Baby we were born to run.

Trött, hängig och däven. Vad gör man? Springer såklart. En lätt liten mysrunda på sex km i mörkret och kylan. Det är de allra bästa rundorna, när kylan biter lite i ansiktet och det bara är gatlampor, snön och adventsljusstakar som står för ljuset. Ja, och min pulsklocka då förstås. Alldeles underbart. Jag vet inte om mina medhandlare på Kvantum tyckte att det var lika underbart iofs, men vem bryr sig om dem? De kan väl också springa till Kvantum. Slipper vi lite avgaser så kanske vi inte behöver ha 7 plusgrader nästa julafton. Just saying.