Det var en mörkhårig man med skägg.

Vilken natt. Ett hett tips är ju att inte läsa Kepler precis innan man släcker lampan och slocknar. Det är nämligen då man vaknar halvtre och får för sig att det är någon i lägenheten, och man därför måste gå upp -väldigt försiktigt så att den inbillade inkräktaren inte märker att man kommit på den- tända alla lampor och söka igenom lägenheten. Under tiden skrämmer man upp sig själv ännu mer och när man efterhand börjar försöka tänka rationellt så har liksom rädslan tagit över verksamheten och man kollar till och med i garderoberna. Efter ett tag kunde jag somna om, men jag vaknade alltså inte sådär härligt utvilad vid halvåtta som jag hade planerat. Jag vaknade astrött vid halvsju och drog mig ett tag innan jag traskade bort till gymmet för att springa lite. Det kändes okej med höften, inte helt bra dock, men konditionsmässigt var det inte alls särskilt jobbigt. 17km blev det, och det känns ju plötsligt som en väldigt bra start på min lediga dag. De första fem gick som bestämt i ett lugnt och härligt tempo, jag kände att jag skulle vara förnuftig och sånt där, men sen tog mitt vanliga jag över och hetsade upp tempot sista 12. Kan ju bara inte låta bli. Ni vet ju hur det är.