Just another manic monday.

Klockan ringde 05.30, i ärlighetens namn somnade jag i den första snoozen, men 05.50 stod jag utanförr dörren, redo att ge mig iväg. Jag vet, jag har sagt det förut, men det är verkligen speciellt att springa på morgonen och se stan vakna till liv. När jag springer iväg är allt dött, tyst och stilla, och när jag är på väg hem är det plötsligt en massa folk och bilar. Det blev 10.5km idag och jag tog milen under 50 igen. Jag känner mig on top of the world kan man säga. Nu ska jag till jobbet och härja, tycker ni ska ge er dit också faktiskt, det är viktigt att träna ordentligt.