Ibland känns det som att jag bara kan andas ordentligt när jag springer.

Jag har en sån där känsla av att bara vilja springa. Hur långt som helst, inte stanna för något. Det passar inte så bra när man har överbelastade fötter som precis börjat få känna på jogg igen, men jag funderar på att strunta i det imorgon. Varför ska man vara förståndig egentligen? Det är jag ju aldrig annars. Dagen kommer i vilket fall börja med en morgonprom med Hanna & co, och sen ska vi direkt till gymmet och köra ett rygg+biceps-pass. Efter det hade jag tänkt ta bilen ut till pappa, men jag funderar lite på att ta löpet istället. Raka vägen då det klart, tänker att 17km är precis lagom. Jag är ju ändå ledig hela dagen, har ju massa tid att återhämta mig inför morgonklassen och benpasset på fredag.