara glad över det och känna det magiska i varje steg man tar. Att även när det går tungt och jävligt tänka starka tankar och fokusera på det härliga i att faktiskt kunna springa. Jag har haft en grymt bra period med löpningen nu, och jag tänker njuta av varje sekund. Jag vet att det kommer svackor och att det ibland mest känns plågsamt, men för varje jobbig helvetesrunda ska jag tänka på att jag kommer ett steg närmare den där perfekta rundan där varje steg känns som att man svävar på rosa fluffmoln. Och jag vet ju att hur jobbigt det än är så kommer man alltid igenom det. Ta Lidingöloppet som exempel. 12km av att inte komma in i loppet och sen resterande 18 med smärta i knän och fötter, men jag tog mig igenom det (sen att jag överbelastade ligamenten i fötterna så hårt att jag inte kunde gå på 2 veckor och springa på 5, och att det av den anledningen kanske var jävligt korkat av mig att inte bryta, är ju en helt annan diskussion). Det där jävla skitloppet var inte roligt någonstans, men gud vad nöjd jag är över medaljen jag fick när jag kom i mål (och den där överbelastningen gick ju över sen, några strömbehandlingar bara så var jag som ny).

Så, ut och spring. 1 km, 5 km 20 km. Det spelar ingen roll hur långt eller hur fort, men gör det med rätt inställning. Älska det.

Runners high.

Sjuuukt bra runda (ledsen för det där med jättemånga vokaler igen, blev så exalterad bara)!!!! (ledsen för alla utropstecken också..). Det började lite segt, men så efter 1,5km sprang jag ikapp med en cyklist som till slut var så vänlig och berömde mig för mitt tempo innan han drog iväg, så då kände jag mig genast som Haile Gebrselassie. Jag fullkomligt flög fram (smått överdrivet) och det hele slutade till sist med ett nytt pers på 8km utomhus. Bra där mig!

10km-check.

Klockan ringde 05.30. 05.48 var jag utanför porten, tittade upp mot den stjärnklara himlen och fick ett lyckorus som genomsyrade hela rundan. Det är något visst med att springa när normala människor sover. Nu klappar jag mig själv på axeln, käkar frulle och drar till jobbet. Hej måndag.

godnatt.

Läggdags nu. Efter löpningen blev det jobb hela eftermiddagen och halva kvällen, så nu är jag assketatrött. Jobbar hela dagen imorgon och sen är det LS-föreläsning på kvällen, men jag ska göra mitt bästa för att få in lite löpning mellan varven också. Jag går in i v3 nu så då får sömn och vila stå tillbaka litegrann för att hinna med all träning. V3 ska vara helvetesveckan, den som innebär att man kör ett varv extra när det känns som att benen inte bär längre, där blod svett och tårar liksom mest är ett kvitto på att man gör rätt. Det är den veckan som slutar med att kroppen skriker efter vila och gör att man faktiskt ser fram emot en vecka med lättare träning och återhämtning. Så, nu börjar det. Ta i nu.

Älska älska älska löpning.

12km i löparpjuxen mina vänner, nu förtjänar jag en lång och underbar frukost. Det var hur skönt som helst, Vädret var perfekt, benen var inte alltför sega och om inte magen hade sagt ifrån hade jag kunnat springa flera km till på bara känslan.
Ut och spring med er, mer perfekt väder än såhär kan det ju inte bli vintertid.

heeelt slut

Om ni någon gång kommer till ett 45 min spinningpass med Andreas som instruktör, och ni tänker att det kanske inte kommer bli så jättejobbigt eftersom det ju, som sagt, bara är 45 min. Tänk om. Det var skitjobbigt och jag fick smaka på frukosten ännu en gång och det brände helt underbart i låren där mot slutet. Sen tog jag tag i mig själv och ställde mig på löpbandet, satte igång intervallpasset och lyckades hetsa mig själv till tre intervallstegar. Mina ben är nu helt slut och den där cykelturen bort till Ica Maxi var ju som ett sju minuter långt arbetsläger i helvetet. Nu är jag hemma igen efter all träning, jobb och matshopping, och ska snart bege mig bort till Hanna på spelkväll. I vanliga fall är jag helt sjukt tävlingsinriktad, det är ju liksom ingen mening med att delta om man inte vinner. Men jag är så trött idag så det är en seger i sig så länge jag inte somnar.

Det är bara att kötta på, som de säger.

