Det här..

Det här är ett hyllningsinlägg. En hyllning till något jag älskar. Något som har fått mig att må bättre när jag har varit nere, och som har fått mig att avreagera mig när jag har varit arg. Det får mig att känna mig gladare även när jag redan är på topp, och som att ingenting skulle kunna stoppa mig. Det får mig att känna mig stark, även när jag känt mig orkeslös och trött. När det går trögt med skolan får det mig att slappna av och tänka i andra banor. När jag har tråkigt så finns det alltid där, hur länge och hur intensivt jag vill. Det jag pratar om är min träning. För mig har löpningen inneburit en fristad där det bara är jag och min ipod. Ingen kan nå mig där och ingen kan ta ifrån mig den känslan jag får när jag tar ut mig max. När svetten rinner, benen knappt bär mig och jag ändå vill kämpa mig hela vägen fram. Jag vill alltid ha tid för träningen. Jag är skyldig den det.

efter en 50-minuters löprunda ute i friska luften