Jävligt bra jobbat faktiskt Madde. Klapp på axeln.

Asics Gel Kinsei. Vilka jävla pjux egentligen. De tog mig två mil på asfalt idag, utan problem. Vilken komfort, varenda isättning är som att sväva på moln. Underbart. Helt underbart. Så till själva löpningen då. Skorna gör ju mycket, men inte allt. Jag var också grym idag. 19,7 km, 1h 46min. Bra tempo på ett långpass som utfördes mitt på dagen i strålande sol, och som genererade en medelpuls på 146. Konditionen är det alltså inget fel på, mellan 140-150 i puls är komfortzonen för mig så hade det varit tävling hade jag kunnat trycka på ännu mer. Dessutom sprang jag och försökte bromsa lite emellanåt, enbart för att långpass inte ska gå i för högt tempo. Man bör ligga lägre än sin milshastighet. Problemet är bara att jag inte har någon annan hastighet. Jag springer lika fort (eller långsamt, beroende på hur man ser det) oavsett vilken sträcka det är. Det finns inte riktigt att jag tar milen under 50 (vilket man kan tycka är jävligt tamt för att springa så mycket), däremot så springer jag två milar i rad på under 54 min/st. Alla är ju olika tänker jag. Jag har aldrig varit en sån där som kan springa fort och vara explosiv, men det ska jag tala om att jag är jävligt seg och uthållig. När allt kommer omkring är jag ganska nöjd med det faktiskt.


19,7 km senare. Som den ljuvaste kranskulla kom mamma och mötte mig med en flaska vatten när det var hundra meter kvar. Jag behövde inte ens ringa och snäsa innan. Mamma- materialarn. Hon får lätt hänga med till Lidingö.