Jag är seg i benen och seg i kroppen, men det är bara att bita ihop och köra på. Frukosten är slukad (alltså verkligen, vad tog det, typ 3 minuter?) och jag ska slänga på mig träningskläderna och bege mig mot gymmet. Vaknar alltid med sega ben på lördagarna och undrar vad det är som händer, hur kan det kännas så här helt plötsligt!? Men så, ja just det, powern. Även om jag inte kastar på dunkvikter på stången så känns de där benböjen och utfallen ganska ordentligt i benen. Och det är ju bra, men gud så segt. Men men, vi mosar spinning och intervaller och sen skyndar jag hem och kastar i mig nåt att äta, duschar lite och sticker sen tillbaka till jobbet.

idag.

Det blev ingen mer träning idag än powern imorses. Efter att mamma hade gått tillbaka till jobbet så låg jag och sov fram tills dess att jag var tvungen att gå till jobbet. Ja jag dit lite tidigare för att kunna powernapa i solariet. Men jag tar nya tag imorgon, Andreas spinning kl 9 och sen lite intervaller på det är tanken. Blir nog asbra ju. Nu ska jag äta kesella med bär och sen ska jag somna. Igen.

okej, lite bättre nu.

Mamma kom hit på sin lunch och förgyllde min dag lite. Fina hon. Vi ska åka till Ullared på tisdag. Eller ja, egentligen ska vi åka till min moster och fira henne på födelsedagen, men hallå, Ullared. Det blir mysigt, åka iväg jag och mamma och inte behöva tänka på så mycket annat. Enda förbehållet jag hade var att vi inte åker så tidigt att jag inte hinner springa först. Så det ska vi inte. Ja just det, sen vill jag inte ha tårta och så undrar jag om Babsan har några havregryn hemma. Man kan ju inte quitta Fit 2012 för att man åker iväg ett par dagar, jesus.

Beware. Assupernegativt inlägg.

Har en dålig dag. Trött på att jobba sex dagar i veckan och ändå knappt ha pengar som täcker hyra och räkningar. Trött på att inte ha tid för mina vänner för att jag i stort sett alltid jobbar kvällar. Trött på att bara gå på timmar och därmed inte veta hur det kommer se ut med min ekonomi nästa månad. Jag vet jag vet, positivt tänk. Jag orkar inte det idag. Jag har sökt varenda jobb som ligger ute och nu ser jag gärna att någon ger mig ett. Jag har en utbildning och jag skulle så gärna vilja använda den.

Ojoj.

Snygg rubrik jag satte på det där förra inlägget. Verkar som att jag är lika virrig som jag känner mig. Andra jobbdelen gick bra, om än lite segt, och nu ska jag catch up på biggest loser innan jag däckar. Imorgon bitti har jag powern som vanligt och med tanke på hur mina ben känns just nu kan det ju bli lite hur som helst. Kanske får köra en sån där snygg "ojoj vad viktigt det är att jag går runt och kollar tekniken just nu" under knäböjslåten och utfallslåten. Det är väl inte så genomskinligt tänker jag. Helt naturligt ju.

5 milen för v2.

Inne igen efter dagens andra runda. Har en lite märklig dag idag då jag först jobbade 7.45-13 och sen 18-stäng (vad gör man inte för att hjälpa sina arbetskamrater lite), så då blir träningen lite uppdelad också. Sprang 7km imorses och 8km nu, och jag kan villigt erkänna att eftermiddagens runda var faan så mycket jobbigare. Funderar på att lägga in ett delmål till som handlar om det här med stretching, för herregud vad det drar i baksida lår. Det gör liksom ont när jag springer och det känns ju inte riktigt okej. På tal om delmål kanske jag kommer lägga in en ändring, men jag får se lite, jag har inte bestämt mig än. Hoppas att jag inte är själv kvar i Fit 2012, ni har väl inte gett upp heller?

Good morning, and what a good morning it is!

Kl 06.00 klev jag ut genom porten och satte igång den bästa löpturen på länge. Åh vad glad jag är nu! Bästa starten på dagen som går att få. Var lite seg upp från sängen, men med mantrat "man ångrar aldrig ett genomfört träningspass" i huvudet så var det ganska givet att hoppa ur sängen och i löparskorna (ja jag hade ju kläder på mig också givetvis). Nu, frukost och sen jobb.

Crazy bitch.

12km på ett fucking jävla löpband! På tom mage dessutom(bortsett från aminosyror och koffein då givetvis, jag är ju inte dum). Nu ska jag hem och käka frukost. Klapp på axeln på mig!

åååh underbart!

