Det kommer vara vinter hela året. Jag känner på mig det.

Nu får det fan vara bra med den här jävla vintern snart. I fyra månader har det varit snö och iskallt. Vad man än gör och hur mycket man än tar på sig går man runt och fryser. Hela tiden fryser man. Det går inte att gå utanför dörren. Eftersom att det här med löpband uppenbarligen inte fungerar för mig längre måste jag ändå ta mig ut. Jag springer runt med mössa och dubbla vantar, broddar, reflexer och tjocka vindtäta tights. Ja, jag älskar att springa, det gör jag verkligen. Men det här är ju löjligt. Bara att andas blir lite motigt. Man kan inte ens släppa lös benen i nerförsbackar och bara köra på, det är ju 50/50 att halka och bryta nacken på kuppen. Under dagens mil fick jag påminna mig om och om igen att jag springer för att det är skönt, för att det är den bästa avslappningen jag vet. Ofta avbröts de tankarna av att jag halkade till i snömodden. Det är inte hälsosamt det här. Man kan inte må bra av fyra månaders minusgrader och mörker. Det får vara bra nu. Imorgon är det jag som kör spinning.