Det är ju ändå ganska skönt att inte vakna upp bakis på söndagarna längre.

För ett par veckor sen var det verktygskittet. Nu är det blommor. Jag fyller mitt hem med levande blommor, och jag tycker att de är fina. Det är ju kanske inget generellt konstigt med det, men jag har ju alltid hatat blommor. Nu funderar jag ut vart jag skulle kunna placera ut fler, och ännu värre, jag kommer ihåg att vattna dem!! Jag trippar på tå runt mina orkidéer som om de vore sovande bebisar, och jag utbrister i uppriktiga, hjärtskärande "NEEJ!! Inte du!!" när de stackars köksblommorna en efter en kolar vippar (och jag använder uttryck som "kolar vippar").

Det här "25" har ju slagit hårt på mig, och just när man trodde att man verkligen skulle vara forever young så sitter man hemma på lördagskvällarna, tittar på melodifestivalen och beundrar sina levande blommor. Det är inte det att jag inte vill bli äldre, men det här med tant känns ju lite tidigt.