Precis som vilken gyminstruktör som helst.

Anton har varit dödshungrig sen kl 18. Han har gnällt och varit ynklig och jag har verkligen känt med honom (på riktigt nu alltså, ingen ironi när det gäller mat). Nu kom jag in i personalrummet och hittade honom såhär. Det är ren och skär lycka på den här bilden. Som ett barn på julafton är han.