Cocillana löser allt tänker jag.

Jag har inte tränat på hela veckan. Inte någon gång har jag tränat. FYRA hela dagar. Fem om man räknar med söndagen också. Det är ju aslänge. Det känns inte okej. Jag klättrar på väggarna, drömmer om träning, stirrar längtande på medlemmarna på gymmet när jag jobbar. Jag vill träna. Därför förklarar jag mig frisk nu. Jag tänker inte vara en slav under förkylning och hosta längre. Imorgon kl 8.00 tänker jag köra power. Kl 9.30 tänker jag toppa det passet med spinning. Ååh, vad jag ska njuta av det! Jag ska bli så trött, så svettig och så jävla hög på kicken jag kommer få av att ha tränat igen. Sen ska jag få massage (tack igen underbara Hanna) och sen ska jag hem till pappa och käka kakor. Det ska i sin tur toppas med en kväll hemma hos syrran med tacos, chips och godis. Jag har approachen att äta så mycket sött och transfetter i helgen att jag inte kommer vara sugen på det förrän om fyra veckor igen. Jag ska äga den här dieten. Fy fan vad gött!