Vecka 1 på träningsprogrammet och jag har gjort fyra av veckans tio pass.

Det har varit en lång dag idag. Började jobba 07.45 men eftersom jag glömde mina Nimbus hos mamma och pappa igår kunde jag inte ens överväga en löptur innan jobbet. Kanske var lika bra det, trots att jag sov så länge jag kunde har jag varit helt slut idag. Dessutom har jag varit helt sjukt hungrig hela dagen, och alla som har träffat mig hungrig fattar ju vad det har inneburit. Har ändå lyckats hålla kalori-intaget på den nivån jag bestämt, och trots att det blev lite mycket kolhydrater idag så var det helt okej. Jag var ute och joggade 6km i den tropiska värmen innan intervallträningen på gymmet, sen var jag bara med lite till och från på intervallerna eftersom mitt knä aldrig slutar göra ont. Okej träning på mig idag alltså, men gårdagen var ju betydligt bättre och det ska morgondagen också bli. Spinning eller löpning på morgonen och styrka med Hanna på eftermiddagen. Perfekt ju. Lika bra att gå och lägga sig då så det blir onsdag någon gång.

Jag är ändå nöjd över att jag bara var bakis i en dag!

Herregud en sån helg. Var hemma hos mamma och pappa i fredags kväll och hade det gött, sen var det upp i ottan i lördags för att hinna springa en sväng och sola innan jobbet 07.45. Var självklart helt fruktansvärt trött hela arbetsdagen och när jag äntligen slutade så åkte jag hem till mamma och pappa och vilade en sväng innan det var dags för CL-final och käk hemma hos Johan. Några öl och ett par drinkar blev det också, och sen mötte jag upp Hanna, Martina och Mia på stan. Kvällen spenderades på Husaren, vi hade riktigt kul och det blev faktiskt ganska hårt ska erkännas. Igår kom jag åter igen på varför jag aldrig går ut längre. Man är trött och bakis när man har druckit en massa alkohol. När man är trött och bakis kan man inte träna. Det är dessutom en helt otrolig ansträngning bara att vara trevlig mot familjen på mors dag när man är bakis. Dagen avslutades iaf med en pizza ihop med Martina, och jag får nog ändå säga att det var en ganska lyckad helg!

Imorses tog jag en välförtjänt sovmorgon, vaknade inte förrän strax efter sju, och lyckades somna om ända till klockan ÅTTA!!!! Tog en morgonjogg på knappt 8km och sen åkte jag ut till pappa och spenderade dagen där. Kaninjägaren Chelsea fick slita sig från vaket över Lasse och Håkan och hänga med på en löptur i eftermiddags. Det verkar ju trevligt i teorin det där med att ta en härlig skogstur med hunden. Problemet var bara att hunden konstant låg 300 m efter mig , vilket innebär att jag hela tiden fick vända mig om för att kolla att hon fortfarande var med. När vi sedan mötte en annan hund och jag var tvungen att koppla henne så var det slut på den lilla löpglädjen som fanns. Fick springa hem släpandes på en stor schäfer. Nästa gång kopplar jag kaninerna och tar med ut i spåret, det lär ju gå bra mycket fortare.

Jag behöver en powernap.

Morgonprom blev kortare morgonjogg, kom på när jag vaknade att jag nog inte skulle hinna annars. Skönt ändå, knät funkade helt okej faktiskt.

Sen blev det solning innan jobbet, och efter att ha morgonstädet avklarat så har jag nu äntligen käkat frukost och kan börja vara social med folket här.

Till den lilla lilla människan som snodde min cykel vill jag bara säga: jag tycker synd om dig. Hoppas du mår bättre snart, får tillbaka din tro på mänskligheten, och slutar att ta saker som andra håller kärt. Och just det, far åt helvete.

Skickat från min iPhone

Konstig dag det här. Som i trans,

Hola! Passet imorses gick bra, aningens virrig var jag ju allt, men löste det ändå hyfsat tycker jag. Jag var kvar och jobbade en timme efteråt, och sen gick jag hem, käkade mellanmål och la mig på sängen en stund. En timme senare vaknade jag, groggy, förvirrad och lite sådär härligt geggig av dregglet på kudden. Efter många om och men (jag lovade mig själv stuvade makaroner och fläskfilé till lunch om jag bara lyckades sätta mig upp åtminstone) kom jag upp och kunde starta dagen. Igen. Tittade mig i spegeln och såg ett märkligt mönster på kinden. Hade lyckats lägga mig på filten tydligen. Tjugo minuter senare var mönstret fortfarande kvar och jag insåg att jag kanske inte borde hålla på och ta igen djupsömn mitt på dagen sådär.

I eftermiddag var det dags för träning igen, och jag fick vackert tillsätta en överdos av koffein i kroppen för att orka mig dit. Hanna maxade i knäböj och marklyft och jag med min (jävla helvetes astråkiga) uthållighetsstyrka körde repetitioner till leda. Rygg och mage fick det bli. På tal om mage så råkade jag titta mig i spegeln i en provhytt idag (vilket kanske iofs är själva syftet med att gå in i en provhytt). Det skulle jag ju inte ha gjort, herregud för en ångest. Så här kan vi inte ha det tänker jag, nu blir det hårdfokus redan nästa vecka! Om jag fuckar upp det så kommer jag att erkänna det här i bloggen. Tokladdad hallå!

Nu måste jag sova ju, klockan är ställd på 06.00 imorgon för att jag ska hinna med morgonprom och solning innan jobbet. Sen är det bara att packa med träningskläderna för att köra cardio när jag slutat, och sen, sen är det utgång.

Hallå sommarlov ju!

Vi har haft skolavslutning idag. Vi tjejer hade fina klänningar och våra finaste attiraljer, killarna hade slipsar och polerade skor. Fröken hade ritat fina blommor på tavlan och bjöd på tårta. Sen sjöng vi "den blomstertid nu kommer" och önskade varandra trevligt sommarlov. En mycket trevlig dag helt enkelt.

Så tänkte jag då köpa mig något fint i sommarlovspresent, men det var ju stört omöjligt. Just när man behöver saker och faktiskt kan betala för sig, alltså med riktiga pengar och utan att behöva erbjuda diverse andra tjänster, då hittar man minsann ingenting alls. Sånt antiklimax. Skickade sms till den enda personen i världen som jag vet kan bli deppig av samma sak (ja såklart jag menar Anna, Bruttchen, min snäppet sämre hälft, the one and only) och fick välbehövlig stöttning tillbaka. Nedstämd, hungrig och med fickan full med pengar (smått överdrivet), gick jag hem och stoppade i mig lite mellanmål innan jag drog bort till gymmet och körde cardio i femtio min. En solning och lite Hanna-tjöt på det så var jag som ny igen (lite tröttare, svettigare, och sletnare än innan det klart)!

Sjukt osugen på att laga mat slängde jag ihop en hejdundrandes omelett, och sen var det bara att öva in powern så att den sitter någorlunda. Passet börjar 8.00 imorgon bitti så det kan ju vara bra att vara lite förberedd för det tänker jag. Funderar på att ta på mig ett par mini-tights. Det kanske kan funka som distraktion ifall det är så att jag kommer bort mig totalt. Ja, det kör vi på.

Okej nej, vi hade ingen skolavslutning. Vi hade seminarium där vi sågade varann jäms fotknölarna, och sen förenades vi i en gemensam avslutningsfika med programansvarig. Vi fick kaffe, macka och kaka, samt information om höstens kurser. Några blommor på tavlan fanns det inte heller. Men det var ju en ganska fin tanke ändå.

Jag borde ju ändå veta bättre. ALLTID ha något ätbart med mig. ALLTID.

Efter en dag på landet blev det ytterligare en timme på gymmet. Körde cardio i 50 min (treadclimber+ct+löpning), och gjorde sedan misstaget att gå direkt till Kvantum efteråt utan att käka nåt. Hej blodsockerfall och dimmighet. Köpte lite nötter att ha på hemvägen för att undvika svimning (eller svältdöden) och det gjorde ändå att jag klarade mig till middagen var klar utan större men (jag säger större men eftersom jag ändå måste dras med att jag inte kommer bli mätt igen förrän imorgon. Har jag dragit på mig såna här oerhörda hungerkänslor under dagen är de obotliga. Herregud, jag skulle klara en kvart på en robinson-ö. En bra dag). Nu är det kasein, Greys och sen läggdags. Sista skoldagen imorgon och tåget går halvsju. Inte ens jag orkar träna klockan halvfem så imorgon blir det bara ett pass. För jävligt ju.

Jag köper Celsius istället för alkohol. Man skulle ju kunna tro att jag är bra mycket äldre än 24 och tre fjärdelar.

Jo minsann, idag har jag hunnit med mycket. Började dagen med Sandras spinning, det gick fint och det var skönt att få ta ut mig lite. Det där med att jag skulle hålla på att bli sjuk? Jo alltså, så länge jag inte har feber eller ont i halsen är det bara att köra på. Sen har jag betalat räkningar, införskaffat mig en Sabo-berlock som jag och min brutta nu har varsin likadan, köpt en massa träningskläder och skrivit klart opponeringen inför morgondagens seminarie. Kosten idag har varit allt annat än perfekt, ett par kakor och en proteinbar har jag fått i mig, men det blir lätt så när man är hemma hos mamma och pappa. Jag är glad att jag inte har behövt tacka nej till prinsesstårta. Besides, jag är i V.1-3 nu, det är inte tokfokus på maten än (ja alltså, hur mycket det än ser ut så så är jag ju givetvis inte gravid, när jag pratar veckor gäller det kost- och träningsupplägg). Dessutom ska mamma baka bullar i eftermiddag. Deg som är min favoriträtt.

Det är rena farmen härute. Djur överallt.

Amber och Lily

Lasse och Håkan

Godnatt godnatt.

En sån dag. Effektivt plugg blev pappa-häng på landet, vilket kanske var precis vad jag behövde. Jag sov 10 timmar i natt men har vandrat runt som i trans hela dagen, struntade t.o.m i träning i eftermiddag, det fanns ingen ork till det alls. Istället blev det coop med mamma (herregud, mitt havregryn tog ju slut imorse, KATASTROF!) och sen ikväll var Johan här och käkade och såg på Desperate. Kändes helt rätt att skippa träning idag, vilket innebär att jag antagligen är jävligt sjuk egentligen. Det enda rätta är ju som bekant att ignorera, så nu hoppas jag på åtta jävligt bra timmar så att jag kan gå upp och köra spinning för fulla muggar imorgon bitti.

Stor skräll.

Ändrade planer! Efter noggrant övervägande har jag bestämt mig för att det inte alls är Sthlm Marathon som gäller för 2012. Det känns inte hundra. Dels springer man i två varv, det har jag ingen lust med alls. Sen är det så uttjatat också. Det här blir mitt livs första marathon, det kan man inte bara hafsa bort på första bästa. Nej, jag har mina planer, det kommer bli ett marathon år 2012. Men det kommer inte bli i Stockholm. Det kommer inte ens bli i Sverige.

För övrigt lägger jag nu för tiden hellre mina pengar på träningskläder än på vanliga kläder. Kan köpa hur mycket träningskläder som helst. Tur att jag får lön imorgon, just nu har jag inget värde alls. Åh vad jag ska shoppa.

Aber hallå.

Första rundan efter varvet. Det gick långsamt, segt och motigt. Efter en kvart var pulsen uppe på samma nivåer som den var när jag sprang över broarna i lördags. Inte så bra när tanken var att köra lugn jogg innan frulle, så jag lyssnade på kroppen och la ner ganska omgående. Bra gjort för att vara mig, jag har ju aldrig riktigt behärskat det där med att skynda långsamt. Jag skyndar snabbt, eller så är jag bara långsam av misstag. Nu har jag iaf käkat mina två portioner gröt med protein, och ska sätta mig och plugga en sväng. I eftermiddag får det bli nya tag i löparpjuxen, lite längre den gången tänker jag.

Gott nytt år.

Ny vecka, nya tag. Nu är Gbg-varvet förbi och jag har fullt sjå med att ladda om för nya utmaningar och mål. När jag sprungit i mål efter 21km tog det inte lång tid innan jag bestämde mig för att satsa på ett marathon nästa år. Sthlm Marathon ligger bra i tiden, så jag ska sätta mig ner och göra ett ordentligt träningsupplägg och kostupplägg för att jag ska lyckas ta mig igenom 42km. Förhoppningsvis kan jag få med mig min grymma syrra också, hon travade ju galant runt 21km så det dubbla borde inte ses som några problem. Som en extra utmaning på vägen har jag planer på en nära-döden-upplevelse redan till hösten, det hänger bara på om jag får plats eller inte. Är sjukt taggad på kommande träningsår och det blir ett helt nytt upplägg om jag ska satsa på ett marathon. Jag lämnar som bekant inget åt slumpen. Gymmet nästa. Here goes nothing.

Såhär morgonen efter..

Vaknade precis. Eller nej, det var en lögn, jag har varit halv-vaken hela natten. Jag och Anna gick inte och la oss förrän vid ett inatt, det blir så med bästa vänner som inte har träffats på länge.

Känner mig som att jag drog tidernas fest igår, asbakis var alltså det första jag tänkte när jag vaknade. Whiskeyhals, huvudvärk, känslan av att inte ha sovit alls och den sjukt stela nacken och käken, allt finns där. Reste mig upp för att gå på toa och trodde att knäna skulle gå av. Den omedelbara känslan var att de skulle böjas åt fel håll. Sen kom triumfen. Började minnas anledningen till varför det känns såhär, och då byttes den där bakisångesten som redan hunnit infinna sig, till en känsla av stolthet och glädje. Jag har gjort det nu, jag har verkligen gjort det. 21 km. 21 km med huvudet högt och positivt tänkande. Ett perfekt upplagt lopp med jämn hastighet från start till mål. Jag rycktes inte med, sprang mig inte trött i början. Det var mitt eget lopp, från start till mål. En klapp på axeln efter 13 km och en efter 19,5. Man ska inte underminera vikten av pusha sig själv på det sättet. Jag var stolt över mig själv då, och jag är fortfarande stolt nu. Jag som sa att jag aldrig någonsin skulle delta i ett lopp, sprang igår mitt livs första Gbg-varv, 21 km. Med en uppladdning som var allt annat än önskvärd, och med en prestationsångest utan dess like gjorde jag det, och jag gjorde det på under två timmar. Idag är till och med jag nöjd. Utan förbehåll.

Skickat från min iPhone

Då kör vi

Jo men visst.

Att jag skulle vara en klant känns ju som the understatement of the year. Stressade som en tok igår för att packa ihop allt innan lunchen med mamma, eftersom tåget gick precis efter. När jag kom fram till syrran och hon började prata om att vi skulle åka till slottskogsvallen och hämta våra nummerlappar uppstod ett smärre problem, jag hade glömt mitt startbevis hemma. Jaja, det var ganska smidigt löst, det fanns tydligen en institution för såna som jag. Det första vi såg när vi kom in i byggnaden för nummerlappshämtning var en skylt som sa "HAR DU GLÖMT DITT STARTBEVIS?". Jag stälde mig lite skamset i kön. Det räckte med leget som tur var.

Nästa sak på glömt-listan var min foot pod. Okej, inte helt utomordentligt, livsuppehållande skitviktigt, men ändå. En löparnörd som jag vill ha koll på hur fort jag springer och hur långt jag har kommit. Det löste jag genom att mamma fick hämta den i min lägenhet, lämna den på gymmet, för att Martina sedan skulle kunna hämta upp den och ge den till mig innan start. Det är tur att jag har snälla och förstående nära och kära. Mamma suckade tre gånger under ett telefonsamtal (vilket nog inte har hänt förut), men var ändå tillräckligt lite förvånad för att ordna till det när jag klantat mig.

Den tredje saken på glömt-listan var hållaren till min iphone. Jag blev helt förkrossad när jag upptäckte det. Det går inte att springa två komma en mil med en telefon i handen. Det går absolut inte att springa två komma en mil utan musik i öronen. Jag fick snällt köpa en ny, för pengar jag inte har (ja, alltså jag fick låna av syrran, det var ju inte så att jag snodde den eller nåt).

Mina löparskor är jag dock helt säker på att jag har med. Så också min pulsklocka. Men fan vilken klant jag är ändå. Borde inte få vistas bland folk. (Såg att man kunde skriva sitt namn och ett telefonnummer till anhörig på nummerlappen ifall man kommer bort. Det vore kanske inte en dum idé ändå).

Det bästa vore kanske att stänga in mig resten av dagen. Men det klart, då börjar det väl brinna.

Sitter just nu hemma vid mammas och pappas köksbord och försöker komma igång med uppgiften i skolan. Det är ju ett under att jag ens lyckades ta mig hela vägen ut hit. Det har inte riktigt gått min väg idag, så att säga. Vaknade till spöregn, mindre trevligt då jag bestämt med Hanna att jag skulle följa med ut och gå. När jag kom in igen tog jag en snabbdusch, skulle smörja in mig och råkade trycka ut halva flaskan med bodylotion i handflatan. Efter det gjorde jag min sedvanliga gröt. När jag skulle äta den upptäckte jag att jag inte hade någon mjölk hemma, så blev tvungen att käka utan. Brände mig givetvis på tungan. Under frukosten öppnade jag ett brev från Telenor. Det var en påminnelse på en faktura som tydligen inte var betald. Blev mycket konfunderad och gick in på internetbanken, enbart för att upptäcka att jag visst betalt in den, men till fel företag. Betalade snabbt som attan och försökte förtränga mitt lilla misstag. Sen ner till bilen, hade med mig pantflaskor som jag ställde in i kofferten. Precis innan jag stängde bakluckan åkte hela påsen ner på marken. Allt åkte ur, varenda flaska. Fick krypa runt på alla fyra för att plocka ihop det. Kan ju inte gå från miljövänlig återvinnare till nedskräpare på två röda. Äntligen i bilen, ut på Törebodavägen, så långt allt väl. Svängde av mot Locketorp, noterar en kolsvart katt vid sidan av vägen. Kattjäveln upptäcker bilen, funderar i tre sekunder och bestämmer sig sedan för att det är en upp mot väggarna bra idé att gå över vägen, just precis då. Jag alltså inte bara såg en svart katt korsa vägen, jag var en tvärnit från att mosa den. Kom fram till mamma och pappa, tog upp datorn och skulle börja plugga. Blev hungrig, gjorde en macka. När jag öppnade locket till skinkburken lyckades jag givetvis häva ner mackan på golvet. Med smöret neråt såklart.

Men på riktigt, jag kommer ju komma sist på lördag. Vilket jävla skämt ändå.

Herregud, jag har varit helt virrig idag. Förstår ju om de stackarna som jag har haft instruktion med idag just nu sitter hemma och överväger att för alltid sluta träna (okej nej det gör jag inte, det vore ju jättekonstigt, men jag vill ändå poängtera att jag inte var i mitt esse). Det känns på något sätt som om jag har en begynnande infektion i kroppen. Jag är hängig, kan sova hur mycket som helst och är något fruktansvärt trött i kroppen. Ajdå. Taktiken just nu är att ignorera. Ignorera ignorera. Så länge jag inte har feber eller spyr så är jag inte sjuk. Ingen fara på taket så att säga, (peppar peppar, herreguud). Har intagit ryggläge på päronens soffa och t.o.m lyckats få pappa att serva mig (vilket bara det är en bedrift i sig). Det och två dagars stillasittande plugg gör nog susen. Det och mammas rabarberpaj.

jag och Chelsea softar. Vi är lite svåra och mörka sådär. Speciella liksom. Lyssnar på Kent, har utomordentligt mycket svart kajal och tycker synd om oss själva.

Har lite blåmärken på händerna, men jag antar att det inte är en godtagbar ursäkt för att banga.

Jag har sovit som en klubbad säl. Helt färdig är jag. Lyckades efter mycket om och men ta mig ur sängen och nu äter jag frulle innan jobbet. Till 16 ska jag jobba idag. Bra för ekonomin, dåligt för den där uppgiften på 2800 ord som ska vara inne på måndag. Funderar lite löst på att jogga väldigt lugnt i eftermiddag, men antagligen struntar jag i det och vilar fram till lördag. Måste samla lite krafter, få känsel i benen, spara energi. Ja, så får det nog bli. (Risken är dock att jag är så rastlös imorgon eftermiddag att jag hittar på någon alternativ träning. Någon som varken ger träningsvärk, mjölksyra eller stela muskler). (Men fan, om jag hittar den typen av träning så kan jag ju bli rik på det..eller?). Äh, nu drar jag till jobbet. Idag ska jag inte glömma mellanmål, det kan ju fucka upp en hel dag det.

Inte ett dugg pigg och utvilad minsann.

Men jösses för en bra helg! Det har varit härligt sällskap, glada miner, god mat, lagom mängd alkohol, löpning i Hyde Park, tävlingar, och en jävla massa donuts och croissanter. Vi anlände i Skövde sent i söndags kväll, och efter det har det varit full rulle med skola och jobb.

Idag ringde klockan 05.55 och då pallrade jag mig och upp och sprang en sväng innan jag satte mig på tåget till Gbg. Jag har föreläsning i två timmar och sen ska jag hem och boxas med Hanna. Suicide mission kan tyckas, men man måste ju utmana sig själv tänker jag. Och har jag tur så spöar hon mig så pass att jag slipper springa det där jävla loppet på lördag.

Skickat från min iPhone

London baby.

Man skulle ju kunna tro att jag ska jobba hela helgen som vanligt, men det ska jag visst inte! Imorgon drar jag och ett gött gäng Intersportare till London och lever loppan i ett par dagar. Jajjemän! Ska bli väldigt skoj, kan behöva komma bort härifrån lite, tänka på något annat än jobb och skola en stund. På lördag morgon ska jag och mina löpardojor testa lyckan i Hyde Park. Tänk, är inte det livet egentligen? De andra kommer nog vara bakis skulle jag tro. Inte jag. Jag sparar det tills på söndag. Ja vad fan, lite kul måste man väl få ha ändå?

Öppet brev till mina löparskor.

Kära Asics gel Nimbus

Jag vill be om förlåtelse för att jag tvivlade på er storhet, jag borde inte ha gjort det. Ni har alltid varit mig trogen och gjort allt ni kan för att bringa mig löpkänsla och komfort. När jag har känt mig loj har ni hjälpt mig fram och när jag har känt mig som Haile Gebrselassie har ni snällt låtit mig leva i illusionen om att så är fallet. Jag vet att det inte finns någon ursäkt för att behandla er som jag gjorde och det är med sorg i hjärtat jag nu tänker på alla löprundor vi gått miste om tillsammans. Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att vi ska kunna komma förbi det här och istället uppleva många fina år tillsammans. Jag älskar er, Asics gel Nimbus, och jag vill aldrig behöva leva utan er.

Yours truly
Madeleine

Kanske borde ta tag i det där med packning också.

Nej, självklart åt jag inte en halv falukorv till lunch. Jag åt bara hälften av de skivor som låg i pannan. Och den där vita geggan var givetvis stuvade makaroner för den som undrar. Varför nu någon skulle göra det egentligen, känns ju ganska ointressant.

Precis hemkommen från gymmet nu. Det blev ett alla tiders v2-pass och vi var som vanligt mycket duktiga. Körde enarmsrodd med hantlar och var uppe på hela 27,5 kg. Det ni! Nu ska jag käka mellanmål,skriva klart opponeringen, införskaffa några burkar Celsius och köpa hallon till frukosten, sen är det middagsdags och vips så är kl 20 och jag ska vara tillbaka på gymmet för att gå igenom det nya power-passet.

Av någon outgrundlig anledning började det lukta kobajs i min lägenhet när jag öppnade fönstren på vid gavel. Jag förstår inte, jag bor ju mitt i stan.

Dagens rätt.

Ibland är man sugen på barnmat. Så länge man grundar med sallad innan är allt okej. Så jävla gött va!

Hej onsdag!

Körde spinning imorses. Riktigt gött, men efter halva passet fick jag magkatarrskänning med halsbrännan från helvetet, spykänslor och illamående. Yey. Självklart vek jag inte ner mig, nej nej, snarare tvärtom. Det blev ett grymt pass! Nu har jag käkat frukost och diverse magtabletter och hoppas på att det ska ge sig snart. Jag ska börja med morgondagens opponering och med den här halsbrännan kommer jag inte vara snäll minsann. Sen i eftermiddag är det dags för veckans ryggpass. Ingen löpning idag alltså, jag väntar till imorgon när jag får mina nya skor. Ååh, tanken på dem gör ju att jag blir alldeles exalterad!

Idag har jag tvättat, beställt löparpjux, letat arslet av mig efter extrakorta löpartights samt käkat flurry i solgasset på trappen utanför min port. Jävla go dag alltså. Som om inte det vore nog har jag två timmars träning OCH grillat käk kvar att njuta av! Hallelujah praise the lord! Fy fan vad gött!

Den där dieten ja.

Det kanske inte är så svårt att förstå att jag inte riktigt kör dieten längre. Jag såg inte resultaten, vilket gjorde att motivationen försvann all världens väg, så jag la ner lite lätt. Jag tycker om god mat och götta alldeles för mycket för att hålla mig ifrån det bara för skojs skull. However! Man mår mycket bättre när man inte är beroende av socker, och man känner sig fräschare när man inte äter skräpmat, så det här betyder inte att det är okej att balla ur totalt. Lite ballning får ske, men inte helt. Precis som med allt annat så går det där med kosten upp och ner i perioder. Just nu har jag inte motivation att hålla mig ifrån allt onyttigt, men oftast behöver jag bara låta de här perioderna ha sin naturliga gång. Jag kommer snart att bli toknyttig igen. Helt frivilligt.

(sen är det lite skillnad på att ta en glass mitt i veckan om man tränar två gånger om dagen, än om man käkar en massa skit utan att röra på sig)

Småförbannad.

Jag skulle springa långt idag tänkte jag. Det gick åt helvete. Ont i vänster knä, kramp i höger smalben. Fick stanna och lossa på skosnören, försöka sträcka ut musklerna, svära lite grann. Inget hjälpte. Gav upp efter 45 min. Nu är det jag som införskaffar mig ett par nya asics. Skulle aldrig slutat med asics. Jag får skylla mig själv. Rätt åt mig kan vi säga. Tur att spinningen imorses gick bra, annars hade den här träningsdagen varit helt bortkastad.

Skickat från min iPhone

En ny vecka. IGEN!

Jag är inte så bra på att blogga under helgerna. Det beror på att jag jobbar 90% av alla helger och därför inte hinner med att göra något så trivialt som att blogga. Jag är väldigt viktig under helgerna. Det betyder ju inte att det inte händer saker som är värda att nämnas här, oh nej. I lördags förmiddag fick vi till exempel tillökning ute på Synnerkullen, Amber (nej, hon är hör och häpna ingen porrstjärna, hon är en häst) bestämde sig för att det var dags att trycka ut sitt föl. Det gick bra allting och det var ju skönt eftersom vi tidigare i veckan förlorat min Embla och hennes föl Cosmos innan det ens var dags för fölning. Roligt med lite glada nyheter sådär direkt in på helgen alltså. Sen körde vi crossfit innan jobbet i lördags, det var länge sen nu och jag hade nästan glömt bort hur kul det är ändå! Träningsvärken är ju dock fortfarande ett faktum, negativa chins och bänkpress sätter ju sina spår.. På kvällen var det 25-årsfest hos Sandra, mycket trevligt minsann!

jag inser att bilden är kass. Men pröva ta kort på ett föl som springer i en hage.

Gårdagen började med en tripp ut till päronen för att titta på fölet, hon var mycket söt och sprang runt som en vettvilling i hagen. Dock förstod jag ju lång väg att mamma och pappa nu skulle försumma Chelsea ett tag, så jag tog med henne ut på en joggingtur. Väl hemma igen visade det sig att hon inte fått frukost än - I rest my case. Men bra förbränning på den stackars hunden ändå som fick träna på tom mage! Efter mammas eminenta pannkakor med grädde och sylt (!!!) var det bara att pallra sig in till stan igen för att avsluta dagen med jobb på Actic. Det var det kan man säga. Inte så spännande egentligen kanske. Nästa helg blir det London.

Gillar inte riktigt det här med att halva fredagen redan har gått. Känner mig stressad.

Klockan ringde 06.45 i morse. En frulle senare var jag på gymmet och körde power med de pigga och glada deltagare som orkat sig upp. Det gick bra idag också, det är sjukt kul dessutom (vem hade kunnat tro att jag skulle njuta av en timmes odelad uppmärksamhet? Jättekonstigt, jag vet, jag är ju så tillbakadragen och tyst i vanliga fall. Som en liten mus. Och from som ett lamm dessutom). Efter powern var det dags för Åsas spinning, bad om lite extra hets innan passet och jösses vad jag fick betala för det. Men sjukt gött iaf! Höll uppe pulsen under hela passet, har så svårt för det i vanliga fall, tycker jag tar i och tar i men den sjunker jättelätt (vilket ju har att göra med att jag är så jävla vältränad. Just det). Riktigt gött var det! Nu måste jag plugga, har ju massor att göra! Hur mycket som helst! Har inte tid med er mer nu.

Såhär glad kan man vara om man precis hållt i 55 min power. Och fräsch!

Om en vecka åker jag till London, det känns mer rimligt.

