Herregud.

Herregud. Hade jag vetat när jag var 20 vilken torris jag skulle bli vid 24 så hade jag skjutit mig. Eller garvat. På dåtidens torsdagkvällar gick tankebanorna i stil med: "hmm..undrar om man kanske skulle ha en vit helg..det kan ju vara nyttigt ibland kanske..". Jag önskar att jag skulle kunna säga att jag i nutidens torsdagkvällar överväger utgång, men det vore ju en ren och skär lögn. Det finns inte en tanke på att gå ut och festa. Jag har blivit en sån där som jag såg ner på när jag var 20.

Den här lördagkvällen har iaf varit väldigt bra, efter backintervallerna på gymmet så kom min brutta hit. Vi käkade tacos och sen bär med turkisk yogurt, såg på Dirty Dancing och hade en härligt soft bruttankväll. Precis så som jag tycker om att spendera mina lördagkvällar i nutiden. Det krävs inte så mycket än så.

Intervallerna då. Jag var alldeles förfärligt trött och seg i benen redan på väg till gymmet, och det blev inte direkt bättre efter monstertrappan på väg upp till gymmet. Sen väl på bandet ångrade jag att jag gick dit, men satte med hjälp av stor vilja ändå på bandet och började springa. Det blev 5 intervaller x400 m, första på incline 5 och sedan fortsatte jag neråt, så sista blev på incline 3. Det var asjobbigt och jag tänkte flera gånger göra en Biggest Loser ("ramla" av bandet och försöka spy för att få slippa fortsätta), men intalade mig själv att det måste göra lite ont också om man ska komma någonvart. Nu är det bara tre veckor kvar av den här tunga träningen, sen blir det lite lättare styrka och mer tempo- och distanslöpning ett tag. Åh vad jag längtar.

Nu ser jag till min förfäran att klockan är över halvtolv, vilket innebär att jag skulle ha varit i säng för länge sen! Madeleine 73 år gammal tackar för sig och ser fram emot söndagens morgonjogg. Godnatt!