Han visste ju inte ens att det fanns några kvar.

Herregud, jag höll ju nästan på att glömma! Pappa fyller år idag så jag var där innan jobbet och firade. Mamma hade bakat tårta, bullar och kakor, och övriga familjen satt och smaskade så förnöjt, men inte jag inte (det är inte nu ni ska säga "åh, hälsa grattis", det är nu ni ska säga "du är ju så jävla grym Madde, tänk om man hade din karaktär")! Nej jag tog mig två hembakta skorpor och doppade i mitt kaffe (ja för jag var tvungen att doppa dem eftersom mamma visst "råkat glömma dem i ugnen" varpå de var så hårda att man hade kunnat hamra i en spik med dem). Det bästa var att det inte ens var jobbigt (förutom för tänderna då, de var verkligen ofattbart hårda de där skorporna), jag har ju bestämt mig. Snodde med mig lite kåldolmar hem istället, höll på att lyckas utan att behöva stå till svars inför pappa (är det något han är beskyddande över så är det de där jävla kåldolmarna), men jag kom undan genom att peka på mamma och utbrista i ett "hon sa att jag fick faktiskt", samtidigt som jag sprang ut genom dörren, snodde bilen och drog. All's well that ends well, som de säger.