Jag behöver inte en kille, jag behöver en skötare.

Det här med att anpassa hemmet efter den som bor där känns ju viktigare vid vissa tillfällen än andra. Jag kan till exempel inte ha ljus soffa, ömtåliga prydnadsgrejer eller dyrt porslin. Saker gjorda av glas är överlag en dålig idé. Det går dessutom åt ovanligt mycket tvättmedel hemma hos mig, och när jag äter hos andra dukas det plötsligt fram väldigt mycket bordstabletter och papper. Jag kan inte ha sladdar som ligger någonstans i närheten av där jag placerar mina fötter, inte ens om de är fullt synliga på långt avstånd. Jag önskade mig en ljusgrå matta i födelsedagspresent, men mamma och pappa köpte en mörkgrå. Jag förstod vad de ville säga med det ungefär samtidigt som jag tappade nagellacksborsten på den.

Jag är lite som en barnfamilj, kan man säga.