Tre veckor.

Vågen och måtten visade minus imorses, och det var ju precis vad jag hade planerat. Då kan man ju tänka sig att jag "unnade" mig något riktigt gott idag för att liksom fira dessa framsteg. Det gjorde jag också, mosade i mig fil och hembakt bröd nu såhär på kvällskvisten, TROTS att jag egentligen inte var hungrig. Då kan ju ni tycka att jag är skittråkig och usch vad hemskt att jag inte bara vräker i mig lite godis och dricker cola som alla andra normala människor, för det är ju gott och det ska man göra. Men då ska jag berätta en sak för er. Jag vill inte ha. Jag är inte sugen. Det är inte normalt att vräka i sig socker bara för sakens skull. Capish? Men jävlar vad gött det är med fil. Jag åt det varje dag till frukost i sisådär två år, sen upptäckte jag proteingröt någon gång där 2010, och sen dess har jag ätit det. Blir nervös annars, om jag liksom måste äta något annat. Jag kan bli lite lätt autistisk så när det gäller mat. Aggressiv.