Mina intervaller har ni här (om ni nu mot förmodan skulle bry er och kanske pallra er till gymmet imorgon och köra de själva): 2 min kuta + 1 min joggvila. Gånger 6.
Så svårt var det alltså. Men inte att förringa två-minutarna. De hemska två-minutarna. Man tänker att det inte är så jobbigt, det är liksom två jävla minuter, hur illa kan det vara? Och det klart, om man kör i mestempo och lallar runt på bandet i samma hastighet som seniorerna värmer upp i så är det ju inte det. Men då springer du å andra sidan för långsamt. Man ska springa preciiis så fort att man klarar att hålla hela intervallen. Och vilan emellan ska göra att du orkar köra en till i samma hastighet. Och sen en till. Tills du helt enkelt inte orkar någon mer. Tills du får mjölksyra och får upp lite kräks i halsen. Då är du klar.
Så. Testa. Imorgon, det blir ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar