Runners high!

Åååååh vad underbart det är! Det kan ju uppfattas som att jag tjatar här, men det är ju helt fantastiskt att träning kan kännas så härligt. Efter alla kolhydrater i helgen hade jag sjukt mycket energi och benen bara gick av sig själva. Jag höll ihop löpsteget hela milen och fick egentligen aldrig några svackor. Jag flög fram. Jag glömde bort att bli trött. Det var ett sånt där pass som gör att man kan ha hundra dåliga med sega ben utan att det gör någonting. Jag fattar inte hur man inte kan älska löpning. Jag tycker på riktigt att man är dum i huvudet om man inte ger det en chans. Jag känner mig som en sån där religiös person vars största mål i livet är att omvända alla oupplysta. Att springa är det bästa som finns. Man kan inte säga emot det. Det går inte. Spring för helvete.