Långrundan ute blev istället 1000m-intervaller på gymmet (1000m springa fort och 1 min stående vila). Sjukt gött att köra lite pulshöjande bland allt detta lufsande i snömodd och på isgator. Jag älskar snö, men herregud, det får väl finnas gränser för vad som är okej. Min smärtgräns ligger på ca -7, och nu har jag varit ute och harvat i 15 jävla minusgrader. Alltså, helt plötsligt är det helt jävla superkul att springa på löpband. Intervaller har aldrig lockat så mycket som det gör nu. Så, Du skall icke strunta i träningen för att det är kallt, hitta alternativ.

Löpning.

Done. Något senare än tänkt (vilket jag helt och hållet skyller på min kackerlacks-mardröm!!) och något kortare än tänkt (det här med att ha problem med magen är ju inte asbra att kombinera med löpning eftersom det är svårt att utföra dubbelvikt), men ändå. Tar nog en till runda i eftermiddag, kändes sjukt lätt i benen idag (antagligen för att jag inte sladdade i snön, det var barmark!!!). Sen frukost nu, tjoho!!

Run to the hills.

Vad tror vi om en morgonjogg då? Vi lägger fram varma kläder, ställer klockan på halvsju och drar ut på en sån där härlig, långsam historia som utgör en så bra start på dagen. Det tycker jag vi bestämmer. Bra att göra det utomhus också, på gymmet kan man ju inte hänga direkt. HERREGUD, det måste vara rekord i nyårslöften i år. Men då säger vi så. Somna nu så ni orkar upp imorgon.

Men shit.

Okej det var lite jobbigt att springa idag faktiskt. Vi kan nöja oss med att säga att benen inte riktigt svarade och att jag inte är så sugen på att dricka någon alkohol any time soon. 9km fick jag till iaf så det får utgöra en bra start på träningsveckan.

Det är tur att 30-årsfester inte är så frekvent förekommande i minvardag.

Jaja jag är kass. Jenny hade SJUKT stora glas som dessutom helt magiskt fyllde på sig själva. Att jag blev en aning salongsberusad är således en lite lätt underdrift. Likaså det faktum att jag varit lite semibakis idag. Underbart skönt att dagen nu är slut och att jag inte tuppade av på jobbet. Imorgon tar vi nya tag igen med träning och sån där underbar hälsosam kost. Åh skönt. Jag tänker inte dricka alkohol igen förrän i maj. Jag vet jag vet, hur ska ni kunna lita på mig nu och förtroendet måste byggas upp igen och herregud vad besvikna ni är på mig. Get over it. Nu köttar vi.

Kryphål.

Vilken tur att jag inte har angett någon storlek på de där två glasen kan jag känna.

I'm fucking awesome.

11 km. Lager på lager på lager på lager. Det var assketakallt och det enda jag tänkte på var att jag hoppades slippa köldskador i ansiktet, jag ska ju på 30-årsfest ikväll!

Frukostmys.

-0,8 sen förra veckan, jag är mycket nöjd. Som Dolvett säger "hard work- dedication".

Mitt högra öga gråter av kylan.

Godmorgon. Det där jag sa med allt koffein igår, det var inte på skoj. Jag kunde inte riktigt somna så bra och så vaknade jag 1,5h innan klockan. Så nu tidigarelägger vi allt och startar dagen. Härligt!

Fredagsmys.

3-2-1x3 blev det idag, plus att jag avslutade med en extra 1-minutare bara för att jag orkade. Jag körde inte på tokhög hastighet, vilket var själva anledningen till att jag orkade tre set, men jag tänkte att det var lika bra att börja så. Dels är det v1, så jag vill kunna öka nästa och nästnästa vecka, och dels så HATAR jag 3-2-1 eftersom jag brukar få blodsmak i munnen och sedermera också självmordstankar nånstans under andra setet. Så eftersom jag inte kört den här typen av intervaller ett tag så ville jag inte avskräcka mig såhär precis när jag börjar med dem igen. Bra gjort av mig. Förståndigt rent av.

Sen jobbade jag stängning och sen efter det cyklade jag (sjukt försiktigt givetvis, eftersom jag inte har varit duktig och skaffat mig en hjälm än) hem och gjorde den där helt sjukt goda omeletten. Ingredienserna? Tre ägg, 0,5dl mjölk, hackad tomat, paprika, riven ost (11%) färsk spenat, kalkonbacon, basilika och tandoorikrydda. Färska champinjoner hade varit pricken över i:et men jag hade inga hemma. Stek, släng på lite keso och njut.