Men vad fan, det klart att jag inte flyttar till Zimbabwe! Fattar ju inte vad dem säger där, herregud. Nej, idag har jag varit i Gbg och försökt få bukt på den här jävla skituppgiften (känns som ett stående inslag i den här utbildningen) ihop med Per. Vi fick ju lite gjort iaf, alltid något. På vägen hem däckade jag i stort sett så fort jag satte mig ner, men tror ändå att jag klarade mig hela vägen hem utan att dregla. Det är en konst det där ändå, att sova på tåg. Jag tycker att jag behärskar den. Det blev sen en jävla sen lunch, så sen att jag hann få ont i huvudet och började känna mig yr (herregud, jag är så kass på att vara hungrig. Som ett BARN!). Beslöt mig för att springa hem till mamma och pappa, men fick rejält ont i knäna efter knappa milen och när mamma susade förbi i bilen efter 12 km fick hon stanna och plocka upp mig. Nederlag. Så jävla surt. Var knappt andfådd. Okej, jag var andfådd, men det kändes sådär superbra som det kan göra ibland, när det är lättare att springa fort än att sakta ner, och när det känns som att man kan springa hur långt som helst utan att bli trött. Jag är sjukt bitter. Åkte hem, lagade fajitas och fick jävla bra middagssällskap när Johan kom och hälsade på. Sen lufsade vi runt på gatorna i en timme i en härlig kvällsprome, innan jag gick hem och slukade min ljuvliga blandning av hälsofil, kesella, kasein och bär. Lovely. Nu måste jag lägga mig, ska ju upp och köra pass imorgon.

Hasta la vista.

Jag skiter i det här nu. Slutar på mina jobb, hoppar av utbildningen, säger upp lägenheten, säljer alla mina grejer och åker till Zimbabwe som volontär för resten av livet. Orkar inte mer. Allt känns jävligt oviktigt på något sätt. Om jag hade haft en lucka i schemat hade jag låst dörren, dragit ner rullgardinen och stängt av telefonen i någon dag eller två. Jag har ingen lucka förrän i juni, det bästa alternativet är alltså det första. Kom inte och hälsa på mig.

Så sjukt duktiga är vi. Varenda gång. Nästan.

Jag var jättetrött innan ryggpasset. Helt off, inte alls sugen på träning egentligen. Men det klart man inte bangar för en sån sak, om man alltid skulle gå på hur det känns innan man ger sig iväg så skulle det ju minska antalet träningstillfällen med säkert 15-20%. Nej nej, det går inte. Så när jag väl kom till gymmet, träffade Hanna och vi körde igång, så var det ju precis som vanligt. Ett pass jag inte alls hade velat vara utan. Det gick riktigt bra idag dessutom. Trots att det är v1 så ökade vi i alla övningar, utan problem. Det finns inget bättre än att känna att träningen gett resultat.

Nu kommer snart söta Martina hit på Greys-mys. Musikalavsnitt idag, jag är skeptisk.

Jag gillar bekvämligheter. De passar mig fruktansvärt bra.

Jag sov hos mamma och pappa i natt. Mitt vatten var avstängt pga reningsarbete, och eftersom jag inte har några som helst ambitioner att sätta mig in i hur det var att leva förr i tiden, (då man fick hämta vatten i brunnen, kärna sitt eget smör och slakta kossor för hand. Då man dessutom fick stänga av kaffebryggaren MANUELLT!!) så flydde jag fältet och landade hos mamma och pappa. Det kan ju dock inte störa mina träningsrutiner, så klockan 7.00 imorses satte jag mig i bilen och åkte in till gymmet för ett härligt spinningpass. Upptäckte efteråt att jag ju glömt hälften av mina grejer hemma hos mamma och pappa, så det var bara att åka ut igen. Herregud, min kesella stod ju kvar i kylen här! KATASTROF!! Så nu blir det plugg och lunch här innan jag åker in till stan igen för ett ryggpass med Hanna. Vi körde bröst igår. I en timme. Helvete vad gött stel jag är.

Kära hjärtanes.

Helgen fylldes med jobb och härligt umgänge. Lite träning hann jag med förstås, men jösses vad trött jag är nu för tiden. Går runt som i ett vakuum, helt utmattad. Gårdagen innehöll tågresa till Gbg, föreläsning, grupparbete, jobb, men framförallt: jättemysig lunch med min guld-brutta! Det behövdes, oj vad jag saknar min bästa vän. Jobbet gick okej, fick någon slags semi-migrän vid åtta-tiden, men synrubbningar och illamående. Det var ganska obehagligt, men som tur var hade det gått över tills jag vaknade imorses. Sov ända till klockan sju, sen gav jag mig ut på en kort joggingrunda. Det började snöa efter halva. Inte alls okej, försökte ignorera men det var ju sjukt stora flingor, fick i ögonen. Nu har jag slukat frukosten och ska sätta igång med skolan. Fy fan för en gigantisk uppgift vi fick ut igår. Hej ångest.