Let´s face it. Jag är inte gjord för att vara sjuk. Jag är kass på att vara sjuk. Jag har inte legat i soffan och kollat på dåliga tv-program någon gång de senaste dagarna. Jag har inte ätit alldeles för mycket glass bara för att jag tycker synd om mig själv och jag har inte ringt till mamma flera gånger om dagen enbart för att berätta hur dåligt jag mår. Fan. Jag kan känna nu att jag gått miste om något fundamentalt med hela den här sjukgrejen. Att jag ångrar mig lite för att jag inte har varit mer ömklig. För vad har jag gjort egentligen? Jag var i skolan hela torsdagen, pratade med Martina på vägen hem från Gbg och sa att jag nog lätt skulle kunna jobba för henne idag. Jag vaknade igår och insåg mina begränsningar och sa att jag nog inte alls skulle kunna jobba trots allt. Jag var och köpte present till min brutta, jag åkte hem till mamma och pappa, gjorde i ordning min häst med ryktning, borstning, kel och mat och allt vad det innebär. Jag bakade chokladbiskvier så att mamma skulle kunna bjuda på det idag. Jag hjälpte till med maten, och sen åkte jag hem och kokade äpplemos. Idag har jag varit på apoteket och lagt mina sista slantar på dubbelverkande nässpray, jag har övervägt att göra hemmagjord pasta och nu har jag bröd på jäsning.
Vad fan är det för fel på mig!? Från och med nu är jag dödssjuk. Jag har febertoppar och mer ont i halsen än nånsin och det är jättesynd om mig. Om man ska komma hit öppnar jag inte dörren förrän jag ser C-vitaminer eller nåt annat som skulle kunna bota alternativt lindra min hemska förkylning (som jag tror är den värsta förkylningen som nånsin härjat.)
STACKARS MIG!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar