Hon vaknade. Men istället för att gnälla efter morsan gosade hon med moster i soffan en stund tills Mimmi kom hem från grannen. Då var ju jag givetvis dödshungrig och eftersom Mimmi började bli hungrig hon med och vi har tillräckligt med självinsikt för att inse att vi hade blivit osams och tjafsiga om vi hade ställt oss och lagat mat som tar en timme att göra, så gjorde vi köttfärssås och spaghetti istället. Det är någonting i våra gener som gör att vi blir oerhört känsliga, stingsliga och lite lätt skitförbannande om vi inte får mat direkt när vi blir hungriga (har jag hört). Konstigt att ingen annan i familjen är drabbad..
Såg på ensam mamma och tog sen döden tillbaka till stan igen. Hemma. Trött. Proppmätt. Den här veckan har varit ganska kass gällande maten. Så är det ibland, men nästa vecka blir det ordentligt igen. Det är så mycket skönare så. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar