Efter 16km på löpbandet kände jag att det var på sin plats att jag åt en semlemuffin till frukost. Så då gjorde jag det. Ulrika på jobbet hade med sig igår och hon sparade en till mig, fina hon. Om det var gott? Ja alltså, det enda jag fick fram mellan tuggorna var "Hanna, det känns som att mina drömmar har besannats". Det var helt ljuvligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar