torsdag 1 december 2011
Lite off just nu.
Det var en hemsk kväll på jobbet igår, och idag kom mannen vars sambo kollapsade här på gymgolvet hit och hämtade hennes grejer. Det sätter allt i perspektiv det där. Hur ödmjuk man borde vara inför livet. Hur oviktigt allting kan bli på bara ett ögonblick. Det sjuka är att nu går allting vidare precis som vanligt för oss, medan den är helt förändrad för kvinnan och hennes familj. Perspektiv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fy fan, tragiskt nog behöver man sig en sån där påminnare emellanåt så man har vett att uppskatta allt bra man har.
SvaraRaderaJa verkligen.. man inser hur fort allting kan förändras:(
SvaraRaderaKram, Madde, det tar ett tag innan det lägger sig för oss alla. Vi var lyckligt begåvade med människor runt oss som gjorde en jäkla bra insats och som bryr sig. Berättade A att det i dag ringde en av de hjälpande och frågade hur det hade gått förresten? Det är stort hjärta och medmänsklighet.
SvaraRaderaDet är det jag alltid misstänkt .Ni bryr er om Oss :) Lika mycket som vi motionärer bryr oss om er ,och vill er väl. Jag känner inte alla som tränar men , samma gym ger ändå en känsla av samhörighet. Det finns mycket gott i världen. Det är något vi faktiskt kan glädja oss åt i allt elände.
SvaraRadera