Torr kyckling och överkokt pasta. Nej det är inte maten till fångarna på ett straffläger i Uzbekistan, det är min middag till ikväll. KUL. Hur sa? Jaha, ni tycker att jag ska sluta tycka synd om mig själv nu? Att det räcker nu? Okej vi säger så här (jag lånar ett uttryck av mina syskonbarn för att göra det extra tydligt): Det kan ni fetglömma. Detta är inte längre en träningsblogg förstår ni, det är inte blogg som har med något härligt att göra överhuvudtaget. Nej, den här bloggen kommer nu att konverteras till en misär-blogg, där allt är så jävligt som det bara går. Kul va?! Inte det nej. Nej, men kom tillbaka imorgon då, jag kommer aldrig orka vara så här negativ i flera dagar. Det sätter sig i porerna vet ni. Eller som man sa när man var liten och gjorde grimaser. Man kan bli sån.
EDIT: Haha, ekonomen på Lyxfällan använde precis ordet "omedelBUMS" i
ett mycket seriöst sammanhang. Livet känns plötsligt mycket lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar