for christ's sake.

Då vinner jag. Jag har kört två pass idag, och ni har ju uppenbarligen inte tränat alls, så imorgon tycker jag att ni kränger på er träningskläderna och kör ett pass i gymmet. Sen kör ni tills ni kan känna er uppriktigt nöjda med er prestation, inte bara sådär så att ni kan säga att ni varit och tränat och herregud så bra gjort av er och ni borde få medalj och en inbjudan till nobelfesten. Nej, ni ska träna så hårt så att ni inte ens behöver reflektera över om ni verkligen gett allt, det ska bara vara självklart, det ska kännas i hela kroppen. Det ska vara så att ni ända inifrån hjärtat är imponerade över er egen insats, och så att det enda som tar er hem igen -när benen inte bär- är lyckoruset över att ha tagit ut sig till max. Så hårt ska ni träna imorgon. För det är ju så, de gångerna när man är lämnar gymmet som allra gladast är när man kör riktigt hårt, då när man liksom överträffar sina egna förväntningar. Den känslan vill man ju ha igen.

Ni kan ju inte hålla på och lata er, det förstår ni ju. Rör på fläsket nu. Då kan vi äta lite mer julmat sen utan att det får alltför stora konsekvenser. Bra.