Passet var lika bra som vanligt. Det är alltid svettigt, sjukt jobbigt och när man tror att man ger allt man har så blir man provocerad att ta i ännu mer. Precis så som det ska vara. Jag hade mjölksyra i benen från löpningen imorses, men men grym, hög musik och en galen instruktör så tar man i ändå. Det finns liksom inga andra alternativ. Det är en helt underbar känsla det där med att ta ut sig så. Om man inte är van vid det kan det kännas lite läskigt och det gör ont och man vet inte riktigt vad som ska hända med kroppen. Det är ganska sjukt faktiskt. Men vågar man väl över den där gränsen så är det bara eufori och hallelujah och det är en kick kan man leva på hur länge som helst. Det är liksom inget man föds med, det är något man krigar sig till. Det är ju det som är det fina. Alla kan.
Nu ska jag lägga mig. Ingen Kepler ikväll, jag tänker att jag ska leka vuxen och lära mig av mina misstag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar