Hasta la vista.

Jag skiter i det här nu. Slutar på mina jobb, hoppar av utbildningen, säger upp lägenheten, säljer alla mina grejer och åker till Zimbabwe som volontär för resten av livet. Orkar inte mer. Allt känns jävligt oviktigt på något sätt. Om jag hade haft en lucka i schemat hade jag låst dörren, dragit ner rullgardinen och stängt av telefonen i någon dag eller två. Jag har ingen lucka förrän i juni, det bästa alternativet är alltså det första. Kom inte och hälsa på mig.