Man måste ändå beundra det där viruet, jävligt ihärdigt alltså.

Man märker att man är sjuk när man utan problem kan sova till 10 på dagarna och ändå känna sig som en klubbad säl när man vaknar. Jag kände mig lite halvkass förut så jag tog tempen, för att liksom få bekräftelse på att jag antagligen är dödssjuk. Det fick jag. Termometern visade 35.6 och jag skickade ett sms till mamma och frågade hur farligt det egentligen är att ligga 1 grad under normaltemp. Hon trodde inte att jag var dödssjuk, utan snarare att det var fel på termometern och att jag kanske borde skaffa en ny. Jag fick således radera ettorna och tvåan jag i ren panik hade tryckt in i mobilen och istället fortsätta med frukosten. Sen såg jag att det snöade, och det är ju också en ironi. Att man liksom gått runt hela december och inte gjort annat än önskat sig snö, så kommer det när man är i full färd med att packa ner julen i lådor för att lägga ner i källaren. Just typiskt.