Power!

Sov asdåligt inatt, det kan ju ha något att göra med allt koffein jag sörplade i mig igår. Tur då att jag akutköpte Celsius igår efter jobbet så att jag kunde trycka i mig ännu mer koffein imorses innan morgonklassen! Det var 20 bokade, alla kom! Sjukt kul, det brukar inte vara så högt tryck på morgonklasserna så det var bara att tagga till lite extra och köra järnet. Jag som skulle ta det lite lugnt redan den här veckan för att spara benen till Lidingö.. Jaja, sånt som händer. Det fattar ju vem som helst att det är svårt att träna på halvfart. Omöjligt rent av.

På tal om halvfart, jag körde med syrran igår. Tyckte att det var dags för henne att komma igång igen. Det viktigaste när man kör med henne är att man är stenhård. Om man är för snäll så mesar hon gärna, men om man är sträng (gärna lite hungrig också så man är lite svart i blicken) så är hon jätteduktig. Då klarar hon mer än hon tror. Det är så med många tror jag. Att man är lite bekväm i sin egen förmåga, att det är svårt att höja nivån lite extra för att man inte tror så hårt på sig själv. Vissa har lite besvär med att det ska göra ont att träna också, vill gärna ha det lite behagligt sådär. Det ska kännas, musklerna ska bränna och man ska köra tills det inte går mer, hur mycket man än tar i. Då kommer man bli starkare snart, både fysiskt och psykiskt. Det är en härlig känsla. Den bästa.