Det är lustigt det där, hur snabbt saker förändras. För tjugo minuter sen var jag full av förväntan, liksom laddad för vad som skulle hända. Det låg en spänning i luften och jag var som ett barn på julafton. Sen började jag äta och så tog frukosten slut och nu sitter jag här i ett sedvanligt antiklimax. Jag är verkligen inte förtjust i när måltider tar slut. Vet inte om det beror på min konstanta hunger eller på att jag är så rastlös. Jaja skit samma, nu ser vi fram emot dagens första mellanmål istället! Lite rädd för vad som ska hända med min heliga lunchtimme dock, jag ska till vårdcentralen 10.50, och kunde "vara beredd på att det kan bli lite väntetid". Eh, jaha. Vad är lite väntetid frågade jag då. "Ja jag hoppas att du kommer in innan tolv". Jo man tackar. Sen fortsatte hon med ett "ja, vi vill ju ha lunch då, hehe". MENSKÄMTARUELLER!??! Herregud. Ja vi får ju verkligen hoppas att jag kommer in innan tolv då så ATT JAG INTE STÖR VÅRDPERSONALEN I SIN LUNCH.
Ja jag har varit ute och sprungit idag. Givetvis. Jag velade lite när jag vaknade, morgonjogg eller gym, men jag resonerade som så att jag ändå spenderar ungefär 80% av all min vakna tid i de där lokalerna, och jag är lite trött på det alldeles för tillfället. Jag var seg i benen och med bara aminosyror och koffein i magen var det ju inte mycket att göra än att hålla nere pulsen och springa sakta. Egentligen är det bra att ta något litet innan, men eftersom jag ligger ganska lågt i energi så innebär ju det att jag inte kan äta lika mycket till mellanmål sen mellan frukost och lunch och då blir jag så hungrig, så jag skippar energi innan morgonjoggarna just nu.
Men okej, tagga vårdcentral nu då. Jag ska vara riktigt jävla skitjobbig. Fråga om allt, insistera på diverse tester och inte gå därifrån förrän tidigast fem över tolv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar