Vaknade med värk i hela kroppen, centrerat till benen då förstås. Kastade i mig en liten portion gröt och gav mig ut på en löprunda, tänkte att det liksom var bra att jogga ur benen lite innan powern. Det tyckte inte mina ben. Dessutom hade jag motvind åt vilket håll jag än sprang, så när Åsa efter 7,5km saktade in sin bil bredvid mig (sådär som man tänker sig att kidnappare gör innan de grabbar tag i närmsta unge), så vinkade jag att hon skulle stanna och så hoppade jag (helt självmant) in i bilen. Lite misskalkylering av tiden gjorde att jag liksom helt plötsligt hade ganska bråttom till gymmet. Sen var jag ju givetvis virrpanna numero uno under passet och de stackars nybörjarna som var med har ju all anledning att tro att jag lider av någon slags bokstavskombination. På väg ut till omklädningsrummet frågade Åsa om jag verkligen svor där i slutet av utfallslåten eller om hon hörde fel. Ja, alltså, ja. Det råkade bli så. Annars gick det ju som smort, som pappa hade sagt.
Nu ska jag inte träna mer idag, och imorgon ska jag njuta av en vilodag. Inte ens en powerwalk ska jag ta (vilket jag iofs aldrig gör annars heller eftersom det är så jävla tråkigt). Vila vila vila.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar