tisdag 19 juli 2011

Att kunna springa är ett privilegium, glöm inte det.

Åkte till gymmet efter jobbet för att köra intervaller på bandet. Det som drog mest var dock solningen som var planerad till efter passet. Jag fick tokkämpa mig upp för trappan till Actic (som ju på riktigt måste vara helt felkonstruerad, det finns ingen jobbigare trappa, den är ju helt sjuk!!) och funderade under tiden på vad jag gjorde där egentligen. Gjorde det mesta för att skjuta upp träningen eftersom jag rent mentalt redan låg hemma i soffan och vilade, men sen var det ju bara att ge fan i att känna efter och ställa sig på bandet. Herregud, jag kan ju inte byta om, åka till gymmet och sen bara åka hem! Jag har ju ändå ett rykte att tänka på (okej nej det har jag inte, men jag hade ju föraktat mig själv i oändlighet om jag lekt soffpotatis på det sättet). Det gick ändå bra när jag väl satt igång, körde korta intervaller (vet att jag borde köra lite längre också, men jag är mentalt förlorad gällande intervaller just nu, kör det jag känner för istället för att inte köra alls) och det blev en tolv-tretton st iaf. Klart godkänt. Sen lockade Hanna med käk så då var det bara att sätta sig på cykeln och komma. Herregud, är det något jag ALDRIG tackar nej till så är det ju mat.

Solningen? Ja nej vi skippade det sen, tjötade för länge så vi blev alldeles för hungriga. Skräll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar