Jag skulle ju kunna flytta soffan och tv:n till köket, då behöver jag ju aldrig resa mig.

Det här med digitaltv har ju förändrad mitt liv å det grövsta. Först och främst blir jag förskräckt över allting jag har missat genom att under större delen av förra året knappt titta på tv överhuvudtaget. Sen har jag ju helt plötsligt fått en ny förståelse för varför folk spenderar så mycket tid i sina soffor. Det finns ju hur mycket som helst att slösa bort dagarna på! Just nu har jag alla kanaler, liksom på prov, och jag hyser en oerhörd fascination över TLC:s "Toddlers & tiaras". Det är något upprörande men ändå så underhållande med att se femåringar, vars mammor gör allt i sin makt för att få dem att likna transor (för det är väl det det går ut på, har jag missuppfattat konceptet här?), svassa runt på en liten scen med stora armrörelser och så mycket vickande på höfterna att det hade fått vilken höftled som helst att lämna in en avskedsansökan. Utöver T&T så har jag börjat spela in program som jag lika gärna kan titta på med en gång, bara för att sen starta det tio minuter senare. Liksom, bara för att jag kan. En till grej är att jag har börjat säga åt alla andra att inte säga vad som händer i det där programmet (vilket som helst mina vänner, vilket som helst), för jag spelar liksom in det. Så ikväll ska jag spela in Biggest Loser, och det är väldigt viktigt att ingen kommer till mig på jobbet och säger vad som händer. Jag spelar liksom in det.