Ett inlägg om en råtta. Den här bloggen has hit a new low.

När jag kom till jobbet vid 6.15 välkomnades jag av en liten råtta vid cykelstället. Jag försökte givetvis ta en bild och skicka till min brutta som fullkomligt ääääälskar råttor (hon hade hatat mig för all framtid) men den var aldrig still, det var som om den sprang runt och letade efter något (sen blev till och med jag lite rädd eftersom den var nära att springa över mina fötter). Den verkade lite vilsen faktiskt, borttappad på något sätt. Och vem kan inte vara det ibland, tänker jag?