Ullared.

Ullared. Vilket ställe. Det var inte direkt så att vi trodde att vi skulle vara ensamma på något sätt, men herregud. Vilka gamar till människor det finns! Det tog oss ungefär två och en halv minut inne i varuhuset för att förstå att vi inte kunde spela snällt och köra blixtlås-metoden. Kundvagnar åt alla håll och kanter, den ena med en mer aggressiv chaufför än den andra. Vi klarade fyra timmar ungefär, sen gav vi upp och satte oss i bilen för att åka hem. Det kanske fanns en nedervåning, vad vet jag. Det kanske fanns hundra avdelningar till, vem bryr sig? Vi var två utmattade shoppers som på vägen hem inte ens hade energi att byta skiva trots att Brittan, Carola och Per Gessle uppenbarade sig i högtalarna. Jag var hemma vid sju, däckade i soffan och orkade knappt packa upp min fulla, gula kasse.