Morgondagen börjar med invägning ihop med Hanna, och sen är jag ledig. Helt underbart, vet inte när jag var ledig en lördag senast. Sen på kvällen ska jag på 30-årsfest. Två glas vin ska jag hälla i mig (ganska långsamt då eftersom kvällen är lång), det är helt okej utifrån de målsättningar som jag ställt upp. Det blir inga problem, besides, det är ju jag som har bestämt det från första början, och av en anledning. Det är samma sak med alla sötsaker jag inte äter just nu. Det är ju ingen annan som säger att jag inte får, det är ju jag själv som valt att inte göra det just nu. Det är viktigt att komma ihåg det där när det blir jobbigt, anledningen till varför man satte upp de där målen från första början. Jag bestämde ju det under en period när jag åt hejdlöst och obegränsat med socker. Jag mådde inte bra av det så jag beslöt mig därför för att sluta ett tag. Man ska komma ihåg sånt, det blir lättare då.

Middag.

Omelett. Så.jävla.gött.

Intervaller.

Oh yes. Nu jobb.

men jävlar vad trött jag är.

Jag tänker att med assketamycket koffein så kanske, kanske, jag kan ta mig igenom den här dagen. Så en koffeintablett, en kopp kaffe, en portion PWO och den här:

Risken är ju dock ganska överhängande att jag kommer irra runt i lägenheten ikväll på ett sätt som bara kan liknas vid Hacke Hackspett på speed.

Morning has broken.

Powern gick fint, var väl lite virrig ibland som vanligt, men det är ju sånt de är vana vid mina kära deltagare. Dessutom blev jag knappt svettig idag, körde med samma vikter som vanligt men blev inte hälften så svettig. Kanske att det är dags att höja lite. Det var dock skönt att jag tog beslutet att bara köra det en gång i veckan nu i vår, inte alls lika slitsamt och det blir inte tråkigt heller.

Nu ska jag ligga och slappa i soffan tills jag börjar jobba, så får vi se om det kanske blir lite intervaller sen i eftermiddag också. Ute kan man ju inte vara, det är ju SVINKALLT.

God kväll.

Jag har haft sötsug den här veckan, det ska erkännas. Har liksom flera gånger varit på väg ut till köket för att slänga ihop en sats muffins, men jag har hejdat mig. Såklart. Och det känns ju bättre såhär i efterhand, men jag längtar ju en del till min första ätardag nu. Antagligen är det för att jag legat lågt i kolhydrater i veckan, brukar alltid känna av att sötsuget ökar då. Dock har magen känts bättre och det känns ju bra, om än lite oroväckande, för jag tycker ju väldigt mycket om kolhydrater och jag vill ju inte behöva dra ner på det, liksom ens i medicinskt syfte.

Kaseinfluffet är nu uppätet och jag ska sova tänker jag. Imorgon bitti är det dags att leda Power igen så det är väl bara att börja ladda. Sen går jag in på femte helgen utan ätardag. Ni med va? Ni är väl med mig? Fit 2012 ju.

Skalman och jag.

Vilodag idag. Var helt sjukt trött igår och hade chans på sovmorgon idag så jag tog den. Sen ska jag jobba hela eftermiddagen/kvällen så jag kör träningsfritt resten av dagen också. Sjukt fint väder ute (det vet jag eftersom jag som vanligt klantat mig och glömt komplettera den delen av min frukost som var slut och därför var tvungen att ge mig iväg till ICA direkt när jag vaknade), och det ska jag njuta av nu på förmiddagen tänkte jag. Inifrån. Accompanied by de fantastiska deltagarna i Biggest Loser. Vilken förmiddag hörrni! Assketamätt är jag nu dessutom, frukost är ju bland det bästa som har hänt mig nånsin.

yo.

Inne igen. Jag tänkte sprungit (eller ja, sprungit är väl fel att säga, på morgonen innan frukost handlar det ju mer om att ta sig fram. Det blev jag också smärtsamt varse när en annan löpare kom och studsade förbi mig efter sisådär halva rundan. Jag HATAR att bli omsprungen när jag ute och springer, men jag fick svälja min stolthet och tänka att hon säkert var jätteduktig och att hon säkert hade ätit en massa frukost innan och därför hade energi i kroppen. Så säger vi) dryga milen men eftersom min mage (som var anledningen till min sejour på vårdcentralen) för ett jävla liv i tid och otid så fick jag nöja mig med åtta km idag. Nu: landet.

Leeedig!

Upp och hoppa rise and shine! Nu drar vi ut och bränner lite fett hörrni!