Viktigt meddelande!

Jag vet att jag har skrivit det här säkert hundra gånger innan, och jag vet att jag antagligen låter som en fundamentalistisk präst som står och mässar om frälsning. Det är bara det att det är så viktigt (tycker iaf jag, och eftersom det är min blogg fungerar det som en generell sanning på den här sidan) och eftersom jag vet att det fortfarande finns dem som får ångest bara vid tanken på löpning så kan jag ju tjata om det om och om igen.

Det är nämligen såhär: löpning är det bästa som finns. Det finns ingenting som kan få en att känna sig så bra som löpning. Det finns ingenting som kan få en att känna sig så stark både fysiskt och mentalt som löpning, och det finns ingenting som kan göra en så glad som löpning. Punkt.

Det är skitjobbigt i början och det känns som att man aldrig kommer att bli bättre, men det blir man, så länge man fortsätter och är ihärdig så kommer det gå lättare och lättare. Jag lovar. Man måste inte springa fortast. Man måste inte heller springa längst. Man måste inte vara med och hävda sig i jämförelsetävlingar på lunchrasten och man måste inte springa sju dagar i veckan. Men ge det en chans. Även de dagar (som idag exempelvis) när det går tungt nästan hela vägen, och när det känns som att benen knappt bär en, så finns det alltid någon ljusglimt i ett löppass. Idag var det sjätte och åttonde kilometern för mig. De två gjorde att hela passet kändes värt, även om de resterande 10,5 kändes tunga som bly. Det är ett lyckorus utan dess like. Så kom igen nu, ge det ett försök.

Ge dig ut på tvåochenhalvan ikväll. Orkar du inte springa hela tiden så varva med lite gång. Det kommer kännas skitbra efteråt. Och gör du det i din egen takt kommer du vilja köra imorgon igen. Seså, så kan du meddela mig efteråt om du vill så ska du få en hel massa cred!